mig till tandläkaren. Varje gång jag går därifrån undrar jag varför jag är så feg för att gå dit för de är ju så noga med att bedöva så man ingenting känner. Det står säkert i min journal  att jag är rädd också för de är alltid snälla och behandlar mig på samma sätt som barnen dvs bedövningssalva först och sen första sprutan längst bak och sen brukar det bli ett par till. Jag är svårbedövad... Har hört att det ska bero på att jag är rödhårig men vet inte om det stämmer???!! Jag vet iaf att en narkosläkare sagt det förr och en tandläkare med. Vi kanske är lite tjurigare än andra:)

Iaf så börjar debövningen släppa nu för lika lång tid som det tar innan den tar- lika lång tid tar det innan den släpper. Jag lovar-idag tog den rejält överallt utom just där jag skulle behandlas så klart. Det hade tydligen med inflammationen att göra men det gick bra ändå. Sen jag kom ut från tandläkaren vid halv tre har jag gått och dregglat och i början kunde jag knappt prata. Det kändes som jag sluddrade men ingen sade ngt om det. Jag misstänker att de bara var snälla;)

Nu ska jag tillbaka för en rotfyllning i början av februari och sen efter det är det bara att laga resten i rena farten för då får jag bara betala halva priset. Det kanske inte kommer vara gratis men iaf bra mkt billigare:) Det gäller att passa på... System ska utnyttjas eller hur???

Nu börjar julen komma hem till oss förresten. Städningen som kan göras när barnen är vakna är gjord, julskinkan griljerad-MUMS, min rocky roadgodis är gjord och knäcken skiter jag i. Det är iaf ingen som äter den:) Köttbullarna stekte jag igår kväll och potatisen är nog godare om jag skalar den imorgon efter kyrkan. Sillen, korven och jansson kommer svärmor med och muslimvänligt förutom köttbullarna kommer svägerskan med. Granen står ute i carporten och ska kläs ikväll. Det enda som kvarstår ä mitt dåliga samvete för att svärmor och mamma inte fått några klappar mer än det lilla som blev klart tidigt i höstas. Maken ska iaf till affären imorgon så han kan nog säkert köpa en blomma eller chokladask eller liknande(hoppas ni är för upptagna så här dan före dopparedan för att läsa här...).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...