gammal tror jag att jag var när jag åkte på ett gigantiskt scoutläger. Ett sånt där som pågår just nu i Kristanstad. Jag har ingen aning om hur många vi var då men vi var från hela världen och inom det stora lägret fanns flera små där man hade uppgifter och planerade aktiviteter att göra. Några uppgifter vi gjorde var att spåra oss genom ön med hjälp av en karta. Vår grupp lyckades gå totalt vilse och irrade omkring i över två timmar utan att kunna komma rätt. Till slut hittade vi en bondgård där vi bad om vatten och lite hjälp. De var ytterst hjälpsamma dessa människor och visade oss vägen. Oj vad vi var vilse! Vi var på helt fel sida av ön  En annan aktivitet var att ha en braskväll med historieberättande. Här hade man nog tänkt till med tanke på språken för 12åringar då var inte så bra på engelska i sverige så vi fick NOrge som åhörare. Gissa om sverige/norgehistorierna duggade tätt . Jag tror dock att vi vann tack vare undertecknad som kastade ner norrmän från eiffeltornet för att vi hade så många i vårt land Ett annat minne var den sk duschen, dvs en dunk som hängde i ett träd. NÄr jag skulle tvätta håret var det så iskallt att jag fick en sprängande huvudvärk.   Som sig bör blev vi tokkära. I en av scoutledarna så klart som var sååå snygg och vi fnittrade hejdlöst så fort han var i närheten. Vi var så diskreta att vi nämndes i avslutningstalet för lägret om att man skulle bli kär  Den scoutledaren brevväxlade vi med ett kort tag innan han flyttade till Norge och gifte sig. Nu har jag sett att han flyttat tillbaka för han var med i tidningen för ett tag sen. Han hade fått in en serie i lokaltidningen. Det här lägret som kallades Tromöy. Det fanns tom tromöydaler som man kunde handla saker för i kiosken.

Häromdagen, för nästan en vecka sen, satt jag och tittade på tv och fick se precis den gården som vi tiggt till oss vatten på och som hjälpt oss med färdriktningen. Jag fick också se hela ön och jag kände igen varenda sten, stig, hus... Det var Utöya. Det krävdes inte mkt fantasi för att förstå hur det varit på ön med en skjutgalen människa efter sig. De allra flesta där var dessutom barn, som vi alltså när vi var där!!! Kan inte låta bli att fundera på hur en människa är funtad för att kunna ta ett vapen, rikta det mot ett barn och trycka av. Vuxna absolut kan jag förstå men barn???!?!?

Barn å andra sidan ligger mig varmt om hjärtat. Det kanske märks med tanke på mina egna och det jag valt att jobba med. Därför är det med fasa som jag ser nyheterna nu för tiden. Jag ser bilder på barn som svälter ihjäl. Treåringar som väger 5 kg och så gnäller jag på min 1,5åring som är så liten. Han väger ändå 9kg liksom... Nästan dubbelt så mkt och HAN är rätt spinkig. Hur mager är då inte treåringen??? Tänk dig att du har ett barn som du älskar över allt på jorden som du ser sakta tyna bort utan att du kan göra ngt åt det. Jag kan inte ens föreställa mig känslan. Vad gör man liksom, svälter sig själv och ger allt man äger till barnen? Men vem tar då hand om barnen när jag är borta???? Det värsta är ändå inte bara att barnen dör. De barn som faktiskt överlever får svåra hjärnskador, utvecklingsstörningar, som bieffekter av svälten. Det är liksom inte så lätt att man bara ger barnen mat och så är det frid och fröjd utan de får lida resten av livet. De lever dessutom i länder där det inte finns skyddade boenden för begåvningshandikappade eller andra svårigheter.

Jag tycker att här måste hjälporganisationer och ffa media ta ett större ansvar. Man måste börja hjälpa innan katastrofen är ett faktum, inte när det redan är för sent. Är vi så cyniska i vårt trygga land att bilden av ett barn som kommer svälta om ett halvår inte är viktig? Kanske är det så att den bilden inte säljer löstidningar och därför bemödar man sig inte om att publicera????

