Idag har vi haft utvecklingssamtal på dagis och det är lika slående varje gång att vi har så lika syn på livet och tillvaron vår kontaktperson och jag. Vi har liksom exakt samma sätt att se på barn och människor överlag och misstänker jag en rätt snarlika uppfostran av våra barn också för som Christina säger så gör hon med mina barn som hon gjort med sina egna och de känner sig hemma i det  Inte nog med att vi ser på barnen på samma sätt, vi ser på våra yrken på exakt samma sätt. Vi ställer ganska höga krav på oss själva när vi jobbar. Ett exempel som kom upp idag är hur man agerar mot sina egna barn när de trilskas och hur man gör på jobbet. På jobbet använder man sig av hela registret av tonlägen men man får aldrig skrika!  Hemma, det erkänner jag, händer det faktiskt. Inte så ofta kanske men alla har vi en dålig dag men såna finns inte på jobbet. Det är kanske därför som det fungerar så bra mellan förskolan och oss i familjen och mellan personalen och barnen, ffa då Christina!

Utvecklingssamtalet annars gick alldeles utmärkt. Linnéa har redan skolat ut sig från förskolan och är redo att gå vidare. Hon ser fram mot att börja skolan ihöst men trivs ändå bra på förskolan. Det som är lite jobbigt frö henne, och mig, är lämningarna då hon inte vill stanna kvar utan hellre följa med mig hem men det går fort över. Linnéa och jag har pratat om detta och kommit fram till en lösning som LInnéa är nöjd med. Hon kommer få kvar sina gamla tre dagar på dagis som hon gör nu men Ida kommer byta dag så hon får gå torsdagar istället för fredag. Då får Linnéa leka själv utan bråkig lillasyster en dag på förskolan och får en lugn dag hemma utan henne också:) Dessutom rubbar vi inte den nya rutinen att Linnéa leker med en annan flicka från dagis på torsdagarna. De leker nästan alla veckor och äter pannkaka, båda flickorna älskar verkligen sina pannkakor  

Ida sen är väl ett litet kapitel frö sig. Vi döpte henne till ett bråttombarn! Hon har inga som helst problem att förstå instruktioner eller göra/fokusera sig på en uppgift MEN hon har så himla bråttom att börja att hon inte hinner lyssna klart eller vänta in alla andra så det blir tokigt. Mjölkglasen far omkring henne vid matbordet, maten hamnar lika ofta på bordet som på tallriken, målarvattnet har ofta redan hällts ut innan hon ens fått fram saker så hon kan börja måla och ska hon göra ngt speciellt så hastar hon att börja innan hon ens vet VAD hon ska göra och så blir hon lite olycklig när hon upptäcker att det blev fel. Vårt mål för henne är att hon ska lära sig att ta det lugnare för hon KAN, hon har bara inte tid att vänta in. Ngn som INTE känner igen Ida av er som träffat henne  Beskrivningen är klockren! Däremot blev jag glatt överraskad för Ida är ju rätt temperamentsfull och demonstrativ av sina känslor för att inte tala om bestämd så jag har funderat på hur det går i leken med kompisar. Det går tydligen alldeles utmärkt! Hon tycker om att bestämma, det gör hon, men hon bestämmer på rätt sätt. Hon kommer med förslag på lekar tex Nu är vi prinsessor men alla får varsin roll och alla får vara med och ffa hon roffar inte åt sig av allting utan delar frikostigt med sig av kläder, skor, roller mm. Skönt att höra måste jag säga. Dessutom är hon som Emma var när hon gick på dagis. alla får vara med och leka men är man mamma, pappa barn och det kommer ngn som inte leker så bra så får det barnet rollen som den arbetande pappan alltså får barnet vara med i leken men får friheten att leka utanför/bortom leken också. Det gäller att vara smart  

Erik gillar en rad saker. Prata är en favorit, babygymet en annan men från första början har bada varit i en klass för sig. Oavsett hur sur han är från början så ser man hur hela han bara slappnar av när han kommer ner i vattnet, ansiktet slätas ut, ögonen öppnar sig och han njuter

Men han har ett krav! Det får inte vara så där fjäsvarmt i vattnet för då fryser han utan det ska vara lite varmare än vad man rekommenderar till bebisar. Vi har också börjat skippa badbaljan eftersom han skvätter massor i den när han flaxar så nu tappar vi upp badet i badkaret, några cm på botten och sen kan han simma runt där efter egen förmåga och han ser inte direkt ut att lida av att kunna flytta sig själv  

idag när jag stod och sjalade fast Erik på magen för att kunna laga mat. Ida sprang till dörren och öppnade och där stod en tjej och frågade efter mig. Jag bekräftade att det var jag och fick ett paket i famnen. En bukett med blommor!!!?!?!! Jag fattade ingenting och var snubblande nära att lämna tillbaka buketten för det kunde ju inte gärna vara jag liksom... Jag fyller inte år, har inte fått barn eller ngn annan anledning som kan rendera en bukett. Frågade vem den var ifrån men det visste hon inte.

Jag öppnade paketet och där möttes jag av den här synen

och ett kort där det stod:

"Till min älskling för att hon låter mig göra roliga saker på helgerna. PUSS!"

Nu vet jag varför jag älskar min gubbe. Han har sina poänger;)

Vilket väder det är idag!!! Jag lämnade småtjejerna på dagis och gick samtidigt som Noras mamma så vi gick på en långpromenad i det vackra vädret. Det blev premiär för röborundan men kunde konstatera att snöröjningen lämnar en del att önska. Hela vägen bort till kyrkan och bort till meditationsplatsen var det hur bra som helst bortsett från lite isiga partier men så är det ju. Däremot fick vi vända vid meditationsplatsen eftersom man inte kunde ta sig över åkern på den vägen där. Det går att gå men inte med barnvagn. Det var ju lite snopen så vi fick en extra lång promenad pga det. Får väl vänta ett par veckor eller så innan det är framkomligt hela vägen antar jag.

Erik sov hela tiden i vagnen och jag hade dessutom knappt några kläder på honom. Han låg i fleeceåkpåsen men bara vanliga kläder och en kofta samt vantar och raggisar på sig. Han var trots det nästan för varm när vi kom hem. Noras lillebror måste vara en fryslort utan dess like för han låg i en vinteråkpåse med fleecefilt över sig samt en fleeceoverall på sig och tja, han svettades inte  Tänk så olika det kan vara!

När vi kom hem från promenaden fick Erik äta innan det var dags för bvc. Allt han ätit sista veckorna har verkligen gett resultat. Han har gått upp till 5040g och är numera 59,5cm lång. Han har ökat 430g på två veckor. Det är riktigt bra för att vara ett av mina barn!!! Nu är det två veckor till nästa gång och då är det dessutom dags för sprutorna(2st). Får se om Åsa kommer få svikarblicken även av Erik som annars gärna pratar med henne  Får ladda med alvedon tills dess så det finns hemma om han blir krasslig av sprutorna.

Idag väckte maken Emma och kom sen upp och sade att hon sade sig vara sjuk. Jag frågade om hon hade feber men fick bara ett "Jag vet inte" till svar. Jag var väldigt trött och Erik ville äta så jag lade mig ner igen efter att ha meddelat gåtåget. Vi somnade om båda två tills Emma kom upp kvart över sju och såg rätt yrvaken ut. "Mamma, du får nog skjutsa mig idag!" Hon hade bara varit trött när maken väckte henne och sagt att hon var sjuk därför... Ja, ja, hon fick sig en ledig dag som nog var rätt välbehövlig för hon har varit väldigt trött hela dagen och vis av erfarenheten så brukar hon behöva en sån dag ibland annars blir hon sjuk på riktigt. Hoppas vi slipper det nu då  .  Vi har inte gjort många knop här hemma idag alls. Vi har spelat lite spel, pratat massor, vikt lite tvätt, tvättat lite och sånt smått och gott. På eftermiddagen åkte vi ut till Rasbo och åt mellanmål för Emma hade glömt sina överdragsbyxor där och de kan ju vara bra att ha imorgon i skolan.

