Idag tar vi vår årliga sommarturné över pölen. Sommaren regnade bort så vi njuter av höstsol istället och struntar i kärringsund och minigolfen.

Det är lustigt men helgerna rusar iväg med 200 saker som måste göras och i bästa fall hinner man 1/10.
Igår ringde kl 6 eftersom Linnéa hade match i Örsundsbro kl 8:10. Hur pigg är man då liksom? Vi kom nästan i tid. Det var större än jag trodde Örsundsbro, mkt större! Linnéa spelade match för första gången och hon hade superroligt. Resultatmässigt gick det sämre men det var väntat. Laget består av 7-8 åringar. De spelade mot tjejer som var 1-3 år äldre. Första matchen slutade 1-8. Andra 0-3. Sista 1-9. Däremot lärde de sig massor! Många har precis som Linnéa precis börjat spela:-)

På schemat idag står match för Emma, träning för Linnéa och så måste jag handla, köpa jacka och mössa till Erik och lämna in ett par skor för lagning. Tvätta behövs oxå.

Hela den här veckan har jag kommit försent till jobbet. Inte försent kanske men för sent för mig. Ida har  inte velat vakna, inte velat klä på sig, inte velat borsta håret/tänderna. Kort sagt, hon har inte velat nånting. Det är lite smått frustrerande när klockan rusar på morgonen och stressen ökar mer och mer.

Imorse ville hon ännu mindre än alla andra dagar. För att inte förstöra dagen med att bråka så gick jag därifrån. Jag lade hennes kläder på golvet och sade att hon fick klä sig själv. Ingen bid deal för andra men för Ida är det det. Tro mig. Hon har inget som helst fokus på morgonen-alls! Om man inte vet hur hon kan vara så är det omöjligt att förklara men hon är totalt oförmögen att göra EN sak. Hon gör allt- på en gång. Då blir ingenting gjort eftersom allting görs samtidigt.

Jag berättade för henne att hennes kläder ligger där. Jag åker till jobbet när jag är klar. Om hon vill åka med måste hon se till att vara klar tills dess. Då måste hon först klä på sig, sen borsta håret INNAN hon får äta frukost. Efter det gick jag ner i källaren, hämtade kläder till Lilleman, klädde på honom och möttes av Ida som var klar???? Ida som tar en timme på sig vid frukostbordet hann allting på fem minuter   Undra vad jag gjorde rätt idag? Imorgon kommer det inte fungera alls men idag får jag vara glad!

Läser på Aftonbladet och inser att jag mår dåligt. Det är lärare som slår små barn, krig och elände. Facebook bjuder på en salig blandning av hemlösa katter och vargarnas vara eller icke vara och nonsensinlägg som inte har nån betydelse alls. Jag blir bara arg, ledsen, bedrövad på världen.

På aftonbladets hemsida kan man också läsa om folkpartiets eminenta förslag att premiera lärarna som jobbar på de framgångsrika skolorna så de får högre lön än de som jobbar på de med sämre resultat. Hur tänker man då? Eller fel, vem transplanterade bort hjärnan och hur kunde hen fortsätta leva utan?

Alltså, jag är lärare. Jag är van vid åsikter om lärare. Jag är van vid åsikter om skolan. Det ingår i yrket. Skolan har alla gått i. Alla har en åsikt. Jag kan inte ändra att andra har dåliga erfarenheter från skolan. Det är tråkigt men inte mitt fel. Det enda jag kan göra är att bemöta mina elever med respekt. Ge mina elever verktygen för att lära sig. Att sen använda verktygen måste eleven göra själv. Jag kan inte tvinga nån att lära sig. Det jag kan göra är att arbeta för att eleverna ska hitta den egna drivkraften. Det gör jag hela tiden. Det är min främsta arbetsuppgift. Att traggla böjningsformer på verb på engelska är oviktigt om inte drivet/viljan/orken finns.

När man möter de elever som saknar driv/vilja/mål har man ett enormt jobb framför sig. Som lärare, som elev. Att lära sig gå till skolan och sitta på en stol är en framgång. Att klara av att jobba en hel lektion är också en framgång. Att komma tillbaka efter rasten är en ännu större framgång. För många elever är det en stor bedrift att klara av att gå till skolan, klara av lektionerna och läsa in nåt ämne. Då måste man få uppmuntran för det. Att få beröm för det man klarar av.

