För ngn vecka sen fick jag adressen till en blogg som jag öppnar med fasa varenda dag. Jag vill egentligen inte läsa men kan inte låta bli för hur kan man slita sig från ett människoöde så starkt att man håller andan? Det är en liten, liten flicka på två månader som lever fortfarande trots alla odds. Hon har en svår missbildning som gör att hon inte kommer leva länge och varje dag, varje bajsning kan innebära slutet. Föräldrarna har sagt att de inte kommer återuppliva flickan igen om hon slutar andas igen men hur står man ut med att se det käraste man har bara försvinna ifrån en utan att göra ngt? Fruktansvärt hemskt och mina tankar är hos föräldrarna jag aldrig träffat!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...