Jag brukar säga att jag alltid vill lära mig saker. Barn ger en oändliga områden att utforska för ungar ställer ju inte direkt såna där självklara frågor som 'Vilken är Sveriges huvudstad?' utan mer frågor av karaktären 'Vem delade in Jorden i longitud och latitud?'. Såna där frågor som man aldrig hört svaret på och således varken kan svaret på eller vet var man ska hitta informationen för att svara på frågan.

Jag har börjat rådda i en ny utmaning på hemmafronten och jag har verkligen ingen aning om var man vänder sig. Den här utmaningen är dock lite mer 'hands-on' och härstammar från behov snarare än barnens funderingar. Linnéa spelar som sagt fotboll och förra gången slutade hon helt enkelt för att hon blev osäker. Då hade hon inte orden för att beskriva utan det var mer gissningslek. Nu finns orden och hon pratade med sin teckenspråkslärare. Hon hör inte vad tränarna säger så Linnéa´måste vänta in och se vad kompisarna gör innan hon själv gör likadant. Det gör henne osäker naturligtvis och på matcher hör hon inte när det är byte heller även om hon inte börjat spela match än. Teckenläraren hade då sagt att hon behöver en tolk. Ja visst, hon behöver en tolk. En tolk som översätter från svenska till svenska... Det finns inte nej. Nu har jag börjat spåna kring hjälpinsatser som kan fungera likadant. Jag kan inte säga att jag kommit så längt än men trägen vinner. Om du har nåt tips får du gärna säga till! Däremot kan jag säga att hjälpinsatser finns inte i något överflöd för hörselskadade. Hade hon däremot varit döv hade det varit mkt enklare! Faktum är att mkt hade varit enklare om hon varit helt döv. Nu passar Linnéa inte in nånstans. I den hörande världen är hon annorlunda och i den döva världen passar hon heller inte in.

Idag spelade Linnéa sin första fotbollsträning på flera år och jag har sms:at tränaren för att tala om att Linnéa vill provträna. Nu ikväll fick jag ett meddelande till där jag får höra att hon gärna får vara med på cuper mm framöver. Jag skickar tillbaka att Linnéa kanske inte är i nivå än utan behöver träna ikapp. Då kommer det. Orden som förgyllde min kväll. Linnéa har enligt tränaren ett spelsinne och en spelförståelse få förunnat. Han undrade om hon spelade mkt på fritiden :-D Linnéa som knappt rört en boll på två år ;-)
Bra eller inte på fotboll struntar jag faktiskt i. Jag är mest glad att hon får en kontaktyta till till sina gamla kompisar här i gamlis. Hon möttes av kramar från förra klasskompisarna och hur bra måste inte det kännas!
Även vi andra passade på att spela boll idag. Emma hade träning och jag tog med mig småskitarna ut och lirade lite. Jag må vara usel på fotboll men jag kan iaf dribbla bort både Erik och Ida:-D

Igår var det dags för musikal. Barnen i Gamla Uppsala kyrkas barnkör har jobbat stenhårt för att få ihop en musikal och jäklar i min låda vad de lyckats bra. De kunde alla sånger, de framförde texter och rörelser med bravur, sången lät förvånansvärt bra och de bjöd på både stillsam eftertanke om mångfald och rungande skratt när vi i publiken blev nersprayade av "insektsmedel" från en massa sprayflaskor. Jag skulle faktiskt vilja se föreställningen en gång till!

Lite extra roligt var det att se mitt lilla troll i föreställningen som föreställde en tulpan. Helt orädd och inte ett dugg nervös hjälpte hon till att hålla ordning på kompisarna runt omkring. Min lilla busa som knappt klarar av att göra sig klar för skolan utan att jag bryter ihop varenda morgon kunde varenda text och strålade av lycka på scenen. På slutet tröt koncentrationen men vad gör väl det när det ändå sas ingick i spelet att alla blommor utom rosorna skulle driva omkring. Undra om vi har en framtida skådis i familjen? Hon var helt annorlunda på scenen mot utanför den.

Vad är du för en typ av förälder? Jag ställer ofta den frågan till mig själv. Svaret är inte så himla enkelt men återigen ställde jag den idag efter att ha läst en artikel om föräldraskap och ffa bristen på föräldraskap. Du kan läsa den här.

Jag är uppväxt i en familj där man brydde sig om varandra. Inte på det där mesiga, fjantiga sättet som inte sällan är falskt utan rakt och ärligt och skitjobbigt. Om man inte skötte sig kom morsan in på rummet på kvällen och skulle prata. Gissa hur kul det var när man mest av allt bara ville stänga in sig igen och vara ifred. Inte sällan blev det ännu jobbigare än vad man trodde själv men fram kröp hemligheterna man hellre ville vara tyst om. Fram kröp hemligheterna om taskiga kompisar, mobbing, egna elakheter och dumheter. Problemen lyftes upp, resonerades kring och om man inte löst dem på plats så kom man på strategier för hur man kunde göra situationen bättre.