Men titta på bilden i förra inlägget och fundera ett varv till, behöver du verkligen de där 50/200:- eller kan du avvara ditt cigarettpaket, godispåse eller vad det nu må vara? Om du kan det så bidra! 50:- för oss är inte mer än ovanstående men i Afrika är det 25 personer som får rent vatten i en månad eller 28 personer som får extra matranson som räcker i en månad. Ibland kan lite räcka långt.

Klockan 10 idag började jag och LInnéa städa hennes rum. Hon har fått städa själv alldeles för länge och så har maken hjälpt till ngn gång men han slänger bara sakerna där det får plats. Han sorterar inte. Det gör inte LInnéa heller.

När jag var in där häromdagen för att leta efter kläder konstaterade jag att hon hade knölat in kläder i hela garderoben, huller om buller, fortsatt trycka in på golvet och sen när det var fullt tryckt in ännu mer kläder i bokhyllan, under sängen, i korven och i leksakslådorna. Herregud, var ungefär min tanke.

Idag började vi med att dra ut alla kläder och lägga dem i en stooooor hög mitt på golvet och sen har vi rensat. En hög för sånt hon inte kan/vill ha, en för sånt hon vill ha och ytterligare en för sånt som är stort. I kastahögen finns några få saker till Ida men resten ligger i en kartong redo för flytt till tippen (mattrasor ngn förresten??? Eva-Britt, Mamma????). Det som är för stor ska jag lägga i en annan kartong och flytta upp på vinden. Det som är lagom har vi så rensat en vända till med maxantal tröjor, byxor, kjolar, klänningar. Jag satte 10 som gräns och så har hon fått välja bort ännu mer.

När vi var färdiga med kläderna gjorde vi samma sak med leksakerna. Allting hälldes ut på golvet och så började vi rensa. Alla petshops i en låda, hästar/barbie i en annan osv. Det som var trasigt slängdes utan pardon(eller bakom ryggen på dottern    ). Bland leksakerna fanns ännu mer kläder som rensats och vikts in i garderoberna. Där befinner vi oss nu, 6 timmar senare!!!!! Nu har vi fikapaus för jag var hungrid, törstig och behövde dopa mig med kaffe  Kvar är mest skräp, ställa undan allting i god ordning och damma och så sist men inte minst bära bort alla kläder som ska slängas/stuvas undan på vinden. Vi har kunnat konstatera at hon har rosa väggar och grått golv  .

Det är tur att barnen är tillbaka så jag får ngt gjort igen. Idag har jag också bakat lite matbröd, tvättat och sånt småkrafs man gör varje dag, iaf när barnen är hemma... Man kanske skulle ta Emmas och Idas rum härnäst???? Det kanske gömmer sig många skatter i deras rum... I LInnéas rum hittade vi två spel till DS, ett som vi nog aldrig köpt så fråga inte mig, eller barnen, var det kommer ifrån???? Nintendogs heter det visst. Måste fråga runt om kompisar haft med sig det.

Pengarna för lönen trillar in på kontot och så ska räkningarna betalas och sen ekar kontot lika tomt igen  Men man får se det positiva i det hela, den här månaden räckte pengarna faktiskt till... Mamma fick en liten avbetalning från förra månaden också. Jag undrar hur vi fick ekonomin att gå ihop när jag jobbade halvtid???? Eller det vet jag förresten att det inte gjorde. Det är bättre nu! 

Just nu sitter jag och väntar på Karin. Erik sover och Emma har dragit iväg till Furuvik med grannen. Gissar att hon kommer vara helt slut ikväll för hon kunde inte somna inatt igen. Hon låg och pratade med mig men halv2 fick det vara nog för då sade jag åt henne att vara tyst och så somnade jag. Har ingen aning om när hon somnade men gissar på strax efteråt. Hon var lite trött imorse vid sju när klockan ringde . Imorgon har jag sagt att hon inte får leka med ngn för hennes nattsudderi måste få ett slut och jag tror att det beror på stress. Hon är en sån som bara måste leka HELA tiden. Hon klarar inte av att vara hemma en hel dag och bara vara liksom och nu beskriver hon det själv som att hon är stressad. Hon kanske också är sån som mig. Jag kan inte sova när jag är övertrött. När jag passerar gränsen så försvinner trötthetskänslan. Kroppen är helt slut, hjärnan står på minimum men det går inte att sova. Efter en sån period blir jag alltid sjuk. Jag förväntar mig lika samma av EMma+ migrän som brukar komma som ett brev på posten. Hoppas vi slipper om hon blir hemma imorgon!

