Alla inlägg under november 2011

Av Fia - 30 november 2011 12:05

och humörmässigt är jag nästan där än. Jag var på den bästa föreläsningen jag någonsin varit på igår, i Östhammar. Det var Maria Andersson som har ADHD och berättar självutlämnande och uttömmande om hur hennes liv varit, hur hon upplevt det hon varit med om, hur det känts i magen vid olika bemötanden. Jag är påläst, grymt påläst om ADHD faktiskt men trots det så lär jag mig någonting nytt varje dag. Jag fick en inblick i Idas liv som jag aldrig kunnat ana. Nu förstår jag vad hon menar när hon säger att hon har ont i magen ibland när vi har tuffa perioder. Jag förstår hur hon känner sig när hon gapar och skriker och trotsar men också hur hon känner sig inombords när hon istället för hårda ord bemöts av förståelse, närhet och kramar.


Inte bara lärde jag mig om hur Ida upplever saker utan också hur livet gestaltar sig för flickor med adhd. Om myrornas krig i hjärnan, om fokusering som fungerar och inte fungerar och varför! Om vilka svårigheter och attityder som dessa flickor får möta i samhället. Jag har sagt det förr men jag säger det igen. Jag blir mörkrädd över hur okunniga folk är i ämnet och hur fördömande många är över stökiga flickor ffa. Istället för att se den gapiga, uppmärksamhetstörstande, stökiga, motoriskt oroliga själen så sätt på RÄTT glasögon och se hur fantasifull, kreativ, associationsrik och rolig hon är.


Jag har alltid varit men nu är jag extra stolt över att jag har en sån flicka. En sån liten EjDiHeiDi som berikar mitt liv så otroligt mkt och som lär mig nya saker och nya sätt att tänka varje dag.


Till er som läser så uppmanar jag er att gå på den här föreläsningen. Hennes föreläsningar för ett år framöver finns på hennes hemsida. Till de av er som läser och följer Ida så måste ni gå! Det kostar ung 250:- som anhörig och hon är i Uppsala den 25/9 nästa år. Ni kommer aldrig ångra er men ni kommer att lära er massor!


Min lilla EjDiHejDi     

ANNONS
Av Fia - 29 november 2011 14:08

    Faster Maria som var hemma från London passade på att ta lite kort från dopet i helgen där en syssling till skönheterna ovanför döptes. Otroligt att Erik fastnade på kort också för oftast får man bara med halva honom  Emma vis av erfarenhet har kräktrasan i beredskap för michelingubbens attacker  Emre är ingen liten bebis längre utan en rätt stor kille. Jösses vad tiden går fort och ännu snabbare när man inte ses hela tiden heller!


Tack Maria för kortet som jag i sedvanlig ordning snodde från facebook. Det är roligt att få bildbevis att Emma faktiskt KAN ha klänning ibland UTAN att fjamsa med fula miner eller försöka gömma sig för kameran.


Idag ska jag iväg på utbildning till Östhammar av alla ställen. En föreläsning som heter Flickor med ADHD går av stapeln där och det ska bli väldigt intressant.



 
ANNONS
Av Fia - 29 november 2011 13:04

ett tag nu för jag har startat ett litet krig  .


 Av hävd och tradition så får man inte på Gamlisskolan använda tvål i duschen för barnen kan halka... Det kunde jag acceptera motvilligt när det handlade om en sexåring men inte nu längre. Nu står jag med en hmm... ganska utvecklad tjej mitt i puberteten som luktar svett dagarna det är idrott i skolan för hon får inte tvätta av sig ordentligt. Hon använder deo men det räcker liksom inte alltid utan tvätten så idag skickade jag med henne balsamshampoo eftersom hennes hår förvandlats till en bregottfabrik över natten och order att tvätta håret och kroppen efter idrotten.


