Imorse när jag vaknade var det hela tre grader varmt ute! Det är ju nästan dags att ta fram vinterkläderna men det kan väl inte stämma. Var det inte sommar förra veckan??? Jag har inte ens fått tag på fodrade gummikläder som dagis anser hör till standardklädseln. Det är slut överallt så det innebär väl att jag som alltid är för sent ute. Kikade dock in på Lindex hemsida och där fanns det iaf så det räcker till småtjejerna. Emma behöver inte såna kläder längre:) Mössor och sånt bör man väl också packa upp antar jag eftersom barnen fryser på morgnarna men det får vänta för nu håller jag på att packa sommarkläder... Hjälp vad skönt det ska bli med en veckas semester! Sol, bad för barnen iaf och härlig värme så man kan tanka lite vitamin D under en vecka. Inga måsten heller utan det enda man behöver göra är väl att klä på sig på morgonen och sen bara vara tillsammans med familjen. Det behövs kan jag säga! Det har varit rätt slitit att inte ha semester i somras tillsammans utan bara vara ensam med barnen hela tiden. Tid för Mårten och mig bara kommer jag inte ens ihåg när vi hade sist. Törs man hoppas att vi iaf kan få en kväll med barnvakt i Turklandet av svärmor eller nån sån??? Kanske inte men skönt ska det bli iaf utan träningar, möten, städmaraton. Nästan så jag ångrar att Ida fick följa med idag för hon har bevisat idag hur fel jag hade igår när jag skrev om henne. Idag har hon busat för tio dagar tillsammans. Hon fick återigen tag på märkpennan(vem lämnar den framme hela tiden????) och målade hela fönstret, ´fönsterkarmen och skåpet alldeles fullt samt en bok som låg på bänken och en tallrik som inte hunnit in i skåpet än. Skåpet är bortom räddning kan jag tyvärr meddela men det gick bort på allting annat utom boken så klart men det är väl inte hela världen. Det var ingen bra kokbok iaf:( Strumpbyxorna fick sig lite färg också men de är bruna och det syns inte såååå mkt på dem. Det får vara så nu. När hon var färdig med pennan gick hon lös på skafferiet och hällde ut lite saker där(mest flingor),"kokade kaffe", lekte råtta på brödet(hon har fått frukost två ggr idag men det räckte visst inte!) och avslutade med att gå ut i vardagsrummet och svepa ner alla kläder som jag hade vikt ihop men inte hunnit lägga undan än... Vad jag gjorde under tiden?!! Var nere i tvättstugan och hängde tvätt. En sketen maskin och hon hinner med allting ovanstående:( Ibland är jag lite less på min minsta dotter.

Har insett sista dagarna att ett mirakel har skett! Nej, skolan har inte förvandlats till världens bästa och nej jag har inte heller vunnit på Bingolotto eller Triss. Det som skett har nog så sakta smugit på oss så vi ingenting har märkt. Ida har lärt sig leka själv! Ja leka själv har hon väl alltid kunnat men det har liksom aldrig varit saker som vi tyckt hon borde hålla på med. Har det inte varit att koppla ihop sladdar med eluttag eller ta sig in i skåpet för att äta sopor så har det varit att hon rymt ut på vägen eller käkat mellanmål i kattlådan*rys*. Idag har hon faktiskt lekt med sin docka själv utan att hyssa i säkert tio minuter och för oss är det ett mirakel. Dessutom så mitt i allt nejsägande så har hon också börjat lyssna på argument. Om vi säger åt henne att gå ut från Emmas rum eller sluta ha sönder påsarna med gips så händer det faktiskt att hon gör det! Helt otroligt!

Tro dock inte att hon förvandlats för mkt. Senast igår önskade jag att de fått mitt totala ointresse för konst för då hade hon dekorerat fönstret och fönsterramen i köket med en märkpenna- en vattenfast märkpenna! Hon hade också märkt sig själv lagom till bröllopet nästa helg men det kanske hinner blekas och fyllas på några ggr till... Eller att hon inte fått mitt intresse för bakning när hon i onsdags hällde ut massa mjöl, nötter och denna ständiga favorit-Oboy på bänken i köket. "Baba mamma!" Maken och jag konstaterade häromdagen att vi kommer spara en halv förmögenhet på toapapper, tvål, tandborstar och tandkräm när Ida slutar hälla ut, smula sönder och dekorera med dessa varor i badrummet.