att när man har barnen runt omkring sig så hinner man massor. Jag städar, diskar, tvättar, röjer, plockar, lagar mat osv men så försvinner barnen och jag får absolut ingenting gjort- alls?!?!?!? Idag har jag bara haft Erik och Emma hemma för Ida och LInnéa har sovit hos mamma inatt och verkar stanna en natt till. Underbart skönt, lugn och ro på alla vis men då när man verkligen borde ta tag i det där som man aldrig hinner ja då händer ingenting. Idag har jag gjort.... eh.... absolut ingenting   Jag körde igång en diskmaskin imorse, dammsög mitt på dagen och kommer diska en vända till ikväll men annars så har jag myst med en liten goskille massor, tittat på tv ett par vändor, sovit en stund i soffan(med samma goskille), lekt och busat med Lilleman.  Ja det är nog det jag gjort idag. Jag har inte bäddat sängen, städat sovrummet eller Idas rum som tanken var heller. Ändå är jag fortfarande trött... hm?! Får bli skärpning på det imorgon för då ska jag och Karin göra grovjobb. Vi ska köpa massor till bebisen.

Nu tycker Moster Fia att det behöver bli klart inför mitt lilla gosegryns ankomst  Jag börjar få såna där drömmar om den här bebisens ankomst som mamma hade inför Eriks där hon drömde att hon kom och hälsade på och Erik inte hade några kläder utan bara var inlindad i en filt. Undra om hon kände på sig att vi nog skulle behöva annat än rosa tröjor????

 En vända till IKEA blir det också för vi behöver fylla på förrådet efter barnens glaskrossarfest här hemma i sommar. Jag behöver också lite mer korgar och lådinsatser för att få ordning på alla småsaker överallt. Vad Karin skulle ha kommer jag inte ihåg men det var iaf bebisrelaterat. De skulle dit idag men nu med Yavuz i släptåg och vi vet väl alla hur intresserade män är av att gå runt och kolla på småsaker på IKEA   . Måste komma ihåg att tipsa henne om deras småhanddukar till blöjbytena och kräkningarna! Jag älskar dessa och använder de fortfarande hur mkt som helst.

Har jag tur imorgon så kommer jag verkligen vara barnfri också om nu inte mamma ledsnar på mina småtroll och skickar hem dem för Emma ska följa med grannen till Furuvik då. Kvar har jag bara Erik. Sååå bra får man nog inte ha det så jag gissar att småtrollen kommer hem så är ordningen återställd  Hur skönt jag än tycker att det kan vara när barnen är borta så är det trots allt mina barn och jag trivs med alla runt omkring mig. Jag konstaterar varje gång jag bara har två barn hemma att det är FÖR lugnt och vad gör man med all tid???? Jag behöver vara tidspressad för att prestera något. Det är sån jag är och det passar ju bra då med fyra barn och en överarbetad make  

Jag ska försöka ta mig till en rörkräkaraffär imorgon också. Just nu har vi två toaletter men ingen som fungerar. TÄnkte försöka titta efter en eller två nya. Det är trevligt med spolfunktion tycker jag. Just nu går ingen att spola. På den gamla nere i källaren har den man drar i för att spola rostat sönder helt och på toan uppe så kommer det inte in ngt vatten i tanken så det får man fylla på manuellt. Lägg sen till att Erik idag klättrade upp på toan, drog tag i locken frö att häva sig upp. Tyvärr satt inte det fast så det ramlade ner i stengolvet. Om ngn undrar så kan jag tala om att de exploderar då... Det blir många vassa bitar som med fördel slungar sig in i foten. Så jo, jag har faktiskt städat golvet i badrummet och torkat blodfläckar på golven överallt för det är inte klokt så mkt det blöder från tre jack i foten. Det var som en rännil med blod från foten ner på golvet när jag gick från toan, till medicinskåpet och hämtade förstahjälpenlådan och lade om foten. Det slutade blöda rätt fort med lite tryck och sen hade jag tape på som drog ihop sårkanterna så nu ser det fint ut igen. Lite ömt och så men med tape går det bra  

