Efter en fantastisk sommar med idel lata dagar så har jobbet, träningarna och övriga fritidsaktiviteter slagit till med full kraft. Märks väl här om inte annat att tiden är skral   I helgen som var var det fullt upp. Nu i veckan är det ytterligare sex matcher som ska spelas, Emma tre varav en idag. Gusk vann med 2-0 mot Fyris och känner man Emma väl vet man att en vinst mot antingen Fyris eller Vaksala är liksom årets höjdpunkt. Fyris är nog bäst och nu har de vunnit 2ggr inom en vecka   Komkurrensen beror helt och fullt på att Fyristjejerna är samma tjejer till stor del som hon spelat med i innebandy förra året. I år har Emma lagt ner det projektet. Nu är det bara fotboll för hela slanten förutom skolan och det räcker till som sagt. 3 träningar + matcher för två lag fyller schemat rätt bra.

Som sagt, i helgen är det fem matcher till. Linnéa spelar tre matcher på lördag i sitt sammandrag och Emmas lag möter Enköping på söndag följt av F00match mot Sunnersta(eller om det var tvärtom  Det blir lite körigt ibland men jag trivs ändå med att tre barn tränar fotboll. Det är viktigt på alla sätt med idrott, inte bara kroppsligt utan även gruppsamverkan, samarbete, vänta på sin tur, medkänsla, omtanke. Massa viktiga aspekter finns med i lagidrotter. 

I helgen har vi ett litet födelsedagsbarn att fira också. Emre fyller 2 år och ska firas så klart. Frågan är bara när? Vi får klona oss lite men det ska nog hinnas med.  GRATTIS EMRE!

(Jag vet att datorn ändrade typsnitt på bokstäverna men den vägrar byta tillbaka!!!)

Förutom fotboll så njuter jag i fulla drag av att sommaren aldrig verkar vilja ta slut. Visst står hösten och knackar på dörren och nätterna är kyliga. Den där tryckande hetten vill inte heller infinna sig och värmen når inte ända in i skuggan men strunt samma. Termometern visar 20-25 grader varje dag. Inga jackor och regnkläder behövs. Jag njuter!

Emma har förövrigt bestämt sig angående sitt träningsläger i Spanien nu. Det var ett rätt jobbigt beslut eftersom hon tycker att det är jobbigt att sova borta, riktigt jobbigt alltså. Mormor fick henne att sätta sig ner och skriva en lista över fördelar med resan och nackdelar. Det enda negativa hon kunde komma på var just övernattningen så insåg hon att det inte fick stå i vägen. Vi får förse henne med ett tillfälligt kontantkort så hon kan messa hem och till mormor första natten. Vi har också sagt till tränarna att hon tycker att det är jobbigt och önskat en specifik rumskamrat till henne och det var inga problem. Gillar verkligen tränarna i det laget!

Frågan är nu hur hennes mamma ska klara av att skicka iväg sin 12åring tvärs över Europa med människor som hon egentligen inte känner? Det känns i magen kan jag säga samtidigt som jag är så glad att hon fått möjligheten. Det får gå liksom. Idag har jag betalat in resan iaf så nu är det ingen återvändo. Jag har också skickat efter försärkringskortet och så måste vi beställa nytt pass eftersom det går ut nu. Det räckte knappt till Turkietresan i juni men nu är det slut.

Nej, nu får jag nog ta och sluta skriva och krypa till kojs istället. 

Idag när jag kollade mailen på lunchen såg jag ett brev från ena tränaren i F00laget som Emma gästspelar i. Trodde han ville kolla så vi inte glömt matchen i helgen men jag fick en överraskning kan man säga:-)

Vad säger man? Först bara bubblade det i magen. Glädje, chock, panik. Sen kom de praktiska tankarna. Pengar! Har vi råd? Får vi ihop pengar på så kort varsel? Törs vi släppa iväg henne till vad som känns som jordens andra ände? Sen kom andra tankar. Är det rättvist när inte de andra får? Jämnar det ut sig i långa loppet på nåt vis? Pengarna fixar vi ihop, så klart! Linnéa kanske åker till Afrika på scoutläger istället om några år liksom. Nu ska vi bara fråga Emma om hon vill och törs. Hon är modig! Det måste man vara när man väljer skola utan kompisar:-)
När beslutet är taget kommer praktiska jag in och planerar. Hur löjlig är man inte när man funderar på hur många par strumpor hon kommer behöva:-D Jag är sjukligt planerande. Jag erkänner!

