Alla inlägg under augusti 2015

Av Fia - 26 augusti 2015 09:48

Jag får nog anse mig som en rätt luttrad mamma. Vi har fyra barn och givet åldern på mina barn har vi nu skolat in fyra barn i skolans värld. Jag skriver vi här även om jag oftast skriver jag eftersom jag inte har varit med och skolat in några barn. Jo, jag vet att jag skolat in något av barnen för att jag var mammaledig då. Orkar inte räkna på vem det kan ha varit men iaf så har den händige mannen skolat in nästan alla barn överallt. Det är lärarens lott att man missar såna saker med ens egna barn eftersom man har egna skolbarn att skola in på jobbet. Även i år har jag missat inskolningen men det har gått bra. Vi har hämtat glada barn varenda eftermiddag. Barn som leker och har kompisar och som inte alls vill gå hem.


Däremot har jag sett en sak som skiljer sig med Erik från tjejerna. Är det för att han är nästa året yngre än tjejerna var när de började skolan? Är det för att han är kille och det finns andra förväntningar på killar?  Nästan varje dag hämtar jag en pojke med smutsigt ansikte och randiga kinder. Att han är smutsig gör mig ingenting. Han är aktiv som sjutton och blir smutsig men jag har undrat lite över ränderna. Det visar sig att han gråter varje dag- över lite olika saker. En dag längtade han lite mkt efter familjen så då sökte han upp storasyster för att få lite närhet. Det uppskattades inte alls av Ida som sprang iväg och tårarna var ett faktum. Han har ramlat och slagit sig. Han har bara saknat oss och tryggheten på förskolan. Han är lite känsligare än vad tjejerna har varit. Vi har haft tuffa, kavata tjejer som nog klassats in i kategorin "pojk-flicka". Erik kanske är precis som tjejerna vad vet jag men som kille anses det ju mindre OK att "ta till lipen" när man är ledsen... 


Han är känslig och han är inte det minsta tuff. Varför ska man vara det? Måste man vara det? Han föredrar att leka med tjejerna i klassen och kramas gärna. Det är inte alls lika OK när man är kille tydligen. Jag är stolt över att jag har en pojke som både gillar att brottas, bilar och mecka med bilar men också har kontakt med sina känslor och fortfarande vågar gråta och tycker om sina rosa strumpor. Herregud, han är fem år! Klart man får gråta då. Han är pytteliten fortfarande. Men ändå får jag höra kommentarer som Ida snappat upp i skolan som signalerar att det nog inte är alla som tycker det.Det värsta är att det verkar som att kommentarerna kommer från vuxenhåll. Kan det vara så illa att man inom skolan inte kommit längre än att "pojkar ska vara tuffa och flickor väna"? 


ANNONS
Av Fia - 24 augusti 2015 12:12

Jag vet inte om det är molnen på himlen som gör det men idag har jag insett att hösten snart är här och att vi måste börja planera höstkläderna. Det är enklast att sprida ut kostnaden över ett par månader istället för köpa allting samma månad så det är lika bra. Jag försöker komma ihåg vad vi har kvar sen förr och kommer inte på så där väldigt mkt. Jag vet att vi hade en 2delad ullfrottéoverall till Erik förra året. Då var den lite för stor men jag misstänker att den i år är för liten trots det. Han har liksom växt mkt i sommar. När jag tvättar hans byxor så inser jag att småbarnsperioden är helt klart slut. Han har låååånga ben på sina byxor. Jag gissar att jag kommer behöva köpa en till sån overall att ha under jackan i höst och under overallen i vinter. Jag tror hans stickade ulltröja är för liten också. Det brukar bli en sån varje år också även om jag förra året tog i storleksmässigt och köpte för stort. Vinteroverallen hoppas jag ändå han kan ha. Jag har för mig att man kan förlänga armar och ben på den. Jag tror inte livet blivit så mkt större utan det är nog mest på bredden(jo faktiskt för alla kalsonger/badbyxor i stlr 86/92 är för små nu) och armar och ben som växt. Det märker vi gissar jag när jag provar.


Ida kommer troligen behöva allting nytt. Det var gränsfall förra året. Dessutom var det det där med dragkedjor och Ida.... Det går inte ihop. Tre jackor på förra säsongen som gick sönder. Hon är helt fenomenal!


