som lös hos oss imorse. I vårt hus är vi ju inga ljusfantaster helt klart utan det är en allmän lampa och sen möjligen ngn liten till för mysighetens skull men mer än så är det inte. Inte pga bristande intresse på ngt vis utan mer tiden och barnen som ställer sig ivägen när man ska köpa en lampa. I morse lös dock en lampa ute på vår inglasade veranda och jag undrade om Maken hade ställt ut en där för att lysa upp alla tidningskassar och annat som förvaras där iv äntan på avfärd till sopcentralen. Gick ut för att kolla och konstaterade bara att det nog får börja bli sommar igen... Det som lös var faktiskt solen som gick upp:D Det är rätt illa när man inte ens känner igen solljuset va???

Annars idag håller jag på att skura köket. Har insett att över spisen har jag faktiskt en hylla man kan förvara saker på... fina saker alltså om man bara rensar bort allt skräp så det har jag gjort nu. Istället för suspekta sköldpaddor gjorda av lava från Etna, stenar som barnen plockade i somras och en uppsjö annan bråte så står där nu lite mer funktionella saker som oljor, kryddor, julkaffet och en liten hemmagjord skål som man kan lägga ner mynt och annat löst liggande saker. Den är inte så stor så det blir ingen skräpsamling heller. Skålen är en liten symbol mot min kamp mot vuxenvärlden som jag förde som barn.

När jag var 7-8år gick jag på drejkurs som anordnades i Gottsunda på den tiden. Vet inte vilka som anordnade eller så men kul hade jag och allting jag gjorde där  var godisskålar oavsett utseende och form. Så även denna skål. Just den här skålen kom till en gång när vi skulle använda händerna och ingen drejskiva. Jag knådade denna deg och formade den efter bästa förmåga. När jag fått den så där hyfsat ojämn i formen som barn oftast får det till så veckade jag kanterna i mjuka böjar. När kreationen var klar tog jag ett sånt där järn och gjorde oregelbundna hål i skålen. Jag var jättenöjd med mitt verk när vår lärare(vad hette han??? Han saknade ett finger iaf kommer jag ihåg) kom förbi och på ett lite mindre pedagogiskt sätt uttryckte att jag nog borde göra om den... Den dög inte. Jag var inte mindre bestämd som barn än vad jag är nu så jag tvärvägrade och han blev minst sagt irriterad på mig. När mamma kom för att hämta mig tog läraren upp detta med henne och bad henne tala mig tillrätta och jag kommer ihåg orden hon sade då. "om Fia har bestämt att skålen ska se ut så där kommer ingen kunna övertyga henne om ngt annat. Låt skålen vara så där!" Ja, de exakta orden kommer jag inte ihåg men jag kommer ihåg innebörden och ffa tillfredställelsen över att det iaf fanns en vuxen som insåg att jag bestämt mig... Den skålen står nu på hyllan över spisen. Den är målad i gult och av alla saker jag gjorde på min drejkurs är detta den enda som jag faktiskt är stolt över. Detta är den enda som jag själv fick bestämma över.

Nu sover nog Ida och då ska jag skynda mig upp och fortsätta städa.