Idag när jag kollade mailen på lunchen såg jag ett brev från ena tränaren i F00laget som Emma gästspelar i. Trodde han ville kolla så vi inte glömt matchen i helgen men jag fick en överraskning kan man säga:-)

Vad säger man? Först bara bubblade det i magen. Glädje, chock, panik. Sen kom de praktiska tankarna. Pengar! Har vi råd? Får vi ihop pengar på så kort varsel? Törs vi släppa iväg henne till vad som känns som jordens andra ände? Sen kom andra tankar. Är det rättvist när inte de andra får? Jämnar det ut sig i långa loppet på nåt vis? Pengarna fixar vi ihop, så klart! Linnéa kanske åker till Afrika på scoutläger istället om några år liksom. Nu ska vi bara fråga Emma om hon vill och törs. Hon är modig! Det måste man vara när man väljer skola utan kompisar:-)
När beslutet är taget kommer praktiska jag in och planerar. Hur löjlig är man inte när man funderar på hur många par strumpor hon kommer behöva:-D Jag är sjukligt planerande. Jag erkänner!

Om inte får helgschemat tvinga mig på andra tankar

Plus att jag är ansvarig för att lotteri/fikaståndet flyter på bra hela dagen. Vill ni mig nåt vet ni var jag är imorgon:-)

 

Lisbeth Jerneholt

23 augusti 2013 19:22

Hej!
Vet att du känner min dotter Helèn och förstår dina tankar om att skicka dottern till Barselona. Helén spelade handboll när hon bodde i LUND och var det yngsta laget som åkte på turnering till Tyskland hon var då 10 år. Det kändes väldigt oroligt att skicka iväg flickorna när de inte var äldre. Men allt gick bra och de hade haft jätteroligt.
Lycka till med resan.

Lisbeth

Fia

24 augusti 2013 20:56

Tack Lisbeth!
Skönt att höra:-)

 

Britten

23 augusti 2013 22:58

Men så kul för Emma och vilken stolthet för er, som har en så duktig dotter. Kramar från mig!

Fia

24 augusti 2013 20:57

Tack Britten!
Vi är otroligt stolta men det är man ju alltid som förälder:-)

 

Pernilla

24 augusti 2013 21:19

Du måste var mycket glad och stolt, när du får höra så fina komplimanger om din Emma! Och Emma likaså! Kram

Fia

27 augusti 2013 22:33

Absolut! Visst är jag glad att hon tycker om och är duktig i fotboll men gladast ändå är jag över att hon är en bra människa. Det är trots allt det som är viktigast i livet. Framgångarna på fotbollsplanen betyder ingenting om resten av livet suger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...