Jag tror att bloggen lever sitt eget liv. Varför har den lösenordsskyddat ett inlägg? Fattar ingenting men det är väl så med datorer att de gör lite som de själva vill. Den här gången var det harmlöst. Det är värre när nåt publiceras som man kanske inte hade tänkt  

Idag har jag och Linnéa varit iväg till hörselmottagningen för att få lite information om en hörselgångsrekonstruktion. Linnéa saknar hörselgång och ytteröra på ena sidan och nu när vi var på plastiken föreslog de att det kanske var dags att fundera på detta eftersom LInnéa inte kommer överens med hörapparaterna. Tanken är att man borrar ett hål i huvudet på samma ställe där hörselgången brukar sitta, täcker hålet med hud från armen eller benet eller var man väljer för ställe och skapar några nya ben som ersätter hammare, stigbygel och städet. Jo, man gör en ny trumhinna okcså. Då ska örat på den sidan fungera om inte perfekt så iaf mkt bättre än idag dvs hon kommer få okej hörsel på den döva sidan. Låter enkelt eller hur  När man ändå gör den här operationen så tänker man sig att man kanske skulle skapa ett nytt öra också samtidigt. Vi får se hur man fixar detta för specialisterna för hörselgångsrekonstruktionen finns i Uppsala men ytteröresditona finns i Sthlm och Lund eller om det var Malmö. Ja, det är inte min huvudvärk gissar jag. Linnéa fick mycket att tänka på och så får vi se om det ens är möjligt. det beror på hur nerver och sånt sitter. De skulle ta fram hennes gamla plåtar från datortomografin hon gjorde när hon var liten och bedöma om de räcker eller om vi måste göra om den. Oftast sitter ansiktsnerven så till att man kan kringgå den men vi får se hur LInnéa är skapt. När de gjort bedömningen att hon kan göra den ska vi få en remiss till en specialist på otokirurgen som jobbar med just rekonstruktioner för mer exakt information. Eftersom LInnéa är den som ska ta beslutet så tycker jag att hon måste få information på sin nivå. Hon msåte också vara tydlig med VARFÖR hon vill göra en operation. Är det för att höra? För att se normalare ut? Det är stora beslut att ta när man är liten. För stora tycker nog jag faktiskt men så ser livet ut antar jag.

Hemma går vi på tå också. Familjens katt är på sjukhuset nu. Hon lider av FORL som är en tandsjukdom. Nu sista dagarna har hon inte mått så bra så jag kikade på henne igår. Mamma trodde diabetes eftersom hon dricker väldigt mkt. Jag klämde och kände. Slemhinnor och så var fina, hullet är väl inte så mkt att skryta med men hon har alltid varit mager men när jag kikade i munnen såg jag varför hon är hängig. Ena tanden var alldeles inflammerad och runt den var det som en blåsa med grönt var. Nu är hon hos veterinären. Det är dags för den där dagen som man vet ska komma men inte vill ska komma. Det är ett tufft beslut att ta men hon är trots allt 18 år och ska inte behöva lida i onödan iaf. Hon har haft 18 underbara år trots sin dövhet. Älskade lilla Minoo!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...