Alla inlägg under mars 2014

Av Fia - 29 mars 2014 14:26

Nu börjar grönskan spira ute och små, små maskrosblad vågar sig upp. På särskilt soliga ställen kommer gröna tuvor av gräs. Det är dags att introducera kaninerna för sommarmaten. I Morse fick de lite mindre pellets men istället fick de nån msk av grönt. Grönkål, en ärtskida och lite ärtskott. Elly med känsliga magen kastar sig bokstavligen över maten och älskar det. Hon får inte nog. Hon äter tills det tar slut och njuter av varenda tugga. Hon som är liten som ett marsvin och äter som en myra äter som hon aldrig sett mat.
Emmy däremot som älskar sitt hö och sina pellets med en besatthet kommer få en tuff sommar. Hon skuttade fram till skålen med nyheter i morse, luktade, vände sig om och försökte gräva ner det:-D
Nu i eftermiddag när de fick gräs och några maskrosblad luktade hon och gick bort till sitt älskade hö och tuggade vidare. Jag törs gissa att Elly kommer växa på sig i sommar och Emmy krympa lite:-)

ANNONS
Av Fia - 28 mars 2014 16:43

Verandan är invigd för säsongen. Jag läser bland granbarr och fjolårets odling men om jag njuter:-)

Jag sanerade bordet iaf och tar resten efter maten när det iaf är för kallt för att sitta här.

ANNONS
Av Fia - 27 mars 2014 11:09

Imorse hade vi en riktig skitmorgon. Helt ärligt så var den väl närmast katastrof utan att nånting egenligen hände. Ibland fungerar morgnar hur bra som helst. De bara flyter förbi och allting klaffar. Ibland var inte idag. Idag var det en sån där morgon när jag utbrister halvt på allvar halvt på skoj att jag kommer få hjärnblödning en dag pga den ungen.


Vi vaknade som alla morgnar och Ida har idrott idag. Det innebär att hon ska sätta på sig idrottskläderna under sina vanliga. Det är vår senaste strategi för att hon inte ska kunna säga till idrottsläraren att hon inga kläder har med sig. Ida älskar idrotten men att byta om före och efter möter större motstånd. Hon gör allt för att slippa. Vi provar oss fram för att hitta fungerande strategier för henne och just att byta om redan på morgonen tar iaf bort ett ombytesmoment.


Ida har haft lite ont om idrottskläder så jag åkte igår iväg och skulle köpa det. Rosa var kravet. Rosa tights och rosa tröja. I första affären springer jag på tshirts för 19:- så jag köper tre. Letar efter rosa tights men får gå bet, i inte mindre än 4 affärer! Jag nödköper ett par andra byxor som är sköna, inte åtsittande alls och typ dansbyxor. De gick inte alls hem hos damen. Har du några tips om rosa träningstights så hojta! Näthandel fungerar utmärkt. Byxor göre sig icke besvär i vårt hus.


Ida klädde på sig utan problem mer än lite tjafs som vanligt. Hon borstade håret(läs jag!) och tänderna med i farten. MEN att äta frukost tog idag inte mindre än 45 minuter. Vi har inte 45 minuter för att sitta och prata vid matbordet på morgonen... Och nej, jag vägrar gå upp kl 5 för att ungen ska få chansen. Hon orkar inte det heller. Hon går redan och lägger sig mellan 6-7 för att orka skoldagen och är ändå trött när klockan ringer kl 6. Jag tycker att från 6-7:30 är tillräckligt lång tid att klä på sig, äta frukost och borsta håret/tänderna. Däremot hade inte jag varit hemma igår kväll och därmed fanns inga kläder framtagna, allting var kaos hemma vilket gör att det blir kaos i hennes lilla huvud och det var ingen ordning på hennes ytterkläder. Hennes jacka fanns på plats, fleecen hittade jag slängd under en säng, de nya vantarna låg i bilen, gympapåsen var inte packad eller ens uppackad från igår och det som gjorde att jag nästan fick hjärnblödning och framfall på stört(  ) var att hon slarvat bort sina överdragsbyxor som hon haft två dagar.


