Det är så skönt men Eriks nya matvanor fungerar verkligen! Han har slutat ha ont i magen, ha diarré och slutat prutta VÄLDIGT ofta och dessutom har han slutat kräkas!!! Han har kräkts rätt mkt sen han föddes och jag har tänkt att det bara är en omogen magmun som bebisar ofta har. När han började med maten blev det bättr men inte helt utan bara väldigt mkt otrvligare än med mjölkspyan  . Nu senaste veckan har magen stabiliserat sig, det luktar iofs inte gott men mer normalt när han fyller blöjan och ffa så rinner det inte längre nerför benen... Trevliga detaljer va  

Enda gången han kräkts lite var häromdagen när Ida ville vara snäll och ge honom av sin macka(med vanligt smör på) och då kräktes han lite efter en stund. Idag tänkte jag försöka baka lite och fräscha upp minnet på mjölk/ägg/sojafritt. Inte för att Erik äter så mkt fikabröd direkt men jag vet att det krävs lite träning för att hitta rätt recept, ett som fungerar, när man vill vara utan ägg. Undra vad det där slemmet hette som man hade istället för ägg förrut???? Får botanisera lite i hyllan tror jag. Det var iaf mkt bättr än No Egg som finns som jag aldrig kom överens med.

En annan nackdel är väl då att utbudet på barnmatsburkar minskar rätt rejält eftersom de flesta innehåller antingen ägg(pastan), mjölk eller fisk. Ja, ja, får väl sluta vara lat och ta mig tid att laga mer mat åt honom. Nu får han ung hälften burkar eftersom det är enklast att ta med till mamma eller när man är ute på vift. Det är nog ett I-landsproblem tror jag  

Nej, jag har inga planer på att dö  

Senaste tiden har jag följt ett par bloggar där man får följa människor, unga mammor och barn, i livets slutskede. Det ska verkligen inte vara så, unga människor ska leva men trots detta ser inte verkligheten ut så för alla. Att följa dessa bloggar har fått mig att fundera kring just begravningar och min i synnerhet. Jag har dock inte bara funderat kring detta utan även testamenten,(som om jag hade ngt att testamentera??? Däremot skulle jag sova bättre om maken och jag gifte oss för den ev efterlevande föräldern och om vi båda skulle dö så vad VI vill ska hända med barnen...), men också vad man lämnar efter sig på nätet...

När jag nu har funderat lite kring min begravning så varför inte dela med mig???? Om jag fick bestämma själv så vill jag begravas av en präst jag känner som också döpte Erik. Det ska vara i kyrkan här där vi bor och de som kommer på begravningen får inte ha mörka  eller vita kläder!!!! Jag är ingen tråkig, död tant utan jag vill ha ett roligt avsked med glada färger, högt i tak och många skratt. Musiken ska vara stämningsfull och i mina drömmar ska Helen Sjöholm sjunga två av mina favoritsånger, Koppången och gabriellas sång. Därutöver vet jag att mamma gärna vill ha Tryggare kan ingen vara som jag tycker är lite halvtråkig även om det för all del är fin. Men däremot en fyrstämmig, helst sexstämmig, variant av Härlig är jorden med en skimrande sopranstämma är inte helt fel.  Ceremonin får inte innehålla för mkt prat och några minnesord behövs inte för den som bemödar sig dit känner mig redan väl däremot ska det vara massor med sång, en hel del glada såna också om glädjen i livet snarare än sorgen och viktigast av allt. ALLA måste sjunga!!! Inte ens när jag är död slipper ni mig flåsandes i nacken om den obligatoriska sången Respekterar man mig så sjunger man!!! För er oinvigda så har jag varit EXTREMT tydlig med detta på alla dop eftersom jag avskyr när kantorn och jag sjunger och alla andra är tysta.

Det är lite tankar jag har om min begravning som förhoppningsvis inte blir av på så där en 60 år.