Den här helgen blev inte alls som vi tänkt oss. Planen var träff i Herräng med alla familjer i mammagruppen. Det blev nu inte så. Hanna med familj hade glömt bort att Rogers brorsa fyllde år och fick välja bort mammaträffen  Ansos familj ligger ute med husvagnen och skulle iaf inte komma. Kvar var bara vi och värdfamiljen som skulle få besök av pappan i husets son som bara kunde komma just den här helgen.

Vad gör man en helg som ställs in helt plötsligt? Vi funderade på att åka bort men det ville bara jag och barnen, maken var fullt nöjd med att bara vara hemma. Vi funderade på att bjuda över några för grillkväll men struntade i det också utan grillade själva. Maken eldade igång tunnan istället. Han och barnen badade först medan jag var utanför med Erik som plaskade med fötterna och händerna från kanten. Vattnet var för varmt för honom. När barnen sen somnat och vi kollat klart på filmen(The Librarian) på tv gick vi vuxna ut och badade. Det är inte fyskam att krypa ner i det varma vattnet, omgiven av kall nattluft och bara snacka ett par timmar. Det är helt okej vuxentid   .

Idag ska vi dra iväg till Furuvik innan vi hämtar Emma i Enköping hos farmor. Hon bestämde sig för att följa med Farmor från Enköping till Köping när inte Rasmus tänkte komma på träffen. Hon och farmor samt Bengt och hans barnbarn Wilma var på Grönan i fredags. Båda är lika gamla och fick det i födelsedagspresent. De brukar ha väldigt roligt ihop.

Nu är det nog dags att skicka iväg detta innan jag måste återställa internet igen och skriva om allting- igen  

och genast har ljudnivån stigit. Emma kom hem från lägret och började genast härja. Skrika lite på Ida som lånat hennes nintendo, hälsat och pratat med L, LInnéas kompis som tydligen saknat Emma för hennes kommentar var "Där är du ju, var har du varit hela dagen"  Sen har hon jagat runt lite efter Erik som genast börjar busa, rota i sopskåpet, dra i sladdar. Han är rolig för ju mer man är på honom ju värre blir han men om man låter honom vara så slutar han och leker istället. Jag tror bestämt att jag för första gången fått ett barn som hamnat i 18månaderstrotset. Det har jag annars bara hört talas om men nu fått erfara också. Tur att han är så söt för annars hade man nog mest blivit tokig på honom när han drar, sliter, klättrar och far 

Ida har fått för sig att hon ska städa så utrustad med en trasa och sprayflaska går hon runt och putsar glasdörrarna i bokhyllan. Med tanke på att Erik och hon kletat ut massa fil och flingor eller om det är glass där tänker jag inte opponera mig, alls. De kan göra rent så putsar jag så det inte blir så flammigt ikväll. Passar mig utmärkt  

Idag har vi också varit iväg och kollat på Karin och Yavuz nya lägenhet. De har flyttat till Salabackar och jag måste säga att jag längtar tillbaka dit. Där finns allt, nära till affärer, stan, parker, trevliga vandringsmöjligheter, lekparker. Det enda som inte finns är hus(jag vill bo i hus) och i vår gamla lägenhet saknade vi goda grannar. Jag har lite svårt för såna som kommer upp mitt i natten och gnäller för att vårt kolikbarn skriker. Jag har full förståelse för att det är jobbigt men kolikbarn skriker och det blir inte bättre av att man gnäller på föräldrarna. Det var inte som att vi misshandlade flickstackarn  . Själv var hon rätt bra på att ha radion på på högsta volym när vi nattade nämnda barn eller när vi skulle sova på kvällarna dessutom. På dagarna tyckte hon att barnen borde ha tofflor på sig och att de inte skulle leka med leksakerna frö det smällde i golvet då... Hon var en bitter skata tyvärr. Ovanför oss bodde en mysig gubbe. Glad och trevlig på alla vis så han störde inte speciellt mkt mer än att han ofta, varje dag i princip travade in i vår lägenhet bara för att upptäcka att han inte alls bodde där utan en trappa upp och varenda gång fick vi ha en diskussion om planlösning och annat som skilde sig åt. Han var rar men dement och det har en tendens att bli lite tradigt med samma saker hela tiden  