Emma vågade inte men jag insisterade eftersom det känns helt vansinnigt att först duscha i skolan och sen duscha om igen hemma. Skolorna idag ska sträva efter hållbar utveckling tex och på vilket sätt är det hållbart att behöva duscha två ggr för samma idrott och dessutom torka ut huden en extra gång? Jag har mailat läraren som hittills har varit väldigt resonabel så jag hoppas på samma sak nu. Det kan inte vara så att barn ska lukta illa i skolan pga regler som finns!



Av Fia - 28 november 2011 11:44

Lugnet efter stormen kanske:) Jag satte en kompis på tåget söderut mot Nässjö igår och sen dess har jag inte hört av henne. Undra om hon ens kommit fram än??? Tveksamt eftersom de flesta tåg söderut är inställda sen igår. Hennes förhågor sannades nog för hon skrev på facebook innan: Sj, sj gamle vän, konstigt att du lever än. utan statligt bidrag hade du dött för länge, länge sen 


Idag är jag trött! När jag vaknade av telefonen i morse så var jag helt övertygad om att det var Mårtens telefon som ringde och att han skulle få rycka ut med jourbilen. tyvärr, för min del iaf , var det min telefon som talade om att klockan var 6 och dags att gå upp. Det kändes verkligen som klockan var två på natten. Tröttheten sitter kvar dessvärre så jag och eleverna tävlar om vem som är tröttast. INGENTING kan vara tröttare än en tonåring tror jag    

Av Fia - 25 november 2011 13:51

Vissa helger då kommer allting på en gång och alla vill bjuda på middag, träffas, döpa sina barn och what not. Det funkar liksom inte riktigt så nu börjar vi dagen med kyrkan kl11 och gröten efter det följt av kompisbesöket. Familjemiddag utannonserades igår så den får vi avstå tyvärr men orsaken var att Maria är hemma från England och henne träffar vi ändå på dopet på lördag.

 Däremot kanske inte alla barn följer med på dopet för mormor hade tänkt att pynta med barnen hemma hos sig och då får de välja själva. Enkelt! Linnea valde mormor, Emma dopet, Erik får gå på dop tänkte jag och Ida har inte hunnit välja än. Måste försöka hinna med att köpa kläder och present till dopet ikväll bara... Måste ruscha hem efter jobbet, lämna Ida till simskolan, Emma på träning och sen iväg igen. Gissar att det blir middag på stan ikväll. Ida ska få en ny finklänning till jul och dop. Erik har växt ur sina finkläder så även han ska få nya. Jag behöver också kläder. Det kan bli lite stressigt men vi hinner nog kollapsa i soffan lagom till Idol. Törs jag gissa att helgfriden infinner sig på söndag kväll igen ?  Frågan är bara om man kommer ha dåligt samvete över allting man valde bort då?



Av Fia - 24 november 2011 20:10

och skäms inte så lite över vårt avlånga land. Jag sitter och läser inne på Aftonbladet om ett syskonpar som kommer från Afrika där pappan sitter i fängelset och mamman har gått upp i rök. De båda barnen, 3 och 5 år gamla bor i ett fosterhem sen ett drygt år. Nu ska båda barnen utvisas till Italien trots att ingen finns där att ta emot dem. Orsaken är enkel, de har uppehållstillstånd där och då säger svensk lag att de ska utvisas dit igen.


Jag ser många fel här. För det första, barnen har alltså uppehållstillstånd inom EU? Då borde väl gamla hederliga schengenavtalet gälla där det är fri rörelse för varor, tjänster och människor? Tydligen inte. Förklara för mig varför???? Är barnen inte människor eller är det för att de inte arbetar?


Nästa fel jag hittar är att de båda barnen inte har några föräldrar i Italien, varken foster eller biologiska. Således ska barnen bo på barnhem då eller???? Det är väl det man vill i första hand för sina barn eller???? Näe, just det och verkligen inte när barnen dels är så små och dessutom den största pojken både är autistisk och har EP. Låter jättesmart frö han kommer verkligen få all stimulans och vård han behöver. Här i Sverige finns allting... DET kanske kan fungera som synnerligen ömmande skäl, pojken riskerar faktiskt att dö i sitt nya hemland.


