Själv fick jag fiska upp röstsedeln ur pappersåtervinningen för "det var väl ingen jävel som röstade i det här valet". Jag tycker det är  trist och oansvarigt att inte rösta. I Belgien är det straffbart att inte rösta. Man får betala böter då. Typ 2-300Euro. Jag måste säga att jag gillar den idén på sitt sätt. I den perfekta av världar går väl alla och röstar. Av plikt, skyldighet och för att få en chans att säga sitt. Av glädje kanske och som en förmån. Trots allt så är det tusentals människor världen över som offrat sina liv för rätten att få rösta. Människor som anses ha fel kön, religion, tillhör fel folkgrupp. Världen över idag är det människor som inte får rösta av samma skäl eller för att de lever i ett land som är en diktatur. Det ska vara självklart att rösta! Det är en ära att rösta! Vad man sen röstar på struntar jag i. Eller, ja du får rösta på vad du vill men jag blir iaf ledsen i själ och hjärta över resultatet i Europa.

Hur kan man vara så blind att man väljer att rösta på ett parti som inte ens står för demokratiska värderingar? Som tycker att vissa människor är finare än andra? Vad är det för tragisk människosyn man har då? Det är lite för mycket Farmen av George Orwell. Ni vet, all animals are created equal but some are more equal than others... Det finns grisar och sen finns det andra djur. Det synsättet har vi redan kämpat ett världskrig över. Vill vi verkligen ha tillbaka det? Jag blir rädd på riktigt när jag hör hur de odemokratiska krafterna ökar år från år i de olika länderna. Inte bara i Europa utan även i USA med Teapartyrörelsen.

Jag kanske lever ett drömliv men i min fantasivärld finns det människor av alla slag(religionstillhörighet, könstillhörighet,sexuell läggning osv). Alla har rätt till en utbildning men alla har också rätt till ett arbete. Alla kommer inte kunna studera på universitetet och vissa behöver börja arbeta vid 16. Det ska vara okej. Det finns ingenting som säger att vissa är finare än andra. I min fanstasivärld så finns också olikatänkande och alla har rätt att bemötas med respekt men att alla ska kämpa för demokratiska fri- och rättighter är en självklarhet.

Det känns för mig helt främmande att man som vissa inom politiken anser det vara legitimt att stämpla en invandrare som terrorist bara för att han kommer från ett visst land eller anse att en HBTQperson inte har rätt att starta familj, gifta sig eller ens leva ut sin sexualitet.

Just det här med HBTQpersoner är ju nåt som verkligen väcker uppmärksamhet. Jag förstår inte det???? De blir kära, vill gifta sig, skaffa familj. Vad är problemet? Att två personer är kära i varandra? Att de vill gifta sig? Eller ve och fasa, att två personer vill skaffa barn?! Eller är det stora problemet att de ser annorlunda ut? Att de utmanar våra traditionella könsroller? En kille med handväska- Gud bevare mig väl då eller? En tjej i kort hår och typiskt "killiga" kläder? Eller är det inte hur de ser ut som är så avskräckande? Är det vad de gör? De pussas, kramas, älskar/älskas? Gud vad konstigt! Det gör jag också med min väldigt heterosambo.

Helt ärligt, men jag är inte det bittersta intresserad av andra människors sexliv. Det hör till privatlivet och det är precis vad det heter, privat. Jag är inte intresserad av om grannen har sex 1 eller 15 ggr i veckan eller om han gillar BDSM. Grannen får faktiskt sköta sitt eget privatliv. Jag har svårt att tro att jag är så annorlunda än andra människor. Brukar du gå omkring och fundera på någon annans sexliv? Jag kanske bara är alldeles våldsamt dödstråkig men jag antar att folk har ett och sen är det inte mer med det. Jag är inte intresserad av att titta på och det gäller hetero som HBTQpar. Vad de gör i sin egen sängkammare drabbar inte mig och således, tja jag skiter i det. 

