Inga fler magsjukor i sikte men omväxling förnöjer  Emma har ont i halsen och feber. Hon blir alltid så när hon är förkyld, kommer knappt ihåg sist hon var snorig. Linnéa är trött och täppt i näsan men annars ingen fara. Ida är det full fart på nu men inatt hade hon det jobbigt att andas   Eriks mage är status quo. Jag är rätt nöjd faktiskt även om ungarna inte är direkt superfriska. Inga fler magsjukor!!!

Idag känns min skalle som jag har haft en hård kväll på puben eller nåt. Har aldrig varit dagen efter men jag kan tänka mig att jag inte är så långt ifrån. Skallebank och tröttmatta framför ögonen. Inte så konstigt kanske för sömnen har lyst med sin frånvaro. Jag gick och lade mig vid halv10 efter att ha inhalerat Ida med två puffar Airomir. Sov  till 22:08 då Erik hostar tills han kräks ner hela sängen. Upp, tvätta av honom, maken tar sängen och så parkerar vi oss i soffan. Om Erik lägger sig ner hostar han igen och tja det slutar bara på ett sätt så jag sitter kvar. Där sitter vi till tretiden inatt med paus för att inhalera Ida lite mer

(6puffar allt som allt innan hon får sova lugnt). Vid tre ger jag upp för Erik vill inte ligga i famnen eller på mig och sova längre. Jag lägger honom i sängen på en stor kudde men han fortsätter skrika. Braaaaak säger det! Dags att byta blöja. Den fick maken ta. Erik kommer tillbaka till mig, maken lägger sig i Idas säng för vår säng är redan överbefolkad. Ida kan inte somna om utan vill leka med Erik så hon förvisas tillbaka till sin säng varpå makens säng försvinner ännu en gång. Här muttrar han surt ngt om om circus och sängplatser innan han retirerar ner i källaren till Linnéas säng. Han visar sig verkligen inte från sin bästa sida på nätterna  . Lugnet lägger sig sakta över sovrummet. I fem minuter ungefär sen börjar Erik skrika och sen kommer nästa ratatatatata i blöjan. Hinner bara precis byta den och tvätta händerna så kommer nästa... Efter den ger jag upp sovandet och parkerar i soffan igen för att spruta in vätskeersättning i Erik istället. Kl halvfem kommer Emma upp och vill ha alvedon för hon har ont i halsen. Erik har precis kommit till ro så hon får leta själv men hittar ingenting så hon går och lägger sig igen och somnar om. Halv sex somnar Erik och jag i soffan, sittandes, och jag vaknar halvsju av att alarmet ringer...

Nu sover Erik iaf igen och jag hade nog gett min högra hand för att få göra honom sällskap men med Ida i huset är det bara att glömma. Somnar jag och hon är vaken får jag vara glad om huset står kvar sen  Däremot tänkte jag trösta mig med lite kaffe i hopp och lite falsk energi. Kokade det, hällde upp, öppnade kylen... det fanns ingen mjölk   När jag köper mjölk sen kan man få trösta sig med något gott mitt i veckan, visst  

Jag börjar misstänka att ngn kastat en förbannelse på vår familj eller utsatt oss för bakteriell krigföring! Mamma har sjuknat om och Eriks diarrée ger sig inte.

Vi hade en sån fantastisk morgon imorse. Erik låg och sov i vår säng tillsammans med Ida och mig. Han stökade runt lite en kort stund innan en omisskännlig doft sprider sig i rummet. Jag lyfter lite på ena ögat och jag har nog aldrig varit så snabb upp från sängen förrut. Jag ska bespara er detaljerna men föreställ er en chokladtomte... i en säng full av illaluktande klet... Det fick bli en totalsanering av honom och sen även mig. Myyyyysigt! Jag vaknade iaf  

