I somras lurade brorsan in maken i ett äventyr, klassikern och jag överdriver inte speciellt mycket när jag säger att det äventyret så när kostat ett äktenskap för en klassiker innebär rätt mkt träning. Mårten är egen företagare och för en del av er som läser så tror ni säkert att det innebär fria tider, hög lön och långa utlandssemestrar. För oss som lever i verkligheten så innebär det arbetsdagar som sällan/aldrig understiger 10timmar nästan varje dag, en usel lön och semester har vi inte haft på tre år... Om er man jobbar och är borta mellan 7 och sällan kommer hem före 21 men desto oftare efter 23 förstår nog en imbecill att träningen utöver detta inte är populärt hos den som är hemma.

 Maken har inte tränat alls så mkt som han borde men trots det har det skurit sig här hemma för att jag inte fått ngn som helst möjlighet att återhämta mig utan allting har kretsat kring att få ihop vardagen och ändå har det inte fungerat så bra hemma. Jag ska vara ärlig, jag har surat ihop fullständigt ibland för jag har inga stora krav på egen tid men en liten stund i månaden vill jag ha iaf och ffa lite avlastning med Ida som kräver en hel del av ens tålamod.

Stressen för maken har väl inte gjort under med hans humör heller utan han har också tjurat ihop, lägg sen till att han alltid är hungrig när han kommer hem. Maken när han är hungrig... låt mig säga att hans hungerhumör är vida ökänt  Vi hamnar ofta på kollisionskurs innan vi ens har träffats ibland.

Idag var det dock dags för första etappen i klassikern och förutsättningarna var optimala. Kalle(brorsan) var nyopererad i ryggen, maken har precis haft magsjuka och inte hunnit träna alls sista veckan... Vasaloppet skulle åkas iaf så igår for de iväg och idag vid halv8 startade de. Strax efter 16 gick Kalle i mål men Mårten klev av efter 3 mil men så helt plötsligt började tiderna picka in igen i mobilen???? Han hade fått vila lite och ätit eller nåt och sen drog han iväg igen och kom i mån vid halv6. Får man vara stolt då över sin bror och make??? De klarade det!!!!!

Appropå magsjuka så härjar den fritt just nu hos oss och hos alla andra här i Gamlis verkar det som. Imorse vaknade Linnéa och hade ont i magen och sen brakade den lös... Hon har fått vara hemma hos mormor idag för jag kunde inte vara hemma. En av 3 lärare var redan sjuka... Vi får se hur natten löper. Om springandet från Linnéa fortsätter kommer nog sömnen lysa med sin frånvaro och då får jag nog ringa återbud till mina elever. Även Erik har blivit lös i magen igen men han är "sån". Hans mage är lite orolig och omogen även i vanliga fall men jag har iaf skaffat magdroppar som barnläkaren tipsade om för att få den att stabilisera sig. Han är bara lös, han har inte diarrée 10 ggr per dag eller mer.

Jag var iväg och rånade apoteket idag kändes det som för jag kom därifrån med vitaminer till Emma(kalcium med Dvitamin) eftersom hon ratar både mjölk och mjölkersättning som solhavre. Hon får inte i sig kalk ngnstans ifrån alls och då får det bli i tablettform istället. Erik fick sina magdroppar och de har vett att ta betalt. 150:- för en flaska som är hälften så stor som en ddroppsflaska!!! Måtte den vara prisvärd nu för annars får nog Erik hålla till godo med en proviva istället. Jag beställde också välling till Erik som kommer i mitten av veckan, lite andra vitaminer och lite småtjafs.

På eftermiddagen var jag iväg på en fortbildningseftermiddag på Fyrishov. Jag fick lyssna på en föreläsning om Läsning i klassrummet som väl inte gav så mkt om jag ska vara ärlig. Vi läser redan massor med alla våra elever och får också alla att läsa efter att vi hjälpt dem över den första tröskeln som ofta är att hitta en bok som lockar och intresserar men boken verkade mest inrikta sig på låg/mellanstadiet och dit hör inte riktigt jag. Den som kom efteråt var betydligt bättre. Den handlade om neurodidaktik. Det var en rolig, lättsam men lärorik och intressant föreläsning. Såna borde man få fler av. Kanske borde man bjuda in den föreläsaren till skolan på en studiedag istället och få njuta av honom en längre stund??? Det vore inte dumt kan jag säga för han har nog mkt att lära. Efteråt på väg ut gick jag genom läreomedelsvisningen och kom förbi ett bord med djuddämpande material. Jag började prata lite och tja, vi kom väl bra överens för jag kom därifrån med en produktkatalog, ett visitkort att kontakta för rådfrågning och så fick jag med mig 4 bollar att sätta under stolen. Dessa tänkte jag ta med till skolan och pusha lite för och även till jobbet att visa upp för kännedom. I år har vi ingen hörselskadad elev men de dyker upp lite nu och då och det är aldrig fel att hålla sig a jour med produktmarknaden. Det är aldrig fel med gratis  Det är väl ett litet specialintresse jag har eftersom Linnéa är hörselskadad tror jag.