Melodifestivalen väckte också en intressant debatt på Facebook. Den stora frågan var: Är det en man eller kvinna? Nu tar min mamma sig för pannan och undrar om jag blivit tokig som ger mig in i infekterad debatt. Lugn mamma! Bara det ATT det är en infekterad debatt är väl illa nog? Det var en skitsnygg henperson på scenen med det snyggaste skägget jag nånsin sett. En hen i tjejkläder må så vara men vad spelar det för roll? Det var en hen. Det är för de gånger som man inte vet som man lämpligen kan använda det uttrycket. Dessutom så har väl inte könet med prestationen eller framförandet att göra alls? Jag förstår inte varför man alltid måste sätta in oss människor i ett fack varenda gång? Är det inte ganska friskt att våga ställa sig utanför facket och utmana samhället? En person som väljer att vara androgyn måste väl också få ha rätt att vara det utan att folk ska tycka sig ha rätt att kommentera?

För att knyta ihop säcken lite eftersom jag måste åka iväg och hämta på dagis. Jag förespråkar i mina lilla fantasivärld att människor har rätt att vara sig själva. Vår värld behöver mer av kärlek och tolerans inte mindre. Nu växer skaran med mindre tolerans  men vi andra måste också stå upp för våra värderingar. Kärlekens bidskap behöver höras mer än intoleransens och hatets.

Jag är skitfjantig. Jag har inga som helst problem att gå till en läkare när det gäller ungarna men när det gäller mig själv är det någonting helt annat. Jag inbillar mig att han ska tro att jag är inbillningssjuk eller nåt så jag väntar och väntar och väntar in absurdum och antingen hinner det gå över av sig själv eller så hinner jag bli rejält dålig och måste söka akut. Enda gången jag går är för att förnya recept och då mailar jag oftast så slipper jag komma  

Idag däremot har jag ringt och fick en tid  idag??? Jag hade förväntat mig minst en veckas väntetid. Nu är jag nervös bara för det för tänk om han inte tro mig... Tänk om han tror att jag hittar på anfallet häromdagen? Den logiska delen av hjärnan vet att han inte kommer göra det. Varför skulle jag? Så roligt är det faktiskt inte att springa där. Och jag är ju typ aldrig där heller... Jag tror att det här nog är 3 ggr jag är där totalt på ganska många år. Alla ggr pga astman dessutom. Vi får se vad han hittar på idag? Skolsköterskan tyckte att jag behövde starka antihistamintabletter(tevegyl) för att häva anfall. Jag gissar på singulair.Jag vet inte men det lär väl läkaren göra antar jag. Oavsett är det inte bra alls jsut nu. Jag blir anfådd av att gå 100m. Det är inte riktigt sunt. Eller trött av att gå upp för trappan hemma. Lungkapaciteten är katastrofal. Törs inte ens tänka på vad PEFvärderna skulle vara. Under 200? Jag klarar iaf inte av att sjunga en hel sång utan att bli andfådd.

Och det stämmer verkligen det man säger om Borta bra men hemma bäst. Vi hade några underbara dagar i belgien med eleverna. Jag kan ärligt säga att ingenting kunde ha gjorts bättre om man bortser från den  europeiska förmågan att aldrig komma i tid eller börja i tid. Det gällde allting vi gjorde från utflykter till tåg och bussar  

Det enda som förstörde var sista dagen. Jag vaknade på morgonen och kände mig tungandad och flåsig. Sjukt trött i musklerna också. Vi åt frukost och packade ihop det sista innan vi började gå mot stationen. En otroligt lång promenad på max 1,5km  Aldrig har den sträckan varit så lång! Jag hade väl kommit 500m när jag känner att det tar stopp. Jag ropar till en av mina kollegor som stannar. Andningen tar totalstopp! Jag låter som en tågvissla samtidigt som jag kämpar för att få ner luft. Tårarna rinner och ångesten pumpar i kroppen. Jag tar dos efter dos efter dos av akutmedicin utan effekt. Till slut lägger sig det värsta och vi fortsätter gå men får stanna många ggr för att jag behöver ta nya doser. Ett par ggr till får jag tillbaka anfallet. Det tog oss 45 minuter att gå den ynka sträckan som vanligtvis tar 10-15minuter i lugnt tempo. Resten av dagen fick jag tillbringa i en park i centrala Bryssel istället för att springa runt och shoppa som jag hade tänkt. Skitsurt men fint.   Det fick bli några snabba inköp på flygplatsen sen innan ombordstigning till barnen iaf. De var trots allt viktigast.