Bortsett från att göra nåt så deprimerande som att planera höstkläder så var vi faktiskt och badade igår. Hela dagen var det fullt fart. Kalas för Ida, lek innan det. Erik var hos mormor, Linnéa lekte med en kompis och Emma liksaså fast jag vet inte om man kan säga att de lekte precis  Jag kände på eftermiddagen att jag ville göra nåt eftersom det var så fint väder. Jag bakade en kaka och packade lite rester som fick duga som matsäck och så åkte vi förbi mormor för att hämta Erik innan vi landade vid sjön för att iaf avsluta helgen trevligt. Det blev ingen lång badstund för barnen men de fick iaf plaska en stund, ha lite vattenkrig innan vi styrde kosan hemåt för att avsluta kvällen med duschning och tandborstning. Jag fick mig en liten vända i skogen också. Jag tyckte vi kunde ta en genväg till bilen genom skogen. Tanken var god men tja, det blev lite mer utflykt av det och lite mer äventyr och upptäckande av ny mark. Jag fick mig en lite längre promenad över stock och sten än tanken var kanske men det var rätt kul att klättra över/krypa under nerfallna träd, kliva över oändligt antal stenar osv innan jag kom tillbaka till stranden och kunde gå den rätta vägen till bilen. Hade fakttiskt ingen aning om att det låg ett hus en bit in i skogen?? Precis vid sjökanten. Ett litet paradis kan jag tänka mig att det är.



ANNONS
Av Fia - 21 augusti 2015 10:44

Jag funderar allvarligt på att lägga ner facebook. Det är kul att följa människors liv men jag funderar allvarligt på två saker. Är verkligen sååå många människor rasister? Eller är de så korkade och saknar förmåga att reflektera att de gillar sånt som är rasistiskt? Du får ursäkta mig men jag är inte och kommer aldrig bli rasist. Min utgångspunkt är enkelt. Vi är alla människor på jorden. Vi är exakt likadana. Vissa är blekfisar och andra mörka men det handlar bara om att vissa haft förmånen att leva med lite mer sol under några hundra år än jag som kommer från norr. I grund och botten är vi exakt likadana. Exakt! Vi har kanske olika religioner och olika kulturer men vi är likadana. Vissa har haft turen att födas i ett tryggt och rikt land som vi svenskar. Andra har oturen att födas till förföljelse och fattigdom. Andra föds in i ett krig. Att vi i Sverige inte har krig betyder inte att vi är bättre. Att döma av den debatt om invandring som jag läser dagligen så är vi snarare sämre. Vi är ett av världens rikaste folk(jo faktiskt!) men vissa vill inte hjälpa till och dela med sig till de som ingenting har. För mig är det helt obegripligt.


Ännu mer obegripligt när man tänker på att vi för 150 år sen själva var båtflyktingar. 150år sen är en grisblink historiskt sett. För 150år sen flydde vi svenskar från fattigdom och religiös förföljelse i båtar för att kunna bygga upp ett bättre liv någon annanstans. Då var det vi som fick sälja allt vi ägde och hade för att kunna komma på en båt som kanske eller kanske inte kom fram. Jag fick häromdagen höra att det är skillnad. Vi svenskar fick ingen hjälp i det nya landet... Vi fick klara oss själva. Jag påpekade lite försiktigt att personen kanske skulle kolla upp varför USA firar Thanksgiving tex...


I natt vaknade jag av en dröm och kunde inte sova vidare. Jag kikade in på facebook och möttes av en bekant som hade gillat en sida. Det var ett inlägg som handlade om vilket problem det var med muslimska kvinnor och flickor som inte kan bada i badkläder utan måste ha hetäckande kläder. Helt ärligt nu men för det första undrar jag var den personen badar??? I Sveriges fjärde största stad är det ett större problem med pojkar/unga män som har kalsonger på sig under badbyxorna än att flickor och kvinnor av muslimsk härkomst badar i burkini... Jag har aldrig sett en enda kvinna av någon härkomst bada med kläderna på, inklusive sjal. Det är knappt jag sett burkini heller för den delen men det finns således heltäckande BADkläder för kvinnor som inte är bekväma med att bada bland män. Inlägget var klart negativt om muslimer, om och mot muslimska män i synnerhet och en helt onyanserad reflektion om hur stora problemen är. Kommentarerna var av karaktären den ena värre än den andra. När blev det okej att snacka så mkt skit om människor i allmänhet och mot en viss folkgrupp i synnerhet?

