I mitt huvud iaf. Det känns som att det är tvåtusen saker som ska fixas samtidigt och några till som borde fixas. Man kan ju undra varför saker har en tendens att klumpa ihop sig?

Idag hade vi möte med resurshandläggaren på förskolan. På fredag är sista ansökningsdagen för Idas del och eftersom hennes tider ökats och barngruppens sammansättning också förändrats så har också Idas förutsättningar förändrats. Förra året fungerade det bra med kortare dagar än nu, en lugn och stabil barngrupp utan små barn. Hon hade 12 timmars resurs som räckte bra. Dessa 12 timmar räcker inte alls längre för personalen har häcken full med fyra små ettåringar som springer runt. En som drar i håret, en som rivs, en som knuffas och så Erik som häller ut saker. Fullt normalt med tanke på ålder men ganska jobbigt när man utöver dessa har 13barn till och bara tre personal. Jag är tacksam att jag inte valde att jobba på förskolan kan jag säga, med hela mitt hjärta!

Nu tänkte vi iaf försöka söka lite mer timmar men risken är ändå att vi får färre. Kraven frö att alls få resurs har ökat. I formuleringen så står det att den som är i fara för att skada sitt eller andras välmående ska ha resurs... Inte hör Ida dit. Hon kommer inte skada sig själv eller andra- inte fysiskt iaf. Däremot, om hon inte får det stöd hon behöver för att kunna lugna ner sig, om hon får fladdra fritt så orsakar hon stor skada för andra och därigenom för sig själv. Hon blir genuint ledsen när hon råkar förstöra för andra även om det bara var misstag. Hon försöker sen reparera skadan och gör den oftast värre. Resultatet blir en tjej som  känner sig bortstött, inte accepterad av kompisarna, som känner sig annorlunda. När hon kommer dit blir hon ledsen. Hon blir deprimerad på allvar. Hon får stressymtom som magkatarr dessutom. Hon är bara fem år. Hon ska inte behöva uppleva nåt av det här- alls! Nu mår hon dessutom mkt bättre. Hon klarar av att spela enkla spel, klarar av att fokusera en stund längre än två minuter. Ffa är hon glad igen och slipper de medicinska reaktionerna orsakade av den inre stressen och bara det är skönt! Vi har en mysig, fantastisk, glad unge igen och vill att hon stannar.

En annan sak som snurrar är Linnéa. Nästa tisdag har vi uppföljningsmöte på skolan. Det kan dock bli ett ganska bra möte. Linnéa tar stora kliv framåt just nu. Hon har tex gått i skolan i två veckor i sträck! Hon är fortfarande trött men inte samma förlamande, kvävande trötthet som innan. Hon återhämtar sig bättre på helgen. Fritids försöker verkligen jobba aktivt. De delar grupper, har fler aktiviteter för att dela barngruppen, Linnéa går före till maten och mellis, går upp till klassrummet en stund efter mellis för att få lugn och ro. Lägg sen till att vi försöker korta dagarna på fritids, hon går och lägger sig lite tidigare. Det känns lite halvgalet att stoppa i säng en snart 8åring halv sju på kvällen men hon orkar så mkt mer med den där extra halvtimmen och hon somnar själv utan protester så hon är ju ordentligt trött. Jag är försiktigt optimistisk just nu vad gäller henne!

Tisdag om två veckor  har vi nästa möte. Då ska Linnéa och jag till hörcentralen för att prata om hjälpmedel(happar och audiofon mm). Det ska bli intressant att få se vad de kan göra för att underlätta. Tekniken går framåt som sagt var och det var några år sen vi sonderade terrängen kring just hjälpmedel.

Frågan som jag ställer mig är bara när jag ska kunna bedriva undervisning i skolan??? Tre tisdagar på rad som är inbokade. Lägg sen till att jag måste kontakta VITSteamet för att få ett psykologiskt utlåtande för resursansökan. Jag bör dessutom börja rådda i försäkringskasseärenden osv osv osv. Lägg sen till att mattanten på dagis idag tyckte att jag borde skicka efter ett nytt läkarintyg för Eriks mat. Det förra var enligt henne otydligt och konstigt formulerat. Det förra tog bara fyra samtal och en månad för att få*aaaarrrrrggggghhhhh* Jag skiter nog i det! Det står trots allt att han är födoämnesallergiker och att han inte BÖR äta fisk och ägg. Det är ordet bör som ställer till det. Hon tolkar det som att hon KAN ge. Orka bråka liksom!!! Jo, jag orkar bråka om jag måste  men här tänker jag skita i det. Hon har fått ett läkarintyg och får vara nöjd med det och ffa rätta sig efter det!!!

Annat som flyter runt just nu är lite tjafs med kompisars föräldrar, tokmkt kring mina elever, en kollega som har det lite tufft just nu då det nyfödda barnbarnet får intensivvård på neonatalen. Det är nog sant att ingen olycka kommer ensam. Ska bli skönt med lite lov om två veckor. Fyra dagar hemma med barnen