Emmas lag spelar Gothia cup i år och igår morse efter två intensiva dagar vägrade Fritte röra sig. Vi gick på långpromenad i torsdags kväll efter badet. När vi kom hem bäddade Linnéa åt sig på golvet i vardagsrummet men någon var snabb att lägga beslag på madrassen :-D

Linnéa fick hämta en annan madrass istället och lägga sig bredvid. De sov där sen resten av natten <3
På morgonen var han fortfarande lika trött och fick sällskap även då. Av en lika trött tonåring som tyckte att samling 9:45 var alldeles för tidigt.

De kan inte vara riktigt kloka men med 17 grader i luften, prickig korv som smittar och en hund som behöver motion så åkte vi till sjön. Första dan för att grilla med en god vän. Att Fritte skulle bada var ingen nyhet. Han badar mitt i vintern också men barnen??? Det var iskallt i vattnet. Inte en grad över 15.

Som sagt, inte kloka men de hade kul iaf. Jag väntar in varmare väder innan jag badar. Mkt varmare!
Nu borde vi kunna vistas ute bland folk igen för prickig korven är iofs fortfarande prickig men smittar inte. Alla koppor är torra nu :-)

Det går inte att lägga in bilder på bloggen när man använder mobilen. Då stängs allting ner utan att sparas:-(
Igår och idag har jag varit redigt uttråkad. Ida vill inte gå ut eftersom hon är full med kliande, fula prickar. Jag tycker det är skönt med en dag eller så hemma men nu har jag varit hemma flera dagar och det är tråkigt. Vädret är skit dessutom så det inbjuder inte direkt till tältning. Igår bakade jag bullar, dels för att göra nåt men oxå för att jag frös inomhus med ullstrumpor och fleecetröja, i slutet av juni???? Några timmars bakning senare var jag trött, huset städat igen och ungarna hade haft kul. Alltid nåt. Idag bakar jag bröd istället. Imorgon ska vi till sjön, grilla och fiska eller nåt.

Stackars Ida ser ut som en levande prickig korv. Hon har fått fler koppor i natt så magen och ryggen är det ganska många på, ben och armar är det färre och ansiktet börjar bli riktigt prickigt det med. Nu har jag suttit och funderat på om Erik haft vattkoppor och det måste han haft. Jag kommer ihåg att jag informerade mamma om att vattkoppor INTE kan ge bältros men däremot kan det bli åt andra hållet. Såå länge sen var det inte som när storan och Linnéa hade det för 9 år sen för så bra minne har jag inte  Jag kan ju leta rätt på det här på bloggen för jag gissar att jag har skrivit om det i såna fall men det är så bökigt att leta bland gamla inlägg. Det skulle underlätta om man kunde se rubrikerna i gamla inlägg även från tidigare år. Nu kan man bara se månaden och sen får man leta och leta och leta bland sidor av olika inlägg. Bättring på det tack!

Jag inser att vi måste planera om lite för vad vi ska göra den här veckan. Planen var att träffa en kollega. Det kanske vi kan göra ändå. Hoppas det. Annars var det tänkt att jag skulle tälta med barnen vid sjön. Det är lite väl kallt för det. Det var inte en fjällvandring vi skulle försöka oss på liksom. Vi har inte tillräckligt många riktigt bra sovsäckar så vi stannar hemma och väntar in varmare väder iaf. Det behöver inte vara så himla fint väder kanske men iaf varmare än strax över nollgradigt på natten tas tacksamt emot! Måste kolla upp sovsäckarna också. Erik har en egen barnvariant som vi köpte till barnvagnen. Han får plats i den men sista året nu. Den är upp till 120cm, han är 111 konstaterade jag igår. 111cm???? Han har växt 6 cm på ett halvår! Inte undra på att alla kläder blir för små så fort de hittar ner i lådan. Det blir till att köpa 116 nu men han hade 92/98 förra året. Å andra sidan är han så spinkig att strl 80 på knälånga shorts är lagom som korta shorts nu. De ramlar iaf inte av honom   Nu vet vi iaf var all mat tar vägen. Han växer på längden. Och fötterna... strl 30 har vår "lilla" gosse nu. Han brås på storan även här. Hon ligger på 41/42 i skor 13 år gammal.

