Ibland kommer det ett telefonsamtal som vänder livet lite upp och ner. Igår kom det till oss. Ingen har dött eller så utan halv nio igår ringde rektor för skolan och berättade att det fattats beslut om att linnéa får börja på pilskolan. Hon ville bara ha ett godkännande från oss och veta vilken tid taxin skulle komma.

Jag vet att vi jobbat mot detta och att pilskolan kommer bli bra för Linnéa för skolan har inte fungerat alls, varken nu eller tidigare. Hon orkar inte med när hon måste kämpa för att höra allting som sägs. Hon orkar inte tokkoncentrera sig hela tiden för att inte missa någon skiftning i gruppen som andra hör i form av suckar, sparkar av otålighet, viskningar osv. Trots att jag vet att det här är det logiska steget för Linnéa så blir jag tudelad. Ena sidan av mig skriker ut JAAAAAA i ren och skär lättnad. Andra sidan sitter och gnatar att det är ett misslyckande att flytta, oron för att Linnéa ska förlora sina nuvarande vänner, att det inte ska bli bättre eller inte hitta nya vänner. Det är väl så att förändringar kostar energi och tja den här förändringen kom snabbt på. Hon börjar där redan i januari. Det innebär att hon har tre dagar på sig att avsluta, säga hejdå till kompisarna i skolan. Det känns som att det gick väldigt snabbt.

Vi får försöka landa i detta över lovet. Jag tänkte försöka hinna med att baka och bjuda klassen på fika tills skolavslutningen och då berätta varför Linnéa byter skola men att man är välkommen att komma och leka ändå! Jag måste också ringa runt lite föräldrar och berätta så inte bästa vännerna får höra ryktesvägen. Mitt redan späckade schema innan jul blev lite mer fullt