Bara för att kolla runt lite så har jag frågat människor jag känner som arbetar som badvakter och inte ens enda tyckte att det var förekommande att man badade med kläderna på men som sagt, problemet med pojkar som badar i sina kalsonger var det. Det var ett riktigt stort problem.

Jag kan inte påstå att jag blev gladare när jag läste valundersökningen som presenterades i nyheterna igår. Tack och lov var det en undersökning som kanske inte har så stor tillförlitlighet egentligen men ändå en indikation. Den visade ändå på att 20-25% av Sveriges befolkning är beredda att rösta på SD som är ett rasistiskt parti och med minst sagt tvivelaktiga politiker i ledningen också. Ännu mer oroande tycker jag nästan att det är att 74% av dessa inte tycker att det spelar någon roll alls vad partiet har med sig historiskt. 3% tycker att det påverkar mkt nagtivt. Dessa 3% har iaf tagit ställning till hela partiet och valt att stå för det. Men vad ska man säga om alla andra??? Väljer man att strunta i all historia då? Då lär man sig inte mkt om livet eftersom en väldigt klok person en gång sade att "genom historia lär vi oss inför framtiden". Eller är det samma personer som på fullaste allvar hävdar att koncentrationslägren inte funnits???


Till min nära och kära kan jag säga så här. Jag är inte och kommer aldrig bli rasist/nazist eller nåt liknande. Jag inser att det finns goda och onda människor i världen och att ondskan inte sitter i kulturen eller i hudfärgen eller ens i religionen. Jag vet att jag har en och annan nära som skiljer på Vi och Dem. Vi är inte som dem där andra... Det är en form av rasism.

När Sverige förvandlats till det samhället som utvecklades i Tyskland på 30talet för dit är vi på väg. Bara det att det är helt OK att säga nedsättande saker om andra människor bara för att de är romer eller invandrare säger en hel del... Jag uppmanar er att när den tiden kommer så förväntar jag mig att jag kommer finnas på ett av de första tågen till koncentrationslägret. Jag antar att jag kommer bli angiven av mina nära och kära. Jag kommer vara första på plats att motkämpa rasism. Jag är den första på plats att starta en motståndsrörelse.  Jag och Malena Ernman kommer nog sitta på första tåget dit. Det ser jag som en ära.



Av Fia - 20 augusti 2015 11:02

Igår spelade Emma match igen. Det är tre matcher och tre träningar så fullt upp som vanligt. Emma däremot kommer få roa sig på annat sätt nästkommande två veckorna. Fråga mig inte hur men hon har träningsförbud i en vecka och matchförbud i två. Den ungen är inte rolig att ha med att göra när hon tränar just nu. När hon inte tränar törs jag inte ens tänka på hur hon kommer vara ;) Dock gör ryggen ondare igen trots naprapatbesök så vila är nog bra. Vila och sjukgymnastik.Hon rusade ut framför en motspelare, kastade sig framför för att ta bollen och fick som tack för besväret en rejäl spark på benet strax över knät. Hon är van att det gör ont. Väldigt van. Hon har fått spark i ansiktet så ögonlocket sprack utan att reagera men idag gör det otroligt ont. Lårkakor brukar göra helvetiskt ont har jag förstått. Dock är hon inte svullen? Är man inte alltid det? Blå däremot lär hon bli om några dagar. Nu syns ingenting. Tur hon brås på far sin. Jag går in i ett bord och får ett blåmärke som är stort som en tennisboll :D

Av Fia - 19 augusti 2015 13:40

Har man känt mig länge vet man att jag var hästtokig som barn. Det höll i sig tills jag var 18 år och fick mitt drömjobb. Då hade jag inte hunnit med hästarna på ett tag men fick erbjudande om barnskötare/höstskötare. Jag fick rida hur mkt jag ville. Förstå lyckan! Underbart är kort dock och det visade sig att jag var allergisk mot hästar. Väldigt allergisk. Ögonen rann, jag fick eksem på kroppen och astman löpte amok. Jag fick säga upp mig och hann aldrig ens komma in i stallet. Skit på riktigt kan man säga.