När jag var ner i tvättstugan för att slänga in lite kläder i maskinen ringde telefonen. Mamma är dålig igen och kan inte komma. Jahapp, vad gör man då???? Maken är ensam på jobbet hela veckan och kan inte vabba. Jag hade lovat min kollega att ta hennes elever första timmarna för hon hade lovat skjutsa sin dotter till ett vårdbesök. Det är bara att bita i det sura äpplet och packa in ungarna i bilen, med dator, nintendo ds, filmer, pennor och papper. Planen var att de skulle vara inne i vilorummet på vinden på jobbet och roa sig medan jag hade lektion. Då smittar de ingen och de kan gå ut i trädgården om de får allt för tråkigt.  Planen var sån iaf. Jag packade in alla i bilen, åkte till jobbet, packade ur allting inkl Erik som bajsat ner sig igen, in byta blöja och då kommer min kollega in genom dörren. Hennes dotters besök blev inställd. Jag valde i det läget att åka hem och vabba hela dagen istället. Känns som ett mkt bättre alternativ.

Däremot börjar jag fundera rejält kring det här med att jobba heltid!!! Inga pengar i världen är värda det kaos vi levt i senaste två månaderna. Ungarna har varit sjuka nonstop i två månader. Mamma har tagit det mesta av vabben utom magsjuka så arbetsdagarna har flytit på rätt okej ändå men nu.... ingenting fungerar! Huset ser ut som jag vet inte vad, tvätthögarna är högre än huset(nästan iaf), jobbet sköts inte och mina elever får inte den undervisning de behöver för att klara betygen till sommaren... Ni kan ana er stressnivån här va??? Om det inte var för att jag trivs så himla bra på jobbet hade jag allvarligt funderat på att säga upp mig och börja jobba som dagmamma istället eller hemmamamma...  Får ta mig en allvarlig funderare kring hur mkt jag vill jobba i höst eller så får vi kosta på oss en utlandsresa över jul/nyår för att tanka lite sommarsol och klara vårmånaderna lite bättre. Höstterminen brukar ungarna klara sig rätt bra genom ändå.

Jag känner att det är väl mkt sjukprat just nu på bloggen. Det är tråkigt, jag håller med men vi hinner liksom inte göra ngt just nu heller med mindre än att vi sprider allt vidare... Eller är det det vi ska göra??? Skänka vidare bacillerna så vi slipper. Någon intresserad  

calls for desperate measures, right!

Idag har vi haft magsjuka i huset i fyra fulla veckor. Det började fredag v7 och jag hade ledsnat efter en vecka. Efter två var jag redigt less och nu, tja jag har nog resignerat. Det är en sak om vi vuxna eller stora barnen är magsjuka men Erik klarar inte riktigt av det. Förra veckan fick han magsjuka som tog på krafterna och han gick ner sig rätt rejält. Han hann inte ens börja äta igen innan nästa slag kom, en kraftig förkylning med hosta. Han snorar och hostar tills han kräks. Toppen, precis vad han behöver liksom. I går fick han tillbaka magsjukan igen och fick inte behålla nånting samtidigt som det rann bakvägen. Det gick snabbt utför och vid halvtvå ringde mamma hem mig från jobbet och beslut togs att vi måste åka in. Erik var helt apatisk, orkade knappt reagera på vad som hände runt omkring sig utan ville bara sova samtidigt som han inte fick behålla ens vätskeersättningen som skedades in och senare även droppades in.

Jag är verkligen ingen fan av barnakuten i magsjuketider, eller annars heller för den delen. Jag undviker verkligen det stället så länge det går och i Uppsala finns ju närakuten dessutom. Igår var det bara att bita i det sura äpplet och åka in. Jag fick se mig besegrad av en sketen magsjuka... Vi kom in där och vid halvfem slutade iaf Erik kräkas. Vi sprutade in 5ml var 5minut så gott det gick för han blev illamående rätt lätt men lyckades ändå få i honom 100ml under de tre timmar vi satt där i väntrummet. Väntrummet var, som väntat, fullt av små, trötta, gnälliga och hängiga bebisar/barn under två år som alla drabbats av magsjuka. Det var uppenbart att den slår hårt mot småttingar. Personalen fick slita hund för rummen räckte inte till och vi var många som var förvisade till väntrummet. Nu är jag sån att jag mkt hellre sitter i väntrummet och tittar på folk, kikar lite på tvn och pytsar vätska än blir förvisad in på rummet me obekväma stolar, inget fönster eller tv och inga människor att titta på.