När jag muttrar för mig själv i köket att jag snart får hjärnblödning får jag en käck liten kommentar från Emma. "Mamma, om du får hjärnblödning lovar jag att skjutsa runt dig i rullstolen" Det är kärlek det    



Av Fia - 25 mars 2014 08:57

skrev jag på bloggen att jag skulle söka nytt jobb. Jag undrar om jag gjorde det egentligen? Har inget minne av det faktiskt men däremot är det lite roligt för den som anställdes jobbar vi väldigt mkt gentemot nu. Hon är kalas   


Idag ska vi ha utvecklingssamtal med Ida. Det ska bli spännande att se. Jag måste också erkänna att jag inte gjort min läxa riktigt heller eftersom vi skulle logga in och titta igenom studieplanerna och resultaten i de olika ämnen. Jag har inte orkat bråka om inloggningsuppgifter så jag får väl en överraskning idag istället. Jag tycker nog att jag har rätt bra koll ändå eftersom läraren och jag mailar ofta, flera gånger i veckan. Jag har inga som helst förväntningar att Ida uppnått målen i skolämnena. Bild och musik absolut men inte i resten. Ordkunskap är hon bra på också men sen var det den där lilla detaljen som är ack så viktig i skolan. Läsningen och talförståelsen. När det skrivna språket och siffrorna är fullständigt abstrakt och ologiskt så är det inte lätt att läsa. Lägg sen till att hon är väldigt omogen, har svårt att koncentrera sig så förstår man rätt bra att skolarbete inte är Idas grej än. Jag hoppas att hon ska hitta glädjen i läsning och lärandet när polletten trillar ner men dit är det nog ett drygt år iaf. Vissa barn lär sig tala sen, jag har barn som antingen brås på mig och lär sig läsa innan skolan, långt innan skolan eller så brås de på nån annan(brorsan kanske) och då går det trögt i början men sen en dag så bara fungerar det. Jag hoppas att Ida också är sån, att polletten trillar ner. Tills dess fortsätter vi kämpa med bokstäver, ordbilder och ljud/bokstav/fonetisk medvetenhet. Ida själv lider inte av det om man säger så. Hon är den gladaste mest positiva unge man kan önska sig som älskar att jobba med bokstäver  


På fredag är det nästa utvecklingssamtal. Då är det Eriks tur. Det ska också bli spännande för där har jag ingen som helst aning om vad som väntar. Ris eller ros? Själv måste jag säga att jag längtar till Erik börjar skolan och vi avslutar förskoletiden. Ett år kvar tills Lillprins Bus börjar skolan. Han längtar verkligen dit. Han frågar varje dag när han ska börja skolan. Hemma ska vi nog fira när vi avverkat vårt sista dagisstäd, vårt sista föräldramöte, vårt sista fixaruppdrag. Champagne kanske  Eller Champis. Det är godare! Men jag gissar att man kommer längta tillbaka till dagis ändå när man slutat för det är ändå där vi varit varje dag i 13 år då, personal man lärt känna och tycka om.


Av Fia - 22 mars 2014 10:36

När jag var väldigt höggravid med Ida jobbade jag på ett boende för äldre. Där fanns en man som inte gjorde stort väsen av sig. En av mina sista dagar där innan gravledigheten hjälpte jag mannen att packa ihop för hemflytt. Han ville ogärna ha hjälp av mig i mitt tillstånd men jag försäkrade att det gick utmärkt. När jag gått på ledighet fick jag vidarebefordrat ett kort med en hälsning från honom som jag blev otroligt glad över och sparade. Idag hittade barnen hälsningen.
Till minne av dig K-O.H<3

Av Fia - 20 mars 2014 21:29

Om jag dessutom lägger till ett ekonomiskt snille så kommer alla som känner mig lägga sig på golvet och gapa av skratt samtidigt som de tar sig för magen. Okej då, jag är inget ekonomiskt snille men jag fick iaf en glad överraskning när jag loggade i på banken för att se till att lånet kan betalas om en vecka. Jag var tvungen att föra över pengar från ena banken till den andra eftersom vi sen vi lade om lånet har begåvats med två lån och två bank som båda tycker att vi ska vara kunder hos dem fullt ut. Enda problemet var att när vi skulle byta så gjordes inte det fullt ut så jag får lönen på ena banken och barnbidraget/vabbpengar på andra. Funkar bra om man bara kommer ihåg vilken dag på månaden det är   Eftersom vi är mer nöjda med gamla banken än nya så har vi inte lagt någon energi på att tala om deras lilla misstag. Vi är nöjda som det är nu.