Många av mina kompisar hade föräldrar som antingen körde benhårda stilen av auktoritet eller som inte brydde sig alls. Båda var fullständigt förödande för kompisarna. Antingen hade de ingen sjävkänsla och eget tänkande eftersom de blivit uppfostrade till mindre värda människor eller så var de fullständigt utåtagerande och gapade och skrek, stal, ställde till bråk mer för sig själva än andra dessutom för att testa var gränserna gick. Kan jag göra så här idag? imorgon då? nästa vecka? Ivrigt testande för att se vilka föräldrar/lärare/pedagoger/vuxna som sas höll måttet. Vilka vuxna kan man lita på? Vi var rörande överens om att den som hade samma regler gång efter annan och var skitjobbig var också den som man kunde lita på. Kön till min mamma var rätt lång. Min morsa var en sån man kunde lita på. Skitjobbig, pinsam och själv höll man på att dö varenda gång hon sade till eller blandade sig i men kompisarna avgudade henne.

Själv är jag uppväxt i den andan. Det är också en sån förälder jag vill vara. Alla mina ideal om föräldraskap har dock förkastats med erfarenheten. Mina ungar är inte som jag och mina kompisar var. De vill fortfarande ha tydliga gränser och tro mig, det får man hos mig. Jag är en sån som säger ifrån. Jag är också en sån som kommer in på rummet på kvällen för att prata när dagen har varit jobbigare än vanligt. Däremot är jag väldigt mkt mer strukturerad och tydlig än vad min mamma var. Orsak? Mina barn kräver det. Jag kan inte säga att jag sjkälv tycker att det är värst roligt men mina ungar kräver rutiner, struktur, samma sak varje dag för att må bra. Nya saker, överraskningar är ingen höjdare. Det innebär att ffa Ida bryter ihop till en ilsken, skrikande hög på golvet som slår efter allt hon ser. Vis av erfarenhet så vet jag att förändringar kräver lång förberedelse för att fungera och då får det ta lång tid. Det är en tråkig del av mitt föräldraskap. Jag vill kunna vara spontan och hitta på saker med mina barn men det är svårt. Jag får göra det i begränsad utsträckning med de barn som klarar det. Jag tror att Idas tid för spontanitet kommer senare när världen ter sig mer logisk, när hennes tillvaro fått en struktur och när hon mognat lite till.

Även Linnéa ställer lite krav på eftertanke. Att bara höra med ett öra kan te sig som en baggis. Det är det inte. Iaf inte för henne. Hon blir fort trött i stimmiga miljöer. Du måste tänka på akustiska förhållanden när du ska nånstans. Ljusförhållanden betyder okcså mkt för om man inte hör kompenserar man med syn och om hon ska läsa på läpparna måste hon se ditt ansikte också. Även hennes svårigheter ställer krav på mig som förälder.

Ibland måste jag säga att jag bli less. Jag vill också vara en sån förälder som är som alla andra. Jag vill okcså helt spontant kunna åka och bada, leka i en skogsbacke, gå på utflykt utan att världen vänds upp och ner, och nästan går under, i utbrott efter utbrott. Ibland blir jag less men det hjälper inte. Min vardag ser ut så här. Mina förutsättningar för mina barn ser ut så här och vad kan jag göra åt det? Ingenting. Jag kämpar vidare.

Jag kämpar vidare med att vara en bra mamma. Jag gör fel. Jag blir för arg, tappar tålmodet, jag blir sur som ättika och vill lägga mig på golvet och skrika som ett litet barn. Jag gör också rätt. Jag har ett förbaskat tålamod med ungarna. Jag kämpar på som en tokig för att just mina ungar ska få så bra förutsättningar som möjligt i skolan och hemma. Jag lägger mig i deras liv, pratar med deras kompisar, försöker lösa problem som uppstår på vägen. Jag kommer gärna till skolan och hälsar på och jag säger till deras kompisar eller vilka andra ungar som helst som gör dumheter.

Just det sista är inte lätt! Varför är det så himla känsligt för föräldrar när andra vuxna säger till deras barn? Varför är det så svårt att se att barn är små och småfolk måste få göra fel? Alla gör vi fel men ffa barn måste få göra fel för hur ska man annars lära sig? Det är ingenting konstigt med barn som gör fel. Det är naturligt och faktiskt ett sätt att lära sig hur samhället fungerar. Det måste då också vara naturligt med vuxna som finns där och säger ifrån. Vuxna som bryr sig om barnen så mkt att de stannar till, pratar och leder rätt. Barn och ungdomar som gör fel måste man visa rätta vägen för. Vem skulle låta en blind gå vilse utan att rätta till? Den tanken skulle väl ingen falla in? Barn och ungdomar som gått vilse i livet måste få en chans att komma tillbaka. Det kanske kräver en chans eller hundra men den hundrade chansen måste finnas där. Det är filosofin i mitt föräldraskap men också i mitt lärarskap. Visa vägen och försök lotsa rätt. Du kan aldrig tvinga någon att göra rätt men man kan visa på möjligheten.