Om inte får helgschemat tvinga mig på andra tankar

Plus att jag är ansvarig för att lotteri/fikaståndet flyter på bra hela dagen. Vill ni mig nåt vet ni var jag är imorgon:-)

På jobbet håller vi på att möblera om och byta rum samtidigt som gamla kollegor städar sig vidare till nya arbetsområden och nya installerar sig. Totalt kaos blir det när möbler kasseras, saknas, hämtas på andra skolor samtidigt som allt material från skåp och hyllor ska rensas och sorteras in till rätt rum. Sade jag kaos;-) Idag har jag dock möblerat mitt nya klassrum och jag tror det kan bli bra. Fyra elever får plats och en extraplats vid behov och större grupper än så har vi inte:-) Jag skulle vilja ha dit nån blomma och en taklampa men det ger sig nog. På måndag kommer eleverna och det ska bli spännande att träffa alla.

Även på hemmaplan har det funnits lite orosmoln. Taxibolaget som skjutsar Linnéa är bara bäst. Det är alltid samma chaufför, de känner barnen, pratar och skojar, är intresserade av dem och deras liv. Vår chaufför har följt husrenoveringen med spänning tex och kollat runt i trädgården. Helt toppen! I somras fick vi brev att de kanske inte fick fortsätta pga ekonomiska åtstramningar. För ett par veckor sen ringde jag och kollade och då skulle de ta den här veckan men visste inget mer. Idag först kom så beskedet. De får fortsätta. Tack! Pengar kan inte få styra allt. Det är pengar i förhållande till kvalité som ska vägas!

Idag var det faktiskt lite lättare att komma upp ur sängen. Enda kruxet var ju att för att kunna gå och lägga mig i någorlunda tid så hann jag ingenting hemma... Jag kom hem igår, skrotade runt och förberedda maten innan jag gick ut, letade rätt på barnvagnen, tvättade av den och torkade av den innan det kom en tjej som ville köpa den. Vi snackade lite(himla trevlig prick  ) innan jag gick in gjorde mat, snackade med grannen inför skolstarten nästa vecka och så åt vi. Direkt efter maten var det nattning av småttingar och inhandling av present till LInnéa som blivit inbjuden till bästisen idag för att fira hennes födelsedag imorgon. De tänkte åka till Furuvik tillsammans och jag har svårt att se ett bättre sätt att fira sin födelsedag på faktiskt.Kompisen och hennes mamma kommer och hämtar Linnéa ikväll efter fotbollsträningen. När vi kom hem var det nattning av stora barn och vikning av massa tvätt och sen i säng. Enda kruxet är, hur ser köket ut???? Ingen diskade igår. Föreställ dig själv...

Godmorgon är inte god morgon med en full diskbänk så jag har beordrat Emma att fylla maskinen idag. Inget går upp mot barnarbete  Jag gissar att det tar ett par veckor innan rutinerna sitter där efter sommaren. Man får så lov att vara hypereffektiv igen.

Idag på morgonen blev vi klara i tid faktiskt och inga överraskande stängningar av fritids som jag missat att skriva upp men däremot kom det körandes en bil på uppfarten när jag var på väg ut. Sotaren! Det hade den händige mannen glömt bort så jag fick släpa fram stegen med andan i halsen och beordra LInnéa att visa runt dem. Emma låg i sängen och fick nog ett chockartat uppvaknande  På dagis pratade jag lite med personalen om sommaren och förändringar vad gäller Erik. Han har ingen napp längre och vad gäller sovrutiner så får de avgöra själva vilket behovet är. Han sover ibland hemma. De skulle nog satsa på läsvila och se om han somnade. Det tror jag inte han kommer göra men däremot är frågan om han kan sitta still tillräckligt länge. Han blir lite hyper när han är trött. Vi får se hur det går. Å andra sidan får han möjlighet till lite mer utevistelse nu när han inte sover vilket jag tycker är bra. 

