Idag kom beskedet som krossade alla mina förhoppningar om att jag skulle få stanna på Villan. Jag hade precis klivit in på IKEA tillsammans med Karin för att julshoppa lite. Då ringer rektorn och berättar att min kollega bestämt sig för att tacka nej till jobbet och jag kommer övertalighetsrapporteras.

Jag som verkligen trodde att det var min tur att få ha just lite tur i livet nu. Sista åren har varit minst sagt tuffa och just nu känner jag mest att jag bara vill slänga in handduken´och börja tröska inom vården istället. Där får man iaf stanna kvar på samma ställe! Sen idag på em så ringde de från en annan skola här i stan. Hon undrade om jag ville börja jobba hos henne istället och jag ska dit på intervju imorgon.

Just nu är det lite svårt att vara glad men det har nog gått över till imorgon. Jag har trots allt tjejhuset att se fram emot. Vore såååå himla kul att få börja jobba där. Det är verkligen min grej! Kommer bara pengarna in så börjar jag jobba där i stället. Fast en sak som är rätt cool är ju det faktum att det faktiskt ringer folk hit till mig och undrar om jag vill börja jobba hos dem:) Jag hade inte ens hunnit ut i rullorna förrän hon ringde och hon sade dessutom att hon hade hört ryktesvägen att jag skulle bli ledig from januari... Jämför det med sista årens brevskrivande som följts av "Tack för visat intresse....-beskedet" ett halvår senare. Jag får göra som jag brukar göra när det är tufft. Kavla upp armarna - le - göra mitt bästa.