http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6584333.ab

den engelska rektor som var tillbaka på jobbet sju timmar efter förlossningen!!!

Helt ärligt, vad försöker man bevisa och för vem? Visst sjutton hade jag också kunnat åkt till jobbet mindre än sju timmar efter förlossningen men för vems skull???? Att skaffa barn innebär att man sätter andras behov före mina egna och på vilket vis gagnar detta barnet? Mig veterligen behöver så små nyfödda bebisar lugn och ro, en närvarande mamma, massor av närhet och kärlek. Vad de inte behöver är att bli nerlagda i en vagn(och vi vet ju hur bra vagnar de har i England!) och ivägkörda till en skola där bacillerna frodas och där mamman inte kan/hinner knyta an ordentligt till sin lille bebis... Ja, jag kan fortsätta detta så det liknar en roman men allvarligt??? Hur korkad får man vara?  

SJ's slogan nu är Resor med tåg- ett bra miljöval. Det stämmer ju rätt väl eftersom det oftast innebär att man inte reser alls vilket ju är synnerligen mijövänligt  

Däremot efter att ha sett gårdagens nyhetssändning där deras talesperson försvarade förseningarna och alla inställda avgångar med att det är en extrem siatuation så måste de byta slogan till "SJ- vi ser in i framtiden" eller "SJ-resan in i framtiden". Hur ska man annars kunna förklara deras tal igår??? Orsaken till att det varit så mkt strul var att det just nu var en extrem situation med vädret. En extrem situation med vädret???? Att det är minusgrader och snö? Att det blir is? På vintern- i Sverige???? Det finns bara en förklaring! De måste ha sett in i framtiden och sett att pga växthuseffekten så kommer vi få medelhavsklimat här uppe i norr. DÅ är det en extrem situation med vädret!!

sägs det ju och ibland stämmer det rätt väl måste jag säga. Vis av erfarenheten har jag nog gjort ngt dumt. Jag har ställt upp på att skjutsa en kille, tillika vår granne, till fritids efter skolan idag eftersom han gjort illa foten och helst inte ska stödja den. Hans pappa har fått åka från jobbet varje dag för att hämta honom, skjutsa och släppa av honom på fritids. Hlet galet om du frågar mig eftersom jag skjutsar Emma varje dag och åker förbi hans fritids!!! Pappan frågade mig igår om jag kunde ta killen och svaret var ganska givet. Sen kom jag på att detta med största sannolikhet innebär att jag blir osams med pojkens mamma som bor i huset mittemot oss. Orsaken? Jag hjälpte ju fd maken!!! Om man gör det så är man på hans sida... Sen att jag don't give a rats ass om vare sig mamman eller pappan mer än som nuvarande och fd granne spelar tydlligen ingen roll*suck*. Gjorde ju samma tabbe i somras när vi skulle åka på skolresa och jag erbjöd mig att skjutsa och då tog det hus i helvetet med resultatet att sonen knappt hann med tåget för att hon var tvungen att markera sin makt. Finns att läsa i juni om man är intresserad. Blir så trött på såna människor  . För att slippa höra att jag gått bakom ryggen skickade jag dock ett meddelande till mamman igår och berättade samt erbjöd samma sak till henne.

Jag har funderat på att börja med GImetoden för att hjälpa kilona lite på vägen men har letat i två dagar efter min kokbok i ämnet. Var har den tagit vägen??? Har jag lånat ut den till ngn??? Hoppas på bättre framgång denna gång än förra eftersom det visade sig att Ida var allergisk mot ägg då(jag ammade alltså då). Liiite svårt att GI'a om man inte får äta ägg visade det sig. Tänkte läsa in mig lite på det nu i veckan så får vi se hur det går. Hanna, du som är vår guru i mammagruppen. Var är boken;)??

