Igår var det begravning och ceremonin var otroligt vacker. Fin musik, vackert solospel av min kusin Roger som hyllade farmor, ett bra hyllningstal från prästen som verkligen hade fångat Farmor och ett utdrag från bibeln som jag gärna skulle vilja läsa själv. Det handlade om förnöjsamhet och farmor var just det-förnöjsam. Hon hade inga stora anspråk på livet utan tog dagen som den kom. Hon bar sina sorger och svårigheter på samma stillsamma sätt som hon bar sina glädjeämnen i livet. Det tycker jag är ett personlighetsdrag att respektera, att hysa aktning för och det är aldrig så otidsenligt som just nu.

Jag har inte varit på så många begravningar i mitt liv eftersom jag har haft både farmor, mormor och morfar kvar i livet. Farfar dog när jag var 6 och jag kommer ihåg honom men bara som en sjuk sängliggande man, inte en frisk. Hans begravning var jag dock inte på. Däremot har jag tagit farväl av min farbror, gammelmormor samt Mårtens farmor och mormor. Jag måste säga att det här var en väldigt fin ceremoni, den finaste. Det kanske berodde på att många av familjens medlemmar var där och även om det var sorgesamma omständigheter var det lugnt och fint och stämningen kärleksfull oss släktingar emellan.

På lunchen efter begravningen var det också väldigt roligt. Jag hamnade vid fyra av mina kusiner(de är systrar) som jag träffar ytterst sällan. Två av de bor i Skåne så det har väl sina rutiga och randiga skäl kanske men alla är tre är roliga och tja, jag trivs ihop med dem  . En av dem har dessutom två pojkar med ADHD så vi bytte lite erfarenheter och jag fick massa tips på vägen.

Jag kunde också konstatera att i de allra flesta andra sammanhang rykas det på näsan över att vi har fyra barn och det anses som mkt. I vår familj är det nog det mest vanliga antalet barn. Barn får också märkas och ta plats. De är en självklar del av livet och man hade förberett ett lekrum för barnen att vara i och tonåringarna ställde upp som barnvakter, frivilliga sådana  .

Efter begravningen var det så dags att återvända till vardagen. Mårten åkte hem och bytte om till arbetskläder, hämtade Ida från dagis(hon var den enda som inte följde med) innan han åkte och jobbade. Jag plockade ordning lite hemma innan jag packade in Ida och Erik i bilen, hämtade upp Karin och åkte och storhandlade. Nu hoppas jag att vi inte behöver storhandla så mkt mer denna månad utan att det räcker med vanliga småinköpen av mjölk, frukt, bröd och grönsaker. det är skönt när allt är hembärgat men det känns som hälften inte gick in i skåpen utan står kvar i kassen i väntan på vidare transport ner i matkällaren. Matkällaren som Mårten använder som förråd av allting utom mat. Får nog ta tag i det där och rensa ur den, vilket år som helst... Det är enklare att åka till karin, hämta vitrinskåpet och installera det i köket istället och använda tallriksskåpet som  skafferi också. Jag saknar verkligen ett stort skåp som skafferi. Att ha två små skåp som nu är inte alls lika bra.

När jag väntade Erik fanns det i samma mammagrupp en annan mamma som under graviditeten fick veta att hon fått bröstcancer, inflammatorisk sådan. Man tog snabbt beslutet att förlösa henne och ut kom en fin liten kille, en liten Erik  . Sen dess har jag följt hennes för tidigt födda son i hans kamp för att leva i början men också Lindas kamp mot cancern. En jobbig och ojämn kamp för hennes metastaser har kommit fortare än hennes behandling kunnat döda några monster. I julas blev hon riktigt dålig men återhämtade sig och slog alla med häpnad. Hon fortsatte kämpa mot cancer, mot smärtor, med behandlingar och för sina fyra pojkar och henes man. Hon fortsatte kämpa ända till idag. Nu har hon kämpat klart och får vila men priset var grymt. Hon fick lämna sina pojkar och man för att slippa smärtorna och för att må bra. Idag går mina tankar till Lindas familj och ffa hennes pojkar som får växa upp utan sin mamma.

En sketen dag i skolan hann vi med innan sjukan slog till igen. 6 barn i klassen som är magsjuka och ytterligare en(vad jag vet) till idag förutom LInnéa alltså. Känns ju bra att hon fick gå på kalas i söndags... Man kanske skulle ställa in skolan helt en månad tills det är över???? Helt ärligt men jag fixar inte en vända till! Det tog Eriks mage en månad att återgå till det normala efter förra vändan och nu äter han igen och hämtar igen lite vikt efter vikttappet. I morse kom jag på en sång jag brukade sjunga när jag var liten och ville svära fast inte vågade... Helvete, helvete, helvetes jävla skit   Jag kan säga att i morse var mina hjärna alldeles tom, om man bara bortser från alla svordomar som nog tom hade gjort själva djävulen generad  

Imorgon är det dags för årets "begivenhet". Begravningen av farmor. Det är ingenting jag ser fram emot men det ska trots allt bli roligt att träffa alla kusiner man aldrig träffar annars. Undra hur många jag inte kommer känna igen???? De flesta kusinbarn törs jag gissa på för pappas släkt träffas verkligen aldrig. Lite tråkigt faktiskt. De allra flesta är verkligen trevliga!

Idag är alla tillbaka på sina rätt platser. Ida går på dagis, Linnéa i 6års, Emma i trean, Jag jobbar, maken likaså och Erik är hos mormor. Skönt på sätt och vis med vardag igen men Ida trivs inte jättebra på dagis just nu. Jag vet inte om det beror på att hon är lite busig där och får en del tillsägelser eller om dagarna är för långa eller om det är kompisarna som lyser med sin frånvaro. Känns i hjärtat när hon varje dag frågar om det är dagis idag och det inte direkt är saknad som gör att hon ställer frågan  .