Däremot innebär det att när BB kommer in på ettbankkort så shoppar man loss på det(nåja, handlar mat och andra nödvändigheter) och sen när lönen kommer så byter man bara kort och bank. Nu när jag loggade in för att kolla saldo på lånekontot var det så konstiga siffror på andra kontot att jag kliade mig i huvudet och undrade vad det var för konstigt konto med flera tusen på. Till slut trillade polletten ner. Det var MITT konto för BB som visst inte användes nästan nåt förra månaden??? Men undrbart är kort, vi har dyra lån som betalas den här månaden på båda bankerna men jag kan vara glad några dagar till  

Av Fia - 20 mars 2014 15:36

Säkert på många områden men hennes anteckningar hör inte dit:-) Det är tur att hon har humor för vi drev ganska friskt med henne för hon är som en blandning av John Cleese och Papphammar när hon skriver. Begriper du nåt kan du tala om för mig när och var jag har övningar framöver och när jag ska sjunga i kyrkan:-D

Av Fia - 19 mars 2014 12:30

Igr hade vi möte med VITS om vårt lilla yrväder. Lilla och lilla förresten, hon är snart 8 år även om jag tycker att hon är väldigt liten fortfarande. Jag hade som jag redan sagt fått fylla i massa papper om henne och hennes utveckling och graviditet, förlossning, medicinering, barnsjukdomar och allt, allt , allt. Jag gjorde så gott jag kunde men i ärlighetens namn så blev det lite så där på en höft. Jag vet inte när hon hade vattkoppor och ser inte relevansen för det i kommande utredning så jag skrev aldrig året. Jag glömde säkert massor också och hennes födelsevikt orkar jag inte leta reda på. Jag vet att hon vägde antingen 3470 eller 3430. Jag rundade av till 3,4kg. Tror inte att de där grammen spelar någon roll alls faktiskt.


På mötet var det jag, vår kontakt på VITS som är väldigt trevlig och så en psykolog från BUP. Vi pratade om Ida och hur hon är nu, vilka saker hon är bra på, vilka hon har svårt för men också hur vår vardag ser ut, hur våra rutiner ser ut, vad vi gör saker och hur vi gör dem samt vad vi väljer att inte göra... Nu går det ju att handla mat med Ida tex, efter 8 års träning och om man inte ska storhandla  , men att shoppa kläder är väl ungefär lika trevligt som att skjuta sig själv i foten eller drämma in en spik i nageln. Det är bara en sån där sak som man helst inte gör  Jag berättade om att vi inte går på stan med Ida tex och varför. De såg lätt chockade ut och jag tror ändå de fått höra en hel del...


Psykologen frågade också varför vi ville ha utredning, så klart. Jag berättade att det var för Idas skulle för att hennes skoltid ska bli en positiv erfarenhet snarare än en press samt att hon ska få möjlighet att kunna koncentrera sig. Det finns hjälp att få och jag ser hos mina elever vilken skillnad det blir när medicinen blir rätt. Däremot vet jag att vägen dit är jobbig. Psykologen flaggade också för att Ida låter som hon har mer än "bara" ADHD. Jag gissar att han är ute efter nåt i autismspektrat typ asperger men det återstår att se. Det struntar jag i. Jag vill bara ge henne chansen att få uppleva hur det är att sitta på en stol och klara av att fokusera mer än 5 minuter åt gången. Att klara av att spela ett spel från början till slut, att lägga en pussel som är på rätt nivå. För min egen del så älskar jag henne för hennes framåtanda, kreativitet, fantasi. Den biten vill jag ha kvar men jag vill operera in en broms också. Nu saknas den helt. På vissa delar är hon lik mig(sitt go, rastlöshet, viljan att utvecklas, fantasifullheten) och andra bitar kommer mer från pappan(fullt ös/medvetslös  ) ingen av dem klarar av att sitta still och göra ingenting. Hennes pappa somnar tex VARENDA gång han nattar barn  Det tycker jag är ganska bra för då får jag bestämma över tv'n och jag får lite egentid vilket är bra för mig.

Presentation

Tjejtrissen, smedkvarten och resten av familjen.

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6
7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27 28 29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Välkommen till Tjejtrissen och LillprinsBus med Blogkeen
Följ Välkommen till Tjejtrissen och LillprinsBus med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se