Emma är i final på flickcupen. Fy vad stolt jag är

Det ska bli såååå skönt att slippa rusa upp imorgon, stressa på med kläder, tvinga i barnen frukost för att fortfarande i skydd av nattens mörker sätta dem i bilen och åka iväg till dagis. Det kommer visserligen bli fullt ös ändå hemma men vi slipper stressa hela tiden för att hinna med livet.

Ida är på dagis idag. Frågar du mig är hon inte alls redo för det. Ont, ont, ont i örat idag på morgonen så tårarna kom. I med mediciner och smärtstillande men till dagis och tomtefesten ville hon gå, fast hon var trött med mörka ringar under ögat. Dagis fick strikta order att ringa om det var nåt. Jag kände ändå att det var sista dagen och om hon verkligen vill gå och hon inte smittar så...

Planen för den här dagen var att jag skulle göra klart alla barn på morgonen, skjutsa iväg småttingarna till dagis, storingarna till skolan och sen rusa upp till kyrkan för att ta den sista platsen inne i kyrkan. Planen var sån... Ida är inte i form och eftersom hon inga tomtekläder har utan bara en pepparkaksklänning som oturligt nog låg i tvätten idag shoppade jag loss och köpte en röd tyllkjol, vit blus och en stickad grå väst som alternativ tomteklädsel. Superfin blev hon men hon själv fick utbrott a la Vesuvius i morse eftersom hon inte hade några tomtekläder. Det tog 25 minuter att få henne lugn och då var vi VÄLDIGT försenade och försenad kan man inte vara till kyrkan. Då får man inte plats. Det fick bli en taxivända och en väldigt mkt tidigare dag på jobbet än planerat. Det var ingen idé att ens åka till kyrkan för barnen fyller den med alla sittplatsen och ståplatserna fylldes nog rätt bra av alla ägare till bilarna både på parkeringen vid Odinsborg och järnvägsparkeringen.

Jag är sjukt besviken! Skolavslutningen är den absolut bästa julavslutning jag varit med om. Det är så otroligt traditionellt, alla medverkar, fina sånger, bra tal av både rektor och präst. Helt underbart! Det är med sorg i hjärtat idag som jag åkte till jobbet men att stå utanför kyrkan är inte riktigt samma sak...

Efter julavslutningen skulle UNT komma och göra reportage om evakueringen av skolan till mars 2013 och om arbetsgruppens arbete inför skolbygge, evakuering mm. Vi föräldrar uppmanades att infinna oss på skolan halv10, så många som möjligt. Jag är bevisligen inte där eftersom jag i skrivande stund är på jobbet men de klarar sig nog bra utan mig ändå. Jag kan inte vara med överallt.

Bloggandet framöver kommer förresten bli lite sporadiskt. Datorn hemma är fortfarande trasig och jag hittar inte kvittot. Jag måste logga in på datorn hos mamma för att kunna skriva ut att jag betalat något och när till Expert för att de ska kunna spåra kvittot. När jag gjort det kan jag lämna in den... Fram tills den är lagat får jag skriva när jag har en dator att låna eller kort via sms.

Jag önskar alla en riktigt

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!  

Har någon missat hur mycket jag avskyr vintern? I såna fall vet ni det nu! Jag hatar snöslask, kyla, våta fötter, hala vägbanor, isgator och jag HATAR alla sjukor som kommer nu!!! Förra veckan var det två läkarbesök för ungarna, idag blev det ett till. Imorse var ida som vanligt, möjligen lite snällare och fogligare men annars precis som vanligt. Kanske jag borde anat ugglor i mossan redan då 

Vi stuvar in oss i bilen för att åka till mormor och Rasbo eftersom dagis är stängt. Ida säger en gång att hon har ont i örat. Dum som jag är så lyssnar jag inte så mkt utan registrerar det mest. Släpper av barnen som då är pigga. En timme senare ringer mamma. Ida har så ont att hon skakar i hela kroppen. Örat värker trots alvedon. Mamma ber mig ringa en läkare och jag tvekar för ingen läkare med självaktning medicinerar en öroninflammation liksom. Jag ringer och FÅR TID, nästan på en gång. Jösses, kors i taken, vad i hela friden??? Meddelar mamma som då berättar att Ida svullnat upp på halsen också. En av lymfkörtlarna är enorma.

