Idag har jag tackat nej till Emmas erbjudna plats i fotbollsklassen. Känns både skönt och oroligt. Rent skolmässigt så är det jäkligt mkt bättre lärare på Tunaberg och snittbetygen är bättre. Sånt bryr jag mig om eftersom jag tycker skolan är viktigare än fotbollen. Däremot undrar man onekligen om det är rätt beslut eftersom fotbollen är så viktig för Emma. Man funderar på om hon hade utvecklats bättre där än med bara vanliga fotbollstränaren tex. Å andra sidan finns ingen målvaktstränare på fotbollsklassen... Det känns viktigare att söka in till elitidrottsgymnasiet om hon fortfarande brinner för fotbollen om tre år snarare än satsa på fotbollen nu och få sämre undervisning under tiden. 

Igår var det möte på Linnéas skola från "hemmaskolan" här i byn. Jag ogillar att inte få vara med för jag har ingen koll på saker då. Jag gillar att ha koll så nu jagar jag lärare på båda skolorna för att få info om mötet. Jag tror jag ska be att få vara med på nästa möte! Det enda jag lyckats få veta hittills är att hemmaskolan ska komma på besök under en skoldag för att se hur LInnéa har det(och antagligen kontrollera så hon verkligen får så mkt mer hjälp än vad hon skulle få på hemmaskolan). Jag förstår att hemmaskolan vill veta som betalar men jag blir frustrerad och lite orolig för Linnéa behöver verkligen gå där. Det är så lätt att tro att hon klarar sig fint utan men hon gör ju inte det! Bara för att det inte syns att hon får kämpa för att höra och det inte syns hur trött hon blir även nu på resursskolan så är det så lätt att glömma bort behoven och vad det kostar Linnéa att byta tillbaka. Jag hatar att inte ha koll och inte kunna vara med och argumentera för mitt barn! lägg sen till att det är en ny rektor som aldrig träffat Linnéa, som aldrig träffat mig och som inte har en aning om hur vi haft det... Enda trösten är att skolsköterskan på hemmaskolan är underbar!

Appropå inte ha koll. Igår skickade jag in ansökan till Vits-teamet för Idas räkning. Jag vet att hon behöver det. Jag vet att det är för hennes bästa. Men återigen den där känslan av att inte ha koll. Magen åker hiss när jag tänker på det. Jag vet att det är löjligt men har jag inte koll så mår jag inte bra. Herregud, jag låter helt störd  

Vi kanske skulle byta till nåt roligare ämne? Våra små trasselsuddar hemma   Kaninerna har ju fått namn. Emmy var ju klart sen förr   Men nu har även den svartvita fått ett namn. inte Alice som jag ville men Elly. Det är fint det med.  

Elly är en riktigt liten gosegris som kommer fram och vill bli klappad när man går förbi. Emmy är lite mer tillbakadragen än så länge men hon är ju vuxen(6månader). Elly har varit lite risig i magen i början men nu verkar det ha lugnat ner sig igen. Vi har ökat på kraftofodret åt henne för hon började bli lite väl mager. Igår fanns det kvar i skålen på kvällen så jag gissar att hon börjar komma ikapp. Hö går det åt massor för båda gillar det också. Emmy däremot har valt att bajsa på höhyllan så jag måste köpa en fodersäck eller liknande åt henne att ha höet i. På hyllan ska jag ställa en kanintoalett så blir det lite lättare att städa  Enda kruxet nu när jag har kaniner är att jag vill ha mer djur. Jag älskar ju att pyssla med dem varenda dag och det är verkligen ett bra tillfälle att få rå om Linnéa också. Hon behöver mycket mammatid just nu och det är perfekt tillfälle när vi är ensamma. Jag kanske skulle skaffa höns också(inga tuppar för de låter så illa)...

 

Britten

2 mars 2014 22:06

Skaffa ingen tupp bara! Den tuppen du hade i Rasbo jagade alltid mig, tror den hatade mig. Ibland satt jag i bilen o vänta på tillfälle att rusa oskadd in i huset. En gång kom tuppfan ifatt mig så jag fick slå en tidning i huvudet på honom! Fy vad rädd jag var varje gång:))))

Fia

3 mars 2014 10:31

Tuppis som var så snäll;) Han gillade verkligen inte dig. Mot mig var han hur snäll som helst. Fast bäst var Glenn. Den lilla tuppen kommer du väl ihåg som växte upp i mitt rum och sov i min säng:) Han var hur tam som helst. Han attackerade aldrig någon, bortsett från damerna i sitt lilla harem då:D

Någon tupp lär det inte bli, inga höns heller tyvärr men hoppet finns där så kanske. Vi börjar med att skaffa en utebur till kaninerna. Det verkar inte omöjligt för herrn i huset. Han har tom pratat med en kompis om hur de gjorde.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...