Om det är någonting i ohyreväg som jag inte klarar av så är det löss. Det bara kliar och kliar på hela mig trots att jag vet att jag inga har. Som nu! Det har kommit en brev från skolsköterskan om att några barn i klassen har löss och ett av dessa barn råkar självklart sitta bredvid Emma. Jag kollar henne idag efter bästa förmåga(utan riktig luskam) och ser inga men jag nöjer mig självklart inte med det. Ungen får finna sig i att dränkas i sabadillättika ändå för säkerhets skull liksom. Utifall att! Ättikan är ju trots allt helt ofarlig för henne och och håret och det är ingenting som eventuella obefintliga löss blir immuna mot ändå. Det enda som händer är ju i såna fall att håret blir glansigt med det kan vi nog överleva;) Emma tyckte väl inte att det luktade så gott kanske... Nu är hon behandlad och själv sitter jag och kliar över hela kroppen bara för att jag hörde talas om eländet. Får nog bli ett omslag för mig också medan jag sorterar tvätt. Är mitt hår ovanligt glansigt imorgon så vet ni varför;) Undra hur jag skulle reagera om vi fick löss på riktigt? Förmodligen flytta(för det måste ju finnas i huset?!?!) och raka av håret.