Ja vad ska man säga? Föräldramötet inleddes med att läraren talade om vilka målen för undervisningen är från läroplanen(LPO94) samt de lokala målen för åk 1 och 2. Vi föräldrar satt tysta och lyssnade men ingen fattade nog varför detta togs upp. Ingen har något att säga om själva undervisningen utan miljön som våra barn vistas i är det stora problemet. Läraren tog också upp att hon tyckte att ingen hade gått till henne innan vi kontaktade rektor och tillsatte en grupp. Här kan jag bara tala för mig men jag har kontaktat henne,s krivit brev och aldrig fått ngn som helst respons från henne. Det enda hon upprepar är att det ÄR inte stökigt och det har blivit såååå mkt bättre... Jaha? Varför trivs inte våra barn då`??? Det har inte funnits intesse att bry sig eller ens lyssna. Samma sak säger övriga familjer som har kontaktat henne och om hon inte lyssnar så måste vi ju gå vidare eller????

Vidare har vi gått och vi har skrivit ett långt dokument från oss föräldrar ägnat för rektorns ögon och ingenting har hänt mer än att läraren fått en mentor och det har tillkommit en timme mer halvklass i veckan. Det räcker inte! Vår samlade kritik igår på mötet var riktad mot en enda person och det var inte läraren men det var tyvärr hon som tog på sig det iaf. Rektorn talar sig bara varm om att de inte ser ngt problem, våra barn är normala ungar och läraren är bra. Honv ägrade liksom ta in våra argument att VI och våra barn inte tycker samma sak... Hon malde på och till slut får maken nog. Han blir snudd på oförskömd mot rektor men han säger väl det som alla tänkte. "Är du dum eller, fattar du inte att VI inte tycker samma sak som dig och det är det som är problemet. Våra barn trivs inte i skolan och vad ska vi göra åt det?" Tja det var väl ung. kontentan av hans ord och rektorn tappade visst målföret för en stund;) Hon stod mest och stakade sig efter det och biträdande rektor fick kliva in. Henne gillar vi allihopa för hon vet vad hon pratar om och hon är mycket vettig. Hon lyssnar, tar in och summerar allas önskemål på ett mycket bra sätt. Önskar bara att hon var rektor istället för den befintliga som är ett riktigt stolpskott.

Med henne fick vi en bättre dialog och vi framförde önskemål att skolan ska se oss föräldrar som en möjlighet och resurs snarare än ett hot som det är nu. När vi är i klassrummet så välkomna oss och låt oss hjälpa till. Vi är inte där för att bedriva undervisning eller ens tycka undervisning. Det kan läraren bäst utan låt oss hjälpa till att hålla ordning på våra barn för det är VÅRT ansvar.

Resultatet på kvällen ser jag rätt pessimistiskt på. Läraren ska ta ställning till om hon vill ha oss föräldrar i klassrummet eller inte och därifrån ska vi agera sen. Fortsättning följer.

Jo förresten, vi diskuterade också fortsättningen framöver eftersom läraren är gravid och försvinner strax efter sportlovet. Eftersom vi vill ha en förändring till det bättre som dessutom gäller framöver också så frågade vi om det. Det verkar som vi kommer anställa en lärare efter jul som tar över våra barn och hon kommer få fortsätta ända till trean. DET känns iaf skönt och nu får man hoppas att det är en bra lärare som anställs. Fast jag gissar att rektor kommer varna blivande läraren för föräldragruppen och om man vågar sig in där så har man nog rätt mkt skinn på näsan!