Ännu ett fel hittar jag i Sveriges ratificering av FN's barnkonvention. Enligt migrationsverket har vi mkt riktigt ratificerat den MEN det betyder inte att man måste följa den i Sverige för ingår den inte i lagen så räknas det inte. Tänk om alla länder resonerade likadant. Vilket fantastiskt liv alla världens barn skulle ha då. Dessutom är Sverige VÄLDIGT duktiga på att klappa oss själva på huvudet och se oss som föredömen samtidigt som vi pekar finger åt alla som bryter mot konventionen. Vi har verkligen anledning att vara stolta. Vi har blivit dömda för att brutit mot FNs barnkonvention och den mot mänskliga rättigheter fler gånger än de flesta länder, inom vissa saker ligger vi tom i topp. Ja, vi kan verkligen känna oss stolta över att ligga i samma liga som de länder som inte ens brytt sig om att ratificera den alls. Skillnaden är iaf att de är ärliga...


Allt det här blir jag upprörd över för jag förstår inte hur man med hedern i behåll ens funderar på att utvisa två små barn, ett med handikapp, till ett land med inte bara sämre flyktingpolitik utan tom dålig sådan. Tyvärr stannar det inte här. Det blir värre. När jag läser kommentarerna från folk om det här så blir jag faktiskt inte bara ledsen utan rädd. ÄR folk verkligen så jäkla korkade och empatilösa??? Det finns folk som faktiskt tycker att barnen ska utvisas. Att föräldrarna säkert bara väntar på grönt ljus att komma efter. De människorna kan inte vara föräldrar. Jag hoppas itne det iaf.


Tänk dig själv. Du kommer från ett land där det inte finns mat, vatten, tak över huvudet, medicin och säkerhet. Läget är så förtvivlat att du bestämmer dig för att fly för att rädda livet på dina barn. Antingen tar man chansen och flyr med risk för livet eller så sitter du och väntar på en säker död. Valet är nog rätt enkelt.


När du lyckats fly har du förmodligen genomgått en hel del. Du har sett nära och kära, våldtas, mördas och lemlästas. Du har sett dina barn sakta men säkert tyna bort. Förmodligen har du förlorat en eller flera närstående på vägen, kanske ett eller flera barn. När du kommer fram till säkerheten ska du genomgå en rättsprocess där du aldrig kan vara säker från en dag till en annan om du får stanna eller kommer skickas hem. Hur tror du att du skulle må då?


När så beskedet kommer om uppehållstillstånd kommer lättnaden, glädjen. Du är säker, fri, har mat och tak över huvudet. Det är första reaktionen. Den andra kommer nog sen, reaktionen på hur du levt och haft det de senaste åren. Stress har en tendens att dyka upp när det lugnar ner sig, när man återigen är trygg. Tänk dig nu allting jag skrivit. Du har kämpat dig igenom detta för barnens skull. Vad tror du skulle krävas för att du skulle ge upp barnen då? Hade du lättvindigt lämnat barnen?


När man läser kommentarerna så tror alltså folk, många också att människor skiljer sig från sina barn helt utan problem? Innan man kläcker ur sig en sån kommentar kanske man skulle ta en funderar kring hur mkt som krävts för att man själv skulle göra samma sak?  Det är ingen som helst skillnad mellan människor i Afrika, Asien eller varifrån man nu råkar komma. Vi har samma känslor, behov och vi älskar våra barn lika mkt.


