Man kan ju tycka att i dagens Sverige så borde väl skolan vara väl utvecklad och med många kompetenta lärare. Med kompetenta menar jag till personlig lämplighet och fingertoppskänsla mer än bara rätt antal akademiska poäng. Nu är inte så fallet tydligen. Emma har börjat ettan och hela förra året hade vi en lärare som gapade och skrek på klassen och det kan man verkligen ifrågasätta men hon eller snarare hon och en till lyckades hålla en bra ordning i klassen. Emma lärde sig iaf någonting även om hennes NOutveckling knappast hade motsvarat mina och hennes förväntningar med en NOlärare i klassen.

Nu däremot är det ju på riktigt och för att uttrycka det milt går det väl sådär i skolan. Det är så livligt på lektionerna att barnen fått uppsöka vilorummet flera ggr i veckan för att bota sin huvudvärk. Emma har gråtit sig till skolan varje morgon och det skär i hjärtat när hon säger att hon inga kompisar har eller att hon sitter och gråter på en bänk iskolan på rasterna. Jag gråter när jag hör det samtidigt som jag blir riktigt heligt förbannad. Jag har pratat med läraren som inte ser problemet för hon har haft värre klasser(?????!) och att Emma känner sig ledsen, otrygg och bara helt förtvivlad är tydligen inte hennes ansvar för hon har inte bemött det med ett ord. Dessutom verkar samma lärare inte besitta den minsta lilla gnutta talang eller kunskap för läsinlärning. Hon har inga som helst genomgångar med barnen om bokstäverna eller kopplar dessa krumelurer till hur de faktiskt låter när man läser. Hon tar bokstäverna i alfabetiska ordning. Barnen får skriva av berättelser i sina skrivböcker men de har ingen aning om vad det faktiskt står i berättelsen osv osv osv Lägg sen till att det är fullt kaos på lektionerna och ingen ngnsin får hjälp. Detta är dock inte hennes fel utan vi föräldrar som måste uppfostra våra barn och rektorn som anser att 24 barn på 1 lärare är ok! Gissa om vi föräldrar laddar för föräldramötet på onsdag ang detta!  Ja, kort och gott, skolan är skitdålig med ännu sämre lärare och en helt inkompetent och faktiskt rätt ökänd och omtalad rektor. Behöver jag säga att jag blivit uppmanad av ett par stycken at se mig om efter en ny skola och göra en anmälan till skolverket? Det kommer bli så om inget händer men jag hoppas fortfarande på mirakel!

Emma ska ju trots allt, mitt i detta kaos försöka lära sig läsa. Det går inte alls framåt, snarare bakåt så nu har jag tagit till experthjälp i form av min moster som tipsat om massor och nu har jag skickat iväg lite böcker så Emma kan jobba hemma i lugn och ro. Undra om jag kan skicka räkningen till skolan??? Den och kostnaden för privatläraren kanske;)

Att barn klättrar det är ju allmänt känt. De klättrar upp på stolar och bord och ibland även på bokhyllor som förhoppningsvis är förankrade i väggen men Ida är inte som andra barn. Hon har valt en svårare väg i livet. Hon klättrar iofs också på allting ovanstående men även på teven i vardagsrummet, ribbstolen vi satt upp för Linnéas skull men som mest används av ida. Nu har hon lärt sig komma ner också när hon klättrat upp till taket. Hon har lärt sig bemästra klätterborgen på dagis trots att personalen har tagit bort nedersta pinnen i stegen så första pinnen är så högt upp att den är över Idas huvud. Många av de största barnen kommer inte upp men Ida som sagt... Ida har idag tagit steget till att klättra på saker där man har fötterna längre in än händerna. Ni vet såna där riktiga bergsklättringsfasoner som ser helt livsfarliga ut. Hon började smått på handfatet i badrummet. Det funkade jättebra tills avloppsröret lossnade!

Hon har också klättrat upp på tvättmaskinen för att ösa ner massa tvättmedel i facken. Inte bara i facket för tvättmedel dock utan alla fack. Tyvärr går inte facken att ta ut och skölja!

Läste en artikel om en liten pojke som klättrat i hela sitt liv, precis som Ida och sen hade han fått en klättringskurs i present. Alla andra hade flåsat sig fast längs bergsväggen och när de väl var uppe hade de flåsande suttit och tagit igen sig. Kille ifråga hade klättrat upp hur lätt som helst och bara gått obekymrat till kanten och beundrat utsikten... Ida kommer bli som den killen! Hon går inte ha i möblerade rum men hon kommer nog bli något stort en dag:)