Jag kan återigen konstatera. Det är sinnessjukt att gå upp kl 6 på morgonen! Det kan inte vara nyttigt?! Här ligger man och sover sin bästa skönhetssömn när man rycks upp av en mobil som basunerar ut att man måste gå upp. När man sen placerar sin sovande kropp i duschen så börjar man iaf kunna öppna ögonen. Sen kommer nästa prövning. Frukost! Vem kan äta frukost mitt i natten? Det enda jag vill göra är att kräkas. Idag körde jag en smoothie för tanken var att det måste ju gå i... Oj så fel jag hade. Gud så äckligt. Konsistensen är ju vidrig. Får tänka om där. Macka går inte, inte fil eller gröt(bevare mig för det). Frukost intas lämpligen efter nio. Undra om man kan äta frukost innan man lägger sig på kvällen???

När frukosten så inte intagits går man vidare på nästa prövning. Linserna... Linser och ögon tycker inte om varandra mitt i natten! Alls. När så ögon, smink, hår och kläder är på plats har jag inte ens börjat med den stora uppgiften. Barnen! Jag går och lägger mig igen. God natt!

Alla vi har förmåga att dra slutsatser. Vissa av oss, de flesta kanske?, kan dra ganska långa slutledningar av en erfarenhet. Om jag gör si händer så och det får den här konsekvensen. Sen har vi en typisk ADHDtjej i form av Ida. Följande diskussion skedde här hemma idag.

P) Ska det bli roligt på fritids imorgon?
I) Jaa.
P) Ska du leka och ha roligt då?
I) Jaa.
P) Lyssnar du på fröken och gör som hon säger?
I) Inget svar. Hon kanske nickade?
P) Kan du skilja på rätt och fel i skolan då?
I) Klart jag kan! När fröken blir arg blev det fel...
Solklart:-D Vadå tänka efter före? Total impulshandling är det som gäller, hela vägen. Älskade lilla trollunge som driver oss mellan himmel och helvete och ibland över kanten.

Emma står i köket och bakar sockerkaka att bjuda på när mormor och morfar kommer hem. Erik och Ida leker blindbock i vardagsrummet, Fritte springer och hämtar bollar som jag kastar och jag förstår inte hur jag ska kunna ställa in mig i ett hundfritt liv igen. Fritte är en så självklar del av familjen efter den här sommaren. När han är hemma utan oss blir det så tomt, ensamt och tråkigt. Jag gillar hans sällskap på kvällen. Jag gillar tom våra sena kvällspromenader i regn och mörker. Jag vill ha nån som vaktar huset när jag är ensam hemma och nån som tvingar ut mig på promenader.

Förresten, visste ni av att just blindbock är en lek som inte väcker några bra minnen hos mig? Vi barn på gatan lekte den ofta när jag var liten. Det var poppis. Det tyckte jag också ända tills de kom på idén att springa från mig på gräsplätten där vi var och inte säga till innan jag krockade med nåt. Jag sprang rätt in i ett träd och fick jordens blåtira och snubblade över nåt järnrör som stack upp ur marken så jag skrapade upp ena benet ordentligt. Det fick penslas med gentiana innan det läkte ihop men ärret finns kvar. Just blindbock skrämmer mig efter den erfarenheten.

Lördag idag. Det innebär en dag kvar i frihet som en kompis och lärare uttryckte det häromdagen. Hennes känsla är att man lever på sommaren, går in i mörkret med nonstopjobb för att komma upp till ytan på höstlovet, ta ett snabbt andetag och sen dyka vidare till jul. Då hinner man ta två andetag. Så är livet om man är lärare. Tyvärr, för samtidigt som man jobbar dygnet runt, förväntas ha jour jämnt och inte har rätt till ett jobb utan ska anse att jobbet är ett kall så har vi en annan sida av jobbet. Den som gör att man trots allt jobbar kvar. Den som gör att det är värt allting. Förmånen att få möta fantastiska ungdomar, se deras glada ansikte när de äntligen förstått en svår uppgift. Att genom vägledning, samtal och bara genom att vara medmänniska hjälpa dem vidare i livet trots alla hinder och svårigheter som de möter.