Ibland är det tuffare än annars att heta Ida. Det här med att lyssna på vad andra säger och snabbt förstå de sociala koder som finns med när vi interagerar med andra människor har hon svårt för att snappa upp. Idag är det lite extra tydligt. Linnéa har en kompis(E) här idag. De gjorde klart för ida att hon inte var välkommen i leken. Jag försökte gå in och styra lite osynligt för att lura med henne i leken på så vis att hinta lite om att Mimmi och Freja, våra gerbiler behövde få rent. Linnéa som älskar djur tar sig gärna an uppgiften och E är inte sen att följa med... och Ida. Här kan inte gärna stora tjejerna sätta stopp för det är våra gemensamma djur. Däremot hänger inte Ida med i leken så hon klantar sig hela tiden och gör storingarna irriterade och de skriker på henne.

Ida måste tycka att alla skriker eller är arga på henne hela tiden vissa dagar. Tyvärr får jag nog lov att erkänna att det stämmer rätt väl för vissa dagar så är hon helt omöjlig och bara gör tvärtemot. Det är skitjobbigt men i själva verket är det nog nästan ännu jobbigare för henne. Frågan är hur man bryter ett dåligt mönster såna dagar? Hon gör precis tvärtemot HELA tiden  och själv är man bara människa och blir ibland bara irriterad men ibland riktigt förbaskad. Okej, jag vet att JAG måste lära mig hantera det men det är lite tufft att aldrig få ha en dålig dag utan att Ida snappar upp det och själv sätter sig på tvären. Har ni några tips? Jag fick en del tips från psykologen vi pratade med inför utredningen och tja, de räcker inte riktigt. Att knöggla ihop ett papper och slänga när jag blir arg hjälper liksom inte mig att bli mindre arg  

Jäklar anåda vad skoj man kan ha det. Jag har sorterat vantar, raggsockar, mössor, luvor och ett och annat övrigt plagg som smugit sig ner i lådan avsedd för ovanstående saker. Kan man ägna två timmar åt ngt roligare än det??? Få se nu, gå på bio, äta ute med goda vänner, umgås med familjen, tvätta, städa, pilla ludd ur naveln. Japp det går att ha roligare än jag har det  

Summan av det hela blir iaf att vi har mössor för ett halv kompani men förmodligen har det rätta kompaniet flyttat härifrån för jag misstänker att jag kommer få höra: "Den där är ful!" "Den där sticks/killar/kliar!", "Den där är "nölig"" eller nåt annat uppmuntranden  

Varför sorterade jag inte ur denna lådan INNAN loppisen igår förresten? Det enda folk frågade efter var mössor, vantar, väpnarluvor, sockar, överdragsbyxor och killkläder. Det var inte många plagg som såldes tyvärr. Det täckte bordet och Emmas lön(150:-) och vinsten blev enorma 20:- utöver det. Ja, ja, jag är en erfarenhet rikare så får vi se om jag försöker igen. De andra säljarna som brukade stå där sade att det var otroligt dåligt med köpare. Besökare fanns det men nästan ingen köpte ngt. Tjejmammor fanns det knappt några alls för jag och en annan mamma med flickkläder en masse fick knappt ngt sålt och det trots att vi båda hade rensat rejält och hade riktigt fina kläder. Bättre lycka nästa gång. Idag ska jag sätta upp lite annonser på tradera istället och hoppas att ngn vill ha lite utekläder som jag hittat när jag rensat.

Jäklar anåda vad skoj man kan ha det. Jag har sorterat vantar, raggsockar, mössor, luvor och ett och annat övrigt plagg som smugit sig ner i lådan avsedd för ovanstående saker. Kan man ägna två timmar åt ngt roligare än det??? Få se nu, gå på bio, äta ute med goda vänner, umgås med familjen, tvätta, städa, pilla ludd ur naveln. Japp det går att ha roligare än jag har det  

Summan av det hela blir iaf att vi har mössor för ett halv kompani men förmodligen har det rätta kompaniet flyttat härifrån för jag misstänker att jag kommer få höra: "Den där är ful!" "Den där sticks/killar/kliar!", "Den där är "nölig"" eller nåt annat uppmuntranden  

