skrev jag på bloggen att jag skulle söka nytt jobb. Jag undrar om jag gjorde det egentligen? Har inget minne av det faktiskt men däremot är det lite roligt för den som anställdes jobbar vi väldigt mkt gentemot nu. Hon är kalas   

Idag ska vi ha utvecklingssamtal med Ida. Det ska bli spännande att se. Jag måste också erkänna att jag inte gjort min läxa riktigt heller eftersom vi skulle logga in och titta igenom studieplanerna och resultaten i de olika ämnen. Jag har inte orkat bråka om inloggningsuppgifter så jag får väl en överraskning idag istället. Jag tycker nog att jag har rätt bra koll ändå eftersom läraren och jag mailar ofta, flera gånger i veckan. Jag har inga som helst förväntningar att Ida uppnått målen i skolämnena. Bild och musik absolut men inte i resten. Ordkunskap är hon bra på också men sen var det den där lilla detaljen som är ack så viktig i skolan. Läsningen och talförståelsen. När det skrivna språket och siffrorna är fullständigt abstrakt och ologiskt så är det inte lätt att läsa. Lägg sen till att hon är väldigt omogen, har svårt att koncentrera sig så förstår man rätt bra att skolarbete inte är Idas grej än. Jag hoppas att hon ska hitta glädjen i läsning och lärandet när polletten trillar ner men dit är det nog ett drygt år iaf. Vissa barn lär sig tala sen, jag har barn som antingen brås på mig och lär sig läsa innan skolan, långt innan skolan eller så brås de på nån annan(brorsan kanske) och då går det trögt i början men sen en dag så bara fungerar det. Jag hoppas att Ida också är sån, att polletten trillar ner. Tills dess fortsätter vi kämpa med bokstäver, ordbilder och ljud/bokstav/fonetisk medvetenhet. Ida själv lider inte av det om man säger så. Hon är den gladaste mest positiva unge man kan önska sig som älskar att jobba med bokstäver  

På fredag är det nästa utvecklingssamtal. Då är det Eriks tur. Det ska också bli spännande för där har jag ingen som helst aning om vad som väntar. Ris eller ros? Själv måste jag säga att jag längtar till Erik börjar skolan och vi avslutar förskoletiden. Ett år kvar tills Lillprins Bus börjar skolan. Han längtar verkligen dit. Han frågar varje dag när han ska börja skolan. Hemma ska vi nog fira när vi avverkat vårt sista dagisstäd, vårt sista föräldramöte, vårt sista fixaruppdrag. Champagne kanske  Eller Champis. Det är godare! Men jag gissar att man kommer längta tillbaka till dagis ändå när man slutat för det är ändå där vi varit varje dag i 13 år då, personal man lärt känna och tycka om.