Nog frö att överdragsbyxor behövs ett tag till men jösses vad varmt det var ute idag!!!! Vi hade fem grader varmt och det var ljuvligt ute i solen. Den där första fikan närmar sig med stormsteg helt klart! Det underlättar bara om lite av snön kommer bort så vi kommer in och kan hämta trädgårdsstolarna!!! Vi är fortfarande insnöade och inisade ut på baksidan genom vår veranda  Jag hoppas att vädret kommer hålla i sig för imorgon ska jag ut och gå till bvc tänkte jag och sen vidare till Emmas skola. Hoppas att Erik tänker vara samarbetsvillig också. Han gillar inte att ligga i vagnen när han ingenting ser om han inte sover då förstås.

Vad gäller Erik och sovandet så har det faktiskt bättrat sig! Han har slutat vakna vid två på natten och sover istället till fyra och äter dåf ör att somna om. Tänk vad livet blir lättare när man bara får sova  Han har också börjat sova på dagarna. Vi verkar ha hittat in i en lunk som fungerar rätt bra, just nu. Han äter vid fyra, somnar om, vaknar runt sex och äter igen. Ligger vi kvar i sängen så somnar han om igen. Då vaknar han runt åtta(mer mat!) annars är han vaken ett par timmar för att somna efter lite lek och massor av mat runt 8-9 då han somnar i vagnen och sover allt från en timme till fyra. Sen går lunken så att han är vaken ett par timmar och somnar sen i vagnen och sover en stund och så går dagen. Helt okej med mig som bara är tacksam att han börjat sova och dessutom verkar gilla det! Dessutom är han mkt trevligare då  

Ida har sen hon var bebis haft förkylningsastma och fått medicineras varje vinter och ibland även övrig tid på året när hon lbivit förkyld. Förra vintern var rätt jobbig och då fick hon inhalera varje dag. Den här vintern har hon klarat sig helt utan så jag hade ju börjat hoppas att vi kunde blåsa faran över även för denna unge men inte nu längre. Idag vaknade hon och var jättetäppt i näsan och hes och sen började hostan. Hon andas in och hostar ut så nu fick hon airomir och kan andas igen    Får väl bita i det sura äpplet och börja ge henne pulmicort resten av vintern så kanske vi slipper fler jobbiga dagar för henne och då är det ju rätt lindrigt ändå. Förhoppningsvis slipper väl dagis ringa efter mig stup i kvarten som förra vintern men nu spelar det ju mindre roll eftersom jag är hemma ändå. 

Jag har hört att nioåringar ska vara lugna och harmoniska små varelser som en liten paus mellan sexårstrots och tonåren/puberteten som kommer strax efter. Stämmer det på ngn??? Ingen nioåring jag känner till iaf så det där måste nog revideras eller har de flesta årskullar 2001 blivit trolltagna??? DET skulle mkt väl kunna stämma på mitt lilla monster jag har hemma  Mitt lilla monster som just nu springer omkring och skriker att det är mitt eller Idas fel att hennes benskydd är borta och fotbollsstrumporna fast å andra sidan är ju allt mitt fel, tom att hon föddes eller nåt  Inte blev hon mindre sur när tom faster blev arg på henne igår  

Nu kallar sonen igen! Ha en trevlig söndag!