Varför sorterade jag inte ur denna lådan INNAN loppisen igår förresten? Det enda folk frågade efter var mössor, vantar, väpnarluvor, sockar, överdragsbyxor och killkläder. Det var inte många plagg som såldes tyvärr. Det täckte bordet och Emmas lön(150:-) och vinsten blev enorma 20:- utöver det. Ja, ja, jag är en erfarenhet rikare så får vi se om jag försöker igen. De andra säljarna som brukade stå där sade att det var otroligt dåligt med köpare. Besökare fanns det men nästan ingen köpte ngt. Tjejmammor fanns det knappt några alls för jag och en annan mamma med flickkläder en masse fick knappt ngt sålt och det trots att vi båda hade rensat rejält och hade riktigt fina kläder. Bättre lycka nästa gång. Idag ska jag sätta upp lite annonser på tradera istället och hoppas att ngn vill ha lite utekläder som jag hittat när jag rensat.

Nu har jag i tre dagar ägnat alla ledig tid åt att sortera och vika kläder som ska säljas på loppis. Det blev två fulla banankartonger och två IKEAkassar med kläder i strl 50-74(blandat kill/tjejkläder) och så strl 80-104 i tjejkläder. Jag har sorterat in kläderna efter strl 50-68, 74/80, 86/92, 98/104. Sen har jag också lite overaller som Ida växt ur men i rosa/lila och den tror jag nog att jag avstår från att använda till Erik. Säg vad ni vill om könstereotyper och sånt men efter tre tjejer vägrar jag använda rosa/lila. Jag är tokless på dessa färger, så det så!  Nu återstår bara att prismärka, skriva lite skyltar, bära ut i bilen och sånt småkrafs. Måste ragga tag på ett lakan också som jag tänkte ha som duk så det ser lite trevligt ut också.

Jag har försökt hitta en kompis eller två som kan dela mitt bord så jag slipper stå ensam men alla är tydligen upptagna  . Nåja, jag har mutat Emma att ställa upp istället för en liten penning. Hon får 10% av det vi säljer. Hon verkar nöjd med det iaf. Själv är jag nog nöjd om jag bara får sålt så det täcker avgiften för bordet.

Idag har jag annars varit till bvc med Erik för 10månaderskoll. Han har sista månaden haft diarée och haft en hel del ont i magen så jag tog upp det idag och vi fick en remiss till barnspecialistmottagningen och en uppmaning att skippa mjölken. Det hade vi redan gjort sen en vecka tillbaka och idag är första dagen på en månad som han är lite mer normal och inte haft ont på hela dagen. Skönt! Om det är så lätt att få hans mage i form igen då kommer vi billigt undan. Mjölkfrihet är jag redan van vid sen snart 10 år och nu finns det massor med produkter som inte fanns då. Vi skulle inte ge honom fisk, soja eller ägg men inget av det har han fått iaf eftersom man ska vara försiktig med dessa matvaror om man löper stor risk för allergi och dit får man nog anse att våra barn hör. De löper 70%risk för allergi eftersom både jag och Mårten är allergiska och ändå har bara Emma än så länge en konstaterad allergi/intolerans. Vi har haft tur!

Växt hade han gjort iaf. Han väger nu 8,4kg och är 74cm lång. Huvudet hade visst krympt till 45,3 från 45,5 sist  

Bvcsköterskan tyckte att vi skulle hålla kvar vid amningen ett tag till eftersom det förmodligen är därför han går upp så bra i vikt trots magproblemen. Jag får väl bita ihop ett  tag till vad gäller amningen antar jag. Om det hjälper honom så är det itne så svårt att motivera sig själv. Det gjorde jag med LInnéa óckså när hon var liten, i två år! Jösses vad med kommentarer man fick från folk då! Den äldre generationen sade aldrig ngt negativt men "ickeamningsgenerationen/40-50-talisterna" hade en hel del åsikter om att amma ett så stort barn... Suck säger jag bara!

Efter bvcbesöket idag invigde jag, Ida och Erik nya coop forum i stan. Vi handlade lite frukt, mjölk, bröd, frystejp(till märkningen av kläder) och några presenter till helgens kalas.

