Som hon längtat och väntat på sin födelsedag lilla Emma. Hela veckan har hon varit sjuk och fasat för att inte hinna bli frisk till sin egen stora dag. Magsjuka kom och hon blev ännu oroligare att vi inte skulle kunna fira henne. Idag vaknade Ida och Linnéa med ont i magen. Ingen av dem kräktes, sen jag åkte till jobbet vet jag inte förstås, men Ida hade så ont att hon grät  Stackars liten! Det värsta är väl också att 48 timmar efter sista symtom är på söndag, om magonda går över idag dvs. Söndag är Emmas födelsedag. Svordomarna inom mig rasar. Ingen vill liksom komma till oss när magsjukan härjar vilket jag förstår och det är inte samma sak att fira sin födelsedag på en dag som inte är ens födelsedag. Emma är ingen glad tjej idag kan jag tala om. Att bara vi firar är inte samma sak. Jag hade tänkt beställa en Hevigtårta till hennes firande men inte heller det blir av i helgen. Det får skjutas på framtiden till nästa helg kanske? Ni kan väl ringa till Emma och gratulera även om det bara är mors moster eller så och inte alls hade tänkt komma? Mitt lilla !

Ja bortsett från det tråkiga hemma så trallar vardagen på. Det är så himla skönt att allting flyter på just nu och inte kräver några stora insatser från mig. På dagis fungerar Idas resurs strålande och tur att hon finns för idag saknades det lite personal på dagis så de ringde vid sju i morse och frågade om vi hade tänkt att komma. De hoppades att M, resursen, skulle kunna vara vikarie istället. Det gick utmärkt!

Linnéas nya skola fungerar hur bra som helst. Personalen är fantastisk och vi(jag och Linnéa) har fått ett liv. Nu finns det utrymme att kunna åka iväg en snabbis på kvällen, leka med en kompis på helgen eller en kortis på kvällen tom. Linnéa är glad, positiv, har energi över efter skolan. Gud så skönt att jag inte behöver bry mig längre! Jag slipper vabba två dagar i veckan eller mixtra med barnvakt för att alls kunna jobba. Nu är det vanligt vabbande ändå iofs den här årstiden och det räcker och blir över ändå  . Jag längtar efter sol och värme. Längtar tills jag slipper snö, kyla, förkylningar, feber, infektioner och allt skit som hänger ihop med vintern. Nej då, istället måste jag åka iväg och köpa en till vinteroverall till Erik att sova i på dagis för att den första blir blöt när han är ute. Självklart måste Lilleman få en torr overall att sova i när de sover utomhus. Det hade jag velat ha iaf!

Nu måste jag dra iväg på möte på jobbet så jag önskar er en trevlig helg!

Jag är riktigt nöjd med min nya taklampa! Tack för den mamma<3

Förra vårterminen hade vi en ovälkommen gäst som härjade runt i tre månader konstant. Vi han bara vänta ut de obligatoriska 48 timmarna och gå en dag innan det var dags igen. Den gästen(magsjukan) är tillbaka igen och jag är inte det minsta nöjd, alls! Erik började i förrgår och kräktes hela natten, morgonen och sen gav det sig under dagen och jag började räkna timmar. Igår kväll var han hungrig så han fick några majsbågar, lite sylta och så. Började förbereda middagen och när jag hackat klart grönsakerna, tagit fram lammkorvarna och kokat couccousen. Erik kommer och inspekterar i förhoppningen att han ska få provsmaka nåt. Mitt i korvmumsandet, hoppsan..... kräks han rätt ner i stekpannan...  Efteråt går han helt nöjd och glad vidare till andra äventyr. Själv var jag inte riktigt lika tillfreds med situationen men vad gör man? Jag valde att skratta åt det hela för hur ofta kommer detta hända 

Efter sanering av kök(inkl gosse och stekpanna) fick jag ställa mig och göra middag nr två. Skönt är det iaf att Erik är så pigg. Han må vara magsjuk men han är uppe och leker helt opåverkad så det är mest jag som tycker det är jobbigt att gå efter med en handduk redo hela tiden. Handdukar ja, herregud vad han producerat tvätt nu ett dygn! Igår tvättade jag 10 maskiner. De första 7 var restprodukter från Eriks nattnöje. Spjälskyddet är iaf rent nu och täcket, filten, lakanet, madrassen. Sängen ska jag sprita ner när jag kommer hem idag efter jobbet innan jag bäddar rent igen. Idag är Mårten hemma för han kroknade igår kväll och har kört Gustavsbergsbussen(eller IFÖ om man ska vara korrekt) inatt. När är det min tur? Emmas, Idas och Linnéas? Jag spritar på och lever på hoppet så länge det bara går!

och tja det är väl bara att ta itu med nästa. Hemma ser det ut som Herrens förbannelse har slagit till och Mayaindianerna hade rätt om årtalet för jordens undergång. Jag har varit lite lat ett par dagar, ofrivilligt lat måhända men två dagars ledigt och allting exploderar och hamnar överallt.

