Idag har vi varit till sjukhuset för en femdagarskoll av Lilleman. Jag måste verkligen säga att all personal som vi träffat på under denna förlossning och tiden efter har varit hela underbar! Inte en otrevlig min eller suck utan alla är så otroligt tillmötesgående och hjälpsamma.

Vi har ju pratat med personalen från BB på väg varenda dag sen julafton och de har alltid varit glada. Idag skulle jag få träffa dem också och travade in där. Hela väntrummet är fullt av mammor och pappor med bebisar. Jag kommer in i väntrummet och får gå in direkt. Blir lite förvånad eftersom det är ju rätt många före mig men jag är inte den som är otacksam  Får klä av Lilleman alla kläder och lägga honom på vågen. Dagens matchvikt var på 3300g. Det var en kanonvikt enligt läkaren eftersom det innebär att han vänt uppåt igen i vikt och snart är tillbaka i födelsevikten. Skönt! Tjejerna har ju tagit lite längre tid på sig om man säger så... Sisådär tre veckor!!! De lös honom i pannan också för att mäta hans gulhet. Han ser mkt mer gul än vad han var tydligen för vi slapp sola honom. Sen var det dags för käk tyckte visst Lilleman så han får sig en slurk medan den stygga bm förbereder handen för det kommande sticket. Hon värmer med en handske full med varmvatten för att vidga blodkärlen och sticker. Det tyckte inte Lilleman var roligt alls för först börjar han skrika för fullt för att sen när bm blir tvungen att jaga kärlet lite skrika helt hysteriskt. Det går inte utan kärlet brister och blodet sprutar! Nåja, de fick sitt blod till pkuprovet iaf, inte så snyggt kanske... Uppgiften  var ju att få blodet på pappret! Hans hand är snyggt blå nu men det läker nog rätt fort. Tycker dock synd om honom för han verkar vara lika sv årstucken som mor sin. Det är inte roligt!

Därefter var det läkarbesöket och jag blir inte mindre uppskattande över att få såna kommentarer som vif ick. Läkaren frågade om det var vårt fjärde som det stod och när jag bekräftade det så fick jag ett "Wow, vad häftigt!" till svar. Sen får Lilleman omdömet som får iaf mig att pösa över av stolthet: "Han är otroligt fin!" Det säger de säkert till alla men jag blir glad iaf:D

Sist på tur av undersökningarna var hörseltestet som gick strålande. Vi fick dock ta det i två etapper för nu var det dags för varmrätten eftersom förrätten blev så brutalt avbruten vid sticket. Vi fick gå in på ett av undersökningsrummen och mata honom ifred. Jätteskönt! Hörseln är, som vi redan visste, utan anmärkning. Han lyssnar intensivt på en när man pratar och han har redan börjat svara både med ljud och kroppen.Det märks att han är en 42'a som bm sade idag. Med det menade hon att det märktes att han fått mogna till sig lite extra i magen och var mer med. She said it! Jag har bara haft såna så jag kan inte uttala mig riktigt:)

När vi var klara på sjukhuset "roade" vi oss med att åka och storhandla. Det är inte klokt så lättsam han är! Han äter lite, ung var tredje timme och sover sen större delen av tiden. Är han vaken så är han med och tittar sig omkring. Skriker gör han nästan aldrig om han inte är hungrig eller de få ggr han har magknip. Jo, ibland blir han riktigt arg. Om han är snuttig och jag erbjuder bröstet i tron att han är hungrig:) Då blir han arg så till den milda grad att han inte vet vad han ska göra. Gissa vem som fått börja med napp! Det är antingen napp eller fingrar. Nappen kan man ta bort sen... Det märks att han sugit på fingrarna i magen.

Nu ikväll sen har vi fått besök av svärfar och hans fru. Vi åt en god middag och hade trevligt. Svärfar fick betala för maten med att hjälpa Maken hämta hem och bära in torktumlaren vi köpt;)

Nu ska jag försöka sova ngn timme innan Lilleman vaknar och tycker att det är dag... Just nu sover han som klubbad eftersom han ätit som en häst ikväll. Skönt för mina bröst har varit överfulla och jag har fått pumpa ur för att överleva(nåja, lätt överdrift men de har gjort ont, brösten alltså!)