Sakta men säkert närmar vi oss resedatum och paniken för om eleverna kommer hinna rusar runt i kroppen. Ett av de stora orosmomenten togs dock bort från mig idag när jag fick höra att hon helst inte ska ha betyg i engelska för att komma in på sitt önskemål. Inte det vanligaste men skönt att höra som sönderstressad lärare  

Imorgon är det dags för premiär av musikalen Ogräs i rabatten. Jag ska självklart gå och kommer särskilt titta extra noga på en av tulpanerna i musikalen. Ska bli så spännande att se vad kören lyckats göra. Om körledaren får ihop en musikal av dessa ungar är jag djupt imponerad! Då ska hon få en stående ovation av mig iaf. Jag har mailat henne för att höra hur mitt lilla troll fungerar på övningarna med tanke på koncentrationssvårigheterna. Jag vet inte om hon är otroligt tapper, fullständigt blind eller ett pedagogiskt under men hon tyckte inte att Ida varit speciellt utmanande. Lite pratig ibland var väl det värsta jag hörde  Imorgon klockan 18 i Gamla Uppsala Kyrka är man välkommen att ta plats för årets bästa kulturupplevelse. Iaf är det den insats för året som sker med absolut störst glädje och hjärta. Fika kan man få efter anmälan hemma hos oss efteråt.

Igår roade jag mig också med att gå till läkaren. inte för egen del dock utan frö Emmas som i måndags för en vecka sen blev tokförkyld. Det kom pang bom, var bra till dagen efter och sen låg resten av veckan. Den dagen hon var på benen regnade det... Näsan är totalt igentäppt, rinnsnuva och hon fick börja med clarityn eftersom vi har slut på aerius. Det blev bättre men inte näsan. Förr om åren har hon fått besvär från ögonen men de verkar klara sig i år men näsan är i sämre skick. Igår var vi till läkaren för att få nya allergimediciner. Först fick vi komma till en kandidat som konstaterade det sjävlklara. Det var pollenallergi och att hon inte fått hjälp av clarityn var inte så konstigt för det fungerade inte alls. Det borde sluta säljas. Det konstaterades att hon(Emma, inte kandidaten) hade en ful hals också förutom gigantiska halsmandar. Efter första samtalet fick vi komma in till läkaren som skrev ut recept också. Han gjorde om hela undersökningen, konstaterade samma sak men sade att clarityn var ett lika bra preparat som aerius(föreställ er kandidatens min  )

Nåväl, Emma fick sina recept på både antihistamin och nässpray med kortison men de glömde kolla i halsen... Emma ville inte att jag skulle påminna heller så vi får se om vi får boka ett nytt besök om ngåra dagar och konstatera halsfluss eller om det bara är hennes eviga virushals. Som hon säger själv, hon har alltid ont i halsen. Det är bara frågan om hur mkt. Dock är hon livrädd för att ta bort tonsillerna eftersom hon såg hur ont Ida hade som inte klagar. Vi får se vad som sker. Har hon levt i 12 år med gigantiska tonsiller lär hon överleva ett tag till. Jag har ju överlevt med mina i 37  Synd bara att ALLA barn ärvt samma stora halsmandlar som jag begåvats med. Det är mindre kul.

Jag bänkade mig med den bestämda uppfattningen att vi kommer förlora. Första målet gick till Kanada, matchstraff på Edler och där nånstans satt jag och funderade på att byta kanal. Loppet var kört. Jag hade fel för det blev sen årets bästa, roligaste match. Imorgon är det dag för semifinal och då ska vi åka till Globen och kolla på plats. Det ska bli sjukt roligt för jag har aldrig sett en riktig hockeymatch live och absolut inte en VMmatch. Semifinal mellan Finland och Sverige blir ju ännu roligare eftersom vi har två finnar på jobbet och gissa hur mtk vi käbblar  Det blir jag och gubbarna på firman som åker. Jag får inte sällskap av den andra firmafrun tyvärr för hon är både sjuk och mellofantast  Jo, brorsan är ocskå inbjuden men jag vet inte om han nappar. Hoppas det! Han sover redan hos oss inatt iaf.