 När vi kommer till läkaren får vi komma in på en gång, han väntar faktiskt i receptionen. Han kikar i örat, frågar lite och skriver ut recept utifall att men tycker vi ska vänta ett par dagar först. OM det värker hål ska hon få mediciner. Sen klämmer han på halsen och då ska hon medicineras på en gång. Lymfkörteln är också inflammerad och eftersom det kom så snabbt var det ännu viktigare. Det var nog den som gjorde ondast också trodde läkaren.

Efter läkarbesöket fick vi åka en sväng till apoteket för att shoppa loss på kåvepenin, näsdroppar och ipren. Ida slocknade direkt efter läkarbesöket i bilen. En utslagen liten tjej  Nu hoppas vi att hon ska få bli frisk och vara frisk resten av vintern!

Imorgon är det också lite inplanerat. Linnéa ska hälsa på på Pilskolan och träffa båda sina lärare och fritidspersonalen. Vi ska komma halv 9 och stanna till 10. Linnéa har hittills bara träffat de klasskamrater som är hörselskadade. I klassen finns det även barn med talsvårigheter. Hoppas att hon ska trivas där. Idag fick hon ta med sig en plåt mjukpepparkaka att bjuda klassen på och berätta att hon inte kommer tillbaka i januari. De två bästa kompisarna fick veta i helgen och tur är det för den ena, N, började gråta. Sötis! Tur de har kvar varandra som vänner ändå!

Annars är allt toppen. Inga julklappar är inhandlade, ingen mat, ingenting är städat, ingen är frisk(jo jag och Erik då), inget julgodis är bakat och inga dagar är lediga... Jodå, jag börjar bara få liiiiiite panik  . Dessutom fyller Erik år på fredag och då ska allting vara klart och tvinstallatören ska komma då också och installera vår parabolantenn. Vi ska äntligen få titta på lite fler kanaler. Sista månaderna har vi bara haft 4an och 6an, svt har fungerat lite sporadiskt när det stormat ungefär...

Ibland kommer det ett telefonsamtal som vänder livet lite upp och ner. Igår kom det till oss. Ingen har dött eller så utan halv nio igår ringde rektor för skolan och berättade att det fattats beslut om att linnéa får börja på pilskolan. Hon ville bara ha ett godkännande från oss och veta vilken tid taxin skulle komma.

Jag vet att vi jobbat mot detta och att pilskolan kommer bli bra för Linnéa för skolan har inte fungerat alls, varken nu eller tidigare. Hon orkar inte med när hon måste kämpa för att höra allting som sägs. Hon orkar inte tokkoncentrera sig hela tiden för att inte missa någon skiftning i gruppen som andra hör i form av suckar, sparkar av otålighet, viskningar osv. Trots att jag vet att det här är det logiska steget för Linnéa så blir jag tudelad. Ena sidan av mig skriker ut JAAAAAA i ren och skär lättnad. Andra sidan sitter och gnatar att det är ett misslyckande att flytta, oron för att Linnéa ska förlora sina nuvarande vänner, att det inte ska bli bättre eller inte hitta nya vänner. Det är väl så att förändringar kostar energi och tja den här förändringen kom snabbt på. Hon börjar där redan i januari. Det innebär att hon har tre dagar på sig att avsluta, säga hejdå till kompisarna i skolan. Det känns som att det gick väldigt snabbt.

Vi får försöka landa i detta över lovet. Jag tänkte försöka hinna med att baka och bjuda klassen på fika tills skolavslutningen och då berätta varför Linnéa byter skola men att man är välkommen att komma och leka ändå! Jag måste också ringa runt lite föräldrar och berätta så inte bästa vännerna får höra ryktesvägen. Mitt redan späckade schema innan jul blev lite mer fullt  

Mårten: Vart ska du sova då? till Emma som är på väg in i vårt sovrum. Emma svarar: Du får sova i källaren och frysa. Du har iaf levt längre

Nu var årets mysigaste luciatåg avklarat. En drös på 17 småknatta som tåg in tillsammans med sina fröknar och sjunger så taket lyfter i alla möjliga tonarter och takter. Underbart!

I år hade förskolan också gjort ett lotteri till förmån för det indiska barnhem som förskolan stödjer. Vi lämnade alla pengar vi hade eftersom jag anser att barnhemmet är en bra sak, köpte 7 lotter och tro det eller ej men vi är stolta ägare av ett hus nu!

 Ett pepparkakshus alltså! Vad trodde ni  Ida som inte är känd för sin tålmodighet började tjata om att äta upp det innan vi ens kommit hem. Gissa hur besviken hon blev när jag sade att det itne kommer på fråga förrän vi ska ha julgransplundring efter jul OCH nyår och två veckor till. För henne är det ett år till julafton   Det får också stå kvar i sin cellofanplast för annars kommer alla nonstop försvinna, en efter en efter en och till slut lite av taket...

