Jösses vad med snö det var därute!!! När jag skulle gå till baksidan och öppna dörren insåg jag att trappen var begravd av lika mkt snö som jag är hög och det blev till att klättra dit istället!!! Högen var i jämnhöjd med dörrplatån. Det är när man åker dit som man inser exakt hur mkt snö det kommit denna vinter för där har ju ingen varit mer än för att kolla så ingenting fryser.  

Barnen har varit ute och lekt i snön mest hela tiden. De har åkt pulka

grillat korv och fyllt på med energi av annat slag  

och letat efter isen som borde gömt sig under all snö...

  De borrade visst hål i isen också men jag vet inte hur tjock isen var. Barnen konstaterade att det ingen fisk fanns iaf.

Lördagens utedag avslutades med en brottningsmatch mellan Emma och Maken

    ivrigt påhejad av Ida som kastade sig in i matchen med liv och lust sägandes:

"Jag ska hjälpa dig pappa!" Är inte det syskonkärlek så säg  

Erik har inte tyckt att iden att åka bort varit så värst strålande så han har tjurat mest hela tiden och igår åt han eller skrek men vägrade sova... Vid sex igår kväll fick jag nog och åkte in till stan för att köpa tvättlappar som var slut och då somnade han i bilen... Det var inte alls det som var min plan  . Han sov sen hela natten ändå till fyra i morse då han annonserade att det var blöjbyte och fyrade av dagens första leende samtidigt som han spelade morgonreveljen med blöjtrumman och sen var det en min av total lättnad  .

Däremot hittade han ett ställe som han trivdes på en lite stund...

Det var vanlig vägning och mätning samt en mammaenkät om hur jag mår. Enkäten var det liksom inga problem med för bra mår jag, väldigt bra faktiskt! Inga tendenser till depp alls men det brukar å andra sidan komma runt 8 månader för mig när järnvärdet dippar och sömndepåerna är slut. Inte helt ovanligt enligt Åsa.

Matchvikten för dagen var föga imponerande 4610g men han hade växt ordentligt på längden. Han är 58cm lång istället. Lång och ståtlig! Det verkar som jag får fortsätta drömma om knubbiga bebisar även denna gång  . Mina blir inte så helt enkelt men huvudsaken är att de mår bra och det gör han ju!

Erik har ökat på tillgången i brösten sista tiden och igår smällde det till och jag kände mig som Dolly Partonx2(jag är ju lika välskapt som henne ändå menar jag). Brösten spände och gjorde ont hela dagen trots att han precis ätit. Kort och gott, det var som när möjlken rinner till efter förlossningen. För att kunna sova och slippa vakna i en pool av mjölk pumpade jag ur igår och fick ut 140ml i ett nafs från ett bröst och då var det massor kvar!!! Matvrak  . Jag tror jag kan lägga ner tankarna på att ge honom två bröst per amning iaf som jag har försökt ett tag... Förstår varför han ser mest äcklad ut när jag försöker med bröst nr två  .

Idag har vi varit iväg till Knutby och hälsat på min mormor. Hon har inte träffat Erik än så det var på tiden. Jag tror bestämt att mormor börjar vänja sig vid sina barnbarnsbarn (eller så var det inte lika roligt med en pojke- jo hon är lite konstig) för för första gången hon träffade mina bebisar så har hon inte grinat. Mormor är specialist på att gråta när hon är glad     

Imorgon åker vi iväg över helgen till Torsborg. Vi ska åka lite pulka, skidor och mårten och kalle ska nog åka med barnen på isen... Jag kommer inte våga titta för DET är något som jag är livrädd för. Jag gillar inte naturisar alls och ännu mindre när barnen är med, men Kalle(Hagbard) hävdar bestämt att jag är nojig och inte får föra över det på mina barn... Det kan stämma rätt väl för inte ens om det far omkring en traktor på isen skulle jag ge mig ut på den. Det ska iaf bli skönt att få komma hemifrån ett par dagar och barnen får vara ute ordentligt. Det är bara erkänna. Erik tycker inte om att ligga i vagnen alls så han skriker mest hela tiden och är det 15 grader kallt tycker jag att det är FÖR kallt för honom att vara uppe i bärsjalen. Eftersom jag är ensam mest hela tiden så får barnen vara ute på gården men de långa dagarna i backen är det bara att drömma om. Tråkigt tycker jag som tycker om att vara ute i skogen och lära mina barn lite nyttigheter som överlevnad istället för att spela nintendo .  

