Jag får nog anse mig som en rätt luttrad mamma. Vi har fyra barn och givet åldern på mina barn har vi nu skolat in fyra barn i skolans värld. Jag skriver vi här även om jag oftast skriver jag eftersom jag inte har varit med och skolat in några barn. Jo, jag vet att jag skolat in något av barnen för att jag var mammaledig då. Orkar inte räkna på vem det kan ha varit men iaf så har den händige mannen skolat in nästan alla barn överallt. Det är lärarens lott att man missar såna saker med ens egna barn eftersom man har egna skolbarn att skola in på jobbet. Även i år har jag missat inskolningen men det har gått bra. Vi har hämtat glada barn varenda eftermiddag. Barn som leker och har kompisar och som inte alls vill gå hem.

Däremot har jag sett en sak som skiljer sig med Erik från tjejerna. Är det för att han är nästa året yngre än tjejerna var när de började skolan? Är det för att han är kille och det finns andra förväntningar på killar?  Nästan varje dag hämtar jag en pojke med smutsigt ansikte och randiga kinder. Att han är smutsig gör mig ingenting. Han är aktiv som sjutton och blir smutsig men jag har undrat lite över ränderna. Det visar sig att han gråter varje dag- över lite olika saker. En dag längtade han lite mkt efter familjen så då sökte han upp storasyster för att få lite närhet. Det uppskattades inte alls av Ida som sprang iväg och tårarna var ett faktum. Han har ramlat och slagit sig. Han har bara saknat oss och tryggheten på förskolan. Han är lite känsligare än vad tjejerna har varit. Vi har haft tuffa, kavata tjejer som nog klassats in i kategorin "pojk-flicka". Erik kanske är precis som tjejerna vad vet jag men som kille anses det ju mindre OK att "ta till lipen" när man är ledsen... 

Han är känslig och han är inte det minsta tuff. Varför ska man vara det? Måste man vara det? Han föredrar att leka med tjejerna i klassen och kramas gärna. Det är inte alls lika OK när man är kille tydligen. Jag är stolt över att jag har en pojke som både gillar att brottas, bilar och mecka med bilar men också har kontakt med sina känslor och fortfarande vågar gråta och tycker om sina rosa strumpor. Herregud, han är fem år! Klart man får gråta då. Han är pytteliten fortfarande. Men ändå får jag höra kommentarer som Ida snappat upp i skolan som signalerar att det nog inte är alla som tycker det.Det värsta är att det verkar som att kommentarerna kommer från vuxenhåll. Kan det vara så illa att man inom skolan inte kommit längre än att "pojkar ska vara tuffa och flickor väna"? 

 

Jullan

28 augusti 2015 04:31

Trist att höra vad Ida snappat upp. Gissar att den normkritiska pedagogiken inte slagit igenom eller är ett verktyg alls i gamlis? Själv blir jag alldeles varm av att läsa din beskrivning av Erik. Barn är barn och ska självklart få vara barn med alla sina olika behov och alla sina olika sidor. Sen om det går på tvärsen med den föråldrade genusslentrianen, det gör ju bara gott i det långa loppet. Hejja Erik! ❤️

Fia

1 september 2015 11:13

Precis min tanke Jullan! Barn måste få vara barn. Genustänken står utskrivet i arbetssättet på fritids och vissa är helt underbara där men så finns det andra som inte alls kommit lika långt, eller ens börjat vandringen kan jag tänka mig. Jag har samtal inplanerat med hans lärare på torsdag så jag ska kolla läget då.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...