Idag har jag och Erik varit ute och farit mest hela dagen. Först slängde vi in storasyskonen på dagis och sedan for vi iväg till barnmorskan för det var dags att sätta in hormonspiralen och genomgå den fysiska delen av efterkontrollen. Jag var beredd på att det skulle göra rejält ont och var lite nervös innan men hon gjorde undersökningen och den gick bra. Sen skulle hon sätta in den och jag väntade på att hon skulle börja... och väntade och väntade. Rätt var det var sade hon att hon skulle mäta livmodern och min tanke var "Är hon redan inne eller hur mäter hon????" Hon var visst redan inne men jag kände ju ingenting alls av det. Hon sade sen lite nu och då att NU kan det kännas lite men jag fick aldrig ont alls och rätt vad det var så var hon ju färdig. Om det är så lätt att sätta in spiral så kan jag göra det varje dag  Erik satt under tiden i sin bilstol och jag trodde att han skulle somna på vägen dit eftersom det var hans vanliga sovtid men icke. Han vägrade sova och när jag undersöktes kom orsaken... Han hade bara laddat för lite utgifter  Och när man haft så mkt utgifter så är ju magen tom och man måste ju äta!!!! Efter vi var klara somnade han iaf inte för det körde fortfarande runt i magen på honom och bilen brukar vara ett rätt bra sätt för honom att sova så efter att vi shoppat upp lite mjölk och andra basvaror samt införskaffat matsäck till Linnéa och varit iväg med den till muséet där hon var åkte vi ut till mamma och pappa och mkt riktigt så somnade han på vägen dit. När vi kom fram kom välkomstkommittén och skällde oss till möte. Mamma och pappa är hundvakt i några dagar och Leffe(hunden) väckte Erik med massor av pussar  . Nåja, Erik fick massa gostid med mormor och morfar så han klagade nog inte och Leffe fick bli lite svartsjuk. När jag ammade satt han bredvid och tittade på samtidigt som han försökte pussa Erik för att få uppmärksamhet. Det är inte lätt när det finns konkurrens  .

Vi stannade och fikade lite innan vi packade oss in i bilen igen för att hämta upp Emma i skolan, hem och äta mellanmål/lunch och sen iväg till dagis. När vi backade ut från uppfarten sade det *klonk* från vår kära Rut(bilen alltså!) och sen började hon låta förskräckligt illa! Avgasröret hade gått av!

Skjutsade Emma till flöjten och sen åkte vi till Knivsta för att byta bil med maken eftersom han imorgon ska åka till Jönköping med den och det underlättar nog om man slipper ha hörselskydd när man ska åka så långt  Hem igen i ny bil och äntligen fick Erik lägga sig i sin älskade vagn och sova!!! Han somnade vid tre och sover fortfarande. Han kommer nog sova ngn timme till iaf skulle jag tro, vaknar väl när hungern är större än tröttheten. 

För ngn vecka sen fick jag adressen till en blogg som jag öppnar med fasa varenda dag. Jag vill egentligen inte läsa men kan inte låta bli för hur kan man slita sig från ett människoöde så starkt att man håller andan? Det är en liten, liten flicka på två månader som lever fortfarande trots alla odds. Hon har en svår missbildning som gör att hon inte kommer leva länge och varje dag, varje bajsning kan innebära slutet. Föräldrarna har sagt att de inte kommer återuppliva flickan igen om hon slutar andas igen men hur står man ut med att se det käraste man har bara försvinna ifrån en utan att göra ngt? Fruktansvärt hemskt och mina tankar är hos föräldrarna jag aldrig träffat!

och denna gick i innebandyns och övernattningens tecken. I fredags gick Emma tillbaka til skolan igen efter att ha varit sjuk sen i måndags. Skoldagen gick bra men sen var det bestämt att hon skulle följa med en kompis hem för att förbereda sig inför discot som gick av stapeln och det blev nog lite för mkt för när jag hämtade henne vid halvsju från discot var hon en disktrasa. Febern var tillbaka så det var bara till att gå hem och bädda ner henne i sängen igen och gilla läget. Lördagen fick så Linnéas kompis N komma hit och sova över. De busade runt här hela lördagen och vid fyra på em satte de på sig pyjamas. De ville gå och sova  . De fick hålla sig vakna till middagen iaf vid halvsju och det mer än efterlängtade godiset efteråt. Trodde inte det fanns större godisråttor än mina barn men N var nog värre(i stil med mig som barn skulle jag tro!).Varje lördag väcker hon och hennes syster i ottan för att kräva sitt godis... Gissa vilka som alltid hade förberett och hade godis hemma för att slipa tjatet???? Sååå tjatiga är iaf inte mina barn frö vi köper när vi handlar ngn gång unde rdagen och sen efter middagen åker godisskålen fram för de som fortfarande är vakna. Ett ganska effektivt sätt för mindre barn att inte få godis varje vecka har jag märkt  .

Igår, söndag, hade vi gått över till sommartid igen. Tyvärr får jag nog säga för jag fick ju gå upp vad som kändes som fem på morgonen för att åka iväg till en innebandycup   Egentligen var hon ju sex...Inte blev det så mkt bättre av att jag gått och lagt mig alldeles för sent och Erik vaknat vid tre för att äta i ett par timmar... Halv åtta var det samling i Storvreta men vi åkte direkt till Björklinge istället eftersom Emmas kompis och hennes mamma inte visste att det var sommartid och sov fortfarande när jag ringde vid kvart över sju. De fick sig en liten brådskande morgon om man säger så  .

Matcherna gick rätt bra faktiskt med tanke på hur lite tjejerna har tränat och detta var deras första match ngnsin tror jag. Den första matchen förlorade de med rätt mkt, den andra vann de(Emma stod i mål*stolt*) och den sista blev det oavgjort så helt okej resultat faktiskt. Inför andra matchen fick Emma tillbaka sin feber igen men vi proppade in en alvedon och så gick resten av dagen men jag börjar ledsna på att hon får feber så fort hon anstränger sig. Det är så tråkigt för henne. Idag är hon hemma från skolan och är pigg igen så vad det nu är så antingen är det en varannan dagssjuka eller så är det bara vid ansträngning. I såna fall lär hon få tillbaka febern i eftermiddag för just nu har hon fått städa sitt rum. Linnéa och ida försöker städa upp efter helgens stök med lite hjälp av mutor... Det ser ut som en katastrofzon här hemma, leksaker ÖVERALLT . Snart ser man golvet i vardagsrummet dock så nu ska jag ta och dammsuga.

Nu har jag varit iväg till optikern och provat synen. Har sista halvåret märkt att synen inte varit optimal även om det inte varit särskilt illa heller så jag var beredd på att en hel del skulle ha hänt eftersom jag fått justera styrka varje år innan och nu har jag haft glasögonen i fem år och bara abbonerat på linser... Faktum är att synen inte alls hade påverkats så väldigt mkt utan det var små mindre justeringar bara. Skönt!

När jag väntade på att få komma in kikade jag runt lite bland bågarna och fick se ett par som jag fastnade för. Det kändes som jag på ngt vis förutom att de var snygga. Det ska mycket till innan jag kan tycka att ett par glasögon är snygga och ännu mer JAG. Efter undersökningen gick jag fram och provade dem och de kändes rätt också! Vi, konsulten och jag alltså, provade oss igenom några olika modeller bla ett par utan bågar som jag nog hade trott innan jag kom dit eftersom de är så diskreta men även om de var väldigt neutrala på mig så var det inte jag ändå. Om och om igen hamnade jag på MINA glasögon och till slut bestämde jag mig för att det nog skulle bli dem. Vi kollade vad slutsumman skulle hamna på med glas till eftersom jag måste ha specialslipade för att slippa ha flaskbottnar och vi kom fram till det fascila priset av 5070:- Inte är det billigt med glasögon inte... MEN jag fick dock med ett annat par på köpet, ett par solglasögon och det har jag aldrig skaffat mig eftersom de man knäpper på är så fasligt fula och utan slipning ser jag ung lika bra som en fladdermus. Nu fick jag ju ett par slipade och slipper gå och kisa i sommar för mina ögon har blivit ljuskänsliga som bara den sista åren  

Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med mina glasögon och längtar efter att de ska komma för let's face it, mina ögon är trötta av allt linsbärande i 20 år!!! Fatta, det är 20 år sen jag som synnerligen obstinat 14åring klev in hos en optiker som tyckte jag var för ung linser och då konstaterade jag bara att antingen får jag linser eller så går jag hem- UTAN! Jag fick linser efter att mamma fått gå in och intyga att hon skulle vara med och se till att jag skötte om dem ordentligt och hon intygade att jag var ovanligt mogen för min ålder och jadijadajadi  Den optikern kommer jag aldrig glömma för han sade lite senare att jag hade en potatisnäsa som jag sen hade komplex för resten av min ungdom  .

Nåja, ljuset såg jag väl igår också men inte så mkt mer! Igår natt vaknade jag av att ena ögat kändes ung som jag hade stoppat in en näve grus i dem och ena ögat hade svullnat upp så jag bara kunde öppna till hälften. Det är inte optimalt på ngt vis när man som jag är linsbärare och glasögonen är trasiga... Gårdagen fick gå i ett töcken eftersom jag bara kunde ha linsen i på ena ögat och det andra är jag mer eller mindre halvblind på. Livet och omvärlden ter sig aningens mer spännande då  Jag fick skjuts till optikern för att försöka laga glasögonen men de var bortom räddning så idag har jag en tid för synundersökning och tänker skaffa nya. Det är ung det jag tycker minst om att köpa... Glasögon! Jag tycker inte om att bära glasögon- ALLS! Det är inte jag. Vi trivs inte ihop helt enkelt och jag ser inte klok  ut i dem. Mina öron sitter på olika höjd för glasögonen hänger altlid på sniskan oavsett hur nyliigen jag har ställt in dem hos optikern. Mina ögonfransar tar i glasen eftersom de är för långa. Ska de inte ta i så får jag ha dem långt ner på näsan och då ser jag ut som en gammal fröken från 1800talet  . Usch, vill inte!

Igår var vi till bvc för tremånaderssprutan och sedvanlig vägning också. Den första sprutan gick bra för han skrek till lite snabbt innan det gick över. Den andra var värre. Han skrek nästan hysteriskt och fortsatte skrika, snyfta och gny trots tröstande amning och sövande bilresa tills vi kom hem och han fick panodil. Tur att vi hade laddat med det! På eftermiddagen kom så den väntade febern men han tar det rätt bra faktiskt. Idag är febern kvar och han vaknade i morse, åt massor och somnade om igen. Han sover fortfarande.

Han hade, inte oväntat, växt en del på längden så nu är han 61cm lång och väger 5380g. Klart störst av alla mina barn men fortfarande minst i ankomstgruppen på nätet:) Lillfisen  

Idag ska jag till kyrkan för att planera dopet tillsammans med de andra familjerna. Ska bli spännande faktiskt och se vad de har för önskemål. Jag har inga direkta önskemål faktiskt mer än att vi vill använda familjens dopskål... Idag roade jag mig med att prova dopklänningen också. Vi valde ju att vänta en extra månad med dopet eftersom tjejerna dels alltid varit sjuka vid tre månader och vid dopet men också för att de simmat i klänningen... Nu fick vi ju ingen liten pytteliten bebis denna gång och vi får hoppas att han inte växer jättemkt under den månad som är kvar. Den är ganska lagom på bredden nu

kräver nog sin förklaring tror jag. Smedkvarten är alltså sonen! Min pappa brukar alltid komma på små öknamn på alla han älskar och Eriks dito är Smedkvarten. Smedsdelen är för att pappan i fråga är smed till yrket från början antar jag och kvarten för att Erik är så liten. Lite större killar brukar få heta grabbhalvan:)