Däremot undrar jag varför man målar träden vita??? Snacka om att skapa jobb...   Vad jobbar du med då? Jo, jag går runt i parker och rollar träden vita... Eller dammsuger gatan med en mopedstor dammsugare... Det jobbet har vi också sett.  

Belgare måste verkligen älska sten! inte en enda asfalterad gata såg jag nog under hela resan. Det var sten, sten och åter sten överallt. Oftast inte så här fin heller...

Vad har vi gjort mer? Försökt oss på att besöka ett medicinskt museum men guiderna hittade inte dit. Vi har varit i Durbuy i Belgiska Ardennerna och utmanat oss själva på en äventyrsbana. Vissa tog sig fram på skakande geleben, andra hoppade glatt mellan trädtoppar, över raviner på en lina och utför stup och så andra som valde att stanna nere på jorden istället. Vilken kategori jag tillhörde tänker jag inte avslöja  Fint var det iaf! Jag badade fötterna och det var himmelskt!    

Vi har också hunnit med lite(läs många!) olika restauranger, besökt Gent, ett ölbryggeri och lite sånt där. Vi hade det toppenbra! Jag hänger gärna med igen. Vore extra roligt att få åka till Finland men först ska vi ta emot alla i november till Uppsala. Det jobbar vi med nu.

Idag har alla elever fått presentera sina undersökningar som de gjort. De svenska tjejerna gjorde en strålande insats på alla sätt och bossen för hela projektet sade till oss lärare att vi ska vara stolta över våra tjejer. Tro mig, det är vi! De fann sig tom att stå på en scen framför alla i en aula. Det är stort för våra elever!

Idag skulle vi till ett medicinskt museum. Det var det som intresserade mig mest faktiskt. Tyvärr strejkar astman idag så jag fick gå tillbaka till hotellet istället:-( Känns skit så nu är jag på rummet utan bok, utan sällskap och har tråkigt. Funderar på att sova en stund och hoppas på en bättre eftermiddag.

Och en bild till dig Emma. Vi passerade paradiset idag;-)

Vi är framme i Belgien och jag har förmodligen druckit mer öl män jag gjort hittills i mitt liv. Vi har varit på HetAnker som gör finfina öler, iaf om man gillar öl. Det gör inte jag men roligt ändå att besöka bryggeriet, provsmaka nästan alla sorter och fick nog i mig 1dl iaf totalt och möta massa nya människor från nästan hela Europa.

Jag får ofta frågan hur man orkar med. hur man orkar med att ha barn med ADHD eller Goldenhars. hur man orkar med läkarbesök, möten med habilitering, hörcentral, BUP, andra psykologer, lärare, hörselpedagoger, kommunpolitiker, hålla sig ajour med alla beslut inom kommunen för att hela tiden ligga steget före. Du får inte komma efter eller upptäcka att det blivit förändringar för det kan bli en katastrof för just ditt barn. Det underlättar att ligga två år fram i tiden men riktigt så lång planering har dock inte politiker alltid. Skolplacering sker dessutom terminsvis för Linnéa så där måste man också ha en planering utifall att. Jag har inte tråkigt iaf   Men just frågan hur jag orkar förstår jag inte- alls! Vad har jag för alternativ om jag inte orkar? Det finns ingen annan som kommer att plocka upp skärvorna, limma ihop och fortsätta jobba. Man fortsätter ju för att inget alternativ finns.

Nu är jag långt ifrån ensam om detta utan många har det mycket värre än mig så jag klagar inte egentligen. Till syvende och sist mår mina barn bra idag. Det är ingen självklarhet framåt och det har definitivt inte varit fallet bakåt men här och nu är molnen på himlen iaf hanterbara.

Ett av molnen ska vi diskutera idag på ett utvecklingssamtal men det är privat. Personlig är jag gärna men inte lika gärna privat. De inläggen hamnar också här på bloggen men syns inte för er som läser.

Däremot läste jag idag en text som väldigt väl beskriver vår resa med våra barn. Det finns alltid de som skriver så mkt bättre än en själv så här snor jag den.

Så Välkommen till Holland! Men själv ska jag till Belgien på torsdag