Vid halv8 fick vi iaf vårt rum och Erik fick vägas... Det var inga glädjande siffror direkt den vågen visade. Han väger bara dryga 8kg. Läkaren tyckte att han nog borde gå upp ett par kilon minst... De tog lite blodprover på honom och när svaret kom togs beslutet att han behövde dropp. Nålen sattes(tack sköterskan Erik för att du emlade i förebyggande syfte  ) och droppet började rinna. 4 timmar tar det för det att rinna klart så varje litet barn behöver 5 timmar lågt räknat för att hinna må bättre och för att kunna skickas hem och låt säga att det finns 8 rum, 20 barn som mår lika dåligt. Ekvationen säger sig själv att väntetiden är grym.

Det tåls att säga det en gång till men syrrorna på barnakuten är verkligen toppen! De sliter verkligen för att alla ska ha det så bra som möjligt, de allra flesta dessutom med ett leende på läpparna och intresse för just mitt barn(och alla andras). De är toppen!!!!

Erik var ju inte precis i sitt esse utan sov sig igenom dropptiden. Vaknade till ibland och var ledsen iofs men sov mest. Behöver jag säga exakt hur tråkigt det är att sitta i ett kalt rum på minst sagt obekväma stolar runt halv11 på kvällen bara för att få besked att vi blir kvar minst 4 timmar till... Det var drygt. Mårten rullade ihop sig i jackan på golvet och lurade lite, vaknade av ond rygg och satte sig på stolen, lade huvudet på britsen och somnade om. Jag har lite svårare frö att somna på sjukhus. Jag läste en bok, gosade med Erik när han vaknade, läste lite till men när tröttheten blev lite för stor och Erik iaf sov gick jag ut i väntrummet och satte mig där istället. Vårt rum låg precis bredvid så jag hörde honom trots stängd dörr iaf. Där ute kunde man röra sig iaf, titta på tv även om folket vid det laget hade försvunnit iväg bortsett från några stackars kruppfamiljer. Dessutom kunde man gymnastisera bort den onda ryggen. Det är också mkt lättare att hålla sig vaken när man rör sig  

Timmarna gick iaf och halvtre inatt var droppet klart. Erik sov fortfarande så det var lite svårt att avgöra om han piggat på sig men han hade iaf fyllt blöjan med kiss för första gången på hela dagen. Beslut togs att vi skulle få åka hem men bara för att vi bor så nära. Halv4 kom vi hem imorse och i min värld är det ju morgon då så jag kan inte direkt påstå att jag var så trött. Stackars mamma fick hålla mig sällskap men hon ledsnade och skickade i säng mig efter en stund så jag fick iaf sova tre timmar inatt. Det är som en fullt normal natt för mig senaste månaden så jag är väl van. Synd bara att min kropp inte klarar av det för jag får magkatarr av att inte sova tillräckligt. Det är lite dumt...

Idag har Erik varit lite piggare. Han får behålla det han får i sig även om bakluckan är ganska aktiv fortfarande. Ffa är han vaken, orkar óch vill leka med leksakerna idag även om han är tröttare än vanligt. Skönt att det går åt rätt håll! Nu är det bara vänta in resultatet av vårt akutbesök. Mer magsjuka på ingång törs jag gissa... Gissningsvis kommer jag först men jag har preparerat mig med vitpepparkorn och håller tummarna. Illamående som kom som en blixt från en klar himmel frö ett par timmar sen har iaf inte eskalerat. Känns dock skit att jag missar tjejmiddagen som var inplanerad. Hade varit skönt att få ungås med tjejerna och slippa tänka på magsjukor och dödsfall.

Igår tog jag dock beslutet att alla barn som inte har skolplikt kommer få vara hemma hela nästa vecka. Jag vill verkligen få ett slut och ungar kräks i parti och minut i skolan/dagis. Senast igår kräktes en flicka i LInnéas klass i kapprummet direkt på morgonen  Tur att mamma ställde upp på det också men hon är väl lika less på magsjuka som vi eftersom hon "jobbar" i familjen.

Man kan nog summera gårdagen som en av de värre i mitt liv faktiskt. Farmors död och oron för Erik... Nej, det var ingen höjdare.