Jag har däremot bestämt mig för att gilla läget med vagnen och har köpt en bärsjal till. Den gamla är för stor efter att jag gått ner 10 kg och den nya knyter man själv och är inte lika känslig för viktförändringar. Hoppas att det ska fungera att ta ut Erik i den när det inte är svinkallt längre. Snö gör ju ingenting och nu väntar ju det bästa på hela året. Det som jag saknat sen jag flyttade ner från Umeå. Vårvintern!!! Varma dagar med sol som värmer, kyliga nätter, takdropp och första fikan ute i solen och lite senare de första lökarna som kikar upp ur snön och blommar! Åh vad härligt det ska bli.

Om det är någonting som borde belönas med nobelpriset så är det väl detta mysterium. Här hemma hos oss är det alltid en full ICAkasse med udda strumpor som saknar en make. Ibland(inte tillräckligt ofta!) rensar jag ur den och tar bort såna som inte haft en make på länge men då kan man ju ge sig den på att då dyker den väl upp  .

Den här veckan har jag tvättat rätt mkt och då blir det en hel del udda strumpor... En IKEAkasse faktiskt... Så här fint var det på vårt köksbord ikväll(observera den stora hjälpen jag får från Emma!)

   Tänk då på att halva högen hade jag redan sorterat och parat ihop så föreställ er hur det då såg ut när jag började!!! När jag så var klar var högen med ihoparade hyfsat stor

 men man kan ju bara tragiskt nog konstatera att högen med udda var större  

 Var kommer alla dessa strumpor ifrån och vem har köpt dem??? det måste ju vara en halv förmögenhet i bara strumpor och trots det så har ingen några strumpor... nånsin känns det som???

Kommer ihåg på den ljuva tiden då jag hade två barn och en bebis och var på besök hos min moster med sex barn. Hon tog ut tvätten från tvättmaskinen, in i tumlaren och ut kom med rätt antal strumpor!??!!?! Redan då för tre år sen var jag fascinerad över hur hon lyckades  

kan man nog konstatera med en liten bebis i familjen. Jag är väl inte den mest organiserade människan på jorden, iaf inte privat även om jag har stenkoll på jobbet. Nu med en liten bebis i familjen och maken som jobbar 24/7 så är det mkt man ska hålla reda på. Lägg då till att jag har svårt att veta vilken dag det är   Erik må vara aldrig så snäll, för det är han, men han sover inte så mkt alls. Han somnar fram emot midnatt-1 på natten och sover ett par timmar innan det är matdags- han äter en timme ung och vi byter blöja(annars får vi byta sängkläder varje dag), somnar igen för att vakna runt fem och då är det morgon... Hur trött jag än är så kan jag bara inte sova med ngn som kör värsta charmoffensiven. Han ligger och skrattar, pratar och sparkar som bara den.  Har aldrig varit med om en unge som är mer social. Gullunge!

På förmiddagen är det sen fullt ös. Han är vaken mest hela tiden med små powernapar vid bröstet. Linnéa och Ida ska göras iordning och helst jagas ut en stund om det inte är för kallt. Det är bara erkänna. Det blir ingenting gjort på morgonen mer än lite frukost. Runt lunchtid brukar Erik somna ett par timmar och idag passade jag på att duscha innan lunchen. Efter lunch idag fick jag väcka sömntutan för att ge honom mat innan vi skulle till tandläkaren för en röntgenbild. Iväg och bilden var gjord på max två minuter allt som allt... Kostade 475, det kan man kalla schysst timpenning  . De har inte kunnat ta en bild på roten på visdomstanden uppe till höger som ska dras ut så då får man ta en bild på HELA skallen  . Direkt från tandläkaren åkte vi till affären för att storhandla. Hem, käka mellanmål vid fyra och där konstaterade vi att vi lika gärna kunde göra middag av det istället så barnen fick mellanmål till middag idag... Det går det med, ibland!

Eftersom Erik somnade efter en stadig middag nu vid fem så kunde jag äntligen ta hand om disken som hopat sig på bänken och nu när jag är klar här ska jag bada barnen, dammsuga uppe, hänga tvätten och bädda rent i sängen men för det sista måste han ju vakna först för han sover i min säng  Sen är jag redo för att inta amningspositionen för kvällsmaratonstunden i soffan. Han gillar att snutta mest hela kvällarna. Tur att det är OS då man har massor att titta på- hela dygnet också  

