Igr hade vi möte med VITS om vårt lilla yrväder. Lilla och lilla förresten, hon är snart 8 år även om jag tycker att hon är väldigt liten fortfarande. Jag hade som jag redan sagt fått fylla i massa papper om henne och hennes utveckling och graviditet, förlossning, medicinering, barnsjukdomar och allt, allt , allt. Jag gjorde så gott jag kunde men i ärlighetens namn så blev det lite så där på en höft. Jag vet inte när hon hade vattkoppor och ser inte relevansen för det i kommande utredning så jag skrev aldrig året. Jag glömde säkert massor också och hennes födelsevikt orkar jag inte leta reda på. Jag vet att hon vägde antingen 3470 eller 3430. Jag rundade av till 3,4kg. Tror inte att de där grammen spelar någon roll alls faktiskt.

På mötet var det jag, vår kontakt på VITS som är väldigt trevlig och så en psykolog från BUP. Vi pratade om Ida och hur hon är nu, vilka saker hon är bra på, vilka hon har svårt för men också hur vår vardag ser ut, hur våra rutiner ser ut, vad vi gör saker och hur vi gör dem samt vad vi väljer att inte göra... Nu går det ju att handla mat med Ida tex, efter 8 års träning och om man inte ska storhandla  , men att shoppa kläder är väl ungefär lika trevligt som att skjuta sig själv i foten eller drämma in en spik i nageln. Det är bara en sån där sak som man helst inte gör  Jag berättade om att vi inte går på stan med Ida tex och varför. De såg lätt chockade ut och jag tror ändå de fått höra en hel del...

Psykologen frågade också varför vi ville ha utredning, så klart. Jag berättade att det var för Idas skulle för att hennes skoltid ska bli en positiv erfarenhet snarare än en press samt att hon ska få möjlighet att kunna koncentrera sig. Det finns hjälp att få och jag ser hos mina elever vilken skillnad det blir när medicinen blir rätt. Däremot vet jag att vägen dit är jobbig. Psykologen flaggade också för att Ida låter som hon har mer än "bara" ADHD. Jag gissar att han är ute efter nåt i autismspektrat typ asperger men det återstår att se. Det struntar jag i. Jag vill bara ge henne chansen att få uppleva hur det är att sitta på en stol och klara av att fokusera mer än 5 minuter åt gången. Att klara av att spela ett spel från början till slut, att lägga en pussel som är på rätt nivå. För min egen del så älskar jag henne för hennes framåtanda, kreativitet, fantasi. Den biten vill jag ha kvar men jag vill operera in en broms också. Nu saknas den helt. På vissa delar är hon lik mig(sitt go, rastlöshet, viljan att utvecklas, fantasifullheten) och andra bitar kommer mer från pappan(fullt ös/medvetslös  ) ingen av dem klarar av att sitta still och göra ingenting. Hennes pappa somnar tex VARENDA gång han nattar barn  Det tycker jag är ganska bra för då får jag bestämma över tv'n och jag får lite egentid vilket är bra för mig.