Det här är den roligaste, trevligaste, gladaste människa jag träffat. Hon var också otroligt envis och tjurskallig och skulle ha saker på sitt sätt och stötte man på problem löste man dessa men det skulle göras. En gång för många år sen tex bröt hon armen. Det var tidigt på veckan och hon fick gips. Damen ifråga tog sina hushålleliga sysslor på stort allvar och hemmet sköttes perfekt. Aldrig kunde man hitta ett dammkorn ngnstans, maten var den godaste jag ätit någonsin även om  min fasters inte går av för hacker den heller, men äpplet faller inte så långt från trädet antar jag. Frysen var alltid full av godsaker för bakar gör man alltid på fredagar, även med en gipsad arm. Min mamma tittade till henne på fredagen efter armbrottet och när hon kom dit hittade hon Aina i full fart med att baka bullar. Kavlingen hade varit lite knepig att få till men det var inte värre än att hon använde sig av sin gipsade arm och tryckte på kaveln. Bullar blev det som sig bör på fredagar! Samma underbara gumma hittade pappa några år tidigare uppe i toppen på äppelträdet. Stegen hade inte räckt till och gumman skulle till varje pris ha ner alla äpplen så hon klättrade upp. Då var hon 75+.  

Farmor har inte haft ett lätt liv. De levde fattigt, barnen var många, arbetet hårt. Hon blev tidigt änka och levde sen ensam alla år men hade en hemmaboende son. För 10 år sen genomgick hon varje förälders värsta mardröm och fick gå på ett av sina barns begravningar. Sorgen i den blicken hon hade den dagen kommer jag aldrig glömma.

För ganska precis ett år sen fyllde hon 90 år. Hon var väldigt dement sista åren men vi åkte dit vi som kunde och firade henne. Trots att hon inte hade en aning om vilka alla var så tog hon glatt emot alla främlingar i sitt hem(rum) och vi bjöd på fika och mat. I torsdags firade hon sin 91 födelsedag. Den skedde under lite mer stillsamma former. Mamma, pappa och faster Kerstin bjöd hem henne till Kerstin. Åt lite mat, fikade och umgicks. Erik fick följa med och representera vår familj.

Inatt somnade farmor in till den sista vilan. Det gick lugnt och stilla till väga och hon somnade igår kväll och vaknade inte i morse. Törs man hoppas att hon fått träffa sin son igen ?  En sak vet jag, jag kommer sakna dig Farmor!

när tar skiten slut. Vi är nu inne på fjärde veckan med magsjuka och det ger sig aldrig  Jag börjar känna mig, om ni ursäktar, djävulskt less på detta och inte verkar det finnas ngn ljusning i sikte heller. Det började fredag v8 och senast igår började Erik kräkas igen och kräktes 10ggr på bara ngn timme. Gissa hur pigg han var då??? Han blev ung lika slak som en disktrasa stackarn. inte vet jag vad jag ska göra för att bli av med det heller????? Vi våttorkar ytorna med ytdesinfektion, torkar golvet med ajax/klorin, skurar badrummet en gång om dagen men det verkar inte hjälpa för ajg har en svag misstanke att det nog inte är vi som smittar varandra utan det kommer från dagis/skola. Sist ngn kräktes var i tisdags och från tisdag till söndaglunch känns det rätt långt för ngt att blossa upp. Jag börjar bli rent ut sagt förbannad på folk som itne har vett att hålla sina ungar hemma när de har diarré för det hör vi om titt som tätt att "Han är bara lite lös i magen men han kräks inte...." Idioter! Börjar allvarligt fundera kring om vi skulle ta ledigt en månad, ställa in skola, dagis, jobb, aktiviteter och bara njuta av varandra och få vara friska istället.

Igår fm var vi iväg på bio. Emma skulle äntligen få gå på sin date med pojkvännen  Vi bokade biljetter åt dem till Trassel i 3D och så gick jag och Hanna på vanliga med småsystrarna. Mårten fick vara hemma med Ida och Erik istället för han hade varit iväg och VUNNIT en biltävling på lördagen minsann! Filmen var faktiskt otroligt mkt bättre än jag hade trott och jag fick mig många skratt. För en gångs skull tycker jag att Disney lyckats fånga karaktärerna med humor och inte bara schablonartad sådan. Den kan jag rekommendera! Barnen var toppennöjda efteråt också.