Inför Linnéas skolstart i höst ska man ansöka om plats på skolan oavsett om det är anvisningsskola eller inte. Till sin hjälp får man ett brev hem där det står hur man går till väga. Fine, inga problem men man ska tydligen ha fått ett gult kuvert hemskickat med lösenord och användarnamn... Det är det ingen som fått  . När man sen ska ansöka om nytt användarnamn så finns inte personnumret????? Vare sig mitt, makens eller LInnéas går att komma vidare på. Då blir man hänvisad till att ringa barnomsorgsadministrationen som konstant sitter i möten eller inte svarar. Skojar inte, grannen satt i telefon i tre dagar för att få prata med människan!!! Jag har bara försökt i en dag än så länge  . När man äntligen lyckats lösa det första problemet så ska man då gå in och söka och här kommer nästa bugg i systemet. Det går inte att söka på just den skolan som är aktuell för oss... Vi kan söka på Nyby/gamlauppsalaskolor men inte välja vare sig den ena eller andra... Det kan man på alla andra skolor. Dessutom ska man kunna skriva in ett meddelande i en ruta märkt övrigt. Den finns så klart inte. Lägg sen till att man kan söka till fel fritids även för sexåringar och en rad andra buggar så förstår ni att kommunens personal är duktigt nerringda och rätt uppgivna. Varför envisas man med att byta till et system som inte ens fungerar??? är det inte bättre att vänta ett år och sen byta när man hunnit göra klart alla buggar?

Det blir spännande för alla sportlovsfirare som kommer hem och tror att valet är smooth sailin'... De hinner inte kontakta och få hjälp så måste man skjuta på datumet då och allting blir försenat då eller???

Grabben är alltså Erik! Idag fick han följa med på bio för första gången och han var störtnöjd hela tiden. Han sov en stund, åt lite grann, sov lite till, åt ännu mer och var nöjd resten av tiden. En enda gång pep han i kanske 5 sekunder. Jag var inte tillräckligt snabb fram med brösten  Honom kan man ju ta med sig fler gånger, det är klart! Fast helt ärligt! Man måste faktiskt betala för att ha med sig en bebis på barnfilm!!! En barnbiljett kostade det trots att han inte ens använder eget säte. Det tycker jag är sanslöst dåligt faktiskt. Sååå många bebisar kan man nog inte ha med sig tror jag på bio eller är det bara mina andra tre som är skrikhalsar . MEN å andra sidan fick man en extra sittplats och det var ju jätteskönt att slippa sitta med jackor och väskor och allsköns pinaler i knät hela tiden så det var nästan värt biljetten för Erik  . 

Det är bara att konstatera att han är perfekt! Han äter och är glad och äter igen men får han bara mat så är han ju alltid glad. Hur lätt som helst faktiskt bara han slipper ligga ner i vagnen och den står still. Antingen sover man=vagnen rullar eller så ska man vara vaken= vara uppe och prata. No exceptions alloud- vaken=prata och upptäcka och vara social. Att ligga nerbäddad och ingenting se är uteslutet. Det är tråkigt. Det enda jag har att klaga på är väl möjligen sovtiderna... Idag gick vi upp tre i morse och kom i säng tolv   .

och hon hade släktkalas i fredags och dagiskalas igår. Vi har valt att bara bjuda flickorna på dagis på kalaset. Linnéa ville självklart bjuda alla hon känner men visa av erfarenheten från förra kalaset så satte vi en gräns vid de sex tjejer+LInnéa som går på dagis. Tur det! De hade disco nere i källaren och det var knappt att de första föräldrarna åkt ut från vår uppfart innan blodvite uppstod. Det var två av tjejerna som krockat med varandra och den enda tjejens läpp sprack lite grann. Hon plåstrades om av Mårten och i brist på is fick hon en glass till de andras stora avundsjuka.    Ett tag där trodde jag nästan att de andra också skulle krocka för att få en men sååå mkt ville de tydligen inte ha glass. Tur det för vi hade bara en   

Efter den lilla fadäsen gick det bra. Tjejerna dansade, åt massor med popcorn och hälften hamnade på golvet tror jag för Maken fick gå ner halvvägs in i kalaset och dammsuga medan flickorna fikade uppe.

Emma och E som skulle vara lekledare fick manfall för när kalaset börjat var fortfarande E borta... Emma ringde och efter en stund ringde hennes mamma upp. Hon hade fastnat på jobbet i en kontraktsskrivning från helvetet som tagit 2,5timme pga strulande köpare så jag lämpade över Erik till maken och åkte iväg och hämtade henne. Alla barn överlevde trots att maken fick en bebis att släpa på så det var nog ingen större skada skedd .

Man kan dock konstatera att Linnéa och hennes kompisar är ljusår ifrån Emma vad gäller hur mkt de märks... Emma och hennes kompisar har aldrig varit till besvär vid kalas. Linnéa och hennes kompisar, tja de är ju iaf minnesvärda eller ska jag säga svåra att glömma