med en ny soffa som stod i vårt vardagsrum när han kom hem från sin biltävling idag. Pappa och jag var iväg och hämtade den idag och fixade ordning. Den gamla var iofs inte bortforslad men utburen till verandan och den nya installerad. Vår gamla soffa var verkligen under all kritik. Den var så fruktansvärt fläckig att jag tyckt det varit lite jobbigt att bjuda in barnens föräldrar när de tittar förbi eftersom jag skämts . Maken och jag har dock inte velat köpa ngn ny förrän barnen blivit lite större eftersom de gärna går direkt från matbordet och gosar in sig i soffan utan att ta vägen förbi toaletten. Ingen av oss gillar heller skinnsoffor som hade varit en bra lösning annars så soffan ful och dan har fått stå kvar- tills nu! Nu hittade jag en på blocket som är fin men som man inte känner att man måste vara superordentlig med. Nytillskottet blev en tomelilla från IKEA och bara en tresitsae men den är trots allt större än vår förra och ffa renare. Lägg sen till att vi fick en vit klädsel med på köpet, då var det ju en riktigt bra affär  . Vill du ha en idé om hur dne gamla såg ut??? Föreställ dig en ljusbeige soffa UTAn avtagbar klädsel, barn som funnit i familjen i nio år och mååååånga godisar och fikapauser ... Jag skojade itne när jag sade att den såg överjäklig ut. Man var aningens naiv då när vi köpte den för tio år sen... Jag trodde verkligen att barnen inte skulle sitta i den med godis och allting annat... Jag har lärt mig en del sista åren   .

Igår var det dags för terminens mammaträff men den här gången var det inte mammagruppen utan alla mammor i klassen. Vi trivs riktigt bra ihop så vi har alltid jätteskoj och många vinflaskor brukar gå åt och sent blir det också!

Igår var vi till en av tjejernas mamma där en annan mamma visade upp sina pärlor igen, åt lite god plockmat och bara umgicks. Bada i tunna gick ockås men jag hoppade den för det kändes som ett säkert kort till mjölkstockning med varmt och kallt om vartannat. Mkt snack blev det och jag kom hem strax före fyra. Erik somnade i vagnen runt elva men vandrade innan dess runt bland mina vänner bland mammorna i klassen. När vi kom hem på morgonkvisten var det nästan dags för Linnéa att vakna så det var väl tur att inte Ida var hemma för då hade jag också blivit tvungna att vakna och gå upp redan vid sex... Det var tungt nog att gå upp halvåtta men det var det värt  !!!

Idag var jag iväg och bytte ut vår USB network adapter som vi haft nere i källaren. Den slutade bara fungera. Idag var jag till Alina systems för att byta ut den och inser när jag kliver in i affären exakt HUR lite jag kan om datorer. Väggar och hyllor fulla med saker som jag inte har en aning om vad det är  . Hur lär man sig allt sånt??? Vem i hela friden har intresset och tiden att lära sig alla saker och vad de används till??? Jag är en dinosaurie helt enkelt. Undra hur det ska gå och snickra ihop dopkorten då???? Några enkla, fina förslag? Jag har ett foto jag vill utgå ifrån.

Idag har Erik återvänt till sitt gamla goa glada sätt igen. Han vaknade vid tolv i natt och åt, sen vid fyra igen då han fyrade av den nu sedvanliga morgonreveljen och den otroligt roliga, lättade minen som följer på den  . Han var vaken 2 timmar innan han somnade om och jag fick kvarta in en halvtimme innan Emma skulle upp. Sen han vaknade har han varit som vanligt och tack och lov kunnat sova lite. Vid lunch somnade han en längre stund men då var jag tvungen att väcka honom och sätta honom i bilstolen för att byta ut ovanstående USBgrej innan Emma kom hem från skolan. Han sov sig igenon större delen av äventyret iaf. När vi kom hem åt han igen och somnade. Så kort och gott, han är glad och ler mest hela tiden, pratar däremellen som bara den. Det är bara inse faktum, han tycker inte om när vi åker bort. Han är en riktig liten hemmagris!