Ida har senaste dagarna klätt på sig utan att vi behövt tjata, gjort som vi bett henne utan att behöva upprepa 110ggr. Hon har inte fått utbrott där hon kastat alla leksaker i sitt rum på golvet med mellanstation på dörren. Undra vad det beror på??? Visst, hon går mer på dagis och får utlopp för all energi där och är trött när hon kommer hem men just trötthet brukar vara en trigger i vanliga fall för ett utbrott. Vi har börjat med fiskolja men det lär inte börjat hjälpa så fort... Kan det vara så enkelt att våra förväntningar är lägre ställda och därför flyter det bättre? Vi förbereder mer, lägger fram kläder framför henne, såna små saker... Jag njuter av stunden iaf och kramar min gosfia.

Och ja det heter okunnighet och inte okunskap   Det sista är ett nytt ord som började komma 1985 och jag är traditionalist när det gäller språket.

Sen jag började jobba på Villan har jag stött på många barn med olika funktionshinder(ADHD/asperger) där okunnighet från lärare, psykologer, kuratorer och skolläkare har ställt till det för våra juveler. Alldelés vanliga ungar men som har svårt att koncentrera sig. Vi/jag har noterat det, insett att det förflutna kan jag ingenting göra åt men man tar ett avstamp från här och nu och gör det bästa av sitiationen. Vi hjälper våra elever med undervisningen och ger dem möjlighet att kunna fokusera på undervisingen, ibland för första gången i deras liv.

Sen ida fyllde ett år har jag märkt att hon inte är som andra ungar. Hon är precis lika underbar, fantastiskt och rolig och tom. mer men hon är just precis det, MER. Hon är mer av allting. Hon är gladare, busigare, roligare, påhittigare, surare, argare än mina andra barn. Pga detta har vi hela tiden fått anpassa oss efter omgiviningen. Åka handla gör man enklast på morgonen när det inte är så många ute i affärerna, gå på stan går inte alls, springa ut och in i affärer går i begränsad mängd. Två affärer kan gå okej men i den tredje blir det krig i huvudet på Ida av alla intryck och sen är det kört. Det är då turboväxeln kommer in eller snarare, hon förvandlas till en tornado. Jag har tappat räkningen på hur många ggr jag fått höra att Ida är ouppfostrad.

MIN unge är ouppfostrad????! Känner man mig vet man vad sannolikheten för det är. Jag är en rätt tuff mamma som inte är rädd för att ställa krav och inte heller är rädd för att gå min egen väg utan att blicka så mkt åt sidorna för att se vad grannen ska tycka. Jag tittar på min familj och styr efter dess behov. Det är alltid familjens behov som styr och vad alla andra gör struntar jag högaktningsfullt i, faktiskt!

Jag har irriterat mig på detta, blivit arg ibland tom men ofta också gått hem på min kammare och reflekterat kring hur jag är som mamma. Analyserat varje situation och tänkt ut hur man kan göra den bättre. Om jag blivit arg- hur hade jag kunnat förebygga detta??? Kunde jag ha reagerat på ett annat sätt? Det gör man nog rätt mkt som mamma men när man hela tiden får kommentarer för att ens barn inte är uppfostrat så gör man det det mer, tro mig. Allting vänds ut och in, bak och fram och upp och ner. Jag gillar inte att vara en arg mamma men Ida har verkligen fått mig inte bara arg utan ursinnig ibland. Så arg att jag kokat. Så arg att jag funderat på att börja röka för att få en ursäkt att gå ut på trappen. JAG som aldrig rökt! Varför man inte kan gå ut på trappen utan ciggarett vet jag inte...  Jag är ändå van vid att ha ett barn som inte är som alla andras. Linnéa finns liksom i familjen redan. Det är väl därför som jag lärt mig att skinn på näsan krävs för att kunna ställa sig upp mot läkare och andra förståsigpåare och ffa röntgenpersonalen som jag inte har mycket över för alls. Hemska människor!

Jag börjar mer och mer inse det som jag hört talas om men inte förstått. Osynliga handikapp finns inte och ADHD/asperger/ADD/mfl neuropsykiatriska funktonshinder är bara ett resultat av dålig uppfostran. Dessa diagnoser är påhittade och bara en ursäkt. Blä, vad jag hatar okunnighet. Hur fasen kan man tycka att dessa symtom är påhitt? Ida har varenda en av dessa. Hur kan hennes i det närmaste icke existerande närminne vara en produkt av min uppfostran? Jag ber er som läser att gå in på sidan och läsa på om ADHD som denna sida handlar om. Gå sen ut och motargumentera mot idioter som hävdar att det är hittepå och fake. Skitsnack sprider sig som ringar på vattnet och okunnigheten med den. Gå ut och bekämpa den, hjälp oss mammor som kämpar för att våra barn ska få en bra uppväxt och för att våra barn ska få ett respektfullt bemötande istället för suckar och stön eller ännu värre, skäll, för något de inte kan rå för. Nu låter jag nästan som Jesus