Direktlänk till inlägg 12 maj 2014

Välkommen till Holland!

Av Fia - 12 maj 2014 12:17

Jag får ofta frågan hur man orkar med. hur man orkar med att ha barn med ADHD eller Goldenhars. hur man orkar med läkarbesök, möten med habilitering, hörcentral, BUP, andra psykologer, lärare, hörselpedagoger, kommunpolitiker, hålla sig ajour med alla beslut inom kommunen för att hela tiden ligga steget före. Du får inte komma efter eller upptäcka att det blivit förändringar för det kan bli en katastrof för just ditt barn. Det underlättar att ligga två år fram i tiden men riktigt så lång planering har dock inte politiker alltid. Skolplacering sker dessutom terminsvis för Linnéa så där måste man också ha en planering utifall att. Jag har inte tråkigt iaf   Men just frågan hur jag orkar förstår jag inte- alls! Vad har jag för alternativ om jag inte orkar? Det finns ingen annan som kommer att plocka upp skärvorna, limma ihop och fortsätta jobba. Man fortsätter ju för att inget alternativ finns.


Nu är jag långt ifrån ensam om detta utan många har det mycket värre än mig så jag klagar inte egentligen. Till syvende och sist mår mina barn bra idag. Det är ingen självklarhet framåt och det har definitivt inte varit fallet bakåt men här och nu är molnen på himlen iaf hanterbara.


Ett av molnen ska vi diskutera idag på ett utvecklingssamtal men det är privat. Personlig är jag gärna men inte lika gärna privat. De inläggen hamnar också här på bloggen men syns inte för er som läser.


Däremot läste jag idag en text som väldigt väl beskriver vår resa med våra barn. Det finns alltid de som skriver så mkt bättre än en själv så här snor jag den.


 Den är skriven 1987 av Emily Pearl Kingsley (som också skrivit manus till Sesame Street).

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.

Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"


"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."
Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.


Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."


Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.
 
Så Välkommen till Holland! Men själv ska jag till Belgien på torsdag  
 
 
Ingen bild

Heléns mamma

12 maj 2014 13:09

Man måste vara väldigt tacksam för alla föräldrar som orkar och försöker göra sitt bästa för sina barn. Inte alla som tänker så utan när det blir problem säger dem att det är samhällets fel. Men det är vi ju alla. Vi som jobbar i skolans värld träffar på många föräldrar som blundar för felen. Tycker du gör ett bra jobb.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Fia - 4 juli 2017 18:38

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

Av Fia - 19 januari 2017 08:52

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Av Fia - 28 november 2016 08:13

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Av Fia - 19 oktober 2016 15:21

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Av Fia - 11 oktober 2016 13:54

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...

Presentation

Tjejtrissen, smedkvarten och resten av familjen.

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards