Idag har jag tackat nej till Emmas erbjudna plats i fotbollsklassen. Känns både skönt och oroligt. Rent skolmässigt så är det jäkligt mkt bättre lärare på Tunaberg och snittbetygen är bättre. Sånt bryr jag mig om eftersom jag tycker skolan är viktigare än fotbollen. Däremot undrar man onekligen om det är rätt beslut eftersom fotbollen är så viktig för Emma. Man funderar på om hon hade utvecklats bättre där än med bara vanliga fotbollstränaren tex. Å andra sidan finns ingen målvaktstränare på fotbollsklassen... Det känns viktigare att söka in till elitidrottsgymnasiet om hon fortfarande brinner för fotbollen om tre år snarare än satsa på fotbollen nu och få sämre undervisning under tiden. 

Igår var det möte på Linnéas skola från "hemmaskolan" här i byn. Jag ogillar att inte få vara med för jag har ingen koll på saker då. Jag gillar att ha koll så nu jagar jag lärare på båda skolorna för att få info om mötet. Jag tror jag ska be att få vara med på nästa möte! Det enda jag lyckats få veta hittills är att hemmaskolan ska komma på besök under en skoldag för att se hur LInnéa har det(och antagligen kontrollera så hon verkligen får så mkt mer hjälp än vad hon skulle få på hemmaskolan). Jag förstår att hemmaskolan vill veta som betalar men jag blir frustrerad och lite orolig för Linnéa behöver verkligen gå där. Det är så lätt att tro att hon klarar sig fint utan men hon gör ju inte det! Bara för att det inte syns att hon får kämpa för att höra och det inte syns hur trött hon blir även nu på resursskolan så är det så lätt att glömma bort behoven och vad det kostar Linnéa att byta tillbaka. Jag hatar att inte ha koll och inte kunna vara med och argumentera för mitt barn! lägg sen till att det är en ny rektor som aldrig träffat Linnéa, som aldrig träffat mig och som inte har en aning om hur vi haft det... Enda trösten är att skolsköterskan på hemmaskolan är underbar!

Appropå inte ha koll. Igår skickade jag in ansökan till Vits-teamet för Idas räkning. Jag vet att hon behöver det. Jag vet att det är för hennes bästa. Men återigen den där känslan av att inte ha koll. Magen åker hiss när jag tänker på det. Jag vet att det är löjligt men har jag inte koll så mår jag inte bra. Herregud, jag låter helt störd  

Vi kanske skulle byta till nåt roligare ämne? Våra små trasselsuddar hemma   Kaninerna har ju fått namn. Emmy var ju klart sen förr   Men nu har även den svartvita fått ett namn. inte Alice som jag ville men Elly. Det är fint det med.  

Elly är en riktigt liten gosegris som kommer fram och vill bli klappad när man går förbi. Emmy är lite mer tillbakadragen än så länge men hon är ju vuxen(6månader). Elly har varit lite risig i magen i början men nu verkar det ha lugnat ner sig igen. Vi har ökat på kraftofodret åt henne för hon började bli lite väl mager. Igår fanns det kvar i skålen på kvällen så jag gissar att hon börjar komma ikapp. Hö går det åt massor för båda gillar det också. Emmy däremot har valt att bajsa på höhyllan så jag måste köpa en fodersäck eller liknande åt henne att ha höet i. På hyllan ska jag ställa en kanintoalett så blir det lite lättare att städa  Enda kruxet nu när jag har kaniner är att jag vill ha mer djur. Jag älskar ju att pyssla med dem varenda dag och det är verkligen ett bra tillfälle att få rå om Linnéa också. Hon behöver mycket mammatid just nu och det är perfekt tillfälle när vi är ensamma. Jag kanske skulle skaffa höns också(inga tuppar för de låter så illa)...

Och total härdsmälta på hjärnan har jag drabbats av senaste dagarna. Jag har haft samma lösenord till bloggen sen jag började skriva. Det har liksom varit en sånt där bra lösenord som inte går att gissa och som inte heller går att glömma bort eftersom det används till förskolan dessutom. Det trodde jag för häromdagen skulle jag skriva i lösenordet och det är bara borta. Jag visste halva ordet men andra halvan var helt försvunnen?!?! Att man får hjärnsläpp och glömmer bort nåt tillfälligt är väl ingenting konstigt men här snackar vi inte det utan det är bara borta. Helt puts väck. Hur jag än gjort så har det inte kommit tillbaka. Idag gav jag upp och bytte lösenord på bloggen. Vad händer då? Jo, jag kommer på det igen  Samma sekund som jag gav upp och beställde ett nytt lösenord så kom det tillbaka. Nåja, nu är det bytt iaf.

Idag är lovet slut och man sitter på jobbet igen. Jag kan inte påstå att jag saknat jobbet direkt eller morgnarna men visst är det trevligt att träffa kollegorna ändå.

Nu är det väl raksträcka till påsklovet och sen är det bara att köra ända till ett långt ljuvligt sommarlov. Tiden går fort!

Igår avslutade vi lovet med en liten resa. Vi var bjudna till Linköping, eller snarare Vårdnäs stiftsgård för dop av barnens syssling. Vi packade in oss i bilen och åkte iväg vilket tog 3,5 timme ungefär enkel resa. Bevistade dopet, åt lite god mat och lät barnen springa runt lite innan vi packade in oss för att åka hem igen. Hemresan var skönare för alla somnade och sov nästan hela vägen hem. I Sthlm vaknade Erik och började kvittra så då fick han en korv och resten av gänget med   Tack Linda och Per för ett fint dop och en fin liten tjej. Tom hantverkaren tyckte att hon var söt lilla M och det har han inte ens sagt om våra barn  

Hipp Hipp Hurra för Linnéa på sin

födelsedag!!!

Jag tror vi har sportlov på riktigt. Vi har iaf skadorna som visar att vi sportat. Emma hoppar på kryckor sen cupen i lördags. Hon fick en rejäl stukning då och är alldeles blå på foten. Hon börjar dock kunna stödja på foten nu och går utan kryckor kortare sträckor. Bra säger jag för jag kan inte gå kortare sträckor! Jag har gjort illa knät. När vi släpade på buren i söndags fick vi bära den en bra bit. Jag  och pappa. Pappa är stark som en björn men björnen börjar bli lite gammal nu så han är inte så stark som han är van vid  Jag är inte heller så stark som jag vill vara mest för att jag aldrig tränar. Jag har bra muskelstyrka men saknar uthålligheten. Dessvärre är jag kort som en pygme vilket försvårar när man ska bära en 2 meter stor och TUNG bur. Pappa och jag bär på lite olika höjd om man säger så. När jag släpade buren var det ingen fara med knät dock. Det ömmade och var lite stelt men inte mer än så. Det går över tänkte jag.

I måndags åkte vi så iväg och hämtade kaniner och köpte spån. Packat spån är ganska tungt om du inte provat. Jag hivade upp det och vred till knät. Dumt, jättedumt faktiskt! Det knakade till och gjorde skitont. Jag bet ihop och fixade ordning buren och flyttade in dem. Det gjorde ont men överkomligt. Till igår... Då gjorde det ondare men jag bet ihop och röjde upp lite hemma och tja på eftermiddagen började musklerna kring knät krampa och det har inte släppt än. Det krampar bara mer eller mindre. Sitter jag ner så gör det ont. Om jag står gör det helvetiskt ont och försöker jag gå i trappor så, tja jag försöker att inte gå i träppor. Ner går hyfsat men upp!!! Nåja, ingen har dött av ett ont knä än och jag har inga planer på att bli först   Men jag tror jag skulle behöva kryckor för jag är inte en sån som sitter still direkt. Dessutom har jag ju ett födelsedagsbarn att fira.

I morse fick jag tänka om lite. Frukosten på sängen var helt otänkbar eftersom det inkluderade en tripp nerför trappan. Jag gjorde ordning den och ställde på ett fint dukat bord istället och så tog jag och Erik och bar ner paketen till henne och bästisen A. Det blir tyvärr inga bilder eftersom A's mamma inte tillfrågats om medverkan. Linnéa fick öppna första paketet och så fick hon gissa vad hon skulle få. Paketen var tillbehör av olika slag. Första paketet var två lås (till buren). Andra en plastburk med pellets. Den tredje en smådjurssele. Fjärde och femte paketet var matskålar och så sista var ett informationsblad om kaninerna och när de är födda, hur man tar hand om dem samt kort info om kaninernas ursprung. Linnéa blev väldigt överraskad och väldigt glad  Nu har vi varit ut och hälsat på kaninerna och hon har fått hålla i den lilla svartvita. Namn funderar vi på än. Jag hoppas på Alice för den och den andra heter redan Emmy.

Det är ont om sovmorgnar det här lovet. Fritte väcker mig, själaglad över sällskapet äntligen, vid halv 6 på morgonen. Första dagen trodde jag att han var kissnödig. Nu vet jag att så inte är fallet. Imorse ville han inte ens gå ner från trappen. Han ville bara gosa:-)
Om man väcks långt före gryningen kommer man igång tidigt. Idag var vi ute före 8.

Nu har vi flyttat in i huset och leker där:-)

I lördags var Emma iväg och spelade cup. Det gick riktigt bra:-D

Ett härligt gäng som varit med i tidningen massor så jag vågar mig på gruppbild:-)

Idag har vi reserverat två kaninhonor som flyttar hem till oss efter helgen. Tanken var att ta ett syskonpar men vi fick tänka om lite för det fanns inga flicksyskon. Pojkar fanns som var helt ljuvliga men nu blev det kärlek vid första ögonkastet<3
Får jag presentera Emmy

Hon har en mamma som heter Emma och pappa som heter Kalle. Min bror heter Kalle:-D Hon är född i höstas, 18 september tror jag.

Den här har inget namn än och pytteliten trots att hon borde vara fullvuxen? Hon har haft en kämpig början men nu fungerar allting igen och hon kunde säljas.
Nu måste jag bara fixa buren oxå:-)

Linnéa fyller år på onsdag, om en vecka. Jag tror inte hon brukar läsa här så jag chansar lite nu men vi har bestämt vad hon ska få i födelsedagspresent. Emma och jag ska iväg och reka idag ut till Fäboden utanför Uppsala. Linnéa önskar sig inte så många saker i present men hon vill ha en häst, en hund, en katt och en kanin eller egentligen vad som helst med päls och som går att gosa med. Vi har ju haft lite olika djur genom åren ska erkännas. Höns är min personliga favorit och precis lika keliga som en hund eller katt. Lovar! Iaf om de heter Glenn  Så hette min tupp som var hur tam som helst och gärna låg i min säng och sov eller satt på axeln och pickade mig på örat.

Kalkoner är roliga att reta men ganska trista husdjur och de är verkligen skitfula     Hund har vi också haft, en strävhårig vorsteh   . Bästa hunden nånsin som älskade bollar och  ölburkar mer än nåt annat. Jag skulle gärna ha en hund igen men än har jag inte hittat rätt hund för oss. Katter har vi haft också, många! Underbara, egensinniga och helt enkelt ett favoritdjur. Synd bara att jag är dels allergisk och dels bor lite taskigt till. Man ska nog inte ha katt där vi bor. Alldeles för stor risk för att den ska bli påkörd. Marsvin har vi också provat. Älskar dem men återigen, jag är allergisk. Inte enligt läkarna men enligt min kropp. Men det har blivit bättre där för jag kan vara i samma rum som ett igen och jag kan klappa dem utan att ögonen sväller igen. Skönt! Gerbiler har vi också hunnit med. Nu senast för snart ett år sen. Har jag glömt nåt? Gris hos mormor... Jo, vi har haft kaniner också när jag var liten   och det är det jag tänkte köpa till LInnéa. Sort vet jag inte ännu utan det är viktigare att den är social och utekanin. Vi har inte plats för en stor bur inomhus så den får vara ute. Det är det Emma och jag ska iväg och reka för idag. Kolla utbudet. spana in burar, hö, halm, spån osv. Jag hoppas att det ska bli bra. Med lite tur kan Linnéa hoppa med kaninen också. Jag har haft kontakt med en försäljare som har hoppkaniner   Vi får se vad det blir för en liten individ.

