och humörmässigt är jag nästan där än. Jag var på den bästa föreläsningen jag någonsin varit på igår, i Östhammar. Det var Maria Andersson som har ADHD och berättar självutlämnande och uttömmande om hur hennes liv varit, hur hon upplevt det hon varit med om, hur det känts i magen vid olika bemötanden. Jag är påläst, grymt påläst om ADHD faktiskt men trots det så lär jag mig någonting nytt varje dag. Jag fick en inblick i Idas liv som jag aldrig kunnat ana. Nu förstår jag vad hon menar när hon säger att hon har ont i magen ibland när vi har tuffa perioder. Jag förstår hur hon känner sig när hon gapar och skriker och trotsar men också hur hon känner sig inombords när hon istället för hårda ord bemöts av förståelse, närhet och kramar.

Inte bara lärde jag mig om hur Ida upplever saker utan också hur livet gestaltar sig för flickor med adhd. Om myrornas krig i hjärnan, om fokusering som fungerar och inte fungerar och varför! Om vilka svårigheter och attityder som dessa flickor får möta i samhället. Jag har sagt det förr men jag säger det igen. Jag blir mörkrädd över hur okunniga folk är i ämnet och hur fördömande många är över stökiga flickor ffa. Istället för att se den gapiga, uppmärksamhetstörstande, stökiga, motoriskt oroliga själen så sätt på RÄTT glasögon och se hur fantasifull, kreativ, associationsrik och rolig hon är.

Jag har alltid varit men nu är jag extra stolt över att jag har en sån flicka. En sån liten EjDiHeiDi som berikar mitt liv så otroligt mkt och som lär mig nya saker och nya sätt att tänka varje dag.

Till er som läser så uppmanar jag er att gå på den här föreläsningen. Hennes föreläsningar för ett år framöver finns på hennes hemsida. Till de av er som läser och följer Ida så måste ni gå! Det kostar ung 250:- som anhörig och hon är i Uppsala den 25/9 nästa år. Ni kommer aldrig ångra er men ni kommer att lära er massor!

Min lilla EjDiHejDi     

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...