det senaste tillskottet i familjen? Här är Erik! Iaf lutar det åt att han får heta det för vi kan båda tänka oss det namnet. Det är kort, klassiskt, vackert och passar bra ihop med de andra namnen. 

Han gör det som han är bäst på på kortet-sover! Det är i princip det han gör. Han sover dygnet runt men vaknar var tredje timme för att äta och sen sover han igen:) Inte speciellt krävande mao! Han är en riktig ängel. Han brukar vara vaken en stund men vill mest bara gosa nära, nära, nära då- helst i bärsjalen. Där brukar han somna sen efter en stund. Den här stunden av gos vill han ha nappen för detta är en riktig liten snuttis men ve den som erbjuder mjölk när han inte är hungrig! Då blir han så arg att han kiknar.

Jo, han har en hobby till. Han är inte speciellt förtjust i att vara naken men det finns ett undantag. Det ska vara i riktigt varmt vatten- inte sånt där jolmtempererat som jag tycker utan varmt. Då slappnar han av och bara njuter och öppnar ögonen och kikar sig omkring. Än har han inte ledsnat snabbare än sin stackars arma moder. Fast just nu får han bada varje dag för han är torrare än torrast i huden och oljan i vattnet gör susen. Han börjar bli riktigt fin om man bortser från att han ömsar skinn då;) Det passar jag på att frottera bort när han torkas torr. Så här nöjd ser man ut efter ett bad

Vi har provat oss igenom handduksförrådet och konstaterat att enklas och  bäst hittills är en gammal morgonrock lagom för en ettåring. Den är smidig, sitter kvar på huvudet och han lindas enkelt in i den. Han trivs så Lilleman. Inlindad och trångt och i grodställning. Precis som i min mage!

Idag har vi varit till sjukhuset för en femdagarskoll av Lilleman. Jag måste verkligen säga att all personal som vi träffat på under denna förlossning och tiden efter har varit hela underbar! Inte en otrevlig min eller suck utan alla är så otroligt tillmötesgående och hjälpsamma.

Vi har ju pratat med personalen från BB på väg varenda dag sen julafton och de har alltid varit glada. Idag skulle jag få träffa dem också och travade in där. Hela väntrummet är fullt av mammor och pappor med bebisar. Jag kommer in i väntrummet och får gå in direkt. Blir lite förvånad eftersom det är ju rätt många före mig men jag är inte den som är otacksam  Får klä av Lilleman alla kläder och lägga honom på vågen. Dagens matchvikt var på 3300g. Det var en kanonvikt enligt läkaren eftersom det innebär att han vänt uppåt igen i vikt och snart är tillbaka i födelsevikten. Skönt! Tjejerna har ju tagit lite längre tid på sig om man säger så... Sisådär tre veckor!!! De lös honom i pannan också för att mäta hans gulhet. Han ser mkt mer gul än vad han var tydligen för vi slapp sola honom. Sen var det dags för käk tyckte visst Lilleman så han får sig en slurk medan den stygga bm förbereder handen för det kommande sticket. Hon värmer med en handske full med varmvatten för att vidga blodkärlen och sticker. Det tyckte inte Lilleman var roligt alls för först börjar han skrika för fullt för att sen när bm blir tvungen att jaga kärlet lite skrika helt hysteriskt. Det går inte utan kärlet brister och blodet sprutar! Nåja, de fick sitt blod till pkuprovet iaf, inte så snyggt kanske... Uppgiften  var ju att få blodet på pappret! Hans hand är snyggt blå nu men det läker nog rätt fort. Tycker dock synd om honom för han verkar vara lika sv årstucken som mor sin. Det är inte roligt!