har jag verkligen inte varit idag. Linnéa har sista sex, snart sju, veckorna varit minst sagt förälskad i sin lillebror. Det är bra men ibland kan det faktiskt bli för mkt av det goda när Lilleman aldrig får sova ifred eller vara ifred. Det känns som jag varje dag säger orden"Låt Erik vara!" minst hundra ggr och 95 av dem till Linnéa. Är rätt less på det om jag ska vara ärlig och idag blev det en gång för mkt. Erik var hungrig och ville amma vilket han velat hela dagen. Han ökar mängden rätt rejält och blir liksom aldrig nöjd ens om han får flaskan. Han vill liksom suga! Det innebär att jag suttit och ammat större delen av dagen. Ida och Linnéa har varit iväg på dagis och Emma i skolan. När vi kom hem efter att ha varit och kämnat alla kalasinbjudningar, handlat lite och fixat mat till gerbilerna så kom vi hem med tre trötta barn och en hungrig kille som sovit sig igenom bilresan. Mellanmålet flöt på smidigt och sen försvann Linnéa ner på sitt rum när hon inte bråkade med Ida. De är som hund och katt just nu   Jag ammar Erik och det börjar närma sig matdags även för oss. Ger Erik en sista slurk innan jag lägger honom för att sova i vagnen. Han har precis blivit tyst efter sitt obligatoriska gnällande när Linnéa kommer och pussar  honom..."Vadå, han sov ju inte!!!" Säger till då men inte mer än så utan försöker vagga honom till sömns igen... Återigen har han blivit tyst då jag hör att Linnéa är på honom IGEN!!! Säger till på skarpen och vyssjar honom innan jag återvänder till maten. Hinner knappt röra runt i grytan innan jag hör Erik skrika. Linnéa har väckt honom . Det är nu den pedagogiska mamman träder in och jag bara vrålar "Gå därifrån!!!!!" varpå Erik blir livrädd och börjar gallskrika, Linnéa blir jätterädd hon med och springer gråtandes in på sitt rum och inte blev maten snabbare klar för det, tvärtom! När så lugnet lagt sig igen, maten står på bordet och ida fått mat som hon tjatat om i över en timme fick jag ha ett långt samtal med Linnéa om det som hänt... Inte ofta jag skriker på mina barn och inte tusan hjälpte det heller  Däremot hoppas jag att Linnéa fattade vad hon gjorde fel och att det iaf blir lite bättre from nu. Nu sover dock alla barn, inkl Erik efter att ha sugit och sugit och sugit sig igenom kvällen. Jag har också roat mig med att pumpa ur lite mjölk som jag kan ge honom imorgon. Alltid ökar det på lite av tillgången om jag dessutom pumpar.

Förresten var det visst diskussion om amning idag på nyheterna. Hann dock bara se början av den innan telefonen ringde. Det var visst en diskussion om huruvida man ska informera om amning och ersättning på samma villkor... Ja vad tycker jag? Jag tycker ju att amning är bra om det fungerar men det blir folk av nappade barn också  Dessutom har då inte jag stött på just ngn amningsfanatism som alla verkar stöta på utan snarare tvärtom! De enda som jag stött på som favoriserar amningen är på BB som jobbar väldigt aktivt mot innocentideklarationen. De flesta är ju rätt neutrala och stödjer än oavsett vilket beslut man tar. huvudsaken är väl att ungen blir mätt och barnet själv har ju ingen åsikt om HUR maten kommer förpackad?! Jag själv är dock för lat för att flaskmata mina barn. Alldeles för mkt disk, krångel och strul när man bara kan dra barnet till sig och sova vidare på natten  

Igår var det möte inför sexåringarnas skolstart. Jag kom dit med andan i halsen vid 1925 och trodde verkligen att jag var sist. I fönstret till matsalen står rektorn och en av lärarna och tittar ut. Jag tänker att det ser ovanligt tom ut??!?! Nåja, travar in och konstaterar att jag är först!!! Rektorn och läraren passar på att gosa lite med Erik medan förälder efter förälder kommer in. En efter en efter en som jag redan känner. När alla kommit inser jag att en enda familj är där som jag inte känner sen förrut och de bodde inte i Gamlis. Det är då man inser att man bor i ett väldigt litet samhälle i den lite större staden  Det blir lätt att lära känna alla barnen iaf som kommer! Det blir väl några få som inte var där idag som man kanske inte känner. Undra om det är därför som Gamlis har sin gamlisanda som rektorn/politiker fasar för när det ska förändras??? Vi är en sån liten grupp människor där nästan alla känner alla, om inte i första led så gneom kompisars vänner och genom det blir vi starka och snabba att organisera oss??? Bra för våra barn är det iaf! Själv trivs jag som fisken i vattnet just för att jag känner nästan alla. Det gör att jag aldrig behöver känna mig obekväm och blyg som jag annars gör i stora grupper. 