Jag har också börjat förbereda barnen på att det snart blir en liten kusin. Vilken dag som helst nu! Det är lite abstrakt att det ligger en bebis i Karins stora mage, iaf för Erik. Dessutom tror han att de ska leka... Jag försöker tala om vad bebisar egentligen klarar av. Att det tar ganska lång tid innan de faktiskt kan leka. Han får hålla till godo med Emre ett tag till  

Galna maj och juni har kommit och lämnat oss i bakvattnet och lugnet har börjat lägga sig. Helt ljuvligt skönt att ta dan som den kommer och bara vara. Det är livet. Sista veckorna har varit helt galna. Den händige mannen bestämde sig för att renovera badrummet. Locket där spolningen till toaletten sitter har gått sönder. Det händer bara hemma hos oss va?  Det var för ett år sen eller mer. Det har gått att spola och tja tiden rullar. Det blev aldrig av helt enkelt. Det är ju skittråkigt att köpa en toastol liksom när man kan lägga pengarna på roligare saker. Nu behövde dock badrumsskåpet också bytas ut. Det var et köksskåp eftersom ingenting annat passade i vårt lilla badrum. Det funkar ju men efter 8 år hade det gjort sitt. Nu blev det ny färg på väggarna också, antikvitt istf caffelattefärgat. Riktigt fint faktiskt med lite piff. En tavelhylla med tre blomtavlor i fina färger på väggen.

Samtidigt som händige mannen rev ut badrummet skulle jag försöka ta tag i månader av bristande städning. Byggdamm+ städning. Ni förstår nog själva att den funkade så där. Dock hann badrummet bli klart till midsommar, huset hann städas iaf tillräckligt bra för att ha nattgäster och nu är midsommar avverkat så nu är det bara njuta av fint väder(???), värme(ännu mer ???????) och lediga dagar som inte tillbringas vid stranden än iaf. Idag tänkte jag iaf ta tag i en sak som jag inte roat mig med på ett år. Bakning! Det lär nog bli mkt bakning för att roa Ida närmaste dagarna. Den stackarn har fått vattkoppor. Emre var här frö ett par veckor sen och hade fått vattkoppor. Vi hade ju alla haft det så det var väl ingen fara liksom. Dessutom ska man ju ha det när ungarna är små ändå. Ida fick vattkoppor när det gick på dagis. En koppa i håret typ. Trodde man blev immun då men nu har hon koppor överallt så antingen var det ingen koppa den gången utan bara en vanlig blåsa på ett ovanligt ställe eller så har hon fått det två gånger. Nu finns det ingen tvekan.

Appropå Ida, hon verkar brås på mig på fler sätt än utseende. Hon har ärvt min känsliga hud. Hon är nickelallergiker  Hon fick ett fint halsband av farmor när hon fyllde år som hon hade några dagar. Tyvärr fick hon eksem av det och när jag visade det för en sjukvårdskunnig sade hon på en gång att det såg ut som nickelallergi. Vi får skaffa en ny kedja eller en rem till henne och plasta baksidan så kan hon ha sitt Idasmycke ändå som hon gillar  Vill inte att det blir värre än det är nu. Det kan förklara varför hon får utslag av byxor med dragkedja ibland. Nu gillar hon inte byxor iaf så det spelar ju ingen roll.   

Det är lite av mitt motto i livet. Jag är sjukt nyfiken och tycker nog att en dag när jag inte lärt mig något nytt(stort eller litet) är en ganska bortkastad dag. Idag lärde jag mig vad hörseltrötthet är tex. Jag har vetat om vad det innebär men inte vad det hetat. Facebook är bra till mycket  Nu har jag ett ord för hur Linnéa blir när hon stänger av allt omkring sig. Det är praktiskt.

En annan sak som jag tycker är himla praktiskt när man bor med någon som iofs är hörande men iaf hörselskadad. Det är det där med teckenspråk. Det är himla smidigt när man är bland folk så Linnéa slipper vara klistrad vid min sida. Vi gick på tecken när hon var liten och då lärde man sig massor. Tyvärr har jag glömt typ allt igen utom vissa saker som fastnat av ren olyckshändelse eller av något annat outgrundligt skäl. Mat tex, skor, måste, född och städa är såna ord. Jo, jag kommer ihåg de flesta färgerna, djur och så också men jag är usel. Nu råkar jag bo i Sveriges fjärde största stad men det här med teckenspråkskurser på rätt nivå finns inte- alls! När Linnéa var bebis fanns det ett tag men sen slutade alla deltagare och kursen lade ner. Jag fick hoppa in i en annan kurs med vuxendöva. De diskuterade hierarki och jag ville lära mig kommunicera med en treåring. Jag slutade den gången. Sen dess har det inte finnit kurser på flera år och jag har letat men nu finns det igen. Äntligen! Jag är anmäld för dwet är en fördel om jag förstår när Linnéa tecknar till mig. Hon förväntar sig liksom att jag förstår eftersom det är hennes och mitt språk som hon använder när hon inte vill att ala andra ska höra. Det är ju bra om jag förstår då med liksom... Nu läser jag av läpparna när hon mimar orden eller flörsöker gissa. Det går oftast okej men inte felfritt. Måste nog ta tag i det där och börja plugga ord tror jag. Hur snabbt kommer det tillbaka? När jag läste sist så förstod jag huvuddragen när en kompis bror tecknade på vad jag gissar är aningens förenklat teckenspråk(Eller vad säger du Hanna? Pratar E fullt ut med er eller förenklar han?). Nu förstår jag absolut ingenting oavsett.