Jag kan säga att för egen del så skulle det enda som fick mig att överge mina barn var att jag utdömt deras möjligheter att stanna MED mig antingen av politiska skäl eller för att jag visste att jag skulle bli mördad och då hade jag lämnar barnen i bästa möjliga vård. I Sverige förmodligen om jag kom från Afrika eller nåt annat fattigt land. Tro mig, jag hade inte planterat mina barn här för att leva i ovisshet och ósäkerhet så länge jag visste att jag kunde göra deras liv lättare. Varför skulle människor från andra länder älska sina barn mindre?

Av Fia - 24 november 2011 12:23

har haft massa förslag och ideer om vad jag vill skriva här på sidan men nu när jag har lunchrast och tid så kommer jag inte på en enda. Rätt typiskt mig kanske 


Igår var jag hemma och vabbade(igen). Ida hade ont i magen och jag trodde nog att det var det gamla vanliga(förstoppning) eftersom det kommer regelbundet en gång i månaden ungefär men det går trots allt magsjuka på dagis så bättre att ta det säkra före det osäkra. Magont behöver man inte sprida vidare tycker jag och chansar således inte. Det var full fart hemma hela dagen. Ida skrotade runt, lekte lite, spelade lite, lekte lite till, retade Erik och så började hon om  Erik gjorde ungefär samma sak bortsett från att han retade Ida istället och klättrade upp på bordet, tömde pepparkaret över vällingen och bordet och i största allmänhet stökade till. Jag fattar inte hur en sån liten kan ställa till så mkt oreda. Så fort han är i närheten så rasar allting ner på golvet ungefär som ett stort magnetfält. Makalöst!


Jag filosoferade lite kring om jag borde börja ta tag i städningen men näe, jag plockade lite, grejade lite men inga stora tag. Det fick räcka med att tvätta och dammsuga och försöka diska i kapp lite nu när jag har en diskmaskin. Det är inte helt fel faktiskt nu när tallrikarna och glasen står i skafferiet tillsammans med mjöl och övriga specerier. Vi får undan saker och antalet kartonger har minskat med enorma tre stycken. Tänk vad bra det blir sen när allting är klart   Tänkte passa på att rensa rejält bland det som ligger i kartongerna också för med handen på hjärtat så är jag inte så förtjust i allting som ligger där. Om vi inte tycker om det finns det liksom ingen anledning att behålla det heller när det bara tar massa plats.


Jag tycker inte särskilt mkt om skinnsoffor. De är i regel fula, kalla och hala. Om jag inte gillar soffor så kan jag tala om att maken avskyr dem. Trots det har det flyttat in en sån i vårt vardagsrum. Innan hade vi en iofs rätt fin, naturvit soffa från IKEA med massa kuddar som alltid knölade ihop sig och ffa så tvättade jag överdraget mer än en gång i månaden och trots det var det alltid skitigt. Jag ledsnade mer och mer. För ett par veckor sen frågade brorsan om vi ville ha hans soffa. Den är tresitsig, skinnklädd, brun, ful och hal. Allt det som vi inte ville ha MEN trots det fick den flytta in hos oss. Den står nu och tronar upp sig i vardagsrummet(NOT!) men den har en fördel som i nuläget väger upp alla nackdelar. Den går att torka av, jag behöver inte tvätta överdragen hela tiden! Just nu får den stå där och vara ful. Just nu är det värt att ha en ful avtorkningsbar soffa. Det gör ingenting att ungarna spiller chips i den, smetar ut kladdiga godisar i den eller torkar av köttfärssåsen mot kuddarna som iaf en av våra är väldigt duktiga på om man inte håller idiotkoll. Lite såpa och vatten och så är den som ful(f'låt ny) igen  