Solen skiner, vintern smälter sakta men säkert bort och jag inser att det är dags att börja inventera barnens vårkläder. Erik har precis fått en vinteroverall eftersom den gamla babyoverallen inte riktigt klarade av Eriks framfart ute. Han fick en reima på rea som jag hoppas att han kan ha i början på vintern också... Nu är den iaf ganska stor.

I höstas köpte jag fodrade gummikläder till Ida i turkost som jag och Ida verkligen gillade. Ngn gång efter jul sprack de i sömmen i grenen och i måndags på dagis läckte de in genom galonet????? igår roade jag mig med att springa runt och leta nya byxor för jackan funkar ju fortfarande och så har vi en gammal i storleken större som också funkar. lindex hade bara samma lika som vi redan provat och som gått sönder. Kappahl hade bara ofodrat så jag sprang in på Rusta och köpte ett par därifrån, ett par rosa som passar till den bruna lite för stora jackan med rosa blommor på. Kankse inte jättesnyggt till turkosa. Känner mig lite blåst på konfekten här faktiskt för jag hade köpt turkost fö att Erik skulle kunna ha när det blir hans tur. Alla andra gånger vi har köpt gummikläder har de hållit, utom didrikssons set som jag sålde med glädje eftersom jag inte alls gillade deras boardmanset. Hur gärna jag än tycker att pojkar och flickor inte ska köras in i fack så kommer jag inte sätta på honom rosa byxor. Jag vill faktiskt köpa pojkfärger till honom för jag är rätt less på rosa efter tre färger. Nu fick det trots allt bli rosa från Rusta för jag orkar inte springa runt och leta överallt och ingenstans. Nu kostar de nästan ingenting och jag vet många som haft likadana och varit toknöjda!

Nu är frågan vad jag ska köpa för vårkläder till barnen????? Emma har redan en softshelljacka, en fleece och en i hennes tycke jätteful skaljacka. Gissar att det kommer behövas en skaljacka där  . Linnéa hade ett skalset som försvann och inte hittat hem än så där behövs nog rubbet. Ida har heller ingenting tror jag men måste kolla. Hon har ett par blåa byxor och ett par svarta byxor men inga är vattentäta dock... En jacka till de blåa borde finnas men inte den heller är vattentät och på ett dagis som är ute i ur och skur så behövs det. Erik kommer behöva ett vårset han med men vad köper man till en liten kille på 14 månader att ha ute???? Overall? Det vet jag av erfarenhet att det används en månad men sen måste man köpa jacka ändå. Jacka och byxa alltså men vadå för nåt??? Gummikläder först och sen skal eller? Just nu vet jag knappt vad jag vill och inte verkar jag komma ihåg vad de andra tre hade i samma ålder heller??? Var det inte en våroverall som Emma hade från POP tro???? Ida hade ngn liknande också men de är alla sålda. Sen tillkommer skor också  Nä det får nog fortsätta vara vinter ett tag till tror jag. Enklast så  

och varade gjorde det en hel vecka så nu måste vi vara bortskämda. Friskheten alltså! Idag vaknade Emma med ont i magen så hon fick vara hemma och jag trodde i min elakhet att hon kanske fuskat med laktosen för då får hon ont men näe, hon har kräkts flera gånger idag på fm så magsjukan har gjort entré för tredje gången på lika många veckor hemma hos oss. Nu är det bara att ladda för ännu en vända, Jag vill inte, jag vill inte, JAG VILL INTE!!!!!!!! Jag hatar den här tiden på året när sjukorna bara snurrar. Tacka vet jag sol, ljus och värme. Inte har jag ngn lust att åka hem heller(jo jag jobbar) för jag vet att då kommer Linnéa, Ida  och Erik också att smittas eller jag...