I förrgår morse kändes det som vanligt. Lite stel men inte mer än så. Efter en timme känner jag hur ryggen fryser och sen är det kört. Det gjorde bara ondare och ondare, precis i ryggslutet på höger sida där skinkan börjar. Värken strålade ner i benet i bästa ischiasstil. Fattar fortfarande inte vad det var. Sträckte jag mig eller? Hela dagen haltade jag fram som en tant som glömt rullatorn hemma. Ont, ont, ont! Kvällen tillbringades i soffan eftersom jag inte kunde böja mig ner, sitta gjorde liksom ont fast i höften(????) och tja det blev ingenting gjort iaf. Igår var det bättre absolut men fortfarande riktigt ont ffa när jag stod länge eller böjde mig lite framåt. Föreställ er diskbänken när jag inte diskat på två dagar  Det innebär att jag har kvällen räddad  och förmodligen lördag natt också. Nu känns det iaf bättre i ryggen. Lite stel och öm men inte värre än vanlig foglossning typ. Undra om allt hänger ihop med att jag fick mens i förrgår för första gången på ett halvår typ? Fogarna brukar kriga lite då men inte så här????

Helgens schema ser ut som vanligt annars. Ikväll är det ingen träning på innebandyn eftersom Emma valt att gå på kalas istället hos en kompis. Det är innebandymatch på lördag och fotbollsträning söndag för både Emma och Linnéa som valt att börja igen. Hon själv är intresserad av konståkning. Det är inte jag... Jag tycker vi börjar med fotbollen för då får hon en naturlig kontakt med de två tjejer som hon leker med mest i gamla klassen också. Om hon orkar med detta kan vi diskutera en aktivitet till. Tycker annars att simskola och fotboll räcker och nej, jag är inte det minsta intresserad av konståkning. Det är sjukt mkt träning vid alldeles för tidig ålder och varifrån känner jag igen det???? Gymnastiken var det! Det var inte roligt då och jag tror inte att det är roligare att stå och frysa samtidigt som jag väntar heller   

Idag efter jobbet ska jag roa mig med att åka iväg och storhandla på Ica. Det är slut på allt tror jag hemma. Listan som påbörjades igår fick inte plats på en A4sida. Såna handlingar är inte roliga för någon annan än barnen som får komma till maxis lekland. Det har de tjatat om i nästan en månad nu  

Vem trodde att ett pengaträd kunde blomma?

Näe kanske inte men nära på. Jag gillar blommor och önskar verkligen att jag hade haft tid att plocka, plantera om och sköta mina blommor. Det har jag inte nu så jag har i princip två typer av växter hemma, samvetsblommor som slokar och tvingar mig att vattna för att inte få lika dåligt samvete och så orkidéer som verkar trivas hos oss kanske för att de aldrig får vatten  Det är den typen av växter som trivs hos oss eller nåja, överlever hos oss. Det och så vårt pengaträd som växer, och växer och växer. Det är nu för stort för att stå i fönstret. I somras och i höstas fick det stå ute mellan dörrarna. Alldeles för varmt i somras och halva vintern var det nog för kallt men det har överlevt. När det blev köldgrader ute fick den flytta in till spegeln i hallen där det inte finns ngt solljus istället. Stackars blomma! Den har dock tackat oss vackert med små söta sköra blommor. Mamma hade aldrig hört talas om att de kunde blomma, inte svärmor heller men ett snabbt googlande talade om att de blommar på vintern om de får stå svalt. Tänk att ibland gör man rätt utan att veta om det! Det sporrar till lite svalare behandling nästa år igen tror jag. 

och lämna in den där datorn! Hur svårt är det, ta kvittot och datorn, packa in ungarna i bilen och åka iväg??? Igår var jag hemma och vabbade hela dagen men inte fasen kom jag iväg för det? Jag tror att jag innerst inne tycker att det är skönt att slippa datorn hemma. Det blir ett tjafs mindre varje dag för mig med barnen. Sen att det ställer till det lite som igår när jag skulle anmäla vab till försäkringskassan eller när vi betalar räkningarna det räknas inte eller.... Jag måste lämna in datorn!

