Vissa dagar är det ett evigt flängande och då sitter man i bilen och undrar om man verkligen är riktigt klok, om man verkligen ska jobba heltid eller inte. Å andra sidan så är dessa dagar sällan på en bestämd veckodag utan flaxar lite fram och tillbaka vecka för vecka och då spelar det inte så stor roll hur man gör.

Idag har varit en flängdag. Morgonen som i vanliga fall brukar vara lite småköriga hade verkligen kunnat utvecklats till en katastrof. En vanlig dag så lämnar jag i skolan strax före åtta, dagis vid åtta och sen åker jag till jobbet. Idag skulle jag lämna på skolan, dagis, hörselskoj i Salabackar och vara på jobbet ungefär samtidigt för utvecklingssamtal. Barnen åkte i säng lite extra tidigt igår för att orka upp idag. Kl 6 väcktes alla och sen var det full rulla hela morgonen men kvart över sju var nog alla klara  Barnen kan om de måste! 7,40 lämnade jag på skolan och sprang in för att leta efter ett par regnbyxor till Linnéa som hon tappat bort. Vidare till dagis för att sen ruscha vidare i morgontrafiken till Johannesbäcksskolan, hitta en parkering och gå bort till skolan. Linnéa skulle lämnas själv idag vilket kändes lite nervöst för både henne och mig men hon sade åt mig att gå så då gjorde jag det. Jag rejsade till samtalet på jobbet och kom nästan i tid . Vid lunch var det sen dags att sätta sig i bilen igen, åka till hörselskoj för att hämta upp Linnéa som lekt med en annan tjej, tittat på teater som de äldre barnen satt upp och när jag kom hade de avslappning. Vi stannade kvar där en stund sen  eftersom det var föräldrafika, pratade lite med lärarna, de andra föräldrarna och  kikade lite på barnens lek innan vi slängde oss i bilen igen, släppte av Linnéa hemma med mormor och så tillbaka till jobbet igen frö att fortsätta eftermiddagens utvecklingssamtal. Det är kanske tur att vi har samtalsvecka den här veckan eftersom tisdagen var det möte på skolan och nu var det hörselskoj. Nästa vecka är det möte med hörcentralen också men sen tror jag att det är lugnt ett tag igen. Ska bara boka in ett möte med rektor för Pilskolan eftersom vi söker dit men jag vet inte om jag behöver det... Jag har inga direkta frågor egentligen.

Däremot är det alltid intressant att få en pratstund med Linnéa. Idag efter skolan så kom det fram att hon inte vill börja på pilskolan för hon kommer inte vara som alla andra. Alla andra har happar men inte hon. Vi pratade lite mer fram och tillbaka och jag berättade att alla barn där faktiskt inte har happ utan vissa går där för att de har talsvårigheter också och således hör utmärkt. Jag undrar om det inte är så hon känner innerst inne egentligen, att hon aldrig hör hemma ngnstans? Hon hör för dåligt för att passa in i den hörande världen och för bra för att passa in i den hörselskadade världen  När vi diskuterar såna här frågor så dyker det upp en väldigt liten och väldigt ledsen tjej. Det är väldigt stora frågor för en liten tjej på 7 år att hantera. Önskar jag kunde hjälpa henne med det.