I'm back från en högst ofrivillig bloggvila. Försökte blogga från mobilen men dålig framgång. Halva mitt inlägg försvann ngnstans i cyberrymden. Vad månne nu vara orsaken till frånvaron???? Ja delvis kan jag skylla på sjukdom av det värre slaget om du frågar mig. Det värsta slaget tom om man nu bortser från cancer och sånt som liksom ligger bortom skalan. Magsjuka!!! Jag avskyr verkligen magsjuka, på riktigt! Det finns ingenting som är värre. Jag är rätt härdad, har jobbat inom vården men jag fixar inte att torka spyor. De har en tendens att föröka sig då. Alla andra avarter av magsjuka kan jag hantera men just spyorna, det är makens jobb. Vi har delat upp det så finfint så jag tar barnen, duschar och byter på dem. Maken får äran att torka golvet, sängen eller vad som nu behöver torkas   Funkar finfint!

Fast den stora anledning är faktiskt att jag inte kunnat. I fredags när jag kände mig lite surfsugen hittade jag inte datorn. Den fanns inte på de vanliga ställena(vardagsrumsbordet, köksbordet) och inte heller de lite mer ovanligt(under sängen, soffan). Den återfanns i Idas rum. Den hade tydligen varit lite smutsig så hon hade tänkt att göra dagens goda gärninge och tvätta den. Hon tog en bytta med vatten och hällde över datorn... Den mådde inte så bra efter det och när jag hittade den dröp det om den och vattnet rann ur den från alla håll. Den har inte riktigt velat starta efter det trots att jag torkade den i ugnen ett par timmar på 50g på uppmaning från brorsan som jobbar med datorer. Hade jag aldrig vågat annars kan jag lova.

Idag var jag dock och införskaffade en ny dator och även om plånboken är mkt tunnare är vi mycket gladare här hemma och mycket nöjda för nya datorn inte bara verkar samarbeta med vårt trådlösa nätverk utan gör det enkelt, snabbt och smidigt och så är den nya dator hel. Den gamla var sprucken och bokstaven B var ett gissel att trycka ner efter att vårt lilla lilltroll(Ida så klart) drog bort den knappen och lyckades slita sönder ngt undertill. Nu återstår bara att försöka rädda korten på den gamla hårddisken... Alla våra fotografier följde liksom med i badet. Hagbard? Är du bra på sånt också???? Kan du ge det ett försök?

Nu måste jag nog ta och ta en paus och natta lite barn. Det blir tidigt imorgon för maken ska åka vasaloppet imorgon vilket för min del innebär att fyra barn ska vara färdiga och färdigpackade kl 0700 imorgon bitti.

En fråga bara i all enkelhet. Hur kan man skicka iväg sina barn till dagis när man är föräldraledig och minstingen är magsjuka? Lägg s

Jag må gilla snö och sånt men nu är jag less och beställer vår. Jag vill ha sol, värme, takdropp och de små snödropparna i rabatten ska få titta upp och lysa upp min själv. Tänk er tussilagon som blommar hysteriskt i diken och blåsippor som färgar hela backen blå. Jag vill ha NU!!!

Ida vill nog gärna ha sol och värme och ffa mindre kyla nu iaf. Igår när jag hämtade henne från dagis var hon ute och lekte, väl påpälsad! Hon ahde tom två mössor på sig, en väpnarluva och en toppluva men vad hjälper det???? Hon hade förfrusit kinden! En stor vit fläck fanns mitt på kinden och det tog till igår kväll innan det försvann men känseln lyser fortfarande med sin frånvaro just där.

Jag måste säga att det kändes inte jättebra att lämna henne på dagis imorse när jag vet att det är lika kallt idag och att hennes kind helst inte ska vara ute så mkt idag. Jag vill verkligen inte att hon förfryser sig igen och igår hade personalen inte ens sett det  . Planen var att de skulle varit ute en timme till och jag kände bara att vilken jäkla tur att jag kom tidigare och hämtade!!! Idag skulle Mårten prata med personalen så de har lite koll för det är kanske inte läge att vara ute i två timmar vid 20 minusgrader utan kanske bättre att gå ut flera, korta ggr istället även om det är bökigt med kläder. Kinder kan man liksom inte skydda med några kläder heller  

Jag har all förståelse för att de vill vara ute. Det är deras profil och den stödjer jag till 100% men det kräver ganska mkt av personalen såna här dagar. De måste ha koll!!! Koll är annars det som personalen är bra på så jag litar på dem men just det här är inte okej, inte alls. Det ska inte få hända!

