Heureka, Jag har det! och allt vad man säger men jag har hittat lösningen på ett problem. Ja eller lösningär det inte men en förklaring iaf. I vårt hushåll har alla sisådär 10-15 par strumpor. Det är nog rätt normalt och om inte välbehövligt. Blir lätt lite kallt om fötterna annars när man inte hinner tvätta runt hela tiden  Vi är 6 i familjen och en enkel matematik säger att det blir ung 120-180 strumpor. Jag har en liten IKEAkasse där alla udda strumpor ligger i väntan på en kompis som passar iaf hjälpligt. Den är konstant full! När jag tagit mig tid att sortera och para så är hälften borta men likafullt så är det alltid massor av strumpor i den. Vissa hittar ingen kompis på länge, vissa på så länge att jag slänger den men oftast paras den ihop inom en vecka eller två. Däremot så undrar jag var dessa försvunna strumpor tagit vägen???? Jag menar, de lär ju rimligen använts samtidigt, hamnat på samma golv och sen i tvättkorgen ungefär samtidigt? Var tar de vägen då??? Ett mysterium och att tvättmaskiner äter strumpor är allmänt känt men den måste vara väldigt hungrig hos oss och sen spottas den ut i de flesta fall igen... NÄ, det är nog inte tvättmaskinens fel så ofta iaf men i morse fick jag en uppenbarelse. Det är så klart LÅNARNA!!!!! Ni vet de där små figurerna som bor inne i väggen och lånar sen. De hörde man talas om när man var liten men inte sen dess. Visst måste det vara dessa små figurer som lånar mina strumpor och använder som sovsäck, kläder(kan förklara alla hål i strumporna    ) och gardiner kanske???? Jag kommer aldrig få veta helt säkert men jag är er på spåret! Kanske ska skaffa katt 

Katt förresten har jag börjat leta efter på blocket. Jag VET att jag inte ska skaffa en katt. Jag är allergisk, det är korkat och allt sånt men jag VILL!!!! Jag vill också ha en liten värmedyna som kryper upp i knät och spinner. Jag längtar efter en liten katt. Fatta, jag funderar till och med på en kattunge!!! Jag vill ha en kattunge!!! Det trodde jag aldrig jag skulle säga efter att ha försökt uppfostra Minoo.

Minoo är min katt som bor hos mamma. Minoo är döv- stendöv!!!! Enormt vacker, vit silkeslen päls som borde varit lång men som blev kort. Jag kan tala om en sak för er. Att uppfostra en katt som är döv är ingen enkel sak. Du kan inte fya, skälla, gorma eller på nåt vis tillrättavisa henne. Det enda du kan göra är att med en dåres envishet lyfta bort henne från det ställe där hon inte borde vara. Lägg också till att Minoo trots sin egen oförmåga att höra inte hade problem att höras. Herregud vad hon kan låta högt! Jag har aldrig hört en katt låta så högt förr. En stämma som hon tog till när helst hon hade tråkigt och tyckte att hon ville ha sällskap eller en lekkamrat- förslagsvis mitt i natten. Oftast tog hon en tygråtta i munnen och började yla samtidigt som hon parkerade på en i sängen. Det gick inte att ignorera- över huvud taget.

Minoo älskar värme. Norrlänningsgenen till trots så är hon en soldyrkare av rang. Inte sällan ser du henne ligga i solgasset mot en husvägg mitt i sommaren uusträckt på rygg och hon njuter. Nu på vintern går hon helst inte ut alls utan kräver en låda för sina behov. Varmaste platsen i mammas hus är antingen framför kaminen eller på varmvattenberedaren där hon sover bort sina 20 sovtimmar varje dag. Kanske kan hon tänka sig att flytta på sig till en fårskinnsbädd, framför elementet i köket. Lägenheten vi bodde i i Umeå hade också sina varma ställen. När hon var liten var det i vår gamla matrisskrivare i facket där pappret kommer ut. Fatta hur vi letade efter henne innan vi hittade henne  Bakom soffkuddarna var också rätt populära men allra bäst var fönstren ovanför elementet. Varmt och skönt. Dessvärre delade hon platsen med annat. Blomkrukor! En vanlig katt blir rädd när hon rasar krukorna. Inte Minoo, hon hörde ju inget... Hon sträckte ut sig i fönstret med en självklar min och runt omkring henne rasade alla blommor i golvet. Fattar du hur många blommor jag fick plantera om??? En enda dag hade hon ner 28 krukor innan vi kastade ut henne och band fast henne i ett koppel. Det är nog förklaringen till att mina blommor nu aldrig planteras om. Har nog inte gjort det sen jag flyttade hit. Sex år sen, inte undra på att de inte är så glada. Säg inget till svärmor  . 

Hur som haver, Minoo avskräckte mig i över 15 år från kattungar. 15 år drygt men inte för resten av livet. Nu är jag sugen igen. Vi har inte haft katt på 5,5 år ju!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...