När Emma sex år gammal och efter att ha gymnastiserat i tre år blev uttagen till en elitgrupp blev jag stolt absolut för oddsen för det var liksom minimala. Av alla dessa 150 ungar som provat in blev min unge uttagen. Min unge som inte ens försökte pröva in heller utan vi gick till utprovningen bara för att hon skulle få en extra träning och ännu en chans att rusa av sig lite energi. Det är nästan lite orättvist när jag tänker på hur många flickor och mammor som faktiskt verkligen ville men inte fick chansen. Å andra sidan var inte jag den som valde ut henne heller.

Emma tränade sen gymnastik mer och mer intensivt. Två ggr i veckan blev tre ggr i veckan, 8 timmar i veckan växte och blev 12. I tre år tränade hon gymnastik och tyckte att det var roligt. Hon nötte och nötte hemma på flickisar, hjulning och bomhjulningar och handstående. Stark blev hon och kroppskontrollen var inte att leka med. Smidigheten däremot lämnade en hel del att önska   Hela tiden hade hon fotbollen parallellt med gymnastiken, och tennis, simskola, basket. Hon har nog provat det mesta. När tre ggr i veckan skulle kombineras med alla andra aktiviteter var det fullt upp och läxorna var jobbiga men görbara. När så gymnastiken skulle gå från tre träningar i veckan till fyra och 20 timmar i veckan då började vi prata på allvar om att ngt måste stryka på foten. Antingen tränar hon gymnastik och då måste hon sluta på allt eller fortsätta på alla utom gymnastiken.  Valet var klockrent för Emma. Fotbollen kommer först!!! Hon tvekade inte en sekund. Dessutom ökade fotbollen träningen från en gång till två ungefär i samma veva och lyckan var total.

Gymnastiken har hon saknat några ggr sen dess men nu för tiden tycker hon mest att det är roligt att se gamla bekanta i tidningen när de varit och tävlat. Hon verkar inte alls längta dit eller vara avundsjuk. Hon har siktet inställt på sitt mål. Fotbollsträningarna har hon aldrig frivilligt avstått ifrån. Det krävs muskelkrafter eller onda skador för att hon ska vara hemma.  Träning två ggr i veckan och match varje lördag och söndag är enligt henne alldeles för lite. Om hon fick bestämma skulle hon träna samma 20 timmar fotboll som gymnasterna tränar. Hon har en sån glöd och energi för bollen att det inte är klokt. Ju mer hon tränar desto roligare är det dessutom och ibland undrar jag om inte den här lågan kommer brinna ut??? I gymnastiken fanns aldrig den tanken. Kanske var det för att hon aldrig var bäst eller ens i toppskicktet där? För att jag inte kunde se att hon skulle nå några större höjder? Jag förväntade mig engagemang långt över de flesta 6-9åringars intresse och förmåga och fick det men nu när samma intresse ändrat inriktning och dessutom växt och förstärkts DÅ blir jag orolig. DÅ blir jag orolig att lågan ska brinna ut och slockna? Jag kan inte låta bli att undra varför? Är det för att jag faktiskt tror att ungen kan bli nåt inom fotboll? Jag ser räddningarna hon gör men också misstagen och de är rätt många. Utvecklingspotentialen är enorm. Däremot om man jämför med andra så är hon otroligt mkt bättre och vi får ofta höra efter matcher att hon ÄR duktig. Andra lag har skrivit om henne i sina magasin/tidningar. Det är absolut roligt men oron finns där. Är det kanske så att oron är större för att Emmas engagemang är större. Det är viss skillnad på att träna gymnastik för att det är roligt om än på hög nivå och att faktiskt ha siktet inställt på landslaget, leva/andas/drömma om fotboll. Fallet blir så mkt högre.

Hur som helst så är det inte mkt jag kan göra så jag gör som vanligt. Jag skjutsar på fotboll och innebandy och ser till att madam håller fötterna på jorden som vanligt  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag slutade skriva eftersom jag helt enkelt inte hade nåt att berätta. Vem vill läsa om när jag jobbar, jobbar och jobbar liksom? Ingen. Ekorrhjulet det gångna året har inte varit klokt. Vakna, jobba, hämta ungar, laga mat, skjutsa ungar och sen sova...

4 novemeber började jag en jäkligt besvärlig resa. Den där man kämpar mot kroppen och vågen. Resan för att gå ner i vikt. Jag vet att jag har allting mot mig. Jag äter redan bra men ser ut som en medicinboll. Läkare, flertalet, säger att jag är en öv...

Vi har bestämt oss för att flytta, tror vi iaf. Huset vi bor i kräver sjukt mkt jobb. Huset är i halvdant skick. Det finns inte ett enda rum där det inte behöver fixas nånting. Vissa rum saknar värme, andra saknar förvaring som måste platsbyggas meda...

Emma har bestämt sig för att byta klubb. Hon har nu provtränat med båda klubbarna men beslutet kom i måndags då hon kände att hon litar på tränarna i ena laget. De är schyssta och tillmötesgående. Tjejerna i laget är också välkomnande och de tränar h...

Jag som alltid har sån skrivklåda har senaste månaderna inte haft tid att skriva. Hemma är det fullt ös och på jobbet är det ännu värre. Jag har vid ett par tillfällen "tagit ledigt" från kvällsaktiviteterna och ägnat kvällen åt att bara vara, ladda ...