Jag har aldrig och kommer aldrig vara känd för att vara ngn pedant. Vi har tillräckligt gott om dem i bekantskapskretsen  Det finns vissa saker som jag ogillar mer än andra. Vika in tvätten i garderoberna är en av dem och damma är en annan. Damningen försöker jag förenkla genom att helt enkelt inte ha massa saker framme och det som finns framme står bakom glasdörrar. Rena, öppna ytor som är lätt avtorkbara, för att gå med en trasa över tv'n, borden, och fönsterbrödorna hinner inte ens jag ledsna på. I vårt minst sagt spartanska sovrum finns det bara en fönsterbräda att damma och så vår dubbelsäng och Eriks vagga förstås. Där kan inte ens jag misslyckas;)

Däremot måste man lite nu och då damma bokhyllan i vardagsrummet och även saker bakom en glasdörr måste också dammas och dit har vi nått nu! Har gått och tittat på eländet ett par dagar men inte hunnit så det har fått vara kvar men nu får det nog prioriteras högre för i går natt vaknade jag 4 ggr av att jag inte kunde andas utan fick gå upp och ta astmamedicin. Idag har jag haft riktigt jobbiga hostattacker eftersom jag blir extra känslig när jag går ner mig och så kan man liksom inte hålla på!!! Imorgon får det bli storstädning av övervåningen och dammtorkning av golven. Golven har blivit punktvis avtorkade ngn gång sista månaden men det är allt. En månad utan att golven torkats överallt  . Inte konstigt att jag får svårt att andas då... Det är nackdelen med att vara dammallergiker    Måste ringa läkaren imorgon och få lite mer mediciner också... Det börjar ta slut.

Om jag ngn gång inom en snar framtid är ensam med alla fyra barn så måste jag minska ner antalet aktiviteter för barnen.

"Morgonen började lugnt och sen var det lugnt men sen var det inte så lugnt längre och sen var det verkligen inte lugnt längre" Citatet kom från Emma när hon förklarade för Owe varför hon fick åka med dem till tennisen i sista minuten.

Det var verkligen så det var. Dagen började kl 6 när maken gick upp, packade inför sin resa, lagade frukost. Barnen ombads klä på sig vilket två av tre barn gjorde(Erik kan knappast klä på sig själv;)) Ida ställde sig på tvären, hon är väl tre år liksom... Det var väl ung här som det inte blev så lugnt längre för Erik ville äta, maken skulle åka, Emma och Linnéa behövde packa och Ida klä på sig. De två stora skötte sig exemplariskt och var klara i tid. Ida strejkade som bara hon kunde och Erik, tja han var inte på sitt vanliga strålande humör... Trött men ville inte sova utan bara snutta, men då kommer det ju mjölk  . Halv 11(fotbollen börjar 11) brakar det loss. Då blir det verkligen inte lugnt längre  men med en dåres envishet så försöker jag reda ut det med lugnet i behåll. Kvart i inser jag att jag har två val.

1. Antingen gapar jag och skriker för att få iväg alla barnen ut i bilen och Emma kommer lite sent eller
2. så får Emma åka med grannen och jag har en stund på mig att med fortsatt lugn lirka ut Ida från rummet, in i kläderna och overallen och ut för att leka en stund innan det är dags för LInnéas tennis..

Jag valde alternativ 2! Lagom till vi skulle åka dit hade Ida glömt bort att hon tjurade och Erik hunnit bli på lite bättre humör och somnade i bilen.

Så fort Emma kom hem från sin fotboll åkte vi iväg till LInnéas tennis, Emma valde dock att stanna med grannen och åka med dem även till sin tennisträning. Efter Linnéas träning åkte vi iväg och köpte lunch innan vi åkte och kollade på Emma. Därifrån åkte vi till mormor för att lämna av LInnéa men blev kvar lite extra länge för det snöade så pass att vi blev insnöade och fick vänta på bonden som skulle ploga. Kl 8 kom han så vi kunde åka hem. Vi åkte en kort stund efter bonden och trots det så var det halvmeterhöga drivor på vägen med snö... Vart tog våren vägen???? Igår var det absolut vår med höga temperaturer, massor med snö som rann bort och idag är det mer snö än ngnsin... Linnéa sade igår att våren nog aldrig kommer utan vi kommer ha snö och vinter resten av året. Oddsen talar mot det men just nu känns det låååångt borta med vår.