Ida börjar dock sakta men säkert bli större och nu har hon visst övergivit dockan för att vara en "sessa" istället och hon har börjat älska rosa... Inte min favvis om man säger så:/

Att Linnéa har ett eget sinne för mode det är klart sen länge. Hon matchar heljvilt bland alla de mönster och färger som finns i hennes garderob och kombinationerna kan bli rätt hårresande. Men för husfridens skull brukar hon få ha sina kreationer på sig för annars blir det ju "nöligt" gud bevars och DET är inte att leka med! Då kan det ta 45 minuter att få på sig en strumpa och den tiden har iaf inte jag på morgonen. Såå morgonpigg är jag inte. När klockan ringer vid 0600 så hoppar iaf inte jag upp med ett leende.

Igår kom hon på ett nytt plagg-TUTTHÄNGSLEN! Hon struttade omkring hemma med dessa hängslen mest hela dagen och var skitlycklig. Enda bekymret var bara att man inte kunde knäppa på hängslena på byxorna för det ska man kunna med riktiga hängslen. Jag är nog mest glad över det faktiskt. Vad tycker ni? Döm själva!

Nu har vi klassföräldrar bestämt att vi ska ha ett möta and situationen i skolan och det går en maillista runt bland föräldrarna där vi får dryfta och vädra lite eftersom de flesta av oss bara träffas när barnen är med och då är det lite svårt att prata av förståelig anledning:)

På onsdag har dessa tre veckor av besöksförbud gått och läraren har fortfarande inte kommit ngnstans alls. Barnen är precis lika vilda när hon är ensam med dem och hon har ingen auktoritet öht. Fast det kan man väl inte få om man heller inte ens försöker?!?! Man kan ju inte få barnen att lyssna och respektera en om man inte ens säger till när barnen gör ngt ´tokigt eller ringer hem till de barn som inte sköter sig.

I fredags när jag hämtade Emma i skolan stod rektorn och en till ute på skolgården och vrålskällde på en av killarna i klassen. Denna killen är minst sagt vild men han behöver hjälp, inte skäll! De stod ute på skolgården och skällde i de femton minuter som jag var på skolan och frågan är hur länge de stått där innan jag kom??? Vad tror man att man uppnår genom att förödmjuka en liten sjuåring inför alla på skolan under så lång tid och sen inte ens ringa hem så föräldrarna f¨år vetskap om det?

Förra veckan fick alla barnen i klassen sitta i sina bänkar i 20 minuter utan att lektionen startade bara för att några elever alltid kommer för sen?!?! Dessa elever hade inte kommit alltså och de elever som kom i tid blev kollektivt bestraffade... Jag tar mig för pannan!

Rektorn(hon verkar komma mkt till klassen nu för tiden) kom in i klassen och skällde på alla killarna en lång stung i förra veckan för några av dem(okänt vilka) hade spolat ner en toarulle på toaletten. Till saken hör att Emma och flertalet visste vilka men ingen brydde sig om att fråga eller ta reda på detta. Återigen får alla skiten för ngt som bara ett fåtal gjort... Jag säger som en av föräldrarna i klassen säger: "Jag blir inte förvånad för rektorn är inte direkt känd för att vara ett diplomatiskt geni!"

Tanken att byta skola stärks mer och mer.

Enfaldiga människor tycker jag inte om. På sista tiden har jag stött på en hel del av dessa och jag blir så arg. Jag blir arg när dessa enfaldiga människor ska bestämma över min dotters liv eller på ngt sätt blanda sig in med massa tyckanden om saker de inte har med att göra.

Rektorn på vår skola är en sån enfaldig människa. Jag har aldrig råkat ut för en vuxen som är så otroligt egocentrisk. Vi satt i möte i fredags i en halvtimme och skulle prata om Emmas mående. Det tar inte många minuter innan jag förstår att hon inte alls är intresserad av hur hon mår utan mer bara är intresserad av vissa skeenden på skolan samt hur fantastisk hon själv är. Undra hur många ggr som hon slog sig för bröstet och skröt om att hon minsann kan namnet på alla barnen i skolan och deras föräldrar... Helt ärligt, jag skiter i om hon kan namnet på Emma om hon inte bryr sig om hur hon mår. Sen hennes stolthet över att ha fått in en hel halvklasstimme till i klassen i veckan! En hel timme till när hälften av barnen i klassen har stressymptom och en handfull mår så dåligt att de inte ens tycker om skolan.