Hur som haver måste vi hinna bli friska till¨på söndag. Då ska Emma på date. Det trodde jag att vi skulle i söndags men tydligen hade Hanna ställt in sig på lördag och ringde och efterlyste oss på fm. Då hade vi precis köpt biljetter till en konsert på UKK(Sveriges fulaste skrytbygge) som hon skulle gå på med en kompis och hennes mamma. Nu har vi bestämt att vi tar en returdate på söndag istället där Hanna, hennes dotter L, Emma och Hannas son R ska på bio. Emma och R ska gå på Trassel i 3D, vi andra ska också se samma film men utan 3D. Det är lite svårt att se på film med glasögon när man bara har ett öra att sätta glasögonen på  . Undra hur de gör sen när hon kommer behöva glasögon bara????? Nåja, det finns nog lösningar på det med när det blir aktuellt.

Igår kom maken hem och berättade att han ska köra en biltävling i helgen. Samma biltävling som jag frågade om för ett par veckor sen om och då fick till svar att det inte skulle bli av... Gissa exakt hur populär han var då? Hans lösning för att döva samvetet blev att fixa barnvakt till två av barnen, som om det är problemet????

Appropå barn så började ju En unge i minuten igår! Åh vad jag längtat efter ett sånt program. Jag som när små drömmar om att bli barnmorska ngn gång när jag ledsnat på läraryrket kunde inte låta bli att titta. Fantastiskt och programmet bjöd på både skratt och tårar. Jo skratt! Jag tycker verkligen att det är roligt med alla kommentarer från mammorna om att de vill åka hem mitt i förlossningen och skita i det. Tårarna är ju naturligtvis från när bebisarna kommer ut. Det är lika fantastiskt varje gång en liten människa får se dagens ljus för första gången och möta världen. Jag är väl lite störd för jag skulle tycka att det vore fantastiskt roligt att få jobba på en förlossningsavdelning trots att jag vet att barn och mammor dör också. Det tråkiga kommer liksom med oavsett vilket jobb man har så länge man jobbar med människor. Men jag tycker okcså att föda barn är något fantastiskt. Visst det gör ont men det är en sån häftig känsla ändå när kroppen jobbar med att få fram en liten människa. Smärtan upplever jag inte som ett problem faktiskt men jag är lite bortskämd med att ha lätta förlossningar, iaf de tre sista. Den första var så där lagom otrevlig med panikkänsla i rummet. De efterföljande har varit desto snabbare och intensivare. Rekordet är nog Linnéa som tog hela 27 minuter på sig. Ida tog ett par timmar från det att värkarna etablerat sig och Erik fick jag höra att jag inte var mogen för igångsättning två timmar innan han föddes  . En timme innan satt jag och mailade Hanna och tyckte att livet ar lite jobbigt eftersom jag hade såååå ont och hade så långt kvar innan bebisen skulle komma. Strax efter fick jag krystvärkar och fick det lite jobbigt att ta sig iväg till bilen/förlossningen utan att bebisen skulle trilla ut... Kunde inte stå upp liksom utan fick åka bår stående på alla fyra(tar bort krystimpulserna) när vi kom fram och fick åka genom hela väntrummet som var fullt av folk. Jag gissar att jag var dagens snackis på det BB besöket. Kan riktigt höra hur barnmorskan förklarade den ngt ovanliga entrén för alla förståagångsföräldrar som stod där.

Idag var det staffet och jag är ingen sportnörd men skidåkning följer jag så slaviskt jag kan. Tyvärr envisas skidåkarna med att åka fast jag jobbar ibland men idag när det var staffet och eleverna lyste med sin frånvaro passade vi på att titta. Vi gick in på svt's hemsida i god tid och kunde tjuvkika på backhoppning och konstatera att det fungerade. Vi fixade lunch och när vi kom tillbaka för att se stafetten hade sändningen upphört och det gick inte att se. Ve och fasa, alla vi som jobbar där ville se och ingen av våra båda boxrar ville fungera heller så tv'n var bara att glömma. Det var nästan panikkänsla där tills Alex kom på genidraget att Norge kankse har motsvarande vår svt play så vi går in på nrk.no och se där, det fungerade. Ivrigt påhejade av norska kommentatorer såg vi så stafetten och fick se sverige ta hem silver. Det är inte illa! Guld hade varit bnättre men i en spurt mellan Hellner och Northug går nog Hellner se sig slagen, alltid...tyvärr. Men tack NRK för att ni lyckas sända där sveriges television brister!

(Bilden är från nrk's hemsida)