Jag söker med ljus och lykta efter en hjärna. Min verkar ha sagt upp sig. Den har i flera månader fungerat sämre och sämre men idag har den visst flyttat helt eller åkt på semester. Jag kommer inte ihåg någonting alls, ingenting fungerar och istället för hjärna har jag idag fått en dålig ersättare som visst kallar sig tröttmössa. Tröttmössan gör mig akut trött och jag vill bara gå och sova. Den ger mig dessutom huvudvärk och spänner runt om hela huvudet och låter sig inte motas bort ens med två koppar kaffe och en tårtbit. Synd, för kaffet var inte ens gott men det var tårtbiten!

Den nya hjärnan får gärna ha egenskaper som jag saknat hos min gamla. Tålamod, stresstålighet och planeringsförmåga. Den måste kunna jobba på helvarv 24 timmar om dygnet och kräva minimalt med sömn för att kunna återladdas. Helst ingen alls utan det är allra bäst om det är en sån ny sort som man pluggar in i kontakten istället. Dessa är så förbaskat dyra bara men jag tar gärna emot begagnade för en billig penning! Det kanske finns ngn med en sån hjärna som bara går hemma och "lullar" på gården och som skulle kunna nöja sig med en lite sämre???

Hon önskar sig:

• Nintendo DS(köper vi)
• Spel till DS
• Kläder i strl 122/128. Ett tips kan vara en shoppingrunda med tillhörande fika.
• Trosor och strumpor strl 122/128 och 34. Strumporna får gärna vara storleksmärkta
• Barbie med kläder
• Hästaffisch men jag tror att gulliga katter/hundar funkar lika bra  
• Schnooks(finns på Coop)
• Zhuzhupets(hamstrarna ni vet) med banor
• Pyssel, så klart!
• Blåspennor

och i helgen har vi haft barnkalas. Emma fyllde för ett par veckor sen och i lördags var det dags för kalaset. Hon bjöd in alla tjejer i hennes klass för att bada i tunnan och ha disco och tjejerna i den klassen är verkligen för härliga. Det är goa, glada, självgående tjejer och man behöver oftast bara serva med mat och fika så fixar de resten själva. Såna kalas har jag gärna 10ggr om året. Däremot har jag redan börjat fasa för kalaset i helgen... Linnéa fyller på lördag och på söndag ska vi ha barnkalas för hennes klasskompisar. Det är ett gäng viljestarka tjejer som inte gärna ger med sig eller helst kompromissar. Jag vet att lärarna har fullt sjå med tjejerna och pratar massor om hur man är mot varandra och jobbar stenhård för att få ihop dem till en välfrungerande grupp... Det går så där! Linnéas klass är ung som boken/filmen Tusen gånger starkare fast tvärtom. Det är tjejerna som tagit över klassen, inte killarna  . Ja, ja, det är väl bra med jämställdhet... NOT! Inte den typen av sk. jämställdhet.

I helgen satt jag och läste nyheterna på textTV för ovanlighetens skull och slogs av en rubrik där om cancersjuka och depression. Det fångade mitt intresse och jag började läsa. Det stod att allt fler cancersjuka idag visade tecken på att må allt sämre och tom utvecklade depressioner. Inte pga sin sjukdom som man skulle kunna tro, för det borde annars ligga nära till hands, utan den nya diagnosen löd "försäkringskasseutlöst depression". Frågan är nu bara om försäkringskassan skulle godkänna en sån sjukskrivning och därmed ge sig själv kritik  

I helgen annars har vi mest varit hemma och tagit det lugnt. I lördags hade Ida ett kalas hon gick på och igår var det Linnéas tur att få gå iväg. Hon hade pyjamasparty mellan 12-15. Den inställningen till livet gillar jag! Efteråt var det bara att skruda om för att åka iväg på bowling och middag med mammagruppen med alla familjer. Vi började som små familjer allihop för 10 år sen men nu har vi utökats till 23 personer runt bordet. Vi passade på att fira alla 10åringar på en gång och bowlingen blev en hit. Vissa hade spelteknik och andra knuffade och rullade bollen. När vi kom var alla barnklot slut så mina barn(Linnéa och Ida) fick nöja sig med vuxendito med resultatet att de inte kunde hålla i kloten för händerna var för små för att räcka mellan hålen och knappt lyfta dem heller. Ungarna var nöjda iaf och det är huvudsaken  Efteråt invaderade vi Java allihopa och åt en trevlig middag. Även här märktes det att barnen börjar bli stora för vi var beredda på dagis på restaurangen men alla barnen satt faktiskt stilla nästan hela tiden. Sista kvarten inspekterades fiskarna dock och lilla Ebba busade runt lite. Det gick verkligen över förväntan! Vi kunde sitta still och prata vi vuxna. Buffé passade nog barnen rätt bra också som fick röra sig lite mellan rätterna