Av Fia - 21 november 2011 14:27

Första advent är på söndag och tills dess ska man väl ha hunnit byta julgardiner, julstäda, pynta, påbörjat planeringen för julafton med inköp, mat eller näe, struntar i det  I köket som numera har fungerande diskmaskin och kran saknas överskåpen och skåpet där micro-/varmluftsugn ska sitta som fortfarande ligger på IKEAs lager. Golvet täcks av kartonger och täckpapp och överallt ligger det borrmaskiner, sticksågar, hammare, skruvmejsel och andra verktyg. I köket saknas både gardin och gardinstång så näe ingen julpynt där än men sen jäklar, eller inte... Glömde, Erik bor hos oss fortfarande  Vi KAN inte ha varken duk, pynt eller nåt som gör smyckar ut för det hamnar bara obönhörligen på golvet och när jag plockat upp det 25 ggr på samma dag så slänger jag det i tvättkorgen, packar undan pyntet, svär en ed över sonen och min egen optimism. Det blir nog minimalt med pynt, som vanligt, hemma hos oss i år igen. Kanske tur det för jäklar vad mkt pynt jag ska ha när ungarna har vett att låta det ligga  . Jag kommer bli ruinerad första året. Har aldrig kunnat ha just nåt varken före eller efter ungarna. Före barnen var det katterna som rev ner granen, åkte kana på dukarna och låtsades att glaskulorna var möss som lämpligen borde jagas över hela vardagsrummet. Tomten lär dock hamna på plats i vardagsrummet. Han är maläten och skruttig och ful som stryk men han hör hemma där. Tomten är väl gammal, inte sant  Vårt julpynt brukar sträcka sig till att vi lägger på en ny julduk på julaftonsmorgon för då är den iaf rimligt ren en dag. 


 Gardiner ska också upp men först ska köket bli klart och det närmar sig. Tog lite bilder i morse som jag lägger ut senare. Bänkskivan är på plats nu, underskåpen likaså och diskbänken. Bara en sån sak, vi har vatten i köket igen. Underbart!


Jag drömmer om att en dag köpa en julkrubba med alla djur, jesusbarn, Josef och Maria. Ett riktigt fint pepparkakshus vore också roligt. Ska kolla om jag inte kan få mallen till Muminhuset som en bekant har...  Hon brukar göra det till julmarknaden här i Gamlis och så lottas det ut. Mycket  populärt och vinstgivande inte minst. Klasskassan har ökat en del bara pga det lotteriet.


Helgen då, i lördags var vi till Gamlishallen för att titta på Emma när hon spelade match. De förlorade. Första reaktionen när vi såg laget så tänkte vi att vi måste kommit fel. De var verkligen jättelånga. Emma var liksom kortare än många av dem med sina 155cm och hon är ju lång. Tänk dig då de småtjejerna som är runt 130  Vårt lag spelar ju i f-00 serien men de flesta tjejerna är 01or. Innan matchen hade jag och barnen gjort vårt bästa för att tömma konton och nästan lyckats. Emma är nu en stolt ägare av en mössa, Linnéa fick ett par skor, Ida likaså och Erik fick skor, mössa och vantar. Emma hittade inga skor som hon gillade och kunde ha. Vi ska leta vidare för dem hon gillade fanns inte i rätt strl. Hon är liksom lite storfotad med sina strl 39blad. Jag hittade ett par skor som jag ville ha också. Frågan är om jag kan övertala mig själv att köpa ett par skor för 1400:- när det ska fixas julklappar och sånt också. Tror inte det. Jag har ett par redan som iofs sett bättre dagar men är det meningen att jag ska ha skorna finns de kvar i januari eller nåt  


I går däremot gjorde vi inte mkt! Mårten och svärfar jobbade i köket. Jag skrotade runt och plockade hemma. På natten innan hade jag varit uppe till två och städat för på dagen blir det inte av. När det nu ändå var rent så passade jag på att diska undan lite, plocka undan allting som ligger överallt så ett tag där såg det riktigt bra ut. Det gick över fort  

Presentation

Tjejtrissen, smedkvarten och resten av familjen.

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3
4
5
6
7 8
9
10 11
12
13
14 15 16 17 18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28 29 30
<<< November 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Välkommen till Tjejtrissen och LillprinsBus med Blogkeen
Följ Välkommen till Tjejtrissen och LillprinsBus med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se