Mentalt så måste jag erkänna att jag redan har sommarlov. Kvällarna är senare för barnen. Lite för sena kanske just igår kväll men det är skönt att släppa på kraven och bara vara. Igår var vi iväg och kollade på en fotbollsmatch. Den började vid sju och då brukar mina småtroll sova men Erik somnade efter dagis igår och sov i 1,5 timme så vi åkte ändå. Alla överlevde även om Ida ffa är riktigt, riktigt trött idag. Hon får gå och lägga sig tidigare ikväll istället  Vi behövde göra något roligt igår också. Något som fick alla att tänka på något roligare än att vi nu är en katt fattigare. En älskad familjemedlem fattigare. Minoo som skulle fylla 18 i september fick somna in igår. Vi sökte för att operera tänderna men det visade sig att hon hade kronisk njursvikt. Operation var inte att tänka på så antingen fick vi ta hem henne och ha henne kvar i kanske 3 månader eller avliva henne. 3 månader av smärta för hennes del från tänderna för att sen avslutas med att njurarna stängde av och hon blev akut sjuk. Det valet fanns inte. Hon fick somna in igår. Otroligt jobbigt och tomt utan henne. Hon var verkligen en karaktär och personlighet. Min första bebis  Nu kommer ingen att komma låtandes som en mistlur med en strumpa/råtta/toffla i munnen längre. Nu kommer blomkrukorna få stå kvar i fönstret där vi ställer dem. Ingen kommer längre se till att vi får plantera om alla blommor genom att knuffa ner dem i golvet. Nu är det slut på klor i benen och drägglande pussar.     

När jag letade efter en bild på Minoo hittade jag en massa andra fina bilder. Kommer du ihåg när Fritte var så här liten mamma?

 När han fick plats i kattkorgen  Han har blivit lite större nu...   Sisådär en 50kg större  

Jag tror att bloggen lever sitt eget liv. Varför har den lösenordsskyddat ett inlägg? Fattar ingenting men det är väl så med datorer att de gör lite som de själva vill. Den här gången var det harmlöst. Det är värre när nåt publiceras som man kanske inte hade tänkt  

Idag har jag och Linnéa varit iväg till hörselmottagningen för att få lite information om en hörselgångsrekonstruktion. Linnéa saknar hörselgång och ytteröra på ena sidan och nu när vi var på plastiken föreslog de att det kanske var dags att fundera på detta eftersom LInnéa inte kommer överens med hörapparaterna. Tanken är att man borrar ett hål i huvudet på samma ställe där hörselgången brukar sitta, täcker hålet med hud från armen eller benet eller var man väljer för ställe och skapar några nya ben som ersätter hammare, stigbygel och städet. Jo, man gör en ny trumhinna okcså. Då ska örat på den sidan fungera om inte perfekt så iaf mkt bättre än idag dvs hon kommer få okej hörsel på den döva sidan. Låter enkelt eller hur  När man ändå gör den här operationen så tänker man sig att man kanske skulle skapa ett nytt öra också samtidigt. Vi får se hur man fixar detta för specialisterna för hörselgångsrekonstruktionen finns i Uppsala men ytteröresditona finns i Sthlm och Lund eller om det var Malmö. Ja, det är inte min huvudvärk gissar jag. Linnéa fick mycket att tänka på och så får vi se om det ens är möjligt. det beror på hur nerver och sånt sitter. De skulle ta fram hennes gamla plåtar från datortomografin hon gjorde när hon var liten och bedöma om de räcker eller om vi måste göra om den. Oftast sitter ansiktsnerven så till att man kan kringgå den men vi får se hur LInnéa är skapt. När de gjort bedömningen att hon kan göra den ska vi få en remiss till en specialist på otokirurgen som jobbar med just rekonstruktioner för mer exakt information. Eftersom LInnéa är den som ska ta beslutet så tycker jag att hon måste få information på sin nivå. Hon msåte också vara tydlig med VARFÖR hon vill göra en operation. Är det för att höra? För att se normalare ut? Det är stora beslut att ta när man är liten. För stora tycker nog jag faktiskt men så ser livet ut antar jag.

Hemma går vi på tå också. Familjens katt är på sjukhuset nu. Hon lider av FORL som är en tandsjukdom. Nu sista dagarna har hon inte mått så bra så jag kikade på henne igår. Mamma trodde diabetes eftersom hon dricker väldigt mkt. Jag klämde och kände. Slemhinnor och så var fina, hullet är väl inte så mkt att skryta med men hon har alltid varit mager men när jag kikade i munnen såg jag varför hon är hängig. Ena tanden var alldeles inflammerad och runt den var det som en blåsa med grönt var. Nu är hon hos veterinären. Det är dags för den där dagen som man vet ska komma men inte vill ska komma. Det är ett tufft beslut att ta men hon är trots allt 18 år och ska inte behöva lida i onödan iaf. Hon har haft 18 underbara år trots sin dövhet. Älskade lilla Minoo!