Efter det utvecklades min allergi i fel riktning kan man säga. Emma gick på 4Hläger som liten och jag stoppade ner min arm i väskan efter en dag där. Hela armen blev full med vattenblåsor och röda prickar. Klådan och smärtan ska vi inte prata om. Det kändes ungefär som om jag piskat mig med brännässlor. Inte det minsta skönt. Jag har hållt mig borta från hästar. Tyvärr för jag älskar fortfarande dem. Tycker det är finaste djuret liksom. Helt underbara.


Mina ungar har således inte fått rida. Emma ville inte. Ida vill och Linnéa likaså. Sist jag klappade en häst på High Chapparal fick jag inga blåsor men jag tvättade mig i en fontän direkt efter. Jag var beredd att ta priset. Vem vill inte gosa med en underbar häst liksom? Linnéas kompis bor också på en bondgård med häst. Hon har kläder som hon har bara där men ändå följer det med och nu sist hade jag inga allergimediciner och åkte ändå från Alunda in till stan utan att känna nåt så kanske minskar den lite iaf. Jag hoppas det för jag har givit tillstånd till Linnéa att hon ska få börja rida.

Hon kommer få byta om i garaget eller i stallet. Man kunde visst hyra skåp där. Det vore toppen. Hon kommer själv få tvätta sina stallkläder men hon fixar det. Jag är inte orolig. Dock förväntas vi vuxna hjälpa till ibland och det får vi se om det fungerar. Det måste gå att lösa på nåt sätt om nu föräldrarna är allergiker eller? Första gången får jag väl proppa mig full emd allergimedicin så får vi se vad som händer. Jag skulle gärna se att den allergin försvann faktiskt. Jag skulle gladeligen börja rida igen! Tills vidare får Linnéa börja rida.

Däremot har jag insett att det hänt lite med kravet på utrustning mot förr. Jag hade gummistövlar, mjukisbyxor och det var nog allt. Funkade finfint. Nu förväntas ungarna ha ridbyxor, ridstövlar(har du nån aning om hur mkt de kostar???) alternativt ridskor och shortchaps. Säkerhetsväst är visst önskvärt också.


Jag tänkte nog börja i lite mindre skala. Hon har ett par ridskor redan som hon använder som gummistövlar. Vi använder dem utan shortchaps. Det kan vi köpa sen om hon fortsätter rida. Eller snarare ridstövlar. Väst kan vi låna tillsvidare av en kompis. Ridbyxor får gå utan nu första gången. Det hinner vi fixa i helgen.

Av Fia - 18 augusti 2015 22:20

Jag orkar inte dra alla vändor med skoltaxi ikväll men idag slogs alla rekord. Barnen hade taxi till skolan. I vårt fall tom två. Hem däremot fanns ingen vilket uppdagades av en slump under dagen. Det hade man tydligen glömt lägga in en beställning om????! Det ordnades fram taxi i all hast och Linnéa åker med samma som förra året, i två veckor men sen vet vi inte. Kommunen kanske har hunnit lägga en beställning då....
En gammal favorit får uttrycka mina känslor för Uppsala kommun idag.

Eller som en bekant och tillika kommunanställd uttryckte sig. "Undra hur dum man måste vara för att få jobba som kommunpolitiker? Räcker särnivå? "

Av Fia - 17 augusti 2015 14:08

Planeringen inför kommande läsår är igång. Jag har pratat och mailat med Linnéas lärare nu om hur vi ska lägga upp lektionerna i år. Linnéa vill gå på kör som kommer vara på onsdagar denna termin. Kruxet är bara att då har hon slöjd hela året och skulle missa det hela året. Det fungerar inte. Vi måste ta och tänka om hur vi ska göra. Kör finns det, med kompisar, på kvällstid också. Onsdagar kl 16-16,45. Dit kan hon antingen åka buss eller cykla. Gå funkar också om hon hellre vill det.  Jag måste prata med Linnéa hur vi ska göra. Nu blir det svårt med kören i skolan iaf. Måste iaf sätta mig ner och prata med henne om aktiviteter. Vill hon dansa? Gå på scouterna? Spela fotboll? Sjunga? Det räcker nog med två saker säger jag helt spontant. Fotboll utesluter nog alla andra också. Det är träning 3 dagar i veckan + match. Hennes ork är begränsad.  Jag vet att hemskolan vill ha Linnéa en heldag på skolan. Vi hemma och skolan upplever att hon varit helt slut på onsdagen efter att ha varit en timme i klass och sen kör på¨det. Det känns inte aktuellt med heldag då.