Vi åkte hem för att ge Erik lite mat innan vi skulle hämta upp Linnéa och M i skolan och strax innan vi skulle åka ringde mamma och bjöd över oss till henne för min kusin var där på besök. Amanda, kusinen, har inte träffat Erik än så det var nog på tiden. Jag ville gärna träffa hennes kille som var med för honom har jag aldrig träffat trots att de varit tillsammans rätt länge.

Den stackarn hade varit och opererat knät och sen blivit utskriven för att sitta i en bil i 6 timmar men inte kommit längre än Uppsala(från Stockholm) pga fruktansvärda smärtor i knät. Man undrar hur de tänkte där för han hade så ont redan från början att han fick sövas om, sätta in starka smärtstillande intravenöst innan de väckte honom igen och sen dagen efter skicka hem honom med fjuttiga citodon?!?!? Inte ens riktiga värktabletter fick han!

I Uppsala har han sen fått åka fram och tillbaka till läkare för att få mer smärtstillande, tömma knät på massa blod och massa annat. Sjukvården är verkligen fantastisk! Vad hade hänt med honom om han inte hade haft svärmor i Uppsala??? Han är inte ens NU i skick att sitta så lång tid i bilen som krävs för att åka hem.

Man kan återigen konstatera att man kan vara glad att man bor så nära ett stort sjukhus! Fast med tanke på Linnéa hade vi nog fått flytta nära ett annars eftersom vi var där 2-3ggr i veckan när hon var mindre. Det funkar inte att åka mellan norrland och uppsala så ofta för att träffa läkare och göra undersökningar. Nu är det bara ngn enstaka gång per år vi är där och har en operation i Malmö att se fram emot ngn gång om Linnéa vill få två stora öron  .

Nu har jag anmält mig till barnloppisen på lördag och tur som en tokig hade jag med. Jag ringde och samtalet innan mig var en avbokning så trots att det är kö till platserna fick jag den fast det ska jag nog inte skriva här  Jag fegade ur och tog bara ett bord och man kunde inte ha ställning där tyvärr men det ska vi nog klara oss utan hoppas jag.

Vi har hela vardagsrummet belamrat med kassar och kartonger med urväxta kläder och det ska bli skönt att bli av med allting! Imorgon får jag väl ragga tag på typ banankartonger så jag kan sortera in efter storlek och allting iaf inte blandas ihop första halvtimmen. Det lär inte vara ihopvikt så länge men som sagt, allting i samma storlek ligger iaf i samma låda. Ikväll får jag väl ta och rensa ur alla garderober en sista vända samt ta klädhögen på bänken i tvättstugan som också är urväxt och sortera det med ner i rätt kartong. Jag tänkte packa allting hemma så mkt det går och prismärka enhetligt så allting i en kartong kostar typ 10:-. Det känns enklare än att märka upp varenda litet plagg(typ 1000st) och bara märka upp lite större saker som overaller, sittdyna till vagnen, en anslagstavla och kanske lite böcker och leksaker. Kom gärna och håll mig sällskap för jag som är blyg tycker att sånt här är lite halvjobbigt egentligen. Nåja, man ska härdas  Det ska hur som haver bli intressant att se om man får ngt sålt!

Man kanske skulle ta med sig den här gulliganen som lockbete...

Min moster tycker hon ser ut som ett av dessa lyckotroll man hade när man var liten och i den här frisyren är likheten rätt slående . Jag ledsnade på hennes långa hår igår eftersom det alltid fastnar mat, tuggummi, godis, lera, ännu mer mat, sand och annat mysigt i det så jag klippte henne igår... Det blev aaaaningens kortare än jag hade tänkt mig men ungen vände huvudet precis i rätt(FEL!) ögonblick så det är bara till öronens nederkant men å andra sidan så är hon rätt söt i den frisyren faktiskt OCH vi slipper massa klegg i håret. Dessutom passar den vilda(ett fint namn för ojämnt klippta) frisyren hennes personlighet. Funderade på om jag skulle ta henne till frisören istället men varenda gång vi gör det så hjälper hon till efteråt och klipper sig själv... Det känns som att jag då hellre klipper själv. Förra gången tog det två dagar innan hon hade smetat in halva huvudet med tuggummi och maken fick klippa bort det. Det var inte jättsnyggt med en halva av huvudet välfriserat i en rund page och andra sidan var hon avklippt längs med öronen...