Appropå hus, jag är usel på att ta kort eftersom jag tycker kameran är värdelös men här kommer lite tjuvkikande på nya köket...

Sen bilderna togs har alla lådor kommit på plats, spisen och kaklet likaså och kartongerna åkt ut genom fönstret. Nu är det som det brukar vara i ett kök, fullt med odiskad disk istället  Jag är iaf toknöjd med köket. Det blir så som jag föreställde mig.

Jag skickar ut en liten tomtehälsning till er...

Den här lille tomten ville inte alls vara med i luciatåget igår utan ville helst gosa med mamma istället. En trött nisse med röda rosor på kinderna.

tack för barnvakten då till dig mamma   . Jag tackade personligen när jag hämtade tjejerna och det är kanske viktigare än att skriva det på bloggen? Det är inte så roligt att läsa om för alla andra.

Nog om det!

Idag är det dags för luciatåg på dagis. Det är första gången som de valt att dela på avdelningarna så i år kommer det inte bli toktrångt och man kanske tom kan se sin lilla telning i tåget  Erik ska bli en lite tomte och Ida velar in i det sista om hon vill vara lucia eller tärna. Jag packade ner båda så vi får se vilket som vinner. Det är ju så stor skillnad mellan kläderna .  Så klockan fyra smäller det till och skönsången ljuder över Gamlis.

Ikväll ska Emma också vara med och spela i pausen i innebandymatchen. Hennes lag mot Tyresö om jag inte missminner mig. Tyvärr kommer jag inte kunna komma dit och stötta laget(både SKK vuxna och barn) men det går nog bra ändå hoppas vi. Däremot börjar fotbollen igen på fredag och gissa om Emma har längtat! Äntligen börjar hennes liv igen som hon uttrycker det. Tyvärr har damen tappat bort sina skor. Jag har också letat och tja, de är inte i bilen, inte hos mormor, inte hos tränaren, i hallen, hennes rum, garderoben eller mellan dörrarna heller. Antingen har hon glömt dem kvar efter senaste matchen eller så är de kvarglömda i skolan... Håll tummarna för att de dyker upp snart! 

Förresten, jag har glömt bort att berätta om resultatet av tvålfejden i skolan. Det har som jag skrivit om förrut varit förbjudet att använda tvål i duschen på skolan. det är väl acceptabelt när man är sex eller sju men knappast när man är snart 11, pubertal och luktar svett. Jag skickade med tvål till skolan och skickade iväg ett mail till lärare för kännedom. Återigen, läraren är bra, riktigt bra! För henne var det självklart att ungarna skulle få tvätta sig med tvål. Hon hade ingen aning om att den regeln fanns. Hon kontaktade den nya idrottsläraren som inte heller var medveten om de gamla reglerna och nu får alla barn ta med sig tvål. Skönt!

Jag gillar den nya idrottsläraren okcså förresten. Barnen fick nästan en chock när hon började för hon var hård. Inga kläder- inget deltagande. Ingen handduk- inget deltagande. Innan har det varit nog så slappt och hygienen minst sagt bristfällig. Det gjorde inget om man inte hade kläder för man kunde ha samma som man sen skulle gå en hel skoldag i och så då det absoluta tvålförbudet . Dessutom har hon ett litet förråd med skor och sånt som barnen kan låna vid behov som igår när Emma inte hittade sina inneskor. Me like   

Idag fick jag förresten besked från förskolan om Idas resurs. På förskolan bryr jag mig inte så mkt hur de gör. Jag litar på dem. Däremot springer jag på möten för resursansökan och sånt mer för att stödja personalen. Nu har vi fått beviljat resurs för Ida, massor av resurs. Utökad sådan faktiskt, vi som trodde det skulle minska ffa som de nyare reglerna är mkt tuffare. Nu får hon resurs varje dag mellan 10-16:30. Resursen schemaläggs med sina 35 timmar(ett annat barn har 10, Ida 25) varje dag och jobbar på så vis in sportlov och påsklov när båda resursbarnen ändå är lediga. Toppenbra! det innebär för förskolan också att det hela tiden finns ytterligare en vuxen närvarande i barngruppen för resurs är inte samma sak som assistent. En resurs kan iofs gå undan med ett eller flera barn men är en tillgång för hela gruppen. För Idas del är det toppen och jag kan jobba med lugn i sinnet. Hon och hennes resurs kommer så bra överens. De blir glada över att se varandra  Dessutom är det en bra signal för skolstarten sen för de ökar inte resursen nu för att ta bort den till nästa år i skolan. Skönt för Ida som förhoppningsvis slipper utses som klassens skitunge bara för att hon har lite svårt att sitta still och koncentrera sig. Dessutom lär hon sig saker med resursen. Hon har lärt sig känna igen siffror tex! Tro mig, för Ida är det stort! Likaså att hon numera i en lugn miljö klarar av att spela spel som Finns i sjön. Tack M för det mirakel du gör med Ida varje dag. Sen du kom har Ida börjat älska dagis!

