Numera är de digitala och man får välja själv vilka bilder man vill ha. det är himla smidigt eftersom man dels får välja motiv men okcså beställa de serier man själv vill ha och slipper skicka tillbaka hälften. Ur miljösynpunkt är det ännu bättre. Årets bild på Ida har jag redan berättat om för er med bra minne annars kan man läsa här. Orkar du inte så handlar det om att Ida är så läskigt lik mig att tom jag ser det. Hon är en exakt kopia av mig i samma ålder. Då fick jag inte till bilden och inte idag heller. Däremot ville facebook samarbeta så jag lade ut den där, kopierade den, döpte om den och voila så fungerade det. Här kommer årets skolfoto på mig, nej just ja, IDA! Fotograf som synes är Skolfoto Norden.

Jag är ett tekniskt geni. Igår fick jag roa mig med att få en häftapparat att fungera. Det var otroligt svårt. Häftstiften hade inte matats ut genom springan utan fastnat i en salig röra innanför. Ni måste ju förstå hur svårt det var att ta en liten metallgrej och peta bort alla små häftstift som fastnat  

Idag fick jag visa mina enorma kunskaper igen. Den här gången var det lärarens bästa(läs sämsta) vän- kopiatorn. Den fungerar alltid- utom när man verkligen behöver den. Mina kollegor gick en match med den och vinnaren utsågs till kopiatorn.

Jag gav mig också in i matchen och gav mig den på att jag skulle fixa den. Följde alla instruktioner som står överallt men inget resultat. Drog i alla 12 klaffar och kikade i alla fack och snurrade på alla snurror för att hitta pappret som satt fast enligt kopiatorn. Det fanns inget jäkla papper. Startade om skrället men fortfarande pep den som besatt och ylade om ett papper som satt fast. Letade lite till, öppnade fler luckor, drog i fler spakar. Om ni inte sett en skolkopiator kan du aldrig tro exakt HUR många rattar, spakar, fack och grejs som finns. De är nästan oändliga.

Kopiatorn ylade fortfarande och tjurigheten, den svenska sisun(jo det finns svensk sån också!) i mig bestämde att nu jäklar ska jag vinna! Helt plötsligt ser jag en spak jag aldrig sett förr, som inte är märkt men när jag drar i den så händer det grejer. Hela innandömet, inälvorna på kopiatorn, åker ut och voila, där sitter det lite papper fast! Papper som jag skrev ut för 2 veckor sen...

Jag tar min fångst, stänger igen hela skiten och skrället börjar går igång. En underbar sekund går den igång innan den börjar pipa igen. Pappret är borta men häftklamrarna är slut. Det skiter jag i idag. Idag behöver jag inga klamrar. Det får jag ta en annan dag. Förresten är det inte mitt jobb  

Igår kväll kom Erik och Ida hem efter att ha tillbringat dagen och natten hos mormor för att hälsa på min moster Britten. Att döma av videoklippet jag fått så verkar det som att de hade lika kul allihop  

Själv hade jag en riktigt skön kväll där jag insåg exakt hur mkt tid två gangsters tar och hur lugnt det blir utan dem. Jag hann kolla på en film OCH gå i säng tidigt och jag slapp städa på kvällen för det behövdes inte. Bara det liksom. Jag slapp städa!!!!

Morgonen efter var lika lugn. Jag hann äta frukost för första gången på tre år ungefär. Jag hann sitta ner och prata med Linnéa på morgonen. Emma har inte direkt sin bästa tid mellan 6 och 7 på morgonen om man säger så så hon slapp  Tänk att jag kommer ha det så lugnt om bara några år! Fem år går fort och då är Lilleman 8 och tämligen självgående. Det är både med förfasning och glädje jag ser fram emot det. Det ska bli skönt men samtidigt går tiden och småbarnsåren så himla fort!