Fram till idag har Emma gått till skolan i såna där tygskor a la sneakers och varit fullt nöjd med det. Jag däremot tycker väl att varmare och bättre skor hade varit bättre men har inte orkat bråka. Ungen har som bekant gympaskor, som hon inte tänker använda för de är FULA!

Idag åkte vi iväg på storshopping för damens räkning. Vi åkte till thun's för där har de film som ida kan roa sig med medan vi andra går och tittar på kläder. Jag går ogärna in med Ida i en affär annars. En stund går det bra men efter en stund så börjar hon speeda upp och efter ännu en liten stund är det krig i huvudet på stackarn. Hon klarar liksom inte att sortera intryck eller nåt. Hon börjar skrika högre och högre och springer runt runt. Det är ingen överdrift att säga att man inte hinner titta på kläder eller skor då... Idag gick det rätt bra faktiskt. Hon tittade på tv en stund, kollade vad vi gjorde och tittade en stund till. när Linnéa var klar lekte de kurragömma bland klädställningarna och även om de var lite högljudda så fick de leka. De var glada!

Emma fick iaf sin efterlängtade shoppingrunda också! Hon har bara haft ett par byxor som hon använt förutom triljoners shorts som hon envisats med att ha. Nu köpte hon ett par jeggings och ett par tighta jeans. En lurvfleece fick hon också förutom ett par skor. Emma har blivit lovat två par skor nu. Ett par finstövlar och ett par vinterstövlar. Vi har tittat på nätet och sprungit i affärer men hon hittar inga hon gillar och som jag accepterar. Jag vägrar köpa ett par stövlar till ungen som har en sula tjock som de på kinaskor när de ska användas mitt i vintern!!! Jag kräver en ordentlig sula och så fort det blir en sula på stövlen är de fula. Jag kommer inte ge mig så vi får se om Emma inser det och köper ett par skor hon gillar men kompromissar på sulan??? Idag iaf hittade hon inga skor alls som hon gillade och tyckte att jag skulle ta fram ett par åt henne. Japp, vi har exakt samma åsikt om vad som är bra skor  Alla mina förslag tackades med en blick som inte var av det varmare slaget om mans äger så. Till slut sade jag bara åt henne att eftersom det ska snöa inatt måste hon ha ett par skor och hon skulle inte komma ifrån affären utan ett par... Truligare än ngnsin lommade hon iväg igen och letade och kom snart tillbaka och frågade om maxpris. Jag svarade att SÅ dyra skor tror jag inte att du hittar där utan visa mig istället och hon visar vägen till ett par Uggs. De var i fårskinn så de lär vara tillräckligt varma så hon fick dem till det fashionabla priset 859:- Som hittat  

Även Linnéa fick tag på ett par vinterstövlar. Även den damen har en egen åsikt om vad som är okej och dessa var inte alls vad jag hade tänkt men okej då. Hon köpte ett par stövlar med snörning runt hela skaftet men de är i goretex så hon lär hålla sig torr och då är jag nöjd! Även hon ska nu ha finstövlar också men sen är hon nog färdigekiperad för vintern tror jag. Skulle vara ngn mössa och vantar och sånt som nog går under kategorin LÖPANDE konstnader på fler än ett sätt.

Även jag provade skor i ren förtvivlan men gav upp. Oavsett vad jag satte på mig såg det bara för taskigt ut. Mina fötter är som KalleAnka och bllir bara bredare och damer har tydligen inte såna skor... Har faktiskt allvarligt övervägt om jag skulle kontakta en skomakare och be honom göra ett par skor till mig som passar. I väntan på det får jag fortsätta leta.