Därefter var det läkarbesöket och jag blir inte mindre uppskattande över att få såna kommentarer som vif ick. Läkaren frågade om det var vårt fjärde som det stod och när jag bekräftade det så fick jag ett "Wow, vad häftigt!" till svar. Sen får Lilleman omdömet som får iaf mig att pösa över av stolthet: "Han är otroligt fin!" Det säger de säkert till alla men jag blir glad iaf:D

Sist på tur av undersökningarna var hörseltestet som gick strålande. Vi fick dock ta det i två etapper för nu var det dags för varmrätten eftersom förrätten blev så brutalt avbruten vid sticket. Vi fick gå in på ett av undersökningsrummen och mata honom ifred. Jätteskönt! Hörseln är, som vi redan visste, utan anmärkning. Han lyssnar intensivt på en när man pratar och han har redan börjat svara både med ljud och kroppen.Det märks att han är en 42'a som bm sade idag. Med det menade hon att det märktes att han fått mogna till sig lite extra i magen och var mer med. She said it! Jag har bara haft såna så jag kan inte uttala mig riktigt:)

När vi var klara på sjukhuset "roade" vi oss med att åka och storhandla. Det är inte klokt så lättsam han är! Han äter lite, ung var tredje timme och sover sen större delen av tiden. Är han vaken så är han med och tittar sig omkring. Skriker gör han nästan aldrig om han inte är hungrig eller de få ggr han har magknip. Jo, ibland blir han riktigt arg. Om han är snuttig och jag erbjuder bröstet i tron att han är hungrig:) Då blir han arg så till den milda grad att han inte vet vad han ska göra. Gissa vem som fått börja med napp! Det är antingen napp eller fingrar. Nappen kan man ta bort sen... Det märks att han sugit på fingrarna i magen.

Nu ikväll sen har vi fått besök av svärfar och hans fru. Vi åt en god middag och hade trevligt. Svärfar fick betala för maten med att hjälpa Maken hämta hem och bära in torktumlaren vi köpt;)

Nu ska jag försöka sova ngn timme innan Lilleman vaknar och tycker att det är dag... Just nu sover han som klubbad eftersom han ätit som en häst ikväll. Skönt för mina bröst har varit överfulla och jag har fått pumpa ur för att överleva(nåja, lätt överdrift men de har gjort ont, brösten alltså!)

Det blev en sån förlossning som jag nästan anade att det skulle bli. En raketvariant. Men vi börjar från början:)

Jag vaknade vid fyra imorse av att slemproppen, eller det som var kvar av den, gick. Jag hade sammandragningar en gång i halvtimmen som inte gjorde ont men vem kan sova då liksom när det är på G??? Jag gick upp, åt frukost och konstaterade att det nog skulle bli som idas förlossning. Dvs en sån som är seeeeeeeg som tusan bi örjan och ställde inte mig på bebis lagom till julafton. Dagen gick och jag åkte iväg på överburenhetskollen. Där var den en liten bebis i magen med ett rätt litet huvud fick jag veta. uppskattad vikt på strax över 3 kg, ung 3200g. Lät ju okej tyckte jag. Innan dess hade vi legat med CTGkurva som visade en värk på kanske 20 minuter, alltså inget att bry sig om. Läkarundersökningen sen skulle avgöra om jag var redo för induktion eftersom man gärna sätter igång omföderskor. Läkaren from hell undersökte och det gjorde ONT!!!!! Kändes som hon hade en dm långa naglar och hon slet i tappen för att försöka få upp mig lite till. Jag var öppen för 3 cm men tappen var 2cm lång fortfarande och jag bedömdes som omogen för igångsättning och fick åka hem. Jag försökte berätta att jag nog skulle komma tillbaka inan den inbokade tiden på juldagen men hon trodde mig inte. Fick sitta och vänta i väntrummet för en ny tid och nu kände jag att värkarna dels kom mkt tätare(var tionde) men okcså ändrade karaktär. jag fick tiden och fick åka hem. Fick några onda värkar på vägen hem så jag var nog ingen bra bilchaufför direkt;) Kom hem och mårten fick åka iväg med barnen för nu gjorde det ont och kom var femte minut. Han rusade iväg, kom hem med en hamburgare för hur det nu var så var jag hungrig. Den ligger kvar på bänken för nu är värkarna intensiva och varannan-var tredje minut och trycker neråt!!!! Tar mig till soffan för att rida ut stormen och får då en värkpaus på några minuter. Nu vet jag att det var övrgångsskedet för strax efter känner jag krystimpulser. Försöker ta mig till bilen men får tre värkar på väg dit... Mårten ringer upp förlossningen och varnar att vi kommer och att vi behöver transport för jag kan itne gå. Vi kommer fram och nu är värkarna i ett känns det som. De rusar in mig på rummet och jag suger tag i lustgasen. Den är min bästa vän:D Krystimpulserna fortsätter men blir inte mer än så. Det är inget oemotståndligt tryck att krysta än. Jag tror jag får tre värkar på rummet som jag rider ut och mellan dem pratar med bm för vi hann inte med ngn journal. Fjärde värken kollar de hjärtslagen och får då veta att de är för låga  samt att bebisen bajsat i vattnet. De ber mig vända mig om på rygg(stod lutad mot ryggstödet) för de vill kolla hur öppen jag är och jag hinner itne ens runt på sidan innan jag känner att barnet kommer. Det gör ont som tusan och bm säger tydligen här att nästa värk kommer bebisen! Det missade jag kan jag tala om  men jag trycker på för kung och fosterland och känner hur huvudet glider ut. Får en paus på ngn minut innan det är dags igen och nu kommer han ut. Vår lille son!