Det sista man som elev behöver i det läget är att bli sparkad på som misslyckad.Att hela tiden bli misstrodd är jobbigt. Att bli misstrodd när man inte klarar skolan är självklart. Det vet alla att det är nåt fel på eleven när man inte klara skolan. Skolan klarar alla. Även en idiot. Klarar man inte skolan har man inte försökt. Så måste det vara. Det vet man. Man i det här fallet är folkpartister och Björklund och andra människor med tvivelaktiv människosyn.

Min stilla undrar i detta är i vilken värld lever man i då? Jag flyttar gärna dit. Dit där det inte finns människor på samhällets botten. Dit där alla elever klarar skolan. Dit där alla människor är lyckade samhällsmedborgare. Dit där mitt jobb är helt överflödigt. Dit där jag kan få jobba med det som jag är utbildad för att göra och enbart det. Jag skulle med glädje ägna all min arbetstid åt undervisning. Det är det jag är bra på. Det är det jag är utbildad för. Vilken känsla att undervisa för elever som suger åt sig av allt jag säger. Som orkar ta in det jag säger och sen analysera och diskutera det, i grupp. Jag vill också leva i den verkligheten. Visa mig vägen.

Tills vidare lever jag kvar i min verklighet, och din. Den verklighet där alla människors lika värde är självklart. Där alla människor, fattig som rik, ung som gammal, lyckad som misslyckad har rätt att få en chans till. Den verklighet där alla har rätt att misslyckas och lyckas. Den där alla människor har rätt att bemötas med respekt. Den där alla människor har rätt att glädjas åt sina framgångar oavsett hur små de kan te sig. Tills vidare fortsätter jag jobba med mina elever. Jag fortsätter jobba med att stärka självförtroende, självtillit. Jag fortsätter att stärka självkänslan hos de jag möter. Jag fortsätter att känna glädje när eleverna klarar av att komma till skolan. Jag börjar bli väldigt bra på det också.

Det är bara synd att de som lever i den andra världen styr och ställer i min värld. Synd att de tycker att mitt jobb är oviktigt. Att de inte kan se glädjen i en elev som klarat sitt första år i skolan och lämnar mig på sommaren med rakare rygg och stoltheten lysande i ögonen. Det är min lön! Jag tycker synd om människor som förlorat den förmågan. Jag tycker synd om människor som går miste om min vardag. Människor som inte vill se min vardag. Människor som inte ens kan acceptera min verklighet.

Ikväll har jag varit och tittat på Fanny och Alexander som jag förväntade mig skulle vara bra. Kan konstatera några saker:
*Vilken tur att biljetten inte kostade mer!
* Vilken slakt!
* Vilken bedrövlighet!
* Oj, vad jag inte kommer ha bråttom tillbaka för att se fler.
Dessutom undrar jag vad den där flygande fisken hade med nåt att göra???!?!????

Jag börjar längta efter sotaren som ska komma och besiktiga skorstenen och provtrycka den så vi kan börja elda. Det är lite väl kallt inne vissa kvällar nu. En elpatron räcker inte ritkigt för att värma upp ett hus, ffa inte som det borde finnas två  

En annan tråkig sak med hösten är ju alla kläder som ska kläs på och av varje gång man öppnar dörren. För en månad sen räckte det med en kofta. Nu är det raggsockar, kofta, överdragsbyxor och jacka som sen toppas med mössa och vantar. Erik ser ut som han ska på polarexpedition när han går ut. Ännu värre imorse när jag inte hittade nån mössa. Då fick han vintermössan   Byxorna är för stora också så då blir det ännu bylsigare.

Fröken Pimpinett har hittat tillbaka till huset okcså. Hade nästan glömt bort att det kunde vara "nölit".   Numera säger hon iofs inte nölit utan knöligt men ändå Linnéa tycker inte om när saker sitter konstigt, strumpbyxorna korvar sig och ännu värre är det med tights som gud bevare mig lämnar en glipa och kräver strumpor. Det är sååååååå fult med strumporna över och ännu värre med strumporna under tightsen   Då är väl Ida lättare faktiskt. Kjol, tröja och strumpbyxor eller klänning och strumpbyxor och sen är hon nöjd. Byxor göre sig icke besvär i hennes garderob och föregås av ett smärre krig innan de kommer på. Några få undantag finns dock. De får inte sitta åt i midjan eller nån annanstans och de måste vara mjuka! Jeans är hela förkastligt tycker hon. Jag förstår henne. Jag tycker inte heller om jeans  

Däremot inser jag att jag måste komplettera garderoberna lite. Lite koftor behövs och massor av strumpbyxor! Erik behöver fler mössor. Han skitar ner sig så mkt så de två han har ligger nästan konstant i tvätten. Jag är väl pedant då(och ungefär här bryter alla som känner mig ihop i ett skrattanfall) men jag vill inte ha skitiga ytterkläder. Galonisar ok men inte jackor och mössor!