På morgonen väcktes jag av att Erik och Ida tyckte att det var morgon alldeles för tidigt. Inte var det någon skönsång, faktiskt ingen sång alls. Jag fick gå upp själv, göra frukost medan maken låg kvar i sängen. Jag muttrade sent omsider fram att det var frukost och han masade sig upp och åt gröten under tystnad. Inte ett ord om att gröten var god, att äpplena jag hade gjort själv på morgonen var goda, ingenting.

Efter frukost åkte han till jobbet bara för att ringa en stund senare och vilja ha kortnumret till banken. Han fick det. Efter ett par timmar kommer han hem och surar omkring hemma utan att säga ett ord. Då ilsknar jag till och säger att det vore trevligt om man åtminstone kunde få höra ett grattis!!! Inte fasen är det väl för mkt begärt???? Han blir ännu surare för han tycker då att han varit iväg och fixat min present. Hans firmafest var min present... Näe, sorry, det räknas inte. Hotellet på natten räknas men inte fasen tänker jag räkna hans firmafest hur trevlig den än är som min present. För det första är det hans kollega som gjort all planering och eftersom han bokade råkade det bli på min födelsedag. För det andra så hade jag fått gå oavsett om det var min  födelsedag eller inte. Märks det att jag är lite sur  Jag skiter i presenter och annat men jag vill faktiskt att han säger Grattis på födelsedagen! Jag väntar fortfarande så skulle svärmor läsa kan du ta din son i herrans tukt och förmaning   Du är den ende som han lyssnar på.  Han kan se sig i himlen efter en födelsedagspresent eller ens ett grattis från mig just nu! Jag fick tom ett grattis från tjejen i barninlämningen på ICA igår, i efterskott liksom, men inte från min egen man.

Annars var helgen bra. I lördags efter att ha rusat runt för att lämna barnen i Rasbo och hinna packa till min själv så kom vi på tåget i tid, åt en god nobelmiddag(nåja) på Berns innan vi gick till Chinateatern för att se den allra sista föreställningen av Zpanska flugan. Jag hade inga stora förväntningar eftersom jag har lite svårt för Peter Dalle. Han är lite för mkt Lorry som jag inte gillar. Jag blev glatt överraskad för den bjöd på många gapskratt, väldigt många faktiskt. Synd att den är slut annars hade jag rekommenderat den  

Efter tillhörande barhäng åkte vi till vårt anspråkslösa hotell Colonial. Det var rent men det är väl det jag kan säga som positivt, tyvärr. Nåja, det fanns en säng som var helt okej och inga barn i den så jag sov som ett barn iaf. Ingen som störde mig och jag sov till halv 9! Efter frukost packade vi ihop och promenderade till stationen för att hinna hem innan Linnéa skulle sjunga i kyrkan kl 3, hinna köpa present till julklappsbytet på bokcirkeln som skulle vara efter kyrkan och helst också hinna baka en kaka. Det bidde inte mkt av det för halvvägs hem skickade mamma sms om att Linnéa vägrade åka till kyrkan, Ida vägrade ta på sig byxorna och Emma hade ett ton läxa att göra.  Fick åka ut till rasbo och hämta hem tjejerna istället för ses i kyrkan, ila till chocolate och köpa presenten och bjudfikat(blev en ask romerska bågar istället för fikabröd). Jag åkte hem efter att ha hämtat barnen, lämnade av dem hos mårten och drog iväg till bälinge och bokcirkeln.

Bokcirkeln var väldigt trevlig även om jag inte hade läst boken. Vi brukar diskutera allt mellan himmel och jord, inte bara böcker. Vi är allt ifrån undersköterskor, lärare, en som doktorerat, dagmamma och förskollärare så vi är inte alls likadana men trivs ihop ändå. Under söndagen diskuterade vi allitfrån hö till böcker.