han är ganska medtagen i början och tar god tid på sig att skrika. Läkare(antar jag) kallas dit som konstaterar att han kommer bli fin bara han får skrika lite så de masserar honom lite hårdare och han tar det där första ilskan skriket. Sen slutar han inte skrika. Han är arg och snuttig! Suger frenetiskt på fingrarna ochs kriker däremellan men jag kan inte amma utan håller på att lagas. Sprack inte mkt alls denna gång. Några inre stygn och två ytliga eller nåt sånt sade bm. Det är ju helt okej för mig som brukar få sys längre än förlossningen varar.

När jag är ihoplappad och rengjord får jag gå på toa och sen är det amning som gäller. Han suger ofta och gärna. Helt underbart att det funkar så på en gång!

Nu är han 6 timmar gammal ung och sover som en stock.  Vi har fått komma upp till BB för en stund sen och mårten har åkt hem för att sova. förhoppningsvis får vi komma hem imorgon om allting ser bra ut en de vill ha lite koll eftersom han bajsade så mkt i fostervattnet och fick i sig lite grann. Jo, han har fått en liten tomteluva också:)

lite tekniska data för er som är intresserade så är han:

3460g tung

50cm lång

34,5cm i huvudomfång

Förlossningen tog i runda slängar två timmar från det att läkaren konstaterade att jag itne alls var mogen att köras igång;)

Och så klart: alldeles underbar! Tänk, vi har fått en liten kille!!! Det är stort.

Imorgon är det 14 dagar sen jag började plussa och om jag kommer till kollen imorgon så är det också enda gången som jag behövt gå på kollen och INTE redan varit igång själv. Med Emma hade vattnet gått redan och med LInnéa så kom vi aldrig därifrån eftersom hon föddes 27 minuter senare:) Ska vi slå ngt slags rekord imorgon??? Hoppas inte!

Jag får iaf se bebisen igen och får en viktuppskattning. Ska bli spännande, och läskigt, att se om magens storlek är en indikation på bebisens. Magen är rätt mkt större denna gång än de andra.

Håll tummarna!

Bebisen har fått ett namn. Skalman heter h*n. Har konstaterat att denna bebis har precis samma livåskådning som den kände seriefiguren och båda anser tydligen att ordet bråttom är att anse som ett synnerligen fult ord  Är på plusdag 12 idag och ingenting är på G. Däremot drömmer jag massor. Det är hur mkt bebisar som helst i mina drömmar och är det inte bebisar så vanvårdar jag mina befintliga barn. Bebisdrömmarna är dock inte av skräckvarianten utan mer bara förberendande men de andra drömmarna... De är inte roliga! Tur att de bara är just drömmar.