Eftersom jag är sån älskare av kyla också så måste jag säga att jag ser fram emot lite snö och minusgrader. Det absolut värsta jag vet är snöslask. Som tvåa kommer lera och lera har vi gott om hemma just nu efter en regnig sommare och höst med påföljande renovering som kört sönder gräsmattan hemma. Däremot vet jag att jag är i minoritet nu men det kan jag ta. Hellre snö nu än detta för med snö kommer iaf lite av ljuset tillbaka också och så är det mysigt, iaf inomhus  

Jag har en telefon just nu som duger bra att spela spel på, skicka sms och så men högtalaren/mikrofonen är lite trasig kan man nog säga. Det går att höra vad jag säger om man ringer men det låter inte så fint tydligen. Dessutom ekar det så jag hör mig själv också när jag pratar och så låter det "burkigt" när nån vill prata med mig. Det är rätt irriterande. Dessutom, och det här är lyxproblem, men den är för liten och har en usel kamera som ni märkt. Den är också trasig eller nåt eftersom bilderna är alldeles suddiga trots att linsen är rengjord. En sån här   Skitful och gammalt arvegods från firman.

Kruxet i kråksången är dock att den är bunden till ett abbonnemang till april. Abbonnemangen går att förnya nu sista oktober. Jag har nu kikat in lite och inser att förnya ett dåligt abbonnemang tänker jag inte göra! Vänta ut till april kan jag inte heller göra för den här telefonen fungerar liksom inte! Vad gör man då? Jag funderar på att skaffa ett nytt abbonnemang till mig själv med byte av telefonnummer som följd men låta den andra telefonen få fungera som speltelefon/säkerhetsbackup för Linnéa som vill ha en telefon men väl i sanningens namn inte behöver den. Det känns just nu som det bättre alternativet för att vänta till april finns inte på kartan. Jag använder kameran varje dag, skickar hundratals sms men ringer väldigt lite. Gissa vad nuvarande abbonnemang bjuder på? Samtal upp till 100:- men inga sms...

Jag vill ha en sån här   just för att det är en grymt bra kamera i den! Bättre än några andra på marknaden. Den är stor dessutom med bra grafik i skärmen. Ni som har en galaxys4, är den värd sitt pris?

Det ordet beskriver vår morgon idag. Det kom inga byggjobbare imorse och det var verkligen superskönt. De är inte helklara. Det är fortfarande lite fix kvar. Kupan ska upp på skorstenen, en bräda ska upp för att skydda läkten antar jag och resterande del av ställningen ska ner men tro mig. Efter att ha delat jobb och bostad med byggjobbare sen augusti så är det nu så skönt att slippa dem ett tag, både hemma och på jobbet.

Imorse var däremot en sån där dag där ingenting fungerar alls. Ida ville inte vakna och när hon väl vaknat efter att jag dragit av henne täcket och hon masat sig ner så jag kunde klä på henne så gick allting i slow motion. Det tog henne en timme att äta frukost. Vi har inte en timme på morgonen om man säger så. Hon fick gå ifrån bordet utan att ha ätit ordentligt och sen tog det evigheter att borsta håret och tänderna. Håret idag fick bli hängande trots att lössvarningarna duggar tätt från skolan. Jag sätter alltid upp annars men nu får jag väl kamma istället ikväll. Kläderna var finfint matchade. För stor kjol, lagom strumpbyxor och så en för liten kortärmad tröja och en alldeles för liten, midjekort kofta över. Den sistnämnda smutsade hon ner dessutom så den fick bytas till nåt annat som inte alls passade ihop. Ja, ja, ungen överlever nog;) Själv fick jag ringa till jobbet och meddela att jag blev sen. Nu hann jag till halvnio iaf när eleverna kommer men jag vill helst vara på plats klockan 8 för att fixa och planera dagen. Det är JAG som blir stressad.