För ngn vecka sen fick jag adressen till en blogg som jag öppnar med fasa varenda dag. Jag vill egentligen inte läsa men kan inte låta bli för hur kan man slita sig från ett människoöde så starkt att man håller andan? Det är en liten, liten flicka på två månader som lever fortfarande trots alla odds. Hon har en svår missbildning som gör att hon inte kommer leva länge och varje dag, varje bajsning kan innebära slutet. Föräldrarna har sagt att de inte kommer återuppliva flickan igen om hon slutar andas igen men hur står man ut med att se det käraste man har bara försvinna ifrån en utan att göra ngt? Fruktansvärt hemskt och mina tankar är hos föräldrarna jag aldrig träffat!

och denna gick i innebandyns och övernattningens tecken. I fredags gick Emma tillbaka til skolan igen efter att ha varit sjuk sen i måndags. Skoldagen gick bra men sen var det bestämt att hon skulle följa med en kompis hem för att förbereda sig inför discot som gick av stapeln och det blev nog lite för mkt för när jag hämtade henne vid halvsju från discot var hon en disktrasa. Febern var tillbaka så det var bara till att gå hem och bädda ner henne i sängen igen och gilla läget. Lördagen fick så Linnéas kompis N komma hit och sova över. De busade runt här hela lördagen och vid fyra på em satte de på sig pyjamas. De ville gå och sova  . De fick hålla sig vakna till middagen iaf vid halvsju och det mer än efterlängtade godiset efteråt. Trodde inte det fanns större godisråttor än mina barn men N var nog värre(i stil med mig som barn skulle jag tro!).Varje lördag väcker hon och hennes syster i ottan för att kräva sitt godis... Gissa vilka som alltid hade förberett och hade godis hemma för att slipa tjatet???? Sååå tjatiga är iaf inte mina barn frö vi köper när vi handlar ngn gång unde rdagen och sen efter middagen åker godisskålen fram för de som fortfarande är vakna. Ett ganska effektivt sätt för mindre barn att inte få godis varje vecka har jag märkt  .

Igår, söndag, hade vi gått över till sommartid igen. Tyvärr får jag nog säga för jag fick ju gå upp vad som kändes som fem på morgonen för att åka iväg till en innebandycup   Egentligen var hon ju sex...Inte blev det så mkt bättre av att jag gått och lagt mig alldeles för sent och Erik vaknat vid tre för att äta i ett par timmar... Halv åtta var det samling i Storvreta men vi åkte direkt till Björklinge istället eftersom Emmas kompis och hennes mamma inte visste att det var sommartid och sov fortfarande när jag ringde vid kvart över sju. De fick sig en liten brådskande morgon om man säger så  .

Matcherna gick rätt bra faktiskt med tanke på hur lite tjejerna har tränat och detta var deras första match ngnsin tror jag. Den första matchen förlorade de med rätt mkt, den andra vann de(Emma stod i mål*stolt*) och den sista blev det oavgjort så helt okej resultat faktiskt. Inför andra matchen fick Emma tillbaka sin feber igen men vi proppade in en alvedon och så gick resten av dagen men jag börjar ledsna på att hon får feber så fort hon anstränger sig. Det är så tråkigt för henne. Idag är hon hemma från skolan och är pigg igen så vad det nu är så antingen är det en varannan dagssjuka eller så är det bara vid ansträngning. I såna fall lär hon få tillbaka febern i eftermiddag för just nu har hon fått städa sitt rum. Linnéa och ida försöker städa upp efter helgens stök med lite hjälp av mutor... Det ser ut som en katastrofzon här hemma, leksaker ÖVERALLT . Snart ser man golvet i vardagsrummet dock så nu ska jag ta och dammsuga.