På föräldramötet stötte vi på en enfaldig människa till. En mamma i klassen, som för övrigt är mamma till en av de stökigaste killarna, som blir arg över att vi föräldrar är upprörda över nuvarande situation men inte kontaktat henne! Ska jag ringa til henne som aldrig varit trevlig mot mig och fläka ut byken för att hon ska känna sig delaktig i allt prat som sker om skolan? Nej tack, Emma integritet är värd aningens mer än så för mig. Dessutom hade vi medvetet väntat in föräldramötet där alla är samlade. Denna mamman är känd för två saker. Hon är så oerhört trevlig när det passar men alla passar inte henne utan det är hon som väljer vem hon pratar med och sen så måste hon själv vara inblandad i allt skvaller och är hon inte det är det katastrof. Usch för såna människor!

Sen Linnéa föddes har man ju stött på fler läkare än vad man borde göra på en hel livstid och är det något man lärt sig så är det att ta allting de säger med en stoooor nypa salt och sen får man tolka in vad man själv verkar vettigt och sen efter det bilda sig en egen uppfattning. Skulle man tro på allting de sade så hade Linnéa dött flera gånger om(rollen som Jesus var väl upptagen va?!?!), hon skulle ha varit helt skadad vid födseln och hon borde ha den och den sjukdomen eller varöfr inte vara helt frisk. Hon har fått fler diagnoser, eller försök till diagnoser än de flesta och man kan ju bara undra när man får två eller fler diagnoser för samma symptom om läkarna verkligen läser samma böcker och går samma utbildning? Jag undrar jag!

Idag var det iaf dags igen för en förvirrande upplevelse på Ackis. Vi skulle träffa LKG-teamet för en bedömning av Linnéas svalginsufficiens(fint ord va?) Man får väldigt bra ordförråd om man tillbringar tillräckligt mkt tid på sjukhus iaf:D För det första ville de utreda om det var en dold gomspalt vilket det inte var och sen ville de se om det läckte ut massa luft genom näsan när hon pratar. Det gjorde det inte idag iaf men det var sannolikt att det kunde göra det när hon var trött. Hon fick träffa logopeder, foniatriker, käkkirurger och plastikkirurger och det enda som konstaterades var att hon inte behövde komma tillbaka förrän om fyra år eller när hon ville operera sitt lilla öra. Det tog dem tre timmar att konstatera detta som jag redan kunde tala om innan jag åkte i morse. Nåja, jag fick tillbringa några timmar med bara Linnéa iaf även om jag nog själv hade valt en trevligare miljö;)

En nyhet kom dock upp iaf. När vi för 1,5år sen träffade genetikern så fick vi ju höra att Linnéa med största sannolikhet inte har Goldenhaars syndrom eftersom hon itne hade problem med ryggen. Idag fick vi höra att iom muskelsvagheten i den drabbade sidan så klassas hon in i den kategorin iaf men det var det ingen som upplyst mig om så det fick jag veta bara appropå allting. Tur att det var jag som var där och inte Mårten eller för all del de flesta föräldrar. För mig är hon bara Linnéa och jag struntar i diagnoser hit eller dit men tom jag reagerade idag när det bara blev kastat i ansiktet, dessutom med ett leende ung som att det var kul!

Läkare är ett släkte för sig. Många är underbara och en del levande katastrofer men oavsett är det ganska förvirrande för en vanlig mamma att umgås med dem för mkt!

Man kan ju tycka att i dagens Sverige så borde väl skolan vara väl utvecklad och med många kompetenta lärare. Med kompetenta menar jag till personlig lämplighet och fingertoppskänsla mer än bara rätt antal akademiska poäng. Nu är inte så fallet tydligen. Emma har börjat ettan och hela förra året hade vi en lärare som gapade och skrek på klassen och det kan man verkligen ifrågasätta men hon eller snarare hon och en till lyckades hålla en bra ordning i klassen. Emma lärde sig iaf någonting även om hennes NOutveckling knappast hade motsvarat mina och hennes förväntningar med en NOlärare i klassen.