(Bilderna är lånade från Google)

Däremot har jag lite tips till födelsedagen för er som vill komma över och fira henne på onsdag.

Linnéa önskar sig eller behöver:

• Bok om kaniner och kaninskötsel
• Matskålar för mat och vatten, fodersäck till hö, leksaker till kaninen(gnagvänliga!), sele och koppel till kaninen så den får komma ut och röra på sig
• grejer från body shop(cerat är mycket efterfrågat)
• Färgpennor och annat pyssel
• presentkort på kläder
• trosor och strumpor i massor, helst boxervarianten

Jag hade rätt! I torsdags var Erik sjuk   ingen magsjuka än dock men feber och förkylning och det kan jag ta, utan problem. Han var rätt pigg ändå men småfebrig och snorig som bara den. Lite middagssömn mitt på dagen så orkade han hålla ett hyfsat temp resten av dagen så det var sån där vabb där man faktiskt hinner göra nåt också mer än bara sitta med en hösäck i knät. Nice!

Helgen var som våra helger alltid är, späckade. I lördags var det träning för både Linnéa(balett- mer om det sen) och fotbol för Emma. Resten av dagen gick åt till att röja, tvätta och sånt tråkigt. Söndagen var lite körigare. Jag var själv hemma eftersom Karin och Yavuz flyttade till sitt hus då. Det fungerade ju bra, som alltid men jag fick lämna över till barnvakten(Emma) kl 14 eftersom vi hade samling till kören då. Vi skulle sjunga i gudstjänsten i söndags. När jag kom hem vid fyratiden var jag så hungrig att jag höll på att dö. nåja, det kändes så iaf. När jag började fundera på varför insåg jag att jag visst glömt bort att äta... På hela dagen???? Frukost gjorde jag till barnen och mig själv men när jag väl satt mig ner kröp Erik upp i mitt knä och ville smaka. Han åt upp min frukost. Jag gjorde aldrig någon ny   Lunchen blev inte av helt enkelt eftersom barnen började göra varma mackor till sig när jag åkte... En kopp te hade jag fått i mig alltså. Ja, det drabbade ju ingen fattig om man säger så men varför ser jag ut som en medicinboll om jag ändå kan glömma bort att äta en hel dag??? Världen är inte rättvis! Åh andra sidan kan man nog säga att min kropp är som gjord för att leva i svältens Afrika eller så. Jag skulle säkert klara mig utmärkt där  

Det må vara vabruari men hemma hos oss är alla friska. Emma går i skolan sen i måndags och roar sig den här veckan med att göra nationella prov. Linnéa var hemma i måndags med lite magont men sen var det full fart igen. Småttingarna som brukar vara sjuka jämnt har hållt sig friska sen jullovet   Jag undrar vad som hände med alla magsjukor som vi alltid har så här års? Alla andra har det men inte vi.... ÄN! Jag väntar varje dag på att det ska bryta ut så jag tror inte vi slipper men jag är iaf glad för varje dag som går utan magsjuka. Precis som jag är glad för varje dag utan sjukor. De kommer, det vet jag och garanterat nu när jag skrivit att vi är friska på bloggen  

Jag har insett att jag måste fixa lite oväntade inköp så här mitt i vintern. Eriks galonställ med fleecefoder har helt plötsligt blivit för litet, från en dag till en annan känns det som?!? Idas är också för litet men hon får klara sig utan tror jag faktiskt. Jag vet att jag kommer ångra det beslutet men nu har jag iaf beställt ett set till Erik som jag hoppas ska bli bra för gården till dagis är som en stor pool med smältvatten. Overallen ska vara vattentät och är det säkert men den mår knappast bra av att hamna i torkskåpet på full värme varenda dag så vi löser det så här istället. Setet jag köpt   har jag haft innan till Ida fast i annan färg. Jag vet inte om jag är helt nöjd med det egentligen eftersom det blir alldeles för varmt sen i vår men nu borde det vara perfekt. I vår kan han ha vanliga galonkläder istället då eller överdragisar som jag föredrar. Vårt förskola är verkligen bra men funktionskläders förträfflighet har nog gått dem förbi. Å andra sidan verkar det vara genomgående på rätt många förskolor så jag gissar att det beror på bekvämlighet.