Heureka, Jag har det! och allt vad man säger men jag har hittat lösningen på ett problem. Ja eller lösningär det inte men en förklaring iaf. I vårt hushåll har alla sisådär 10-15 par strumpor. Det är nog rätt normalt och om inte välbehövligt. Blir lätt lite kallt om fötterna annars när man inte hinner tvätta runt hela tiden  Vi är 6 i familjen och en enkel matematik säger att det blir ung 120-180 strumpor. Jag har en liten IKEAkasse där alla udda strumpor ligger i väntan på en kompis som passar iaf hjälpligt. Den är konstant full! När jag tagit mig tid att sortera och para så är hälften borta men likafullt så är det alltid massor av strumpor i den. Vissa hittar ingen kompis på länge, vissa på så länge att jag slänger den men oftast paras den ihop inom en vecka eller två. Däremot så undrar jag var dessa försvunna strumpor tagit vägen???? Jag menar, de lär ju rimligen använts samtidigt, hamnat på samma golv och sen i tvättkorgen ungefär samtidigt? Var tar de vägen då??? Ett mysterium och att tvättmaskiner äter strumpor är allmänt känt men den måste vara väldigt hungrig hos oss och sen spottas den ut i de flesta fall igen... NÄ, det är nog inte tvättmaskinens fel så ofta iaf men i morse fick jag en uppenbarelse. Det är så klart LÅNARNA!!!!! Ni vet de där små figurerna som bor inne i väggen och lånar sen. De hörde man talas om när man var liten men inte sen dess. Visst måste det vara dessa små figurer som lånar mina strumpor och använder som sovsäck, kläder(kan förklara alla hål i strumporna    ) och gardiner kanske???? Jag kommer aldrig få veta helt säkert men jag är er på spåret! Kanske ska skaffa katt 

Katt förresten har jag börjat leta efter på blocket. Jag VET att jag inte ska skaffa en katt. Jag är allergisk, det är korkat och allt sånt men jag VILL!!!! Jag vill också ha en liten värmedyna som kryper upp i knät och spinner. Jag längtar efter en liten katt. Fatta, jag funderar till och med på en kattunge!!! Jag vill ha en kattunge!!! Det trodde jag aldrig jag skulle säga efter att ha försökt uppfostra Minoo.

Minoo är min katt som bor hos mamma. Minoo är döv- stendöv!!!! Enormt vacker, vit silkeslen päls som borde varit lång men som blev kort. Jag kan tala om en sak för er. Att uppfostra en katt som är döv är ingen enkel sak. Du kan inte fya, skälla, gorma eller på nåt vis tillrättavisa henne. Det enda du kan göra är att med en dåres envishet lyfta bort henne från det ställe där hon inte borde vara. Lägg också till att Minoo trots sin egen oförmåga att höra inte hade problem att höras. Herregud vad hon kan låta högt! Jag har aldrig hört en katt låta så högt förr. En stämma som hon tog till när helst hon hade tråkigt och tyckte att hon ville ha sällskap eller en lekkamrat- förslagsvis mitt i natten. Oftast tog hon en tygråtta i munnen och började yla samtidigt som hon parkerade på en i sängen. Det gick inte att ignorera- över huvud taget.

Minoo älskar värme. Norrlänningsgenen till trots så är hon en soldyrkare av rang. Inte sällan ser du henne ligga i solgasset mot en husvägg mitt i sommaren uusträckt på rygg och hon njuter. Nu på vintern går hon helst inte ut alls utan kräver en låda för sina behov. Varmaste platsen i mammas hus är antingen framför kaminen eller på varmvattenberedaren där hon sover bort sina 20 sovtimmar varje dag. Kanske kan hon tänka sig att flytta på sig till en fårskinnsbädd, framför elementet i köket. Lägenheten vi bodde i i Umeå hade också sina varma ställen. När hon var liten var det i vår gamla matrisskrivare i facket där pappret kommer ut. Fatta hur vi letade efter henne innan vi hittade henne  Bakom soffkuddarna var också rätt populära men allra bäst var fönstren ovanför elementet. Varmt och skönt. Dessvärre delade hon platsen med annat. Blomkrukor! En vanlig katt blir rädd när hon rasar krukorna. Inte Minoo, hon hörde ju inget... Hon sträckte ut sig i fönstret med en självklar min och runt omkring henne rasade alla blommor i golvet. Fattar du hur många blommor jag fick plantera om??? En enda dag hade hon ner 28 krukor innan vi kastade ut henne och band fast henne i ett koppel. Det är nog förklaringen till att mina blommor nu aldrig planteras om. Har nog inte gjort det sen jag flyttade hit. Sex år sen, inte undra på att de inte är så glada. Säg inget till svärmor  . 

Hur som haver, Minoo avskräckte mig i över 15 år från kattungar. 15 år drygt men inte för resten av livet. Nu är jag sugen igen. Vi har inte haft katt på 5,5 år ju!

Eller som makens  så "kärleksfullt" sade i morse när han tittade på mig och skrattade "Du ser ut som du har en golfboll i kinden" Svullnaden kvarstår men det gör inte ont längre och då kan man nästan glömma bort att man ser lite udda ut  Idag pallrade jag mig iväg till jobbet för sista arbetsdagen den här veckan sen är det LOV i hela fem dagar eller som en kollega till mig påpekade i morse "Vi har inte lov, vi har kompledigt" Jag svarade henne som jag svarar er. För mig är det lov och jag är väl inte vuxen än då  Hur som haver ska det bli skönt för alla att få några dagar extra ledigt. Barnen är trötta, jag är trött.   

Igår var Linnéa och jag iväg till hörcentralen. Vi har pratat ganska mkt om att hon ska få nåt som leder in frökens röst rätt in i örat och helst också sållar ut en del av de andra ljuden. Nu har vi fått en audiofon. Det funkar så att ljudkällan(läraren, jag, tvn, radion) får en mygga som fångar upp ljuden och skickar iväg till en sändare som man har i ficken eller liknande. Linnéa har sen en mottagare som fångar upp dessa ljud som leder dem vidare till ett par hörlurar. Linnéa provade igår hemma och innan har hon suttit precis framför tvn för att höra men nu satt hon i soffan med lågt ljud på och hörde ändå! Verkar fungera hur bra som helst och Linnéa är glad över den. Nu måste vi utbilda läraren först bara i hur man använder den innan vi får ta den till skolan. Vår hörselpedagog skulle boka in en tid så fort som möjligt för det. Uppföljningsmöte har vi den 21 december så där mitt i värsta julstressen   

-Kommer det där från djur? är Linnéas ständiga fråga nu för tiden. Linnéa är som många redan vet en otrolig djurvän. Vi får inte döda några djur eller insekter och nu har vi till hennes fasa en råttfälla ute på verandan. Däremot har hennes djurälskade fått en annan konsekvens. Rätt logiskt men hon vill inte äta kött längre, inte ens hamburgare liksom!!! Iofs låter det rätt roligt när Linnéa säger att hon däremot äter köttbullar för de kommer från fabriken . Det var Mårten som hittade på det och jag förstår syftet men är å andra sidan inte helt bekväm med att ljuga. Förr eller senare kommer hon liksom på det. Hur gör man nu är min fråga till er? Hur hade ni gjort? Jag har inga som helst problem med att hon blir vegetarian. Däremot är damen ifråga rätt kräsen och tycker inte om grönsaker, bönor och linser i ngn större utsträckning... OM hon åt alternativen skulle det inte vara ngn fara men nu??? Visst kan hon få sojakorv, quorn i alla former och varianter men hur hade ni gjort?