Hon har aldrig varit en sån där dagisunge på samma självklara sätt som både Linnéa och Emma före henne. Det tog över ett år innan vi kunde lämna på dagis utan tårar och hon går gladeligen hem också när vi kommer och hämtar. Nu är det inte så att hon far illa på något sätt på förskolan. Hon trivs när hon är där men hon längtar inte dit när hon är ledig. Jag tror hon skulle nog helst vilja vara hemma hos mig och mysa, busa och göra mig fullständigt galet irriterad. Hon kan verkligen den konsten, att göra mig arg.

Innan hon kom till familjen var jag helt övertygad om att alla barn egentligen hade det bättre hemma hos föräldrarna. Eller ja, det tror jag nog fortfarande men i Idas fall har man insett att det nog inte är lönt att vara kategorisk. Ida skulle kanske hellre vara hemma med mig men jag skulle inte orka alla hennes upptåg som kommer på köpet då. Det skulle krävas av mig att vara så där strukturerad och schemastyrd som dagis är för att inte Ida skulle hinna med fullt så många hyss. Jag vill varken vara strukturerad eller schemastyrd på det sättet när jag är hemma. Jag vill kunna vara lite spontan också och kunna hinna med både diskbänken, datorn, barnens aktiviteter, tvättstugan, hjälpa till med läxor och gå ut en sväng. Ida kräver ett schema HELA tiden. Alltså går hon på dagis lika mkt för min skull som för sin egen för HON mår bra av sina rutiner och så kan vi njuta av varandra all ledig tid istället. Det är en bra balans i vår familj efter våra behov  .

Som sagt, nu är alla tillbaka på sina platser igen och jag hoppas innerligt att vi ska slippa magsjukan i fortsättningen. Om vi får tillbaka den kommer jag allvarligt fundera på att ta hem barnen en eller ett par veckor till om mamma bara går med på det... Fast hon är lika less på magsjukor som vi andra  Nu däremot verkar äntligen Eriks mage ha lugnat sig. Han har inte kräkts sen i torsdags eller fredags, inga rinnande blöjbyten på hela helgen men då är frågan vad som är vad för vi har samtidigt skurit ner på vad han äter rätt rejält. Han får just nu äta pepticate(mjölkfri modersmjölksersättning),mjölkfri gröt, majs, bröd, potatis, äggfri pasta, kött, rotfrukter, ris och banan. Om vi håller oss till det här fungerar magen men hans meny blir minst sagt begränsad... Samtidigt började hans mage mår mkt bättre och han har liksom haft diarré i en månads tid så det berodde inte bara på magsjukan heller. Vi får väl börja så här en vecka och sen sakta introducera en sak i taget som man gör med pyttisar och smakportionerna.

De försökte med grävskopan men fick se sig slagna även då :-)

Linnea och ida fick i uppdrag att få bort vatten från gången. De sopade..

Ja eller bråka och bråka men informera iaf. Jag skickade ett mail till Linnéas lärare i helgen och förklarade att Linnéa skulle vara ledig hela veckan eftersom vi ville slippa alla magsjukor hemma. jag informerade också om socialstyrelsens rekommendation om 48 timmars hemmavistelse efter sista symtom för att inte sprida smittan vidare. Nu har det kommit ett veckobrev från henne där hon informerar alla föräldrar om detta och att ALLA barn med magont och/eller diarré kommer skickas hem. Behöver jag säga att jag är mer än nöjd med det beslutet?!!! Den läraren fick en pluspoäng i min bok. Jag gillar lärare som lyssnar in, bildar sig en uppfattning och tar beslut baserat på fakta oavsett om det är populärt eller ej. Jag gissar att hon kommer få försvara sitt beslut många gånger när barn med endast magont skickas hem och föräldrarna tycker att det är onödigt... För barn med magont är ju inte sjuka eller behöver vila eller så????!!!

Idag är jag tillbaka på jobbet igen. Mamma är återställd men Eriks mage är fortfarande kass, nattetid  . Den värsta hostan har lagt sig nu så liiiite mer sömn fick jag i natt men vid 1 vaknade han och hade ont i magen och fyllde under några timmar tre blöjor och två pyjamasar innan han somnade om vid fem i morse. Jag vet snart inte vad jag ska göra med hans mage. Han har haft diarré i en månad nu och innan dess var det bättre men inte bra. Han får probiotika i den mjölkfria ersättningen, i vätskeersättningen, i magdropparna men den är fortfarande kass. läkaren har sagt att hans mage är omogen och det kan jag köpa men då skulle vi ge just magdropparna som inte har någon effekt alls just nu. Mjölkallergin märkte vi just genom att han fick diarré. Börjar fundera på om han är allergisk mot ngt mer???? Han äter inte mjölk, fisk eller soja. Ägg äter han men sällan och i mikroskopiska mängder. Gluten testade man i blodprovet men det visade ingenting. Kan det vara gluten ändå???? Han växer normalt på längden(<76cm) men vikten... Okej nu har han gått ner rätt mkt men han var inte stor innan heller... Någon som har några förslag på vad vi kan göra? Ingen av mina barn har varit runda men liiiite hull vore bra om han hade just för att ha som reserv och stå emot infektioner lite bättre.

Vi har bokat in oss i en tvättstuga på lördag!!!! Gissa om det behövs efter de senaste fyra veckorna??? Vår lilla skrutt är bara på bara 4-5kg och räcker inte alls till här hemma. Nu går jag och nynnar fånigt för mig själv: "Stora maskiner, stora maskiner" från barnprogrammen