Idag ska Emma och jag försöka oss på konststycket att åka rally mellan husen. när jag hämtar henne efter skolan idag ska vif örsöka hinna med att leverera alla kalasinbjudningar till tjejerna i klassen, även de som bor ute på landet och sen försöka hinna köpa mat till odjuren(Mimi och Freja). Vi har i bästa fall 40 minuter på oss. Inbjudningarna måste ut idag för kalaset är på fredag. I lika god tid som vanligt mao  

Idag är det också vardag som vanligt igen vilket känns himla skönt. Jag är frisk, barnen är friska och jag får äntligen lite tid bara för Erik. Den stackarn får mest bara hänga med men han klagar inte å andra sidan  .

Imorgon är det så dags för sjungis igen. Vi har bytt grupp eftersom LInnéas kompis N och Idas dito E går i den andra. Det blir en större grupp enligt Sven(kantorn) men då märks å andra sidan inte Ida lika mkt  . Tjejerna har sett fram emot detta nu och det var skönt att vi fick byta.

I mailet jag fick från sven förresten så fick jag veta att vi är en sk storfamilj också! Jag hade mailat dels för att fråga om bytet men också för att ursäkta frånvaron förra veckan då jag inte mådde så bra. Svaret jag fick tillbaka vara att han hade full förståelse för storfamiljerns situation, trots att han bara hade tre själv... Hmm, är fyra så ofantligt mkt mer??? Tycker inte ens att vi ÄR en stor familj. Han är för go´den karln!

Nu ska jag ta och leta reda på orsaken till den inte så trevliga doften i köket. Soporna har jag kastat, skåpet är urskurat men det luktar likafullt rätt unket. Funderar på avloppet?!!! Det var länge sen jag spolade där.

Vi brukar sällan planera ngt för våra helger utan tycker oftast att det är skönast att bara vara. Trots det så försvinner alla helger snabbare än blixten på ngt underligt vis.

Nu i helgen hade vi dock saker inplanerade. Inte så mkt för vår skull men för Emma som har varit i stockholm med farmor. Hon och farmors nya mans barnbarn(puh!) som är lika gammal hade fått i present att få gå på cosmonova. De fick också sova över hos farmor och Bengt från fredag till söndag. Det var en VÄLIDGT trött tjej igår när vi hämtade och om möjligt ännu tröttare idag när det var dags att vakna   

Linnéa hade längtat efter att få sova över hos Lova så sagt och gjort, i fredagskväll hämtade Hanna henne efter jobbet och tog med sig henne hem till sig. Hon packade redan i onsdags så ni förstår att bestörtningen var total när Lova fick feber i torsdagskväll  Hon repade sig dock och övernattningen kunde ske enligt planerna.

Ida fick ta det lugnt i helgen för även hon hade feber i torsdags men repade sig lika snabbt hon. I fredags när hon var hemma med mig var det full rulle  

Nu skriker underverket efter mat så det är bäst att gå!

Nu är sexveckorskollen på Erik avklarad. Vi kom med andan i halsen till bvc och var fyra minuter sena. Hoppades att ingen skulle ha ropat upp oss. Fick sitta och vänta i 20 minuter till lite drygt utan att höra ngt och hann bli lite orolig att vi missat vår chans. Däremot fick man chans att träffa många trevliga människor man känner eftersom i princip alla barn i Gamlis går hos samma excellenta disktriktssköterska. ALLA gillar henne dessutom och öser lovord. Då är man  nog rätt person på jobbet 

Fem i tre blev vi till slut hämtade i väntrummet av en annan sköterska. Vi fick träffa en läkare vi fått träffa förr och om det sägs att bra människor dras till varandra så stämmer det. Hon är glad, trevlig, tar sig tid, visar intrsse och har humor. Erik besiktigades och allting rä som det ska. Fick omdömet att han är en jättefin kille men det visste jag ju redan   Han snackade och log som bara den mot läkaren och var kort och gott på solskenshumör. Han hade ökat rejält i vikt okcså så all amning sista tvåv eckorna har verkligen betalat sig. Han vägde hela 4250g(+400g på 12 dagar) och var 55cm lång. Lång som alla mina bebisar! Huvudet hade inte växt ngt på dessa två veckor utan är fortfarande 37,5cm.

