Och ja det heter okunnighet och inte okunskap   Det sista är ett nytt ord som började komma 1985 och jag är traditionalist när det gäller språket.

Sen jag började jobba på Villan har jag stött på många barn med olika funktionshinder(ADHD/asperger) där okunnighet från lärare, psykologer, kuratorer och skolläkare har ställt till det för våra juveler. Alldelés vanliga ungar men som har svårt att koncentrera sig. Vi/jag har noterat det, insett att det förflutna kan jag ingenting göra åt men man tar ett avstamp från här och nu och gör det bästa av sitiationen. Vi hjälper våra elever med undervisningen och ger dem möjlighet att kunna fokusera på undervisingen, ibland för första gången i deras liv.

Sen ida fyllde ett år har jag märkt att hon inte är som andra ungar. Hon är precis lika underbar, fantastiskt och rolig och tom. mer men hon är just precis det, MER. Hon är mer av allting. Hon är gladare, busigare, roligare, påhittigare, surare, argare än mina andra barn. Pga detta har vi hela tiden fått anpassa oss efter omgiviningen. Åka handla gör man enklast på morgonen när det inte är så många ute i affärerna, gå på stan går inte alls, springa ut och in i affärer går i begränsad mängd. Två affärer kan gå okej men i den tredje blir det krig i huvudet på Ida av alla intryck och sen är det kört. Det är då turboväxeln kommer in eller snarare, hon förvandlas till en tornado. Jag har tappat räkningen på hur många ggr jag fått höra att Ida är ouppfostrad.

MIN unge är ouppfostrad????! Känner man mig vet man vad sannolikheten för det är. Jag är en rätt tuff mamma som inte är rädd för att ställa krav och inte heller är rädd för att gå min egen väg utan att blicka så mkt åt sidorna för att se vad grannen ska tycka. Jag tittar på min familj och styr efter dess behov. Det är alltid familjens behov som styr och vad alla andra gör struntar jag högaktningsfullt i, faktiskt!

Jag har irriterat mig på detta, blivit arg ibland tom men ofta också gått hem på min kammare och reflekterat kring hur jag är som mamma. Analyserat varje situation och tänkt ut hur man kan göra den bättre. Om jag blivit arg- hur hade jag kunnat förebygga detta??? Kunde jag ha reagerat på ett annat sätt? Det gör man nog rätt mkt som mamma men när man hela tiden får kommentarer för att ens barn inte är uppfostrat så gör man det det mer, tro mig. Allting vänds ut och in, bak och fram och upp och ner. Jag gillar inte att vara en arg mamma men Ida har verkligen fått mig inte bara arg utan ursinnig ibland. Så arg att jag kokat. Så arg att jag funderat på att börja röka för att få en ursäkt att gå ut på trappen. JAG som aldrig rökt! Varför man inte kan gå ut på trappen utan ciggarett vet jag inte...  Jag är ändå van vid att ha ett barn som inte är som alla andras. Linnéa finns liksom i familjen redan. Det är väl därför som jag lärt mig att skinn på näsan krävs för att kunna ställa sig upp mot läkare och andra förståsigpåare och ffa röntgenpersonalen som jag inte har mycket över för alls. Hemska människor!

Jag börjar mer och mer inse det som jag hört talas om men inte förstått. Osynliga handikapp finns inte och ADHD/asperger/ADD/mfl neuropsykiatriska funktonshinder är bara ett resultat av dålig uppfostran. Dessa diagnoser är påhittade och bara en ursäkt. Blä, vad jag hatar okunnighet. Hur fasen kan man tycka att dessa symtom är påhitt? Ida har varenda en av dessa. Hur kan hennes i det närmaste icke existerande närminne vara en produkt av min uppfostran? Jag ber er som läser att gå in på sidan och läsa på om ADHD som denna sida handlar om. Gå sen ut och motargumentera mot idioter som hävdar att det är hittepå och fake. Skitsnack sprider sig som ringar på vattnet och okunnigheten med den. Gå ut och bekämpa den, hjälp oss mammor som kämpar för att våra barn ska få en bra uppväxt och för att våra barn ska få ett respektfullt bemötande istället för suckar och stön eller ännu värre, skäll, för något de inte kan rå för. Nu låter jag nästan som Jesus 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...