och lämna in den där datorn! Hur svårt är det, ta kvittot och datorn, packa in ungarna i bilen och åka iväg??? Igår var jag hemma och vabbade hela dagen men inte fasen kom jag iväg för det? Jag tror att jag innerst inne tycker att det är skönt att slippa datorn hemma. Det blir ett tjafs mindre varje dag för mig med barnen. Sen att det ställer till det lite som igår när jag skulle anmäla vab till försäkringskassan eller när vi betalar räkningarna det räknas inte eller.... Jag måste lämna in datorn!

Annars trillar vardagen på som vanligt. Linnéa verkar trivas på nya skolan. Hon har ork kvar efter skolan och fritids och på söndag börjar hon fotbollen igen. För hennes del är det nog mest en chans att träffa lite gamla klasskompisar men vad gör det? Hon orkar! Enda molnet på himlen är en av kompisarna i klassen som slåss. Hon slåss för att hon vill sitta på gungan bredvid Linnéa och inte alltid får det. Linnéa har fått i uppdrag att säga ifrån nästa gång, att säga att det är roligare när alla är sams. Jag tror också problemet lägger sig när alla har pinkat in sina revir, hittat sina kompisar och så. Det brukar bli så där med nya elever i klassen. De är populära i början för att sen förlora sin hjältestatus och bli en i klassen.

Även mormor har fortsatt friska på sig. Hon är nu klinikfärdig och väntar på en plats på sitt korttidsboende som nu övergår till omvårdnadsplats. Hon kommer nog aldrig bli så frisk att hon kan komma hem igen men hon kommer iaf ut från sjukhuset, hem till landet(Knutby) och tillbaka till en hemmiljö så bra det går. Morfar får lättare att hälsa på henne också. Jag är så sjukt stolt över henne som kämpat sig igenom detta på ren och skär vilja. Hon tänkte inte dö och gjorde det inte heller! Jag berättade det för henne och då fick hon tårar i ögonen. Min mormor som är en riktig bitch ibland är egentligen lika skör som mina elever. De kan ha den värsta attityden någonsin med fler taggar än en igelkott men innerst inne finns den lilla, osäkra människan som ingenting mer vill än att bli älskad, omtyckt, respekterad! Hur ska man kunna visa kärlek när man aldrig fått kärlek? Ännu stoltare blir jag när min bitchiga mormor faktiskt säger till mamma som sällan fått motta annat än spott och spe att hon är fantastisk, underbar, att hon ställer upp och faktiskt ofta har rätt. Tro mig, det sitter lååååångt inne för mormor att säga såna saker och mamma kommer kunna leva på detta resten av livet!

Jag vill avsluta med att berätta att Lille Tripp   har fått frid. Han fick sina änglavingar den 14 januari och slipper nu ha ont. Little Drummer boy kommer alltid få mig att minnas denne kämpe och hans fantastiska, starka mamma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...