Nu däremot är det ju på riktigt och för att uttrycka det milt går det väl sådär i skolan. Det är så livligt på lektionerna att barnen fått uppsöka vilorummet flera ggr i veckan för att bota sin huvudvärk. Emma har gråtit sig till skolan varje morgon och det skär i hjärtat när hon säger att hon inga kompisar har eller att hon sitter och gråter på en bänk iskolan på rasterna. Jag gråter när jag hör det samtidigt som jag blir riktigt heligt förbannad. Jag har pratat med läraren som inte ser problemet för hon har haft värre klasser(?????!) och att Emma känner sig ledsen, otrygg och bara helt förtvivlad är tydligen inte hennes ansvar för hon har inte bemött det med ett ord. Dessutom verkar samma lärare inte besitta den minsta lilla gnutta talang eller kunskap för läsinlärning. Hon har inga som helst genomgångar med barnen om bokstäverna eller kopplar dessa krumelurer till hur de faktiskt låter när man läser. Hon tar bokstäverna i alfabetiska ordning. Barnen får skriva av berättelser i sina skrivböcker men de har ingen aning om vad det faktiskt står i berättelsen osv osv osv Lägg sen till att det är fullt kaos på lektionerna och ingen ngnsin får hjälp. Detta är dock inte hennes fel utan vi föräldrar som måste uppfostra våra barn och rektorn som anser att 24 barn på 1 lärare är ok! Gissa om vi föräldrar laddar för föräldramötet på onsdag ang detta!  Ja, kort och gott, skolan är skitdålig med ännu sämre lärare och en helt inkompetent och faktiskt rätt ökänd och omtalad rektor. Behöver jag säga att jag blivit uppmanad av ett par stycken at se mig om efter en ny skola och göra en anmälan till skolverket? Det kommer bli så om inget händer men jag hoppas fortfarande på mirakel!

Emma ska ju trots allt, mitt i detta kaos försöka lära sig läsa. Det går inte alls framåt, snarare bakåt så nu har jag tagit till experthjälp i form av min moster som tipsat om massor och nu har jag skickat iväg lite böcker så Emma kan jobba hemma i lugn och ro. Undra om jag kan skicka räkningen till skolan??? Den och kostnaden för privatläraren kanske;)

Att barn klättrar det är ju allmänt känt. De klättrar upp på stolar och bord och ibland även på bokhyllor som förhoppningsvis är förankrade i väggen men Ida är inte som andra barn. Hon har valt en svårare väg i livet. Hon klättrar iofs också på allting ovanstående men även på teven i vardagsrummet, ribbstolen vi satt upp för Linnéas skull men som mest används av ida. Nu har hon lärt sig komma ner också när hon klättrat upp till taket. Hon har lärt sig bemästra klätterborgen på dagis trots att personalen har tagit bort nedersta pinnen i stegen så första pinnen är så högt upp att den är över Idas huvud. Många av de största barnen kommer inte upp men Ida som sagt... Ida har idag tagit steget till att klättra på saker där man har fötterna längre in än händerna. Ni vet såna där riktiga bergsklättringsfasoner som ser helt livsfarliga ut. Hon började smått på handfatet i badrummet. Det funkade jättebra tills avloppsröret lossnade!

Hon har också klättrat upp på tvättmaskinen för att ösa ner massa tvättmedel i facken. Inte bara i facket för tvättmedel dock utan alla fack. Tyvärr går inte facken att ta ut och skölja!

Läste en artikel om en liten pojke som klättrat i hela sitt liv, precis som Ida och sen hade han fått en klättringskurs i present. Alla andra hade flåsat sig fast längs bergsväggen och när de väl var uppe hade de flåsande suttit och tagit igen sig. Kille ifråga hade klättrat upp hur lätt som helst och bara gått obekymrat till kanten och beundrat utsikten... Ida kommer bli som den killen! Hon går inte ha i möblerade rum men hon kommer nog bli något stort en dag:)