Vet ni, det är bara tr dagar till julafton nu! Imorgon börjar jullovet för Emma och tjejerna. Ska bli skönt att slippa gå upp på morgonen, passa massa tider och bara mysa under några veckor! Inte blir det sämre av att jag vet att jag har maken hemma hela jul och nyår. Bebisen kunde vara sämre tajmad har jag konstaterat!

nej inte av bebis:D Den är envisare än envisast(vem kan det komma från  ???) men av lugnet. Mårten är iväg och slänger sopor, tidningar, skräp och annat sånt som blivit liggande hela hösten. Sen ska han åka och handla allting inför julen och köpa gran också. Med sig denna vända har han Ida och jag har bara Linnéa hemma. Det är helt otroligt så lugnt det blir med bara henne hemma:) Emma babblar mest konstant, Ida busar eller springer omkring men Linnéa när hon är själv hon bara grejar med sitt. Det är nog precis vad jag behöver idag för mitt humör är inte det bästa. Jag börjar komma till det där stadiet att väntan sätter sig på humöret och när jag blir less och frustrerad och uppgiven ja, då är jag inte jättetrevlig  

Jag roar mig för stunden med att sortera strumpor, tvätta lite, vika massa tvätt, bädda vaggan med alla madrasser, helt enkelt vanligt småstök. Senare idag ska jag roa mig med att åka iväg till plantagen och handla lite julpynt. Har kommit på att jag vill pynta ute i entren. Mårten är satt att fixa granris till trappan men resten ska jag fixa själv.

Igår bet vi i ett surt äpple här hemma. Jag har alltid gillat att shoppa barnkläder mm men sista två åren har det inte varit lika roligt. Att köpa såna där tråkiga saker som trosor, vantar och raggsockar har väl aldrig stått överst på favoritlistan å andra sidan. Igår åkte vi, jag och barnen till affären och köpte massa vantar. Det var välbehövligt i kylan för förra året köpte jag ett par vantar till Ida men annars gick vi runt på gamla och i år har de inte hållt måttet helt enkelt. Frysa ska iaf inte mina barn behöva göra. De fick två par vantar var och jag köpte en välbehövlig halsduk, mössa och två par vantar till mig själv. Jag kan lugnt konstatera att ett par vantar kostar inte så mkt men när man köper 8 par+halsduk och mössa... Det är inte billigt längre då  Nåja, nu är det gjort och alla barn är nöjda med sina inköp. Jag också!

Vi träffade Hanna där också så vi fick oss en liten pratstund. Det händer inte så ofta  

Ikväll ska jag roa mig med att göra julgodis också. Det ska bli roligt. Tänkte försöka mig på wienernougat i år tillsammans med det mer vanliga rocky road och mozartkulor. Knäck och sånt struntar jag nog i. Det är ingen som äter det iaf   

Eftersom den ena elpatronen som just nu iaf värmer upp vårt vatten/hus har lagt av lagom till årets förmodligen enda kalla period så har det varit lite kylslaget hemma några dagar. Maken jobbar häcken av sig och hinner inte fixa pellets till pannan och jag, tja att släpa en en pall med pellets a 700Kg är väl kanske inte att rekommendera antar jag??? Jag har istället åkt hem och hämtat ved hos mamma och pappa. Jag lämnade barnen på skolan/dagis innan jag åkte iväg ochfyllde bilen med ved. Det gör ont att bära och trava ved när man är gravid i tionde månaden men jag är väl knäpp för jag tycker det är roligt:) Hem, trava ur lite och in för att starta de två brasorna(uppe i öppna spisen för att värma upp lite uppe snabbare och sen ner i pannan och starta där). Nu sprakar det hemtrevligt på båda ställena och helt plötsligt mår jag mkt bättre. Inte för brasornas skull kanske(eller jo, det också!) men för känslan att jag faktiskt uträttat ngt. Tänk så lite det krävs. Jag som inte gillar att bara gå hemma och skrota hela dagarna och är mer än lovligt less på städa tycker att den här dagen är bättre än på länge. Sen om vedtravningen och brakmiddagen ikväll med jobbet sätter igång det... Inte mig emot