Efter detta fick jag lägga honom på skötbordet på mage för att kolla om han lyfter på huvudet. DET gör han så jag lade honom där och vända mig om mot sköterskan som pratade då. Då började läkaren skratta och sade "Ojdå!". Vände mig tillbaka och då har Erik krupit ihop på alla fyra i krypställning. DET behöver han inte kunna förrän han är 9 månader tydligen och läkaren sade att hon jobbat rätt länge som barnläkare och aldrig sett det förrut  Han kanske blir som morbrodern sin som gick vid 7 månader!!! Hoppas inte. Men stark är han iaf.

Igår slapp jag springa till tandläkaren vilket var rätt skönt även om jag är rätt less på att ha ont. Imorgon ska jag dit och dra ut en visdomstand iaf, hoppas jag!!! Det gick tydligen inte att röntga den så tandläkaren jag hade då ville skicka mig till tandläkarspecialisten på ackis för att plåta. Jag hoppas att jag blir av med den imorgon trots detta. Men idag är faktiskt första dagen som jag känner att jag mår bättre! Febern släppte ju på ett par dagar men värken i huvudet har ju inte varit rolig. Örat släppte nästan helt igår men huvudet var nästan värst igår. Idag känns det fortfarande men en del av värken är borta. Den där dunkande känslan mitt i gommen tex och värken bakom ögonen.

MEN every cloud has a silver lining! Jag har ju inte kunnat äta så bra och vikten går iaf ner i ett rätt snabbt tempo. Man ska se fördelar med allting och denna är lätt att se  IIdag har jag en jeanskjol på mig som jag iofs kunde ha efter förlossningen men då var den lite tight. Nu är det rätt stor i midjan faktiskt, lite för stor.

Man kan ju konstatera att man överlever den här gången också. Pc har iaf hjälpt så mkt att febern nästan helt är borta. Igår hade jag ingen feber på hela dagen förrän på kvällen och idag fryser jag inte ens. Känns jätteskönt även om skallebanken fortfarande gör ONT! Nåja, from nu kan det bara bli bättre:D Det har blivit en rätt intensiv terapi för mig sista dagarna som faktiskt är rädd för att gå till tandläkaren. Jag är ju itne rädd för själva personen kanske men borren!!! Nålar och sprutor gör mig ingenting- tvärtom faktiskt eftersom jag slipper ha ont  men allting som surrar och burrar i skallen. Klarar inte ens av att titta på reklamen med den sjunganade tandläkaren som nynnar "Nu är det fredagsmys". Jag mår uppriktigt illa av den!

Lägg sen till att jag inte gillar att gå till okända tandläkare och ffa utländska män eftersom det var en sån som gjorde illa mig från början... Nu har jag gått till tre okända och två av dem var utländska män... Den igår hade jag faktiskt riktig ångest inför eftersom det dessutom var på samam plats som den gången jag blev rädd. På fredag när jag nu ska tillbaka får jag dock träffa min vanliga tandläkare. Skönt!(Hon är också utländsk så nej, jag är inte rasist!)

Däremot fick den stackarn igår jobba för sin lön!!! Jag brukar vara minst sagt svårbedövad och igår var inget undantag. Att rensa roten utan bedövning gör inte jag så han fick bedöva i 40 minuter innan det tog och sen fick han pytsa i lite mer med 5 minuters mellanrum.. Betänk då att han måste vänta 3-4minuter innan han får jobba. Det var nog tur att jag hade 1,5timmes tid! Han hade dock humor tandläkaren frö efter fyrtio minuters kämpande och det äntligen tog hyfsat  så drog han på mungipan och sade: "Du var ju inte alls svårbedövad!"