Appropå sova! Ida somnade för kvällen igår. Hon somnade före fem, vaknade vid halv7 åt mat och gick och lade sig igen och sov till kl sex i morse. Det är jobbigt med sommar  Emma är fortsatt hemma. Hon mår bättre än för ett par dagar sen och febern är borta men det är lite synd om henne. Jag hoppas hon mår bättre till matchen imorgon! Måste ringa läkaren också för hennes allergi har satt sig på näsan i år också och inte bara ögonen. Tabletterna räcker inte till länge. Får se vad de hittar på då. Jag gissar att nån slags nässpray blir aktuell.

Jag blev också uppringd i förrgår från umeå Universitet. Jag fick prata med en väldigt trevlig kvinna som ville dra tillbaka min ansökan till VALprojektet eftersom hon tyckte att det var för lite kvar för mig för att vara med där och att jag kunde skriva ett arbete och lämna in istället och bli färdig snabbare. Inte mig emot eftersom det var planen från början. Så sorry Umeåbrudar men jag kommer inte upp i höst. Både skönt och tråkigt för det vore roligt att gå runt där och uppleva gamla minnen  Nu skulle hon ta kontakt med en annan person på institutionen för att jag skulle få instruktioner kring min uppgift. Ska bli skönt att bli klar och få ta ut min examina och min lärarlegitimation. Det är väl en fördel med att lärarlegitimationen kommit. Det går att få ut examina igen även om man inte precis gått ut.

Emma ställer idag in sin första match någonsin pga sjukdom. När hon bangar match vet man att hon är halvdöd<3. Hon spelar med skadade händer, onda fötter, febrig och dan men idag går det inte. Hon är riktigt dålig med brakförkylning, feberfrossa och pollenallergi på det stackarn. Nu får andremålvakten kliva in i niomannamålet och känna hur det känns:-)

Vi har fler som däckat hemma<3 Kombinationen Ida och värme är fortfarande ingen hit. Undra hur det kommer gå i Turkiet??? Förändring och värme... Tänkte v iverkligen till där??? Hon kommer förmodligen få MÅNGA utbrott där nere:-o

Jag tycker det är tråkigt att så mkt energi ska läggas på saker som jag inte vill lägga den på. Nu menar jag inte städning och sånt utan just kontakter med skolor, resurshandläggare, utredare för resursbehov och fan och hans moster. Ännu tråkigare blir det när jag inte ser att behovet finns utan andra hävdar att det gör det och kräver att jag ska göra nåt åt det. Det blir liksom lite konstigt då tycker jag.

I förrgår mailade jag förskolans föreståndare och berättade ärligt vad jag tycker. Vi har mailat fram och tillbaka några ggr och nu slutligen landat i att eftersom jag inte ser att Erik har problem kan jag heller inte förväntas ringa till någon för att få hjälp. Förskolan får vara utan resurs för Erik.

Nu kan man ju tro att det borde vara frid och fröjd men kvar finns ju förskolan som tycker att de har behov av en resurs och då tycker iaf jag att det blir jobbigt att vara den som står i vägen för det. Jag är ocskå den som kommer få ta emot "gnäll och klagan" från personalen. Jag tycker nog att förskolan själva kan göra nåt åt sin situation också. Ring en specialpedagog/psykolog och kolla vad de kan göra för ändringar och faktiskt vara beredd att utföra dessa förändringar... Ibland är det enkla det svåra.

Bortsett från tråkigheter så har jag fått prova lite nya saker också. Nyheten för gårdagen var Mindfulness. Det var kul att prova eftersom jag funderat på det men inte haft tid att sätta min in i det tillräckligt mkt för att kunna. Nu fick jag det så att säga lagt i knät och jag är inte dummare äna tt jag provar. Det kan faktiskt fungera.

Appropå personlig utveckling så har vi köpt ett gym. Vi kommer idag få hem ett gym som vi ska göra ordning i garaget. Igår fick vi erbjudande från en kille som ska lägga ner företagets gym.Köp alla maskiner och hämta de senast imorgon så får du köpa dem för 600:-/st. Idag kommer de hem  Vi resonerade som så att om vi inte kommer använda maskinerna kan vi alltid sälja dessa med vinst iaf för bättre pris än så för proffsmaskiner kommer vi aldrig hitta. Ska bli spännande att prova och nu är det svårt att hitta ursäkter också. Jag har velat träna ett tag och kollat upp det som jag kan tänka mig. WW föll valet på eftersom det bara är kvinnor och det är bra öppettider. Dock föll det på priset  Kostade ju galet mkt liksom att vara med där. Jag tror min rygg och nacke kommer gilla nyordningen. Jag är dock väldigt nyfiken på vad det är för maskiner. Det är ingen crosstrainer som jag velat ha men nåt liknande(????) och inget löpband som barnen önskat sig. Mage, arm och benstyrkemaskiner fick jag kryptiskt höra... Nu var det iaf rätt många maskienr så nåt ska vi nog hitta som passar mig och som jag begriper mig på att använda     En högtalare att koppla mobilen till där inne så är stora barnen också med   .