Annars trillar vardagen på som vanligt. Linnéa verkar trivas på nya skolan. Hon har ork kvar efter skolan och fritids och på söndag börjar hon fotbollen igen. För hennes del är det nog mest en chans att träffa lite gamla klasskompisar men vad gör det? Hon orkar! Enda molnet på himlen är en av kompisarna i klassen som slåss. Hon slåss för att hon vill sitta på gungan bredvid Linnéa och inte alltid får det. Linnéa har fått i uppdrag att säga ifrån nästa gång, att säga att det är roligare när alla är sams. Jag tror också problemet lägger sig när alla har pinkat in sina revir, hittat sina kompisar och så. Det brukar bli så där med nya elever i klassen. De är populära i början för att sen förlora sin hjältestatus och bli en i klassen.

Även mormor har fortsatt friska på sig. Hon är nu klinikfärdig och väntar på en plats på sitt korttidsboende som nu övergår till omvårdnadsplats. Hon kommer nog aldrig bli så frisk att hon kan komma hem igen men hon kommer iaf ut från sjukhuset, hem till landet(Knutby) och tillbaka till en hemmiljö så bra det går. Morfar får lättare att hälsa på henne också. Jag är så sjukt stolt över henne som kämpat sig igenom detta på ren och skär vilja. Hon tänkte inte dö och gjorde det inte heller! Jag berättade det för henne och då fick hon tårar i ögonen. Min mormor som är en riktig bitch ibland är egentligen lika skör som mina elever. De kan ha den värsta attityden någonsin med fler taggar än en igelkott men innerst inne finns den lilla, osäkra människan som ingenting mer vill än att bli älskad, omtyckt, respekterad! Hur ska man kunna visa kärlek när man aldrig fått kärlek? Ännu stoltare blir jag när min bitchiga mormor faktiskt säger till mamma som sällan fått motta annat än spott och spe att hon är fantastisk, underbar, att hon ställer upp och faktiskt ofta har rätt. Tro mig, det sitter lååååångt inne för mormor att säga såna saker och mamma kommer kunna leva på detta resten av livet!

Jag vill avsluta med att berätta att Lille Tripp   har fått frid. Han fick sina änglavingar den 14 januari och slipper nu ha ont. Little Drummer boy kommer alltid få mig att minnas denne kämpe och hans fantastiska, starka mamma.

Idag ska jag hälsa på mormor igen. Det var några dagar sen och idag är maken hembeordrad för att hämta barnen lite här och där. Kändes osedvanligt korkat att först jobba lång dag, sen hämta barnen och iaf beordra hem honom nästan lika tidigt och då åka tillbaka samma väg tillbaka till jobbet eftersom jag jobbar ett stenkast från Akademiska barnsjukhuset och då menar jag uppländska stenkanst och inte lappländska  Med tanke på mammas rapport från igår så har hon gjort ngt som är medicinskt omöjligt. Hon andas utan syrgas, njurarna fungerar igen så man kan börja behandla hjärtat med propplösande på heltid, hjärtat fungerar bättre igen tydligen eftersom hon syresätter sig själv igen. Mormor hade bestämt sig för att inte dö och tja, det var nog inte dags nu iaf. Döden är nog dessvärre oundviklig tom för ont krut och tjuriga tanter  Skönt är det iaf för inatt sov jag utan att vakna med andan i halsen 17 ggr och hjärnan fungerar nästan normalt idag igen.

I somras tittade vi på en undersökning man gjort på sömnlabb i england där man förhindrat sina "offer" från att sova på olika sätt. Samtidigt skulle dessa göra lite undersökningar för att man skulle kunna granska hur deras hjärnor presterade med jämna intervaller. Resultatet var rätt skrämmande och vi fick oss en tankeställare både vad gäller oss och barnen. Själv fick jag uppleva samma resultat i tisdags när jag skulle tanka. Hur enkelt är det inte? Du sätter i kortet eller trycker på kassa, trycker in oktan och sen tankar... Tja, i tisdags var det inte lätt. Jag tryckte på kassaknappen, satte in pistolen och sen pep och tutade det men jag fattade inte varför. Jag tryckte in kassaknappen flera gånger men inte kom det ngn bensin... Att det sen blinkade från oktanknappen det såg jag inte    Hade inte sovit så bra på några nätter kan man nog säga. Jag törs nog lita på att det går lite bättre nästa gång jag ger mig på den avancerade konsten att tanka.

Efter mormors besök funderar jag på om jag ska svänga förbi fyrishov och titta på Emmas match mot vaksala. Hon spelar i pausen mellan halvlekarna mellan sirius och aik tror jag det var. Gratis inträde och jag har inga barn att passa så det är nästan att jag inte kan smita undan  .