Jag har också försökt få tag på transportcentralen. Det är de som ordnar taxi till skolstarten imorgon. Imorgon halv9 börjar Linnéa skolan. Vi har fortfarande inte fått besked om vilket bolag, vilken chaufför eller vilken tid taxin kommer. Varför kunde man inte bara låtit Lisa på Uppsala taxi fortsätta??? Det fungerade helt friktionsfritt och var precis så flexibelt som det måste vara. Vi smsade på morgonen om barnet var sjukt och meddelade igen när det var dags att åka. Ville de åka till kompisar? Inga problem! Var chauffören sjuk meddelades vi alltid om byte av chaufför med namn och telefonnummer. Då fungerade det helt problemfritt. Nu fungerar ingenting... Jag är så jäkla förbannad att det faktiskt inte finns ord för det. Här pratar vi om barn som inte kan/vågar prata med okända eftersom de har hörselskador och/eller språkstörningar. Vi föräldrar förväntas alltså bara släppa iväg våra barn vind för våg utan säkerhet? Skulle inte tro det!!! Det kommer nog bli en insändare i tidningen på det här.

Av Fia - 13 augusti 2015 14:13

Idag har jag varit på en föreläsning i Rikssalen på Slottet. Maffig miljö och helt underbart vackert. Men sen undrar jag hur man tänker när man planerar föreläsningar för lärare??? Förväntas man verkligen sitta still och vara tokkoncentrerad från halv 9 till halv 12 utan rast? På stolar som man får träsmak av efter 5 minuter? Är vi lärare så himla snälla att vi accepterar att vi ska sitta still och lyssna på dåliga eller usla föreläsare i timme efter timme utan att protestera? Sorry, men jag gör det inte. Jag gick till jobbet och gjorde lite matnyttigt istället som planerade undervisning, beställde varor på staples och sånt. Jag kanske är helt unik jag vet inte men jag kan verkligen inte bara sitta rakt upp och ner och lyssna, utan att deltaga, och ändå hålla fokus. Jag drömmer mig iväg inom 5 minuter om det inte är riktigt, riktigt bra och sen är jag lost. Jag vet inte men jag kanske har ADHD själv och inte bara mina barn? Jag älskar att sitta i möte men jag fixar inte att sitta still och vara tyst och bara ta in. Jag vill deltaga, diskutera, lära mig nåt på riktigt som jag också har nytta av i klassrummet. Jag lär mig gärna mer om hur jag kan undervisa och vad jag kan undervisa men snälla, inte så där! Förresten, vad kan jag ta med mig därifrån? Genusforskning- skitbra men jag kunde redan allt och rätt mkt mer. Statsvetenskap- sorry inte mitt ämne alls och har inga beröringspunkter med mina ämnen utom litteraturen då och den kunde jag redan. Tredje föreläsningen skippade jag. Allmänbildning är bra absolut men inte så här. Fel forum och fel sätt. Uppsala kommun- gör om och gör rätt! Men miljön får 11 klappor av 10. Bara toan var som en dröm   


Vi fortsätter skola in Erik på fritids. Det går väldigt bra. Han är inte alls intresserad av att gå hem när jag kommer utan vill vara kvar och leka. Vi började lite lugnt första dagen med hämtning vid tre. Igår kom jag halv 4 och idag får vi se men gissar på runt 4. Det kommer bli rätt långa dagar i år eftersom jag arbetar heltid. Det får gå. Det måste gå. Annars får vi lösa det eftersom. Det finns syskon som kan hämta ibland. Just nu vill iaf inte Erik gå hem iaf så han lider nog inte så mkt av det. Däremot är han väldigt trött när han kommer hem nu. Det märks. Det blir många tårar och många ilskevrål innan det är kväll men han vänjer sig nog vid nya krav han också. Det är stor skillnad mot förskolan.


Presentation

Tjejtrissen, smedkvarten och resten av familjen.

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Välkommen till Tjejtrissen och LillprinsBus med Blogkeen
Följ Välkommen till Tjejtrissen och LillprinsBus med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se