Nu har jag i tre dagar ägnat alla ledig tid åt att sortera och vika kläder som ska säljas på loppis. Det blev två fulla banankartonger och två IKEAkassar med kläder i strl 50-74(blandat kill/tjejkläder) och så strl 80-104 i tjejkläder. Jag har sorterat in kläderna efter strl 50-68, 74/80, 86/92, 98/104. Sen har jag också lite overaller som Ida växt ur men i rosa/lila och den tror jag nog att jag avstår från att använda till Erik. Säg vad ni vill om könstereotyper och sånt men efter tre tjejer vägrar jag använda rosa/lila. Jag är tokless på dessa färger, så det så!  Nu återstår bara att prismärka, skriva lite skyltar, bära ut i bilen och sånt småkrafs. Måste ragga tag på ett lakan också som jag tänkte ha som duk så det ser lite trevligt ut också.

Jag har försökt hitta en kompis eller två som kan dela mitt bord så jag slipper stå ensam men alla är tydligen upptagna  . Nåja, jag har mutat Emma att ställa upp istället för en liten penning. Hon får 10% av det vi säljer. Hon verkar nöjd med det iaf. Själv är jag nog nöjd om jag bara får sålt så det täcker avgiften för bordet.

Idag har jag annars varit till bvc med Erik för 10månaderskoll. Han har sista månaden haft diarée och haft en hel del ont i magen så jag tog upp det idag och vi fick en remiss till barnspecialistmottagningen och en uppmaning att skippa mjölken. Det hade vi redan gjort sen en vecka tillbaka och idag är första dagen på en månad som han är lite mer normal och inte haft ont på hela dagen. Skönt! Om det är så lätt att få hans mage i form igen då kommer vi billigt undan. Mjölkfrihet är jag redan van vid sen snart 10 år och nu finns det massor med produkter som inte fanns då. Vi skulle inte ge honom fisk, soja eller ägg men inget av det har han fått iaf eftersom man ska vara försiktig med dessa matvaror om man löper stor risk för allergi och dit får man nog anse att våra barn hör. De löper 70%risk för allergi eftersom både jag och Mårten är allergiska och ändå har bara Emma än så länge en konstaterad allergi/intolerans. Vi har haft tur!

Växt hade han gjort iaf. Han väger nu 8,4kg och är 74cm lång. Huvudet hade visst krympt till 45,3 från 45,5 sist  

Bvcsköterskan tyckte att vi skulle hålla kvar vid amningen ett tag till eftersom det förmodligen är därför han går upp så bra i vikt trots magproblemen. Jag får väl bita ihop ett  tag till vad gäller amningen antar jag. Om det hjälper honom så är det itne så svårt att motivera sig själv. Det gjorde jag med LInnéa óckså när hon var liten, i två år! Jösses vad med kommentarer man fick från folk då! Den äldre generationen sade aldrig ngt negativt men "ickeamningsgenerationen/40-50-talisterna" hade en hel del åsikter om att amma ett så stort barn... Suck säger jag bara!

Efter bvcbesöket idag invigde jag, Ida och Erik nya coop forum i stan. Vi handlade lite frukt, mjölk, bröd, frystejp(till märkningen av kläder) och några presenter till helgens kalas.

Vi åkte hem för att ge Erik lite mat innan vi skulle hämta upp Linnéa och M i skolan och strax innan vi skulle åka ringde mamma och bjöd över oss till henne för min kusin var där på besök. Amanda, kusinen, har inte träffat Erik än så det var nog på tiden. Jag ville gärna träffa hennes kille som var med för honom har jag aldrig träffat trots att de varit tillsammans rätt länge.

Den stackarn hade varit och opererat knät och sen blivit utskriven för att sitta i en bil i 6 timmar men inte kommit längre än Uppsala(från Stockholm) pga fruktansvärda smärtor i knät. Man undrar hur de tänkte där för han hade så ont redan från början att han fick sövas om, sätta in starka smärtstillande intravenöst innan de väckte honom igen och sen dagen efter skicka hem honom med fjuttiga citodon?!?!? Inte ens riktiga värktabletter fick han!

I Uppsala har han sen fått åka fram och tillbaka till läkare för att få mer smärtstillande, tömma knät på massa blod och massa annat. Sjukvården är verkligen fantastisk! Vad hade hänt med honom om han inte hade haft svärmor i Uppsala??? Han är inte ens NU i skick att sitta så lång tid i bilen som krävs för att åka hem.

Man kan återigen konstatera att man kan vara glad att man bor så nära ett stort sjukhus! Fast med tanke på Linnéa hade vi nog fått flytta nära ett annars eftersom vi var där 2-3ggr i veckan när hon var mindre. Det funkar inte att åka mellan norrland och uppsala så ofta för att träffa läkare och göra undersökningar. Nu är det bara ngn enstaka gång per år vi är där och har en operation i Malmö att se fram emot ngn gång om Linnéa vill få två stora öron  .

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...