Hur som helst, lägenheten var fin och det kommer bli superbra med en liten familj där. Karin, Yavuz har rätt ang hörnet i vardagsrummet. Det blir kanon med plats för babygym, babysitter och leksaker. Bebisars saker tar plats även om inte bebisen i sig gör det  Ibland kan det vara skönt att kunna dra in vagnen i vardagsrummet också för att vagga om det blir en liten gaphals. Det går att ledsna på att vyssja i famnen när ungen stretar emot och vrålar. Märker ni så fint jag övertalar mig själv om bebisars ovanor?   Kan vara bra att påminnas om det för de tre senaste har varit små änglar som sovit bra på nätterna. Nej, men allvarligt så har det varit skönt att faktiskt ha vagnen inne ibland.

att bli lite längtansfull efter en bebis. Hur det nu än är så är det sååå himla mysigt med en nyfödd liten krabat som ligger i famnen och snusar. Inte blir det lättare när jag ser Karins mage och läser Carolas blogg om hennes bebisbubbla. Även annars kryllar det av bebisar runt omkring mig känns det som. Karin, får jag bo hos dig om ett par månader??? Det kan väl få bli iaf liiiiite min bebis också  Jag åtar mig frivilligt de där bajsblöjorna    

Å andra sidan är livet inte lätt. Idag leker LInnéa med en kompis vars föräldrar tillbringat sommaren åt att packa alla sina saker ner i kartonger för att flytta till varsin lägenhet. När det blir så mitt i småbarnsåren är det inte roligt. Inte för att en ny bebis skulle innebära skilsmässa. Det är inte det jag menar med mina två tvära kast men man kanske ska vara nöjd över det man redan har.

Det är en sällsynt konst att bara stanna upp i nuet och njuta av det man faktiskt har utan att se framåt eller bakåt, utan att leta fel eller brister. Visst jag har hål i golvmattan, trasiga stommar i köket, fläckiga dörrar som inte går att få rena osv men jag har iaf ett kök. Inte bara har jag ett kök utan jag har väggar och tak också. Vi har mat att stoppa in i skåpen, tillräckligt med mat. Ingen behöver gå hungrig. Undra om inte det är ngt att vara tacksam för ibland? Vi är trygga och kan äta oss mätta. Det finns det miljontals familjer runt om i världen som inte kan erbjuda sina barn.

Jag kommer sannolikt inte bli lyckligare av att jag har en gigantisk pool med tillhörande poolområde eller en tennisbana med konstgräs i min trädgård(jodå en av våra grannar har både och). Jag kan inte låta bli att undra varför man måste ha allting. Visst man har pengar men måste man köpa allt bara för att man har pengar?

Jag ser inget problem i att man renoverar, köper nytt(när det behövs), anställer en städerska om man vill göra annat(som dessutom får ett jobb och lön) men varför gå till överdrift? När jag får pengar över brukar jag skänka en slant till några fonder som ligger mit varmt om hjärtat. EB är en sån. EB är en fruktansvärd sjukdom men det finns inget botemedel och ffa bedrivs det ingen forskning kring det heller för att hitta en. För barnen som drabbas skull brukar jag försöka hjälpa till med några kronor.  Barncancerfonden brukar också få pengar lite nu och då. Rädda Barnen och Röda Korset ligger också nära till hands. Barnorganisationer öht kan man nog konstatera. Förm in del känns det bättre att ge pengar till forskning eller matstöd så barn ska få det bättre världen över snarare än att jag ska leva i överflöd. Nu är risken för att jag ska leva i överflöd tämligen minimal med en lärarlön och mårtens ännu mindre lön men ändå. Trots att vi inte alltid har pengar att strö omkring oss ger jag gärna pengar lite till såna som har det sämre när jag har möjlighet.